Tvätta med stil: gammaldags tvättlina och klädnypor i trä

Hej,

Jag har länge tänkt ”hmm, en tvättlina borde vi ha” men sedan inte gjort ett dyft åt saken. Har släpat vårt tvättställ in och ut (mest ut och sedan låtit det stå) och det är ju både bökigt. Men framförallt fult. Och retsamt varje gång tvättstället välter och de nytvättade kläder dunsar ner i savannen (vår gräsmatta).

Varje gång jag ränt in på Nacka Byggnadsvård i andra ärenden har jag pausat vid tvättlinan i ull och klädnyporna i trä. Så fina! Och så hemskt onödigt med en fin tvättlina och tjusiga klädnypor!

”Nej”, kom jag fram till efter resonemang med mig själv. Det är ju inte alls onödigt. Tvärtom. Båda är närproducerade, gjorda av av hållbara material som ull och björkträ. Klädnyporna, eller bykpojkar som de också kallas, är tillverkade efter en gammal öländskt förlaga från mitten på 1800-talet av familjeföretaget Grunne. Det är ju klart att det är dem vi ska ha, och inte något förvisso billigt men i plast och som fraktats från andra sidan jorden.

Och kolla?! Så bra tvätten hänger.

Ibland kastar jag ett get-öga från fönstret och njuter av åsynen.

Klädnyporna går också att användas för att hänga upp grejer på väggen. Det finns ett hål i huvudänden så det är bara att hänga dem på en spik och till exempel montera posters.

Jag förvarar mina i en plåtburk men bara asken i sig är ju skön att vila ögonen på. 

Tvätta försöker jag göra så sällan som möjligt. Dels för att det spar på kläderna, men det spar också på vatten och tid. Men när det väl ska göras, ska det banne mig göras med stil.

Stor kram

Sophia

När jag tar bort i stället för att lägga till

Hej,

Jag fick en fråga på Instagram om att skriva om hur jag har minimerat i garderoben och badrumsskåpet. Givetvis skriver jag gärna mer om det.

Först och främst: jag är ingen expert på minimalism, om det nu är vad du väntar dig. Jag har snarare tagit minimalismens budskap om minskad konsumtion till hjärtat framför rensningspåbuden (inom vissa områden är jag jätteduktig på att rensa, andra inte, men jag har nog verkligen inte en minimalistisk inredningsstil om det nu finns någon). I alla fall.

Mitt förhållningssätt är att i första hand ta bort i stället för att lägga till när jag försöker lösa ett problem. Mycket av vår konsumtionshets bygger på att vi köper en produkt för att lösa ett visst problem, och med det uppstår en handfull nya bekymmer som vi måste köpa oss fria från.

Garderoben

Min garderobsutmaning brukade inte handla om att jag saknade kläder, tvärtom. Jag hade så många att jag inte ens hade någon överblick över dem. Däremot upplevde jag att jag hade svårt att matcha och svårt att välja, varför jag ofta fortsatte med att köpa nytt fastän jag inte behövde.

Under 2017 rensade jag nog ut halva garderoben, och resan har fortsatt. Jag har några enkla principer som jag följer:

– passar detta plagg för livet jag lever nu? Jag har småbarn, jobbar på kontor (dock inom mode-och klädvårdsbranchen) och vill helst inte vara vaken efter kl 23. Funktionella men stiliga vardagsplagg är byggstenarna i min garderob.

– har plagget använts det senaste året? Kläder som inte används har ingen plats i garderoben längre.

– Passformen? För små eller för stora plagg rensar jag ut. Punkt.

Sminkväskan

Jag har rensat ut hela min arsenal av vanliga nagellack (och tillhörande borttagning) och ersatt dem med ett ekologiskt och giftfritt från Little Ondine. Ett enda. Nagelvård är inget som jag prioriterar, men då och då stryker jag ett par lager av lacket och njuter.

Badrumskåpet

Min hy är en historia för sig. Under tonåren var jag ganska förskonad från finnar. Man kan väl säga att jag blommade ut när jag blev 20, och inte på det bra sättet. Jag köpte på mig mer och mer produkter; ansiktstvätt, peeling, toner, dag-och nattkräm. Och så masker förstås. Problemet var att ansiktstvätten och peelingingen torkade ut min hy. Tonern minns jag inte ens vad den gjorde, och fuktkrämerna gjorde pannan flottig som stekspad. Fick jag färre finnar? Tvärtom.

I dag har jag rensat ut fuktkräm, toner och ansiktstvätt och använder i stället:

– Mandelolja för rengöring och fukt. Kostar drygt 50 kr på apoteket.

– BHA-syra för att öppna upp täppta porer. Det är faktiskt den enda hudvårdsprodukt som jag tycker infriar löftet om bättre hy. Jag har en från Paulas Choice som jag är väldigt nöjd med.

– En ansiktsmask från Phytomer med någon slags enzymer, som jag använder extremt oregelbundet. Den är dryg och jag har haft samma, lilla flaska i snart två år. Kommer nog inte att köpa mer dock.

Hårvårdsprodukterna

Jag har aldrig haft ett vackert svall. Dock är jag ganska stolt över min konsekvens när det kommer till frisyrer. Jag har haft två (tre om man räknar med min skalliga period mellan 0 och 2 år) frisyrer i mitt liv: page och kortklippt. Av den enkla anledningen att mitt hår aldrig kan växa sig längre än till axlarna. Mitt svall har varit frissigt, flottigt och sprött på samma gång. Tänk en porös muffins och så har du min frisyr i ett nötskal. Trots att jag klippt det var sjätte till åttonde vecka, trots att jag köpt drösvis med dyra schampon och balsam. Och trots att jag använt otaliga hårmasker.

I vintras fick jag nog av håret och lät min page bli kortklippt igen. Då såg mitt hår ut som en trasslig, slokande plym. Strax efter upptäckte jag balsammetoden och bestämde mig för att ge den en chans.

Detta var i mars och sedan dess har jag inte tvättat mitt hår annat än med balsam. Ett billigt balsam från matbutiken (Tresemmé), dessutom. Läs gärna mer här om du är nyfiken på att börja med metoden själv.

För mig tog det cirka tre-fyra veckor innan håret hade anpassat sig. Jag tajmade in perioden med en månadslång semester. Om du har ett jobb som kräver att du vistas bland folk, och som du föredrar att behålla, kan jag rekommendera dig att göra detsamma. Jag såg bedrövlig ut innan det vände.

Jag har inte klippt mig sedan i vintras och kommer inte att göra det i närtid heller. Mitt hår är mjukt, lent, tjockt och jag kan ana ett självsvall på gång. Inget friss eller kluvna hårtoppar. Det är nämligen schampot som förstör håret och skadan kan inte repareras hur mycket balsam och inpackningar man än använder.

Fler frågor? Skjut på!

Stor kram

Sophia

 

Fönsterfix, paj och ett tips om en himla viktig grej

Hej,

Hettan formligen dallrar hemma. För att inte förgås pendlar vi mellan badet och hängmattan, och mer blir det inte gjort på en dag. Förutom någon timmes fix med fönster, förstås.

Kan visa hur det ser ut. Andreas står inne i boden och skrapar karmar så svetten lackar. Här ser ni vår dörr till terrassen. Den har fått sin första strykning färg nu, kommer bli ganska så fin va?

Gäller att ha tungan rätt i mun.

Vår röda vinbärsbuske har redan gett oss en enorm skörd. Jag vill minnas att vi åt vinbär tills vi storknade när vi flyttade in i oktober förra året. Och nu dignar kvistarna av stora, röda bär igen? Antingen ett bra bär-år eller så har vi en väldigt generös buske. Vad gör man med alla bär dock? Vi springer i skytteltrafik till busken och äter. Jag gjorde också världen enklaste paj som vi har kalasat på.

Cirka 0 procent äcklig. Följde detta recept som innehåller prick sex ingredienser, lagom så i min mening.

Mer än så gör vi inte om dagarna. Jag hade storslagna planer på loppisturné i sommar, men motivationen och lusten finns inte där. Jag läste detta inlägg hos Slowfashion-Johanna och då försvann minsta tillstymmelse till oro över att alla missade loppisfynd. Hon berättar om de senaste sex månaderna har varit de minst stressiga i livet (trots småbarn) och detta på grund av alla grejer som hon inte gör. Läs och låt dig inspireras, för det kommer jag att göra.

Ett bra exempel är allt fix med huset. Vi har skjutit på alla icke nödvändiga projekt för att vi helt enkelt inte vill och mäktar med mer just nu. Må så vara att vissa grejer här hemma är fula som stryk, men gräsliga tapeter har faktiskt ingen dött av. Många relationer har dock vissnat på grund av att man har alldeles, alldeles för många måsten och alldeles för lite tid.

Stor kram

Sophia

Båttur, dopp och Old Smokehouse i Boo

Hej!

Denna evighetssommar? Torkan åsido – vi njuter för fulla muggar av semestern. I dag gjorde vi vad vi gör de flesta dagar. Drog oss i sängen, ät frukost sent i trädgården, fixade lite med fönstren (hehe, Andreas gör, jag har inte riktigt kommit i målartagen efter vårens maratonprojekt än) och åkte och badade. Kanske den bästa sommaren någonsin att ha hemester? Torkan åsido, förstås.

I dag tog vi båten till en liten ö i skärgården. Åt medhavd lunch, letade fiskar och gungade.

Och doppade oss. Här är jag i all min prakt. Vidgade näsborrar och hakan i skyn. Känner hur jag omfamnar min inre badentusiast mer och mer för varje dag som går. Blir modigare och kvickare och badar längre. Eller så blir det varmare och varmare i vattnet, kanske har med det att göra?

Efter badet åkte vi vidare mot nästa stopp: Old Smokehouse i Boo. Så fint?!

Dessvärre lyckades vi pricka in den timme då köket hade stängt. Barnfamiljens lott! Alltid först på stället. De hade en egen foodtruck med en enklare meny och vi satte oss på en bänk och moffade nachos och glass.

Måste komma hit fler gånger. Hur ljuvligt ser det inte ut?

Brukar inte gilla nyproducerade möbler, men de här stolarna var något utöver det vanliga.

 

Utanför restaurangen står den här bilen. Som ur Blues Brothers.  

En liten paus på maten gjorde gott.

Kolla in badrummet?! Allt. Tapeten, träet, garderobsdörrarna. Tänk kolonial Indokina-stil.

Kommer definitivt att åka tillbaka. När köket är öppet nästa gång!

Stor kram

Sophia

Utflyktstips för Stockholmare

Letar du efter ett inhägnat område att låta barnen löpa fritt (nåja, under uppsyn) på? Ett ställe där du kan sänka axlarna och låta kidsen roa sig själva efter bästa förmåga?

Då tycker jag att du pallrar dig och familjen på nästa avgång Saltsjöbanan mot Saltsjöbaden och gör en dagsutflykt till Saltsjöbadens kallbadhus ”Saltisbadet”.

Det lätt bästa beslutet vi fattade denna sommar var att bli medlemmar i Saltisbadet. Här hänger vi mer eller mindre varje dag. Vår tvååring stormtrivs och vi har ingen anledning att inte göra detsamma.

Saltsjöbadens Kallbadhus byggdes 1913 (när det byggdes fanns bara herrbad, men i dag finns både dam-och herrbad) och i dag är badet byggnadsminnesförklarat.

Bara titta så fint? I den gröna byggnaden finns Dambad och bastu, och i den beiga träbyggnaden en motsvarighet för herrar. De förbinds av en sandstrand som heter Mellanbadet, och det är här vi hänger hela familjen ca hela dagarna.

Här finns också restaurang och café. Och hopptorn! Här anordnas Dödshoppet varje år, det är ett VM-kval i magplask. Inget för den räddhågsna med andra ord.

Här finns också en flotte med en lite tamare trampolin. Har dock inte kommit så långt att jag simmat ut än, även om jag badat mer än 10 gånger i år. Rekord, särskilt om man jämför med förra årets noll dopp.

Så här vackert är Dambadet på vintern. Som en setting i en Wes Andersson-film.

Ta sig till Saltisbadet

Från Slussen går ersättningsbuss till Henriksdal (linjen mellan Henriksdal och Slussen är indragen pga Slussen-bygget) och därifrån går Saltsjöbanan hela vägen. Från tåget är det bara en knapp femhundra meters promenad ut på Holmen. Sommartid går bara tåget en gång i halvtimmen.

Pris:

Inträde kostar 70 kr/vuxen. Så värt det!

Stor kram

Sophia

Frisk men inte fri

Häromdagen åkte hela familjen till närmsta köpcentrum. Vi kom dit strax före 11 och fann oss i en ödelagd galleria. Alla butiker var stängda och igenbommade med ståljalusier. ”Toppen” tänkte jag, ”då kommer detta gå fort. In, ut, klart!” De hade nämligen inte öppnat än och vi var där i ett enda ärende; att handla trosor till vårt barn. Hon hade nämligen gjort klart för oss att hon inte slutar med blöja förrän hon får ett par trosor med lila blommor på (just detta hittade vi aldrig men lyckades lösa det ändå).

Vi hade några minuter att slå ihjäl innan Åhléns öppnade och ägnade dem åt att strosade runt. När butiken väl öppnade hade vi vandrat till andra änden av varuhuset och behövde leta oss tillbaka. Innan vi slutligen lämnade köpcentrumet hade det gått nästan en och en halv timme, trots att vårt ärende bara skulle ta fem minuter.

Det fick mig att börja tänka på hur det egentligen är ställt med mitt köpsug. Efter ett-och-ett-halvt år på shoppingdetox borde jag ju vara så gott som fri från köpsyndiga tankar, och definitivt befriad från utdragna besök i gallerior.

Ack nej.

Jag betraktar mig själv som frisk men inte fri. Så länge jag är vaksam och sträng mot mig själv så sker inga spontanköp. Men om jag utsätter mig för frestelser så är jag bara ett lojt ögonblick från att slarv-shoppa något som för stunden är ett bra köp. Tyvärr har jag gjort ett par spontana inköp i LWL-gruppen under senaste månaden. Självklart begagnat, men det var två plagg som jag egentligen inte behöver och därmed inte lever upp till mina egna regler i Slow fashion-utmaningen.

Jag är lika delar fascinerad över vanans makt som jag är lite deppig över att jag inte kommit längre. Jag har ändå bevisligen karaktär när det gäller, eftersom jag klarade ett helt år med köpstopp. Men överlevde jag på förhoppningen om en livsstilsförändring eller bara på hoppet om att få återgå till det gamla vanliga när året var över?

Jag vet faktiskt inte än.

Men jag vet att arbetet inte är över för min del. Jag är frisk, det vill säga har ett sunt förhållande till konsumtion (enligt min egen definition, i alla fall) men jag är tyvärr inte fri. Helt fri blir jag inte förrän jag inte tänker på att inte shoppa. Är du med? När jag inte behöver stå emot impulser längre, utan att jag kan handla det som jag behöver men inte mer än så.

Har du eller har du testat köpstopp? Hur känns det för dig?

Kram

Sophia


Om du gillade detta borde du också gilla de här:

Rätsida på den ekonomiska triangeln

Så påbörjar du ett köpfritt år – fem handfasta tips

Sluta konsumera passivt

 

Använd politiken till sånt som enskilda inte förmår

I höst röstar jag för fjärde gången. Tidigare val har rösten fallit på olika partier varje gång, men jag har ändå försökt göra initierade beslut. I år har jag inte bestämt mig än, men det kommer att troligen bli ett parti som sätter miljön och social jämlikhet högst på agendan.

Du kanske undrar varför?

Det är förstås inte givet att jag ska tycka som jag tycker. Skulle jag bara utgå från mitt liv, min situation och min plånbok skulle rösten hamna på något borgerligt parti. Men nu råkar jag dela livsutrymme, ekonomi och jordklot med alla andra människor så jag måste rösta för ett alternativ som jag tror gynnar dem också.

Det är inte så att jag inte förstår andra människor som röstar på ett alliansparti. Jag röstade till och med på dem i valet 2006, men som det ser ut nu dröjer det lång tid till nästa gång.

Jag bor i ett område där många har allt och lite till. Hus, fritidshus, båtar, dyra fritidsaktiviteter och utlandssemestrar. Själv växte jag upp utan allt det där, men kände mig ändå rik som både fick rida och spela fotboll. Men det är bara en liten parentes.

Det jag vill säga är att jag bor i ett område där de flesta redan har allt, men som ändå vill ha lite mer. Tage Erlanders tankegods om ”de stigande förväntningarnas missnöje” har aldrig varit känts så aktuellt som för den övre medelklassen 2018. Bostadsmarknaden har fullkomligt exploderat de senaste tio åren. Helt uppriktigt känner jag inte en enda person som ägt bostad i Stockholm en längre period och som inte är miljonär (sen att pengarna är låsta i bostaden är en annan fråga). Men vet du vad de mest tjatar om? Hur hög ”flyttskatten” är.

Jag betalar gärna skatt för jag ser inget bättre alternativ för utjämning av skillnaderna i våra levnadsvillkor. Jag vill inte sätta min tilltro något så godtyckligt som välgörenhet, där mottagaren är beroende av enskilda individers goda minne. Jag vill inte ha ett system där man måste visa sig värdig att få hjälp. Ett system där bara de som gjort fel av de rätta skälen anses ha tillräckliga skäl för vårt medlidande. Jag hatar idén om ett samhälle där folk ska skylla sig själva om de inte väljer rätt utbildning, rätt partner eller rätt pensionsfond. Jag hatar till och med en samhällsutveckling där varje enskild individ förväntas göra rätt val vid varje givet tillfälle. Vi är bara människor, kompletta med våra fel och brister. Vissa människor kommer att handla rätt, men ändå hamna helt fel. Vissa kommer att göra helt fel men ändå hamna rätt. Det går ju till exempel helt utmärkt att bli stormrik på att skövla urskog, driva onlinecasino eller att dränera jorden på olja. Andra kommer att dö utblottade efter ett liv i äldrevårdens tjänst.

Jag tror inte på att marknaden ska lösa allt. I så fall hade vi väl knappast haft de problem som vi har på vårt klot, som att vissa delar av världen har grejer i ett överflöd medan man i andra delar av världen står helt utan.

FN skriver att vår tid saknar motstycke i historien: Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, men den sista som kan bekämpa klimatförändringarna. Vi får inte glömma bort det, särskilt inte i vår avlägsna men blomstrande del av världen. Jag tycker att alla bör ställa sig frågan: varför är det givet att jag ska ha just det jag har? Det finns ingen universell lag som säger att vi ska ha gratis vård, barnomsorg eller skola. Det är ett kollektivt åtagande och inget som kommer gratis. Vi alla offrar något för någon annans skull, och det är precis så det funkar när man är en del av ett kollektiv. För dagen vi bryter ett ben, får ett barn eller blir gamla är det någon annans möda som sörjer för oss.

Jag är inte så vänster att jag är emot till exempel städhjälp. Men jag vill att städaren ska ha skälig lön, pension och semester. Precis som jag förväntar mig av min arbetsgivare. Jag har faktiskt jobbat svart som städare i min ungdom (långt innan RUT) och tycker inte att yrket i sig är skamligt. Att städa är ett jobb och inte en identitet. Men jag vägrar jag blunda för problemen som uppstår när ett land gör sig beroende av underbetald arbetskraft.

Jag har inte pratat så mycket om miljön i detta inlägg, men om du läst bloggen tidigare kan det inte komma som en överraskning att klimatfrågan står högst på min agenda. Att rösta på ett parti som värnar miljön kan förstås i det korta perspektivet bli lite obekvämare för mig personligen. Och dyrare än om jag röstar på ett parti som ger fullkomligt fan i om nästa generation ens har ett samhälle. Men höj priset på flygbiljetter och jag kommer gladeligen att betala. Lagstifta bort miljövidriga alternativ och jag kommer utan knussel att välja de bättre. Använd politiken till sånt som enskilda inte förmår: Att göra det bättre för alla!

Kram

Sophia

 

En nästan idyllisk skärgårdsutflykt

Hej,

Mellan fönsterrenovering och vardagslogistik tråcklar vi in lite semester. I dag åkte vi på utflykt i skärgården. Och innan du låter dig hänföras av idyllen kan du betänka att jag tampas med PMS som är utom denna värld och en trotsig tvååring som stundtals får mig att ifrågasätta min värld. Det finns gott om smolk i denna glädjebägare.

På tal om PMS. Jag har varit hos doktorn och tagit alla blodprover som är brukligt. Inga brister hittills. Jag äter en ny sorts antidepp och dubblar dosen under PMS. Men ändå. Hela världen är emot mig veckorna innan mens, eller det är snarare jag mot världen.

Efter några timmar och två äktenskapsgräl kom vi tillslut fram till Rögrund där vi åt lunch och gick på utflykt.

Ganska fin utsikt från Rögrunds utkikstorn va?

Jag åt pannkakor, Juni köttbullar och Andreas hamburgare. Väldigt prisvärd lunch, mycket billigare än stadskrogarnas hutlösa priser. Och fin utsikt.

Efteråt slog vi en lov runt ön. Här finns både vandrarhem, bastu och restaurang och det går alldeles utmärkt att ta sig hit med färja från Waxholmsbolaget. Hett hemestertips!

Här finns en liten, liten lekplats med gunga och racket.

Väldigt uppskattad trots sin litenhet. Vem är denna minimänniska? Nyss satt hon i bebisgungan och nu STÅR hon och gungar själv?

Här finns massor av klippor att ränna och hoppa på för barn med spring i benen. Det blir till att kubba efter.

Här finns också badplats och brygga men det är lämpligt för lite äldre barn.

Stor kram

Sophia

 

Fönsterrenoveringen igång

När vi flyttade in i höstas visste vi att det fanns ett par grejer som vi behövde ta itu med ganska omgående. En av grejerna var fönstren. De är hårt åtgångna av väder och vind och färgen släpper i stora flagor. De är tidigare renoverade i lite olika omgångar – och med olika färger. Har hittills räknat till tre olika.

Andreas har tillbringat våren med att läsa på om hur det görs. Den gamla färgen ska skrapas av (vi har moderna hjälpmedel som uv-lampa och lackfräs, de som är hardcore byggnadsvård anser dock detta vara fusk) tillsammans med kittet, fönsterbågarna ska oljas och kittas om och tillslut ska vi stryka på ny linoljefärg. Vi har valt Ottossons färg i nyansen Köpenhamnsgrön. Det är en intensiv mörkgrön färg som vi tror kommer att ge karaktär åt huset.

Först ut är dörren till terrassen. Lyckan var stor när Andreas slet av spånskivan och fann att speglarna bakom var intakta. Dörren kommer förhoppningsvis att bli lika ståtlig som den var när huset byggdes.

Att ta hand om ett gammalt hus är ibland slitsamt. Jag kan förstå varför många lockas av tanken på att bo i ett underhållsfritt hus. Men om vi tar hand om fönstren rätt framöver (det har inte gjorts i dag) så dröjer det förhoppningsvis länge tills vi måste göra om arbetet. Och jag älskar tanken på att det är samma fönster som satt där när första familjen flyttade in, och de kommer att sitta kvar långt efter att vi flyttat ut. Att huset får ha en livscykel och vi är bara med på en liten del av resan.

Har du något sommarprojekt för ditt boende?

Stor kram

Sophia

 

Hemester och hippa

Hej,

I morgon börjar sommarens hemester på riktigt. Vi har ju redan tillbringat en månad i Mexiko under våren men nu blir vi i Sverige resten av semestern. Jag gick egentligen på semester i fredags men inte förrän i morgon gills den på riktigt. Igår var jag på hippa för min bästaste, bästa Sara som gifter sig om en månad.

Vi var 14 glada i hovet för vår drottning Sara. Kanske bästa outfiten? Saras klänning är Mark Levengoods gamla blåsa från Melodifestivalen.

En och annan prins hade också nästlat sig in bland hovdamerna. Visst är jag helgjuten i rollen som barnprins? Ville aldrig ta av mig capen. Här med min lössläppta älskare Klara.

Hippan avslutades med middag hemma hos mig. Jag bar in trädgårdsmöblerna och alla stolar jag kunde hitta och så trängde vi i ihop oss i vår matsal. Har tyvärr nästan inga bilder från dagen pga fullt upp, men en bra dag var det. Hett tips är att äta hemma hos någon i stället för på restaurang. Så mycket mysigare och roligare! Vi ordnade catering från Grand Hotel Saltsjöbaden och fick världens godaste mat som räckte till både lunch och middag dagen efter.

Innan Andreas kom hem med barnet hann jag med två timmar på Saltsjöbadens Kallbadhus. Inget lindrar ett dunkade huvud som ett riktigt friskt dopp. Borde vara obligatoriskt vid bakfylla?!

Vi hörs i veckan, ok? Mina ögonlock klipper som en gammal film.

Stor kram
Sophia