Rätsida på den ekonomiska triangeln

Hej hörrni,

Nu är det hög tid att prata lite pengar och konsumtion igen. Jag tänkte att vi skulle fokusera på att prata lite utgifter? Jag brasklappar dock för att jag inte ekonom utan talar bara från egen erfarenhet.

Jo. För dig som precis hittat hit kan jag dra en kort sammanfattning. År 2017 hade jag och min dåvarande bloggkompanjon Martina totalt köpstopp på kläder, väskor och skor. Köpstoppet gav mig en rejäl tankeställare om hur jag ser på privatekonomi, konsumtion och hållbarhet. Förutom att jag fick chansen att lära mig massa om hur man vårdar och reparerar kläder gav köpstoppet också rejält klirr i kassan. Under året sparade jag över 50 000 kronor. Femtio. En helt galen summa om man betänker det faktum att jag har en helt vanlig lön.

Min köpfasta gav mig helt nya perspektiv på hur jag vill spendera mina pengar. Det handlar inte om att jag ska snåla för all överskådlig framtid utan bara fatta lite klokare beslut. Prioritera utgifterna och inköpen efter vad som faktiskt ger glädje över tid, och inte bara en kortvarig tillfredsställelse. Rent praktiskt går det ut på att jag handlar det mesta begagnat, såväl kläder som inredning alternativt satsar på schysst producerade varor. Ett konkret exempel: jag har äntligen jagat fatt på en trädgårdsgrupp. Har letat i månader på Blocket men tillslut hittade jag en man utan för Örebro som driver ett småskaligt snickeri och tillverkar trädgårdsmöbler efter gammal förlaga (vi bor i ett gammalt hus och jag vill att trädgårdsmöblerna ska passa stilen så att de känns rätt över lång tid). Möblerna är förvisso inte begagnade men närproducerade och tillverkade på ett hållbart sätt i liten skala. Och faktiskt inte dyrare än om jag hade köpt begagnade utemöbler från något känt märke. Prioriteringar helt enkelt.

Min ekonomiska triangel

Jag tänker på all min konsumtion som en tredelad triangel. Längst ner är sådant som jag måste lägga pengar på. Tråkiga, fasta kostnader som boende, el, försäkringar och liknande. Baskostnader. De försöker hålla jag så låga som möjligt genom att se över med jämna mellanrum. Jag byter inte Junis barnförsäkring men andra försäkringar jämför jag inför varje förnyelseperiod (jag jobbade ju på försäkringsbolag innan och därför har jag tagit på mig den hatten hemma). Numera tänker jag också på sparande som en baskostnad, den ska liksom bara ingå varje månad. Baskostnaderna är inte värdeskapande på något sätt. Ett dyrt bostadslån är inte bättre än ett billigt bostadslån. Därför försöker jag hålla dem så låga som möjligt. Är du med?

Mitten på triangeln är kostnader som är mer flexibla men fortfarande nödvändiga. Vinterjacka, barnkläder, möbler, SL-kort (nu på sommaren försöker jag klara mig utan och enbart använda cykel, lite bättre mat (eko-varor). Den delen av triangeln går inte att undvika helt men kostnaderna går att påverka i viss mån. Här försöker jag till exempel handla begagnat. Att välja en begagnade vinterjacka av god kvalitet kan spara många tusenlappar jämfört med att köpa ny, men jag kan inte spara in på kostnaden helt genom att strunta i vinterjackan. Här kan det också handla om att jag tar kostnader för att laga kläder i stället för att köpa nya. Dessa kostnader är inte heller särskilt värdeskapande

Nu har vi kommit till toppen av triangeln. Den utgörs av min lyxkonsumtion. Kostnaderna för allt som sätter guldkant på tillvaron. Till den räknar jag kläder mina (även om jag handlar 99% beggat) eftersom de är knappast nödvändiga egentligen. Lyx för mig är också till exempel matkasse och restaurangbesök. Jag vet att maten skulle bli billigare om vi planerade den själv men jag VILL inte vara med och planera mat varje vecka (min man gör det gärna däremot). För mig är det helt oväsentligt vad vi äter på vardagar sålänge det är enkelt, halvgott och näringsrikt. Det ska bara funka. Vår matkasse räcker dessutom till matlådor vilket sparar in på restaurangbesök på lunchen. Fika och nöjen räknar jag också till lyx. Alla lyxkostnader är kostnader som jag enkelt kan avstå ifrån om det skulle behövas. De kostnaderna utgör en betydligt mindre del av triangeln men är också mest värdeskapande.

Till min poäng:

Tänk dig att vi vänder uppochner på triangeln. I botten är kostnader för resa, fika och kläder. I mitten baskläder och möbler och i toppen boendekostnader. Så såg fördelningen i min ekonomiska triangel ut förut. Jag lade lejonparten av min lön på ”kul grejer” och desto mindre på det nödvändiga.

Det låter i och för sig ganska kul?

Nej tyvärr. Jag brände större delen av min lön på saker som inte gav mig någon långvarig tillfredsställelse, lyxkonsumtionen var alltså inte värdeskapande. En grej som vi faktiskt inte pratar så mycket om är att ju mer man har av något, desto mindre är det värt. Som restaurangbesök. Jag åt ute flera dagar i veckan, ibland frukost, lunch och middag. Det som jag i dag ser som en lyx var en del av min vardag förr. Men ju fler utemåltider jag åt desto mindre njöt jag av dem. I dag äter jag ute någon eller några gånger i månaden, men de upplevelserna är för sig värda så mycket mer. Mitt slösaktiga liv betydde också att mitt sparande hamnade sist i prioordningen. Trots en god lön och lägre boendekostnader än i dag gick jag i princip plus minus noll varje månad. Väldigt ofta fick jag dessutom ha en riktig snålvecka innan lönen behagade att komma. Det beteendet gjorde mig i förlängningen ekonomiskt stressad och skapade också en känsla av otrygghet. Jag hade ju ingen direkt buffertzon att landa i om jag till exempel skulle förlora jobbet. Och givetvis tyckte jag att det var både omoget och pinsamt att liksom inte ha pengar på kontot dagarna innan lön, som om jag vore student. I dag förstår jag att det är ett extremt vanligt konsumtionsmönster bland unga.

Och lite såhär resonerar jag kring min ekonomi. Jag ser ingen anledning att betala en krona mer för ett abonnemang som är likvärdigt alla andra abonnemang, men jag skulle aldrig få för mig att välja den billigaste restaurangen när jag väl äter ute. Då väljer jag den som jag vill äta på. Beroende på var jag kan mappa in kostnaden i min ekonomiska triangel så prioriterar jag annorlunda.

Låter det knasigt? Hur tänker du kring dina kostnader?

Stor kram

Sophia

 

Trädgårdsfix: målad sandlåda

Sakta men säkert börjar trädgården att arta sig. För några helger sedan åkte hönshuset ned. Det var mögligt och fallfärdigt och jag var rädd att det inte skulle stå pall för mycket mer. Kvar blev en stor, tom kal fläck mitt i gräsmattan. Perfekt för Junis sandlåda!

Sandlådan köpte vi för några veckor sedan på Bygg-Ole. Det är en väldigt vanlig modell från Jabo, med lock som också fungerar som bänk. Väldigt praktisk men tyvärr mer än lovligt ful. Så den fick sig ett par strykningar av linoljefärgen. Det varma och torra vädret är perfekta förutsättningar för att måla med linolja, som annars tar lång tid på sig att torka.

Jag valde Ottossons linoljefärg i nyansen kromoxidgrön. Inspirationen fick jag här. Titta så tjusigt? Fattas bara sanden. Och att bättringsmåla på sina ställen…

Jag målade alla brädor med två strykningar. Första omgången hälften hälften med kokt, kallpressad linolja och färgen. Andra strykningen bara färg. Monteringen gjorde vi cirka fyra dagar efter andra strykningen.

Linoljefärg är otroligt rikt på pigment och denna lilla burk räckte till hela sandlådan. Färgen är dyr jämfört med plastfärg, men inte om man ser till priset per målad kvadratmeter. Linoljefärg är ett miljövänligt alternativ förutsatt att den inte späds med lösningsmedel som exempelvis lacknafta. Nackdelen är att färgen tar längre tid på sig att torka än plastfärg och att den kan upplevas lite jobbig att måla med, vilket också är anledningen till varför vissa målare väljer att spä den med lösningsmedel. Själv tycker jag att slutresultatet är värt den extra mödan.

Inte så pjåkigt va?!

Kram

Sophia

Husmorsknepen för vita skor och sulor: era bästa tips

husmorsknep rengöra vita skorInget markerar övergången mellan vinter och vår så mycket som vita skor. Tyvärr  har det vita en tendens att inte förbli vitt särskilt länge. Jag har tidigare bloggat om hur jag använder Fläcksuddare för att fräscha upp vita sulor (fungerar också på vita sneakers). På instagram efterlyste jag fler tips på hur man kan rengöra skor. Jag fick in flera fenomenala husmorsknep som råder bot på trista sulor, och det bästa är att det mesta är med sådant man redan har hemma.

Här kommer era tre bästa husmorsknep:

rengör vita sneakers med tandkräm

Tandkräm. Att gnugga på de vita skorna eller sulorna med tandkräm gör susen och kan ta bort även de värsta fläckarna. Viktigt är att använda vit tandkräm (ingen sådan med gelränder). Gnugga in tandkrämen med en tandborste, låt verka någon minut och torka av med trasa. Tipstack: @annasyster

rengör vita sneakers med nagellacksborttagning

Nagellacksborttagning. Med vanlig hederlig nagellacksborttagning försvinner de mest envisa märken från skosulorna. Tipstack: @miniroben

rengör vita sneakers med handsprit

Handsprit. Kan med fördel användas för att rengöra skosulor, men är också effektivt mot andra fläckar, så som tuschpennor på vitt bord. Tipstack: @annikawiback

Bonustips för generell fläckborttagning: Babyvåtservetter! De löser upp härdade fläckar och kan användas på fler textilier. Tipstack: @sagolikasaga & the_real_slim_sandy

Har du fler tips? Kommentera och så uppdaterar jag listan.

Stor kram

Sophia

 

 

Svar på fråga: varför bor vi där vi bor

Hej,

Fick en jättebra fråga från signaturen Alva som jag tycker förtjänar svar i ett helt eget inlägg.

Fråga: Lite sen på bollen men jag är en sån som läser bloggar i perioder så läser i kapp alla inlägg nu.
Jag har vuxit upp med tio min t-bana från centralen. Jag har alltid haft en vision om att jag vill bo i hus och ha en trädgård, både för närheten till naturen, att kunna odla egna grönsaker, men också för mina ev. framtida barns skull. Men jag har verkligen svårt att se mig själv bo långt bort från stan. Tänker tillbaka på mina klasskompisar från skolan som bodde långt bort som alltid hindrades av att behöva ta sista tvärbanan/pendeln hem och inte kunde hänga med på grejer på kvällarna etc. Och jag sa till mig själv att jag inte vill utsätta mina barn för det, jag vill att de ska ha alla möjligheter nära till hands.
Nu blev frågan kanske väldigt lång men det jag egentligen undrar är vilket område ni nu flyttat till? Som ändå bara är 20 min från stan. Och om du har några tips om hur man kan släppa ”centralitetspressen”.

 

Hej och tack för din öppenhjärtiga fråga. Och kul att du vill läsa, om än sporadiskt. Jag var tvungen att klura lite innan jag svarade. Jag känner så igen mig i dina tankar och har försökt tänka tillbaka på hur jag resonerade. Om någon hade berättat för mig för fem år sedan att jag skulle bo i hus innan 30 hade jag skrattat dem rakt i ansiktet. Jag har aldrig egentligen närt någon dröm om att bo i annat än lägenhet, åtminstone inte förrän jag fick barn. För att besvara frågan var vi bor: Vi bor i Saltsjöbaden i Nacka. Jag har tyvärr inte 20 minuter till stan (eller jo, kanske med bil men inte kommu). Tågen går däremot var tjugonde minut, kanske var jag lite otydlig när jag skrev. Saltsjöbaden låter ju urflådigt men i vårt område finns alla möjliga boendeformer, från vanliga hyresrätter till mångmiljonvillor. Just nu går Saltsjöbanan inte hela vägen in till Slussen utan man måste byta i Henriksdal, vilket gör att resan till Slussen kanske tar 35-45 minuter beroende på trafikläget vid Slussen. Därför föredrar jag att cykla på elcykel, för det tar ca 40 minuter in till Slussen från huset. Till din andra fråga. Måste man bo i hus när man skaffar barn? De flesta av våra vänner bor kvar i stan med sina kids. För oss var valet självklart eftersom det fungerar för vår livssituation just nu. Men min dotter är bara två och hur det kommer att funka när hon är tonåring vet jag inte. Kanske flyttar vi in till stan igen, men troligen inte. Det är ju väldigt dyrt att köpa en stor lägenhet och om man bor i hus får man ofta mer utrymme för pengarna. Mitt enda tips är att försöka bejaka dina egna känslor och inte oroa dig alltför mycket. Uppväxten är ju så mycket mer än var man bor? Det blir nog bra oavsett. Dessutom får man alltid ångra sig. Man kan ju till exempel börja med att hyra hus ett tag och se hur det känns? Dessutom vet man ju inte vad barnen själva tycker är viktigt när de blir större? De kanske föredrar att hänga i lokala simhallen eller i stallet eller någon annan aktivitet som inte är stadsnära. Den tiden den sorgen, försöker jag tänka.

Stor kram och lycka till, var du än hamnar!

 

 

En lånad måndagslista på en onsdag

Hej,

Såg att Underbaraclara publicerat en rapp och underhållande måndagslista. Den snor jag rakt av fast gör om den till en onsdagslista.

Svenskans fulaste ord: Skräddarsydd. Inget som marknadsförs som skräddarsytt i dag är det på riktigt. Tvärtom har det blivit en utsliten marknadsföringsfloskel för att kränga allehanda tilläggsprodukter.

Det står jag fan för: Allt ovan.

Snyggaste jag vet: Män på cykel i kavaj och med cykelhjälm. Det finns inget mer attraktivt än män som visar sig sårbara eller visar omsorg om andra. Och min man förstås, alltid stilig.

Då går jag och gömmer mig: När Andreas säger ”vad ska vi äta ikväll?”. Seriöst. 70% av våra sms-konversationer handlar om kvällsmat. Nu har vi testat matkasse med färdiga recept under ett par månader och det var fruktansvärt avstressande för vår relation. Men nu är vi tillbaka i det sorgliga ”vad ska vi äta ikväll-träsket”.

Kommer jag aldrig ihåg: Var jag hängde nycklarna. Vi har en krok för nycklar i hallen men alltsomoftast hänger min nyckel kvar i ytterdörren.

Finaste komplimangen jag fått senaste tiden: ”Jag är imponerad av din koncentrationsförmåga” fick jag höra av en kollega. Synd att jag det enda jag koncentrerade mig på just då var att leta något som jag förlagt i minnet. Men det kunde ju inte han veta.

Nyaste insikten: I podden ”Du är vad du köper” är det en medverkande som berättar om konsumtion ur ett historiskt perspektiv. Det här med att vi ser ned på viss konsumtion? Det är ett urgammalt fenomen och inte det minsta unikt för vår samtid. Superintressant pod för övrigt.

Snällaste människorna: Junis morfar och Annika som tog ledigt från sina jobb för att komma och hänga med Juni medan vi var i Moskva. Allt för att undertecknad förväxlat pingst med kristi himmelsfärd. Man är tydligen inte ledig på pingst längre? Har så dålig koll på högtider.

Roligaste kommentaren jag fått: Jag får massor av insiktsfulla, självutlämnade och matnyttiga kommentarer. Antagligen fler än jag förtjänar. Men det är riktigt dåligt med vitsar. Ta det som en uppmaning!

Stor kram

Sophia

 

Tre dagar i Moskva

Hej,

Ni som hänger med mig på Instagram har fått frekventa uppdateringar från helgen. Jag och Andreas har nämligen varit i Moskva. Bara vi två! Utan medhavt barn för första gången på mer än två år.

Tänkte först inte skriva så mycket om resan eftersom det här knappast är en reseblogg. Men jag ändrade mig när jag fick så många nyfikna kommentarer. Det är visst fler än jag som är fascinerade av öst. Visst är det intressant ändå, att de flesta kan rabbla gator i New York eller namnge minst tre frukostfik i LA, men hur mycket känner de igen från Moskvas statsbild? Trots att staden bara ligger två timmar med flyg från Stockholm och med sina 12 miljoner invånare är bra mycket större än N.Y.

Till att börja med vill jag bara säga att jag bokade resan förra året, som en överraskning åt Andreas. I dag vet jag faktiskt inte om jag hade tagit flyget bara för en helgresa, vinterns debatt om flygresor har åtminstone gett mig en annan syn på flygtransporter. Men mer om det en annan gång.

Moskva är ökänt för att vara en dyr stad, så för att inte ha en torftig vistelse hade jag sparat med hjälp av Dreams-appen. Mina bästa triggers är lätt Tjuven & All in (den drar en summa varje måndag som minskar med tio kronor varje vecka. Så mycket enklare än att göra tvärtom och spara järnet precis innan avresa).

Resan började på Arlanda vid lunch i torsdags och landade vid tre lokal tid landade vi i Moskva (de ligger en timme före).

Att ta sig in:

Svarttaxichaufförerna ville ha 3000 rubel. En vanligt taxi kostade ca 1500 och en Uber ca 900 rubel in till centrala Moskva. Går också tåg, men det hoppade vi pga var för krångligt. Dock skulle det antagligen gått fortare eftersom vi fastnade i bilkö på vägen in och de dryga två bilen tog strax över två timmar att färdas. Bra att ha i åtanke om du planerar en resa dit.

Att bo:

Det finns hur många hotel som helst att välja på. Allt från backpacker-nivå till hutlösa lyxpriser. Jag valde hotel Savoy, ett centralt hotell nära Bolshoi-teatern som kostade 5700 kr för tre nätter. Strax över medelpriset gissar jag.

Första dagen satt vi fast i bilkö i cirka två timmar på väg till hotellet. Vi hade varit vakna sedan 05 och var rätt slitna och det blev en ganska tidig kväll. Vi åt en hamburgare på Fash (en kedja som har helt ok burgare och jättehög och skränig musik) och sedan tog vi en öl på Jawsspot.  Och sedan gick vi hem och sov i prick 12 timmar (hej småbarnsföräldrar).

På fredagen åt vi lunch (sov förbi frukosten, hehe) på en matmarknad som hette Central Market, också på promenadavstånd från hotellet. Från början var det en marknad för timmer, sedan blev det en blomstermarknad och i dag är det alltså matmarknad. Väldigt i tiden, antar jag. Andreas fick hjälp med att beställa (väldigt många pratar inte engelska men det finns alltid någon hjälpsam person som ställer upp och spontantolkar) lite georgisk ost-fest och dumplings. Smarr.

Vi promenerade vidare in i Tsetsnoy-parken och där blev vi törstiga. Hittade till Valenok som i det närmaste kan påminner om Trädgården, med pingisbord utomhus och en scen för (möjligen för karaoke?).

Kan varmt rekommendera körsbärsölen. Alla dricker den och jag förstår varför. Till en början smakar den ganska kemiskt och lite överdrivet sött, men efter två klunkar vänjer man sig och har i stället svårt att sluta. Vi spelade också några omgångar pingis (vilket är väldigt vågat eftersom sist vi spelade för sex år sedan blev vi så oense som vem som vann att vi gjorde slut. Sjukt när jag tänker tillbaka på det. Det var slut i tre dagar men sedan lyckades vi försonas.) och kom fram till att vi är ganska jämbördiga.

Hela resan pendlade vädret mellan gassande sol och spöregn. Så också i fredags. Mitt i pingisen kom en störtskur och vi blev kvar där i ca 3 timmar (och oräkneliga körsbärs-öl). Där kom vi också på den briljanta idén att vi skulle gå på konsert.

Sagt och gjort! Vi tog tunnelbanan till Adrenalin Theatre och köpte varsin biljett till Justice i biljettluckan för 3000 rubel var. Så smidigt!  Vi har sett dem två gånger förut men sist var för fem år sedan. Sjukt nog lät det exakt likadant? Att ta tunnelbanan i Moskva är en fröjd. Tågen är gamla och skramliga och det finns wi-fi. De ropar också ut stationerna på engelska så det är superenkelt att hitta.

Plus att det kostar typ 7 kronor enkel resa och man löser biljett i en lucka utan några krusiduller som reskassa medmera. Efter att vi konsertat färdigt var vi väldigt hungriga och bestämde oss för att åka till Café Pushkin. En turistig och anrik restaurang som man bara måste besöka. Den har öppet dygnet runt och är inredd precis som ett gammalt aristokrat-hem från 1800-talet. Överraskande gott.

Efter Pushkin gick vi till något öl-hak där man stod och drack öl utomhus, trots att baren var inomhus. Mycket sånt. Antar att det är för att alkohollagarna inte är så petigt utformade som i Sverige. Kommer tyvärr inte ihåg var det hette men vi stannade inte jättelänge heller. Efter det promenerade vi hem och sov i ytterligare 12 timmar.

 

  

Lördagen var vår sista heldag. Jag hade blivit rekommenderad att inte missa Gorki-parken och var inställd på minst en halvdag där. Tyvärr stod regnet som spön i backen så att strosa i parken lockade dessvärre inte. Vi hann med Röda Torget och en tur inne på Vasilj-katedralen. Den får du bara inte missa om du är i Moskva. När vi var där var det en manskör som sjöng inne i denna guldbelamrade lilla kammare. Nästan utomjordiskt vackert.

 

Ville väldigt gärna se Lenins Mausoleum men kön var cirka 300 meter lång och jag var lite för trött av all körsbärsöl för att mäkta med en lång, rysk kö. Efter katedralen var vi sjukt hungriga eftersom vi försovit oss till frukosten igen. Vi sprang i ösregnet till en Azerisk restaurang, Бараshka, som var riktigt bra. Vi beställde in typ motsvarande fem huvudrätter och åt nästan alltihop.

Efteråt gick vi till bastubadet och bad om varsin rysk massage. Trodde aldrig att jag skulle vara så tacksam över att tillbringa 90 minuter i händerna på en medelålders, barsk kvinna med hårda nypor.

Efter ett kort pit-stop på rummet gick vi till Jawsspot igen, takbaren nära hotellet, och drack körsbärsöl. Efter en pizza på en rimlig pizzeria som jag glömt namnet på gick vi tillbaka till hotellet och badade bastu. Och sedan var det sent och vi skulle upp 06 dagen efter för att åka hem.

På punkten övrigt: Vi hann bara se en bråkdel av vad Moskva har att erbjuda. Staden är gigantisk och har så många ansikten. Jag hade fördomar av slaget att alla ryssar bär Adidasoveraller, guldkedjor och  sportar råttsvansar (och faktiskt, sjukt många gör detta pga überhipsters) men här finns så otroligt många fler spännande subkulturer. Och så många coola outfits att vila ögonen på. De flesta Moskvabor känns väldigt coola och upptagna, precis som i de flesta andra europeiska huvudstäder jag besökt.

Bästa sättet att ta sig runt är att promenera eller åka tunnelbana (Moskva har för övrigt ett av världens största och mest mytomspunna tunnelbanenätverk). Såg seriöst ej fler än tio cyklister under hela resan och att cykla känns generellt sett som det är förknippat med livsfara. Det är rätt billigt att flyga dit från Sverige men visumet kostar ca 700 kronor och tar en vecka att få. Ett anständigt hotellrum är dyrt men mat, öl och upplevelser är billigare än i Sverige.

Fråga gärna om du undrar något!

Kram

Sophia

Reklamavbrott: Jag brer ut mig i tidning

Jag försöker att vara återhållsam med reklam i bloggen. Skoja. Det har än så länge inte förekommit någon reklam alls. Men nu tycker jag att det är dags och därför blir det reklam för mig själv. Jag har ställt upp på en intervju, med fotografi och allt i Djungeltrumman Göteborg. Extra smickrande är förstås att läsekretsen utgörs av morgondagens framtid. Jag har alltså fått flera spaltcentimeter vigda att åt fostra ungdomarna om min syn på konsumtion och berätta om mitt köpfria år. Så lyxigt och förstås jätteläskigt.

Tidningen ges ut i Göteborg men även icke-Göteborgare fröjdas åt en digital version av intervjun här. Jag pratar om varför hade valde att ha ett köpfritt år, hur det gick (spoilervarning: bra med utmaningen men sämre för min psykiska hälsa) och hur jag försöker konsumera nu.

Titta, så exalterad blev Kjell när jag berättade för honom om intervjun!

Hoppas att du gillar!

Stor kram

Sophia

Bästa kaffedrinken i sommarvärmen

I lördags repriserade vi förra helgens succé med att bära ut matsalsmöblerna och bjuda på lunch i trädgården. Vad annars kan man göra om det är 20 grader och man saknar utemöbler? Min gamla kompis Katarina, som jag känt sedan strax efter gymnasiet, kom förbi med sin familj.  Vi dukade upp med grillat och sallad och bubbel.

Jag hade förberett med det godaste iskaffet jag någonsin druckit. Smakar mer som en alkoholfri kaffedrink. Receptet hittade jag hos hos Portionen under tian. Andreas kom på idén att byta ut bryggkaffet mot espressokaffe och det gjorde att den gick från en 9.5 till en tiopoängare. Alltså så vansinnigt smarrig. Och billig och veg.

För en person behövs:

1 dl kaffe (brygg eller espresso)

1 dl havremjölk

3 dadlar

3-isch isbitar på kaffe

Lite kardemumma 

Börja med att brygga kaffe och låt kyla ner. Gör ca tre iskuber per person av det nybryggda kaffet. Sedan mixar du alla ingredienser (kaffet, dadlarna, havremjölken, kardemumman, isbitarna) i en mixer och et voíla — världens godaste kaffedrink.

Tiden bara rann iväg och jag glömde helt bort att servera kaffedrinken. Lunchen tog inte slut förrän klockan åtta på kvällen.Tur i oturen att det blev dubbel sats till oss dagen efter.

Hoppas att ni provar någon dag. Och tacka inte mig utan tacka geniet bakom Portionen under tian.

Stor kram

Sophia

Vilka saker räddar jag om huset brinner ner?

Måtte detta inte ske nu men ibland leker jag med tanken om vad jag skulle göra om huset började brinna. Inte på sättet som du tänker kanske. Utan tankeövningen är som en liten hälsokoll på mig själv.

Låter det jättekonstigt? Låt mig förklara.

Jag skulle rädda mitt barn och Andreas och mig själv. Sedan absolut inget mer. Och vet du? Så länge som vi alla klarar oss så skulle det inte vara en så stor grej. Och det är precis som jag vill ha det.

För många år sedan arbetade jag på kundtjänst på ett försäkringsbolag. Emellanåt pratade jag med människor vars hus brunnit ner. Men oftare pratade jag med folk som oroade sig över att huset skulle brinna ner. De skulle fota och katalogisera alla ägodelar och bad om råd kring brandsäker förvaring av personliga tillhörigheter. De samtalen gav mig en tankeställare. Så oerhört meningslöst att ha en massa grejer om man bara går omkring och oroar sig för dem?

Jag vill inte oroa mig för att bli av med några som helst ägodelar. Därför kan jag påstå att om huset brinner ner i morgon (förutsatt att vi klarar oss) så är det inte världens grej. Garanterat jobbigt, säkert chockartat och händelsen i sig är säkerligen traumatiserande. Men jag vill inte lägga en sekund på att oroa mig över mina prylar. Därför har jag i princip inga ägodelar som jag tillskriver något större affektionsvärde. Allt är ersättningsbart. Vi har ingen dyr konst på väggarna och äger inga föremål med samlarvärde. Jag har inga dyra smycken eller arvegods. Jag äger ingenting som inte går att ersätta.

Vissa kanske tycker att det låter kulturellt torftigt men det håller jag inte med om. Jag har alltid prioriterat saker med högt bruksvärde. Det är inte så att jag inte gillar vackra prylar, för det gör jag. Men jag vill aldrig vara rädd för att använda dem. Samtidigt som jag älskar alla gamla prylar vänder jag mig från gamla tiders inställning om ”finrum” eller ”finporslin”, alltså att vissa saker inte är till för att användas. Åtminstone inte till vardags och inte av vanligt folk. Mina prylar har bara ett värde så länge jag kan använda dem.

Därför leker jag med ibland med tanken om att huset brinner ner. Bara för att kontrollera att jag känner samma som förut och att jag inte äger saker som jag är för känslomässigt fäst vid.

Hur tänker du med dina prylar?

Stor kram

Sophia

Gottelivet

Inte förrän jag fick barn började jag uppskatta lediga dagar på riktigt. Alltså finns det något ljuvligare än lite insprängd ledighet mitt i arbetsveckorna när dagarna är såhär? Tror inte det. Vi började dagen med sen frukost. Fönstret mot körsbärsträdet fick vara öppet eftersom solen gassar redan från halv åtta på morgonen. Och så är det fin utsikt förstås.

Andreas hade gjort surdegspannkakor. Bästa och enklaste frukosten om ni frågar mig.

Ing-Britt har en ny favoritplats. Kan verkligen inte klandra henne utan jag hade gärna också legat där och gottat mig hela dagarna.

Efter frukosten gick jag med Juni till lekplatsen medan Andreas satte igång med trädgårdsbestyren. Vi är fortfarande mitt uppe i projekt röj. I dag åkte det mögliga hönshuset ned och snart ska vi ordna med en sandlåda där i stället. En grej som jag ständigt kämpar med är en jämställd fördelning av arbetet här hemma. Det är så lätt annars att Andreas gör allt grovgöra och jag ordnar med hushållsarbetet och barnet. Förra helgen var det jag som grävde medan Andreas och Juni var iväg. Men ibland är det svårt! För ibland  känns  så frestande att inte streta emot. Detta trots att jag inte ens är en särskilt huslig person egentligen. Hur gör ni andra?

Bad Andreas ta en bild på mig mot körsbärsträdet. I mitt huvud blev bilden sinnerlig och romantisk med ljuset som strilar genom blommorna. I verkligheten är det en bild på spökplumpen med risig hållning och skugga i ansiktet. Varsågoda.

På väg hem från lekplatsen sprang vi på några grannar med barn på samma förskola. Tillsammans åt vi en sen lunch på Grand Hotel här ute som firade 125-årsjubileum. Lunch och tårta för 125 kronor. En får tacka.

Sedan gick vi hem och Juni skulle sova middag. Jag slumrade också till och vaknade av att klockan var 17.30. Ahapp!

Hoppas att du också haft en fin dag!

Kram

Sophia