Jag, teknikens fiende?

Det börjar bli alltmer tydligt att jag och världens teknikvurmare vibrerar på olika våglängder. Och för att du ska förstå bekymret; min man är en av dem. En teknikvurmare alltså. Vårt hem är byggt kring förra sekelskiftet och har många egenheter kvar från den tiden. Som små ringklockor i varje rum så att man kan ringa på pigan. Prång som är helt omöjliga att möblera och alldeles för litet badrum. Romantiskt, jag vet. Det enda som fattas mig är en tvättstuga, annars är huset perfekt i all sin gammaldags charm. Perfekt.

Men där är vi olika, jag och Andreas. Hans idé av ett perfekt hem är ett uppkopplat hem med allehanda moderniteter. Själv tycker jag att en blandare med bara ett vred är avantgarde.

Så vi får göra som i alla andra äktenskap och kompromissa. Vi har löst det så att Andreas installerar teknik som jag låtsas inte existerar. Till exempel wifi (routern gömmer vi i skafferiet), brödrost (även den i skafferiet) och högtalare som man kan styra med telefonen (i skafferiet, såklart). Du vet scenen i Vår tid är nu när Helga får en tv? Och draperar den med en duk? Kunde varit jag.

Jag är vanemässigt skeptisk till all ny teknik. Ser inte vitsen med ytterligare en teknisk lösning som bara syftar till att lösa i-landsproblem. Att vi redan omhuldade västerlänningar ska bli ännu mer förskonade från ja.. livet? Vi har till exempel en tvättmaskin som har en app. Aldrig använt appen, inte ens laddat ner. En ugn som har inbyggt wifi. Aldrig använt. En app för att låsa upp ytterdörrarna. Aldrig använt. En gång fick Andreas en Alexa, alltså en högtalare som man ska prata med. Jag vet inte om du har någon erfarenhet av Internet of Things, men samtalen med Alexa var några av de mest meningslösa konversationer jag någonsin haft. Tror att Alexa har sökt sin tillflykt till skafferiet hon med

Jag betackar mig alla dessa appar som kommer med anskrämliga och missprydande lådor som förfular min vardag. Jättelänge försökte jag upprätthålla en fasad av att vara intresserad. Av rädsla för att framstå som den surgubbe jag onekligen är. Men jag står för att jag är en teknikens fiende. Och så länge tekniken inte är smartare än att jag fortfarande måste vika min tvätt och laga min mat förblir det så.

7 Comment

  1. Haha, jag kan relatera! Vad är syftet med ugnswifi liksom?! Min man har försökt ge mig en SmartWatch i ett år, och jag fattar att dem har massor av roliga funktioner, framför allt kopplade till träning. Men jag är rädd att den istället kommer stressa mig, och med utmattning i bagaget så försöker jag hålla emot skärm- och appberoendet. Min favoritmaskin hemma är kanske min mangel istället – tänk lyxen i att 1. Ha tid att mangla, 2. Lägga sig i manglade lakan…

  2. Helt enig! Väldigt teknikfritt här, köper bara det som måste finnas. Och min favvo maskin är också mangeln, lycka att ha i den gemensamma tvättstugan.

  3. P. S Folk som kommer hit undrar alltid varför jag har så liten tv… (är totalt ointresserad av att se tv/serier/film). En virkad duk över vore inte så dumt! 😀

    1. Men alltså du vet att små tv-apparater (eller mer lagom i storlek, som jag brukar tänka) går knappt att få tag på. De har liksom aldrig varit större, trots att vi inte tittat så lite på tv på typ en hel generation. Om det vore upp till mig hade vi förstås inte haft en tv, hehe.

  4. Jag börjar mest oroa er för er mathållning… Var förvarar ni mat? Skafferiet verkar rätt fullt med annat. 😉 Tacksam att du använder dator/Internet, gillar din blogg.

    1. HAHA. Oroa dig inte, vi har bra torrförvaring i källaren. =)

  5. Håller med till 100%. Jag har inte ens Swish. Jag betalar envist med kontanter. Har heller inte mobilt Bank-ID. Det börjar bli lite av en sport att se hur länge det går. Jag träffade en granne i tvättstugan idag som frågade vad jag hade för fiber (eller om jag hade fiber?). Stirrade dumt på honom eftersom jag trodde att frågan på något sätt relaterade till textilerna i min tvätt men förstod inte riktigt vad det var han ville veta. Det visade sig ha med mitt Internet-abonnemang att göra…

Lämna ett svar