Den goda pensionärsrytmen

I morse vaknade jag av mig själv vid 06 och kände mig helt utvilad. Låg kvar i sängen och scrollade nyheterna en god stund, och nu kommer skriva ett malligt inlägg.

Jag orkar gå upp på morgnarna! Tjong i medaljongen.

Sömnen har varit ett stående bekymmer sedan jag blev förälder för sex år sedan. Sömnbristen från de första åren – och de ytterligare två åren när Nils kom – kan vi inte ens prata om. Fick nästan PTSD. Men sedan Nils började sova ordentligt har jag försökt återerövra hälsosamma sömnvanor. Innan jag fick barn snittade jag goda 8 timmar (minst) per natt – ett hån, jag vet. Men det har visat sig vara svårt att få till en förutsägbar dygnsrytm. De senaste sex åren har jag haft en ständig obalans i sömnkontona.

Antingen har jag dragit igång projekt om kvällarna, börjat titta på spännande krimdokumentärer, stannat uppe för länge och sedan inte orkat gå upp i tid på helgmorgnarna. Om chansen getts har jag enkelt kunnat sova i 12 timmar sträck, vaknat illamående och avskärmad, och sen inte kunnat somna på kvällen. Vilket resulterat i att jag dragit på mig en ny sömnskuld lagom till nästa vecka.

Sedan ett par månader rollspelar jag som pensionär. Ställer klockan på 05.30 på vardagar, och sover ut 06.30 på helger. Har långsamt vant mig av vid kaffe, och ersatt med te och koffeinfritt kaffe. Det var egentligen en åtgärd för att lindra min PMS, men upplever att en positiv bieffekt också blev att energinivån under dagstid jämnades ut. Jag är inte jättestrikt med mitt sömnschema, men det fungerar de flesta dagar.

Min nya dygnsrytm har skapat bättre förutsättningar för andra positiva saker. Som att jag börjat läsa igen. Inte varje dag, men tidsintervallen mellan böcker räknas inte längre i år. Jag orkar arbeta heltid utan att fullständigt kollapsa efteråt. Jag har fått energi nog att styra upp andra saker i livet. Som att gå på museum, träffa kompisar, gå på en after work, eller städa upp i köket efter matlagning. Priset jag betalar är att jag är helt oduglig efter kl 21, men det vore väl förmätet att förvänta sig mer. I säng är jag senast 22.00.

Tja. Det var bara det jag ville berätta. Hur mallig och lycklig jag är över min pensionsnärsrytm.

4 Comment

  1. Stella Hildebrandt says: Svara

    Låter ju ljuvligt!

  2. Det där är the shit kan jag säga, har samma sovtider och det är helt nödvändigt för att det ska funka att sova.

  3. Så fantastiskt det låter! Strävar efter liknande dygnsrytm men har ännu inte kunnat överge den där ensamma lugna timmen när alla andra i familjen gått och lagt sig.

    Det där skrivbordshörnet är så mysigt!

    1. tack! ja, tidiga kvällar är ju tradeoffen absolut. Jag är bara så glad över att jag HAR en någorlunda förutsägbar dygnsrytm för typ första gången i livet. Det tog några år att komma hit.

Lämna ett svar