Huset

Det börjar bli rejält svårt att hitta tiden till att blogga. Dagarna går verkligen i ett med två barn. Men nu är nu och prick nu nattar Andreas barn så och jag kan ägna mig åt mitt.

Vi vänder nästan upp och ner på trädgården. Jag har ägnat nästan en hel vecka åt att fläta rabattkanter, bara för att tvingas ge upp efter att den första av fyra blev färdig.

Jo men häng med.

Vi har anlagt odlingsbäddarna i ett mönster vi hittade i Andreas mammas trädgårdsbok. Det kändes mer roligt och rumsligt än bara raka rader med bäddar. Stenarna ligger utlagda längs de tänkta kanterna.

Vi ägnade en del funderingar åt hur bäddarna skulle ramas in. Cortenstål blev för dyrt (femtusen för alla kanter), tegel för ordnat, plastkanter för fult och kanter av träpålar för… fel? Flätade kanter kändes med ens rätt. Det har använts i alla tider och blir en fin kontrast till grusgångar och grönskande bäddar. Dessutom är det gjort på naturmaterial och är helt gratis om man använder sly som vidjor.

Det var bara att skrida till verket och samla sly. Och som jag samlat! Tagit med sekatören till Ica och knipsat grenar vid allmänna vägkanter. Gett mig ut kvällstid och letat och tiggt grenar av grannar. Fyllt badkaret med kvistar av rädsla för att de skulle hinna torka (dock inget problem, de ska kunna ligga en vecka fick jag lära mig senare),

Och flätat. Först en gång, med alldeles för glest mellan stolparna. Och sedan en gång till.

Bättre, men inte perfekt. Som du ser är kvistarna olika stora och olika långa. Oundvikligt när man samlat kvistar från olika sorters träd, men inte optimalt. Lite väl rustikt för min smak. De gick heller inte att forma precis så som vi önskade, antagligen på grund av att saven redan stigit. Dessutom räckte mina pinnar bara till ett staket av fyra. Så nu har vi gett upp projekt flätad rabattkant i år, och lägger projektet i malpåse till nästa år. Andreas snickrar ihop några odlingslådor av spillträ i stället. De målar vi falu rödfärg och så får det vara gott nog.

Jag har lärt mig att korgpil är det man ska satsa på för att få en jämnare flätning. Det är ett snabbväxande träd som skördas tidigt, helst i januari eller februari. För att kunna fläta i former behöver pilen vara färsk och inte torkad.

Nu vet du!

Kram

Jag är själv överrumplad vad vi åstadkommit i trädgården över påsken. Man måste kisa och använda sin fantasi för att verkligen förstå hur fint det kommer att bli. Men jag har dokumenterat varje moment för att minnas hur vi slet. Häng med.

Andreas och grannen Mathias monterade ned staketet mellan våra trädgårdar. Staketet bor numera på Färingsö och ska få sig en strykning med Falu Rödfärg.

Bara någon dag efteråt kom en firma för att ta bort en handfull lömska stubbar i trädgården. Ändå häftigt med stora maskiner. Detta är en stubbfräs.

Vi tog också ner ett Gullregn som var på väg in i grannens bod. Det är det trädet till vänster. Ajökens, kommer inte att sakna.

Vi hyrde in en liten grävmaskin som grävde en ränna mellan tomtgränserna. Och sedan rensade vi rännan på två ton sten. Jag har fotat genom vårt sovrumsfönster om du undrar varför allt ser så skevt ut.

Sedan planterades det en ligusterhäck till klockan 01.15. Den ser inte mycket ut för världen just nu, men vänta bara till sommaren 2027! Här ser du också en bråkdel av all sten vi burit. Just det. Grannen monterade ner och sålde ett Attefallshus också.

Planket får vi bekymra oss över en annan dag.

Det har lukats en del i rabatterna.

Knepet att få hjälp av barnen är att aldrig be om den.

Den bästa hjälpen får man med sånt man inte ens visste att man behövde hjälp med. Som att flytta grus från grusgången till andra delar av trädgården.

I bakgrunden ser du också det blivande trädgårdslandet.

Familjens två yngsta drog sitt strå till stacken genom att bara vara söta. Det beiga i bakgrunden är alltså resterna av en stubbe, tänkte att du ville veta det.

Och det var den påsken det. Inte illa, va?

Kram

Sophia

Det här blir vår tredje sommar i huset. Det dröjde till förra sommaren tills att vi börja snegla på trädgården. Huset har krävt det mesta av vår uppmärksamhet. Vi har förstås odlat lite ändå, men bara planlöst och sånt som är enkelt. Andreas har odlat mängder av chili och i odlingslådorna har vi sått grön-och savoykål.

I år är vi mer ambitiösa. I källaren står en handfull plastbyttor med dahlior. Där är det 10-12 grader och förhoppningsvis tillräckligt ljust för att de ska börja gro.

Inomhus har Andreas försått majs, stockrosor, chili, grönkål, savoykål och kålrabbi. Jag har väckt pelargonerna från vinterdvalan i källaren. Helt sjukt nog överlevde alla min omilda behandling. Glömde visst bort att vattna under hela vintern. Jag har också fyllt på med några nya Mårbackapelargoner från handelsträdgården. Har insett att när det kommer till pelargoner är det bäst att satsa på kvalitet, de billigaste går nämligen inte att övervintra. Eller de kräver åtminstone mer än vad jag erbjuder dem.

I år har vi också tagit tag i odlingslådorna. De gamla rackliga och murkna trälådorna har vi äntligen rivit och nu anlägger vi fyra nya. Inte fyra lådor utan djupbäddar, som vi anlägger i ett fint mönster Andreas hittade i en trädgårdsbok från 70-talet. Det började som ett litet endagsprojekt med att ordna nya lådor, men nu har det vuxit till ett månadslångt projekt med djupbäddar, egengjorda staket av vidjor, kryddodling och en grusplan. Och en båge in till trädgården, förstås. Inte så otippat. Våra projekt har en tendens att växa i ambitionsnivå under arbetets gång. Du får följa mig på instagram om du är nyfiken på hur trädgårdslandet utvecklar sig.

Kram