Ledig, ledigare, ledigast

Så glad jag är att barnen inte förstår än på länge. Hur man samlar på stunder som vuxen. Varje betydelsefullt ögonblick präglas in i hjärnan. Och blir till små skinande pärlor. Tillsammans blir de ett pärlband av minnen, som älskas och vårdas ömt. Som man trär på man behöver det som allra mest, och aldrig kan låta bli att fingra på. Så glad jag är för att barnen inte förstår själva än. Hur jag suger i mig vartenda betydelsefull stund, och önskar att jag aldrig glömmer. De förstår ju ingenting, de har ju fortfarande evigheten. Slut på amatörpoesin. Gudars så pretentiösa tankar jag tänker! Skyller på de vilda vårkänslorna.

I torsdags knatade jag ner till Vår Gård efter att jag nattat lillbarnet. Hade bastun för mig själv i över en timme. Läste bok och badade tre gånger. Fortfarande friskt i vattnet trots att det snart är juni. Har sagt upp gymkortet men planerar att lägga pengarna på bastu i stället. Rimlig prioritering.

Som jag längtat efter att få äta frukost i trädgården, tillsammans hela familjen. Och i fredags blev det äntligen tillräckligt varmt. Vi dukade fram surdegspannkakor, nybakt surdegsbröd med ingefärsmarmelad, det ärvda finporslinet och en kanna kaffe. Sen åt vi resten av dagens måltider utomhus, bara för att vi kunde.

I lördags flyttade jag äntligen ut blommorna. Bar in och ut tjugo krukor tre dagar i rad, sen fick det räcka. Har täckt dem med fiberduk dock. Annat vågar jag inte.

I boden brinner flitens lampa. Just nu håller vi på att renovera köksfönster och skrapa färg från de gamla grindarna vi hittade liggandes bakom boden. De kommer att bli magnifika!

Trädgården är som allra finast när fruktträden blommar. Våra två äppelträd och päronträdet har spruckit upp i skira, rosa blommor. Om bara några dagar är det förbi, så man måste passa på. Snittar minst tio inspektionsrundor om dagen.

Själv är jag inte det minsta orolig för sommaren. Så länge jag får bada och äta majoriteten av alla måltider utomhus kommer allt blir bra.

Kram