Ofta när jag läser i sociala medier om ämnen som berör psykisk ohälsa, kroppen, hormoner inleds det ofta med ”varför pratar vi aldrig om…?”
Jag är inte så säker på att det finns ämnen i dag som det inte pratas om. Tack vare sociala medier finns det ju ett forum för allt! Jag är själv med grupper som handlar om allt från byggnadsvård till grupper med organiseringstips.
Det där kunde jag också haspla ur mig i tid och otid. Varför pratar vi aldrig om PMS? Varför berättade ingen för mig att PMS blir vanligare efter man fått barn? Varför praaaaaatar ingen om detta?
Nu tycker jag att det som princip är en ganska barnslig inställning. För sanningen är att det pratas om det mesta i dag, men de flesta av oss är inte så bra på att lyssna. Jag själv har aldrig fäst någon särskild vikt vid hormonsystemet förrän det plötsligt en dag missgynnade mig. Som med så mycket annat kroppsligt tog jag det för givet. Även om någon biologilärare i nian spänt blicken i mig, och med allvarlig min förkunnat ”.. och när du genomgått en graviditet kan du förvänta dig PMS. Och värre för varje barn!” – så är det inget jag hade kommit ihåg såhär tjugo år senare.
Det är så lockande att skylla sin okunskap på andra. På samhället, medier eller institutioner eller tidigare generationers tystnadskultur. Och för all del, kvinnohälsa har varit både esoteriskt och stigmatiserande – men inte på många, många år. Jag försöker vara lite ödmjuk för att sjukvården inte kan informera i förebyggande syfte om allt, till alla. Det är okej – till och med fullt mänskligt – att ha kunskapsluckor. Det viktigaste är ju trots allt att informationen finns tillgänglig när man väl behöver den. (Det är dock en annan fråga som jag gärna pratar mer om).
Jag kan inte skylla min okunskap på någon annan än mig själv. Jag är precis som de flesta andra dålig på att ta till mig sådant som jag inte är direkt berörd av. Jag har till exempel usel koll på prostatacancer, trots att det är den vanligaste cancerformen i Sverige.
Men nej. Jag har ingen att skylla på, och det är faktiskt helt i sin ordning.
Håller med! Tycker det är ofta jag får höra ”men ingen har sagt…” men alltså är det inte upp till oss själva att ta reda på saker? Vem ska berätta, fröken i skolan? Nej juste, vi var visst vuxna nu.
Sen tycker jag att det är bra att fler lyfter ämnen som pms/pmds, klimakteriet, missfall etc för ju vanligare det blir att prata om det, desto snabbare kanske en kan få hjälp själv?
Ja exakt? Ja verkligen. Jag är jättetacksam över att kvinnokroppen är mindre tabubelagd. Men det är väl min poäng, att det mesta pratas om i dag? Men att det är helt okej att inte lägga allt på minnet.
Så bra skrivet! Så sant
jag håller med! Så bra skrivet. Det är vårt eget ansvar att ta reda på saker och ting. Antingen genom att leta på internet eller fråga andra människor eller på andra sätt. Vi kan inte lägga över ansvaret för vårt liv på någon annan. Oavsett om det handlar om mående eller något annat.
[…] fast alltså är det inte upp till oss själva att ta reda på saker? Läs hela inlägget hos Sophia […]