Bidrar jag till problemet, fastän jag försöker vara en del av lösningen?

Att renovera hemmet är lika självklart som att tvätta underkläderna. All statistik pekar på att svenskar renoverar som aldrig förr. 2018 spenderade vi nära 60 miljarder på renoveringsvaror. Sedan dess har vi sett en pandemieffekt som ytterligare eldat på renoveringsivern.

”Glädjande att svenskar prioriterar att ta hand om sina hem” skriver renoveringsindex (som tar fram statistiken över svenskarnas renoveringar). ”En minskad renoveringsvilja gör att bostäder tappar i värde” skriver de också.

Jag vill nog påstå att det är en glädjetolkning av siffrorna. För ingen pratar om elefanten i rummet. Är det verkligen renovering att kasta ut kök, badrum och ändra planlösning vart tionde år? Det är ju knappast nödvändigt underhåll. Faktum är att byggbranschen står för en tredjedel av hela Sveriges avfall. Lägg därtill alla utsläpp för nyproducerade kök, badrum, fönster, golv, blandare – ja allt som byts ut i stället för att underhållas.

För nästan alla influencers är det förväntat att dela med sig av sin ”renoveringsresa” när de byter bostad. Det är liksom norm att anpassa hemmet efter ”sina behov”. Oavsett om det som redan fanns behöver underhåll eller inte. ”DRÖMLÄGENHET” skriver de och fortsätter sedan berätta om allt som ska bytas ut. Och vi läsare är liksom medberoende och ber om färgkoder och content till våra pinterestmappar. Det är förstås inte influencers jag svingar åt per se, det här är en kultur som vi är med och skapar gemensamt.

Man skulle kunna tro att intresset för hållbar renovering boomar? Eftersom debatten om flyget, kläder och transport är het.

Men det gör det inte!

Var tredje svensk som renoverar är likgiltig inför miljö-och klimatpåverkan.

65% av alla som renoverar ser inte att man kan göra något åt miljöproblemet. (Källa: informationsentrum för hållbart byggande 2020, länk finns längst ner i inlägget).

En del av normen

Jag har också delat med mig frikostigt om våra renoveringar. Jag har skrivit om vår jakt på den bästa, miljövänliga isoleringen, alternativ till betong, linoljefärger och det ena med det tredje. Och tänkt att jag bidragit till något bra?

Men jag känner självtvivlet mala. Bidrar jag också till en ohållbar norm? Den att vi ska ständigt förfina och förbättra våra hem. Och så som förutsättningarna ser ut idag – med obefintligt återbruk inom byggbranschen och miljöskadligt innehåll i många byggvaror – är risken stor att jag inte inspirerar på det sättet som jag tänker mig. Om allt folk vill ha är ändå bara är färgkoder och länkar till inköpsställen.

Kanske bidrar jag bara till problemet, fastän jag vill vara en del av lösningen? Eller finns det ett värde i att jag delar informationen jag samlar på mig om mer hållbara metoder och material?

Vad tycker du? Jag brukar få så kloka inspel på bloggen, och hoppas att det finns fler som vill resonera kring dubbla känslor inför hus/hem/renovering/inredning.


Länkar

Renoveringsstatistik: Renoveringsindex

Rapport Hållbarhet och renovering, Informationscentrum för hållbart byggande 2020: Vem bryr sig om hållbar renovering

Du kanske också vill läsa:

Du är också en av alla andra

Det är inte viljan att ha det ombonat som det är fel på

7 Comment

  1. Jag tycker det var bra hur du skrev om valen ni gjorde gällande isolering. Det belyste möjligheten att själv påverka hur man renoverar, att man inte bara måste ta det första/enklaste alternativet. Gjorde det synligt, att man kan göra bra val även när man renoverar.

    1. Tack! Jag försöker. För gudarna ska veta att det inte är enkelt. Och många hoppas ju att branschen – hantverkarna och arkitekterna – ska vara expertisen. Men sorgligt nog är kunskapen om miljö-och klimatpåverkan snudd på obefintlig hos ”gemene” byggare. Tråkigt även för dem som ju i allra högsta grad drabbas av att tex behöva hantera massa ämnen som är dåliga för hälsan, men där det kanske inte märks förrän efter många år.

  2. Alltså jag måste nog säga att efter att ha arbetat på Sveriges största myndighet som bygger saker, så tänker jag lite att hemmafixare är en piss i Nilen. Det är klart att det finns stor möjlighet att förbättra, delvis genom att minska den efterfrågan vi privatpersoner står för, men det finns en sån oerhört förbättringspotential hos Trafikverket kring klimatfrågorna att det bleknar i jämförelse. För rättvisans skull så pågår det mycket arbete också där, och det blir ju stora förbättringar i absoluta tal, men det är ju delvis för att stora infrastrukturprojekt (väg och järnväg) är oerhört klimatbelastande.

    1. Vill nog följa upp på en gång förresten med att säga att det finns ju också ett värde i att vara stolt över en klimatsmart renovering, och hålla kvar i utformningen tills den levt sin livslängd. På så sätt kan ju sociala normer om renoveringar verkligen användas som ett positivt verktyg.

      1. Ugh, jag menar ju att sociala normer om KLIMATSMART sällan-men-dyrt-och-noggrant-renovering kan användas som ett positivt verktyg.

      2. Ja men tack. klokt inspel! Jo visst är det ju så att stora, offentliga projekt är klimatbelastande. Å andra sidan gagnas ju ”alla” av järnvägar till exempel, medan nya kök i tid och otid egentligen inte gagnar någon alls. Men jo! Jag har förstått att trafikverket inte prioriterar miljön högst i upphandlingar etc. Tyvärr.

  3. Har flyttat från Sverige och bor i hus i tyskland. jag är så chockad över vänner vara hus är värda 10 miljoner eller mer eller köps för en sådan summa och sedan ska renoveras. Väggar ska byggas och rivas och kök ska bytas och badrum lyxas till. Hur har de råd?
    Här är den ekonomiska modellen för husköp en annan. Priserna är inte så extrema (?). Budgivaren är på ett annat vis och du får inte lån lika lätt utan måste anortera betydligt snabbare. Här har folk inte råd att båda köpa ett dyrt hus och att sedan renovera det.
    Tänker alltså att det finns en ekonomisk modell som är fel. Att lån och stora lån är väldigt normalt. Att man inte behöver betala på lån. Jag vet inte kan inte så mycket om ekonomi men tänker att det finns sätt att angripa detta.

Lämna ett svar