Tulpanfesten som (förhoppningsvis) kommer

I ett ögonblick av lättja och framtidsoptimism (och några delar hetsigt scrollade när barnen slocknat) i somras klickade jag hem en diger samling lökar från bulbs.se.

Vill du veta vilka sorter jag köpte?

Först golvades jag av Foxtrot, en sockervaddsrosa dubbel tulpan. Tänkte att de blir utmärkta tillsammans med Belicia, en vit tulpan med rosa kant, som mest påminner om mormors snusnäsduk. När jag ändå köpt två rosa tulpaner kunde jag inte motstå en tredje: Den bubbelgumsrosamelerade piontulpanen Angelique. Och om jag ändå har nästan en handfull rosa kan jag lite gärna ha en hel: enter Verona Sunrise. En dubbel tulpan med blomblad i en övertoning mellan champagne och augustihimmel. Du hör ju? Blir ju bara svulstigare och svulstigare. Det slutar inte där. Jämna sex rosa tulpansorter kom jag över. Sist men inte minst köpte jag Salmon van Eijk, en stor tulpan med laxrosa och aprikosa blomblad.

Det var alltså de rosa. Säg den som kan motstå en vit franstulpan? Jag kunde då rakt inte utan föll handlöst för tulpanen Honeymoon. Och slutligen köpte jag inte färre än tre paket av den skira, smörfärgade Verona. Fattades bara en rejäl färgklick. Och så fann jag Copper Image, en djupt aprikosrosa, nästan rostfärgad piontulpan.

Det slutade inte där. Mina narcisser behövde akut förstärkning av.. ja ännu fler narcisser! Köpte 25 stycken Cheerfulness, för helt uppriktigt – varför skulle jag inte? En bukettnarciss med små, nätta blommor. Till dem behövde jag något riktigt pråligt: Irene Copeland, en dahlialiknande, gräddfärgad narciss. Och så orkidénarcissen Lemon Hunter eftersom jag tyckte orkidénarciss lät så flott. En cremevit narciss med många blommor på varje stjälk. Som komplement till allt det cremevita behövde jag något som tar för sig, och därför valde jag också en Double Champernelle. En kraftigt gul narciss med dubbla, nästan pionliknande blad. Delnashaugh, med sina dubbla, aprikosfärgade blad följde också med av bara farten. Bara namnet var tillräckligt drömskt (och outtalbart) för att jag skulle trilla dit.

Här har du alltså min samling. Nu fattas bara var jag ska få plats med all vårprakt? En liten detalj jag inte ägnade så mycket uppmärksamhet i juni.

Men nog låter det storslaget ändå?

6 Comment

  1. F-lediga läraren! says: Svara

    Hur gör du med trädgårdsarbete och barnen? Vi fick vår dotter i feb i år och det har inte blivit så mycket av trädgårdspillet för mig när hon är vaken. (Min man fick en förlossningsdepression vilket har gjort att jag dragit i princip hela lasset med henne).. Blir det bättre när de är 1,5 år? Eller ska jag lägga trädgårdsplanerna i träda några år till?

    1. Känner med dig alltså! Jag tycker du ska vara himla snäll mot sig själv, och bara göra det allra mest lustfyllda som har med trädgård att göra. Vi är ju två vuxna med trädgårdsintresse. Min man kan dessutom mycket mer än jag eftersom han är uppvuxen med en trädgårdsälskande mamma. Trots att vi är två och vanligtvis delar upp oss (en tar barnen, den andra fixar) hinner vi ALDRIG allt vi vill göra. Inget av mina barn är nämligen särskilt roade av trädgårdspill. Storbarnet står ut i tio minuter och vill sen göra något annat. Lillbarnet ska vi inte ens nämna. Man får bända jordiga stenar ur munnen på honom, och var 30:e sekund tultar han iväg mot något vasst/hårt/brant. Så att ägna sig åt ”intense gardening” MED barnen är inte att tänka på. Tyvärr! Tänk såhär: OM det blir något gjort så är det en bonus? Jag skulle bara gjort sånt jag lätt kan göra på kvällar eller under dagsvilor. Små, små projekt. Antagligen köpa färdigt och bara plantera ut. Ignorera ogräset. Hoppas att jag inte gjorde dig deppig med mitt svar. <3

      1. F-lediga läraren! says: Svara

        När jag läste det för några kvällar sedan mitt i en jobbig läggning där hon inte alls ville somna kändes allt hopplöst, som det kan göra sent på kvällen och natten! Men sen när hon kollar på mig med de där små blå ögonen så är allt förlåtet. Trädgården får helt enkelt vänta! Jag bryr mig inte om ogräs, det är blommor som står på oönskade platser. Det jag ska ta mig i kragen och få gjort denna höst är att flytta en pion som står dåligt till nu. Det får helt enkelt räcka!

        1. Hoppas att det blev bra! Jag tycker att det låter som en helt rimlig ambition. <3

  2. Underbart! Vad är poängen med att ha trädgård om man inte får frossa i de mest fantastiska lökar varje höst och vänta och drömma hela vintern? Kör bara! säger jag. Du hittar säkert något ställe där du kan peta ner dem. Om inte annat så kan du bestämma dig för att de är snittblommor och sätta dem i grönsakslandet, därmed givandes dig själv lova att fullständigt hänsynslöst klippa av och plocka in till överdådiga buketter. Det gjorde jag med de mest överdådiga när jag hade trädgård. (För uppriktigt sagt så är ändå oddsen på att de tjusigaste papegojtulpanerna ska komma tillbaka år efter år ganska dåliga.) Men hitta en bestående plats för narcisserna, där de kan få lov att växa och trivas och föröka sig.

    1. Eller hur!! Ja, jag har börjat gräva ner dem lite här och där. Blir förhoppningsvis maffigt och jag ska absolut frossa i buketter. =)

Lämna ett svar