Det har varit knäpptyst här inne några dagar. Jag har haft mycket att stå i med jobbet och därför behövt prioritera ned bloggen. Trist men sant. Från och med nu hoppas jag komma in i rutinerna med ett blogginlägg varannan dag ungefär.
Till alla er som undrar: jag får inte Bloglovin att fungera alls, och kundtjänsten svarar inte heller på mina mejl. Någon annan som upplevt problem med dem?
Kommande månader blir mer intensiva än vanligt. På onsdag börjar jag en kurs som heter Conversion Manager, och som fortlöper en dag i veckan under sex veckor. Jag är mer än redo för skolbänken igen. Faktum är att jag till naturen är kunskapshungrig och älskar att lära mig nya grejer. Bloggen startade jag till exempel delvis för att jag ville lära mig att fota. Ni som hängt med ett tag, visst har bilderna blivit bättre? Är långt ifrån någon mästerfotograf men det spelar mig ingen roll. Jag är utan skam när det kommer till att testa mig fram. Bryr mig inte om att resultatet är amatörmässigt till en början, så länge som jag får konstruktiv feedback (även om den svider) och känner att jag kommer framåt. Gick ju till exempel på en endagskurs i inredningsfotografi tidigare i våras, bara för kul och för att det gav mig möjligheten att lära mig något nytt.
I dag har vi varit en svängom Martina och bland annat plockat upp en fåtölj. Älskar att jag har så många vänner som hör sig till mig först när de vill sälja eller skänka något. Detta är en fåtölj från Granit som jag har haft span på länge. Såg en liknande (men vintage 70-tal) hos Bodil Vintage för flera år sedan, och har grämt mig över det uteblivna köpet sedan dess. Vi hann också med en sväng på en lokal loppis och köpte vinteroverall, några plagg och en balanscykel åt Juni. Får bestämt visa alltihop i veckan, men nu är det för mörkt för att fota.
I veckan tänkte jag också skriva om en gammal jacka som jag har piffat upp, och eventuellt några rader om en intervju jag ska göra. Ok?
Jag fick en superintressant fråga för ett tag sedan, apropå att spara pengar. Em skriver:… Möbler är en annan svår grej, jag och min sambo har flyttat till större bostad och behöver några fler möbler. Vi kan låna bil ibland med lite framförhållning, men ingen vi känner kan köra släp. Så att köpa större möbler via Blocket eller liknande blir ju svårt – man kan ju inte be om hemkörning direkt. IKEA är bra eftersom mycket kan lastas i bil eller köpa till hemkörning, men det skulle ju vara roligt med något annat än IKEA. Vi bor i en större stad så flera secondhand-butiker finns i området. Tips önskas gärna!
Först och främst; älskar när jag får frågor. Gärna mer av den varan så lovar jag att göra mitt bästa för att svara. Ja det är klurigt med logistiken och second hand utan bil. Vi har ju en bil (som vi helst inte använder till vardags) men som vi använder både för att lasta möbler och köra släp.
Vet att fler var snabba på att kommentera att second hand-butiker är duktiga på att ordna med hemkörning. Och det är min erfarenhet också. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ställe som inte erbjudit hemkörning (mot betalning såklart). De har ju ofta en stor bil som de använder för inköp, så det enda är att man ofta behöver hjälpa till att bära.
Om du köper på Blocket kan du också alltid fråga om personen kan tänka sig att köra hem det mot betalning. Lika bra då att erbjuda en summa direkt, så får personen ta ställning till det.
Annars kan du alltid försöka deala med en vän/arbetskollega/ytlig bekant? Till exempel fråga i en lokal FB-grupp om någon vill byta tjänster? Ni kanske kan hjälpa något med något annat i utbyte mot att någon kommer med släp. Så länge man är trevlig, resonabel och ödmjuk kan man bli överraskad av hur hjälpsamma andra är.
Har du fler tips eller bra exempel på hur andra har löst det? Kommentera gärna så fyller jag på?
Ju längre tid kläder används och ju mindre de fraktas runt, desto bättre. Och då är ju vänskapskretsen föredömlig. När jag var yngre brukade vi byta kläder hejvilt (aldrig köpa eftersom det inte fanns pengar till sånt). En topp mot en kjol, ett par byxor mot en vårjacka. Eller fick man ha på långlån, som vi kallade det. Sedan hände något efter gymnasiet. Kanske berodde på att alla började betala för sina kläder själva (jag köpte förvisso mina egna kläder redan i högstadiet) eller att vi började köpa lite dyrare kläder. Men helt plötsligt var det som förr var alldeles naturligt att betrakta som jättemärkligt. Det förändrades utan att någon behövde säga något, det blev bara helt otänkbart. I stället köpte vi nytt inför varje utekväll, och inte sällan på kedjorna. Nu tycker jag att trenden har vänt igen, och de flesta av mina vänner är öppna för att köpa eller låna av andra vänner.
Jag och Martina (som jag drev bloggen med under köpstoppet) pratade en del om det. Martina är väldigt frikostig med att ge bort eller sälja kläder till sina vänner. Vid några tillfällen fick jag till och med insistera på att betala för plagg som hon ville skänka bort. Hon är väldigt generös på så vis.
Förvisso är det inte alltid helt enkelt att låna, byta eller köpa kläder av vänner. Storlekar ska matcha, och ska man låna gäller det att vara rädd om plagget. Jag har kompisar som är supergenenösa med att ge bort kläder men helst inte lånar ut, pga av rädsla för att det ska gå sönder. Och det måste man respektera. Det känns ändå som att vindarna blåser åt rätt håll. Klädbyten och långlån har blivit en grej igen. Kanske tack vare att hela andrahandsmarknaden har fått ett uppsving.
Jag har kommit fram till att nyckeln till att lyckas med klädbyten eller långlån är kommunikation och tydlighet.
Det är bra att prata igenom följande när man byter eller köper kläder:
– Värdet på plagget. Det är faktiskt lite fräckt att föreslå att någon ska vilja byta en silkesskjorta från Filippa K-skjorta mot en HM-blus i polyester. Och om du ska köpa (eller sälja): gör hemläxan och kolla vad liknande plagg går för på Tradera. Det är liksom inte värt att vänskapen tar stryk för att man är oense om en 50-lapp.
– Skicket. Helt och rent är det minsta man kan begära. Försök heller inte sälja in fläckiga plagg med ”det går bort i tvätten” om du faktiskt inte är säker på det.
Och om du ska låna eller låna ut kläder är det bra att prata om följande:
– Vem tvättar? Vissa plagg vågar man inte lämna i någon annans tvätt-vård, men i det flesta fall är det kutym att den som lånar lämnar tillbaka ett nytvättat plagg.
– Och hur? Gör upp om hur plagget ska tvättas innan. Ta inte för givet att alla andra tvättar i parfymfritt, utan om det är viktigt så är det något som borde kommuniceras innan. Försäkra dig också om att personen som lånar förstår tvätt-råden (det hela går att lösa väldigt odramatiskt, typ ”och när du tvättar, kom ihåg att använda parfymfritt fintvättmedel. Du kan få en dos av mig om du inte har hemma..).
– Vem betalar om plagget går sönder? Man kan ha maximal otur och ta sönder ett plagg. Livet kan ju hända, liksom. Därför är det bra att göra upp redan från början vad som händer om plagget går sönder. Det kanske är oersättligt på grund av att det inte säljs längre, eller så har det högt affektionsvärde. Men det är ju inte helt enkelt att fastslå andrahandsvärdet, eftersom det kan skilja sig från ny-anskaffningsvärdet. Jag föreslår såhär:
Laga plagget i första hand.
Köpa nytt i motsvarande skick på andrahandsmarknaden.
Köp sprillans nytt eller ersätt med pengar.
Tröja: Rodebjer (köpt i LWL-gruppen), byxor: Hope (Martinas gamla som jag sytt upp), Skor: Ganni.
Jag tycker faktiskt inte att man kan begära att den som har sönder ett begagnat plagg ska ersätta det med ett nytt, annat än om man inte hittar motsvarande plagg på begagnatmarknaden (eller att skicken på andrahandsmarknaden inte motsvarar plagget som man lånat). Men det är ju upp till var och en att bestämma, min poäng är att det är vettigt att komma överens om sånt här innan. Byter du/lånar ut kläder till dina vänner? Har du fler tips på hur man kan lyckas?
Hej,
