I helgen var vi nere i Skåne för att säga ett sista farväl till farmor. Vi bodde hos mamma i Helsingborg men hade minnesstunden i Båstad, där jag är uppvuxen och dit hon flyttade när vi var små. Hela helgen var så overkligt fin. Särskilt lördagen. Då åkte vi till Kattviks Hamn för att bege oss ut på en båt. Aldrig har jag upplevt havet att havet som så fogligt. Ingen nordanvind som pinade en i ansiktet och piskade upp vågor. Bara en mild, ljummen oktoberluft och solstrålar som la en svagt, gult raster över hela världen. Farmor hade varit så nöjd.
Sent i söndagsnatt, eller tidigt i måndags, kom vi hem igen. Och fram till nu har jag ägnat åt att komma ikapp med skolarbete och arbete. Det är märkligt vad marginalerna är små nuförtiden. Varenda minut av koncentrerat arbete räknas, och jag tjyvar åt mig ostörd arbetstid så fort jag får chansen. Som nu, tisdagkväll kl halv 11.
Nej vet du vad. Nu får det vara nog för i dag.
Kram