Paus för bröllop

Hej,

I dag är näst sista dagen på semestern. Vi är precis hemkomna från mina kompisar Sara och Jockes bröllop i Jämtland. Vi tillbringade tre ljuvliga dagar i hennes hemby Trångsviken. Bröllopet var en riktig gråt-och skrattfest om vartannat. Och allt var så välplanerat, fint, smäktande och kul utan att vara det minsta tillgjort.

Sara har florerat flera gånger på bloggen innan. Dels i egenskap av loppis-och secondhandexpert (känner ingen som är så bra på att vaska guldkorn som Sara), och för att hon är sån jäkla mästare på att sy om kläder, men mest bara för att hon är en av mina bästa vänner.

Skulle de få idén att gifta om sig önskar jag mig samma bröllop en gång till. Skriver gärna mer om detaljerna kring tredagarsbonanzan om någon vill veta? I mina ögon var nämligen detta det perfekta upplägget. Så roligt och mysigt, knasigt och personligt från början till slut.

Jag hann ta några bilder om du vill kika.

Fotopaus i Mattmar, någon kilometer från Trångsviken. Vackert så att det värker inombords.

På fredagen åt vi övningsmiddag (tacos) och på söndag hemlagad brunch i Magasinet, som ligger precis vid Storsjön strand. Jag är så svag för rustika gamla miljöer.

Efter maten hängde vi på en brygga till solen gick ner. Såg inte röken Storsjöodjuret just denna kväll.

Jag fick dock lite av en odjursfrisyr efter kvällsdoppet.

På bröllopsdagen kikade jag in i tältet fastän man inte fick. Alltså jag orkar inte så fint fixat. Det måste ändå vara bästa bröllopstipset? Var snäll mot din familj och dina vänner så att de vill ställa upp och hjälpa till.

Kolla in dukningen liksom?

Tyvärr glömde jag kameran under själva vigseln. Det var nog tur för jag hade fullt sjå med att hålla känslorna i styr (gick inte, alla bölade). Ska inte avslöja för mycket men det innehöll en skog, Margareta Winberg, fiol och jämtlandssången. En känslomässigt livsfarlig kombination.

Efter ceremonin korkade vi upp i Saras mormors trädgård.

Och fotade lite vid fotoväggen. Näst efter Sara och Jocke var Klara och den andra Sara mina mest fotade. För det första är de våldsamt snygga men de var också klädda som i en film. En lyxig och dyr filmproduktion dessutom. Antagligen fransk.

Sedan kom mina favoritpersoner och då var det fest.

Kunde inte låta bli att fota Saras hår för det var en fest i sig.

Tack tack tack för att jag får vara er kompis som får gå på såna här fester?!

Stor kram

Sophia

 

Lyser med lånta fjädrar

I helgen var det dags för sommarens mest efterlängtade händelse: mina kompisar Karin och Martins bröllop. Inför en stor skara bölande vänner och familj gifte de sig utanför Brantevik på Österlen. Och ställde till med världens kalas i en lada. Nu är det ingen bröllopsblogg – men WOW – vilken fest. Ceremonin, middagen, vännerna, talen, musiken, bandet – jag önskar att dagen vore en karamell som jag kunde suga på för resten av livet.

Jag hade också den hedersamma uppgiften att vara toastmadame tillsammans med en Emma. Eftersom det är min egen blogg tar jag mig friheten att skryta vilt: vi gjorde det sjukt bra. Särskilt Emma.

Att köpa något nytt att bära på bröllopet var ju aldrig ett alternativ. Ett tag tänkte jag hyra kläder av Klädbiblioteket. Men lösningen fanns mitt framför näsan. I Karins garderob hängde hennes gamla studentklänning. Den firar tio år i år, och har inte burits bara vid hennes student utan även vid hennes två systrars.

Klänningen är en omlottklänning i bomull från Zara. Egentligen har den också en liten krage och är lite mer urringad. Men eftersom krage inte är min melodi vek jag bara in den, och så var det som att kragen inte fanns. Urringningen löste jag med två säkerhetsnålar.

Perfekt längd, perfekt passform och gick susen ihop med ett par gamla guldklackar, även de från Zara. Det roliga är att modellen gör sig lika bra för alver som för hobbitar. Jag ståtar 1.60 över havet så du får räkna ut vem som är alverna.

Vem säger att det är fel att lysa med lånta fjädrar? Inte jag.  Jag är så tacksam över att jag hade klänningen till låns. Det känns vackert att klänningen har en egen historia och varit en del av flera livsavgörande ögonblick.

Jag tänker att det är precis så jag hade velat ha det om jag vore en finklänning. Bara tillbringa tiden med att mingla runt på olika tillställningar. Synd och skam att många festplagg bara blir burna någon enstaka gång.

Dagen efter festen vaknade jag som trefaldig segrare i bröllopspingisen (ja, de hade pingisbord) samt dunderförkyld. Ändå livets helg. Innan vi åkte hem hann vi också med frukost på Hamngården och sedan fika på Hörnans kafé i Brantevik.

Som är så här mysigt! Vi mötte upp morfar, Annika och Juni..

Och drack obligatorisk äpplemust från Österlen. På vackert bord med en anspråkslös och troligen handvirkad liten duk.

Och sedan for vi hem mot Stockholm igen. Trötta, förkylda och men i extas.

Snorkram från Sophia