Det känns så himla oförskämt att klaga. Hittills har jag haft världens lättaste graviditet. Inte mått illa en endaste gång. Ingen foglossning. Fina värden, enligt barnmorskan. Jag har haft energi till att jobba, blogga och ägna mig åt projekt om kvällarna. Gått upp extra tidigt många morgnar och åkt på frukostträffar, eller bara kommit in tidigt till kontoret. Tränat regelbundet. Mina enda krämpor har varit att jag nyst oftare än vanligt och att brösten kliar.
Fram till nu. För några dagar sedan slog den förlamande tröttheten till. Plötsligt vaknar jag trött efter att ha sovit i tio timmar. Har ställt in aktiviteter flera dagar i rad. Behöver ta igen mig på sängen bara efter att jag gått uppför trappan. Kroppen rör sig som i sirap. Vägde mig för första gången på månader och har gått upp lika mycket som är rekommenderat under hela graviditeten, trots att jag har två månader kvar. Har inte behövt väga mig hos barnmorskan eftersom alla värden sett så bra ut. Men det gör såklart sitt till. Mitt enda par sandaler är för trånga. Oroar mig för badkläder. Vill inte köpa nytt för två ynka månader, men vad sjutton ska jag bada i? Jag som har svårt att hitta badkläder i vanliga fall eftersom utbudet är väldigt begränsat för oss som behöver stöd i kuporna. Känner mig färdig med detta projekt.
Är väldigt tacksam för att jag var så förutseende och har tagit ledigt från midsommar. Kanske kommer att jobba hemifrån en vecka efter, men efter midsommar behöver jag inte tänka på tider och möten. Det lärde jag mig från förra gången, då jag hade en ganska liknande graviditet. De första sju månaderna var plättlätta, de sista två blytunga för både kropp och sinne. Därför känns det ändå okej att må såhär. Det är inte permanent, det går över.
Om två månader har vi en till familjemedlem. En ny person att älska, oroa sig, förtjusa sig och – under sömnlösa nätter – förbanna sig över. Då kommer de två sista månaderna att kännas så orimligt avlägsna och korta. Antagligen kommer jag inte ens ägna dem en enda tanke.
Sympatier från en gravid medsyster här! Är i vecka 31 nu och de senaste veckorna har jag också slagits i huvudet av den enorma tröttheten. Kan nästan börja grina av att jag är så utmattad. Är också otroligt folkilsk vilket är bekymmersamt i mitt jobb där jag träffar patienter som liksom förväntar sig sympatier och hjälp, hehe. Ska också jobba till midsommar, sen går jag hem och gömmer mig under en sten de sista två månaderna. Kämpa på!
Ett litet tips, Twilfit rear badkläder redan. Jag ska hamstra några överdelar – har hittat en sort som funkar i 80E. Stadigt som sjutton.
Ehh. Kollade deras webb, nu var det ordinarie priser. Det var nog vid närmare eftertanke något medlemserbjudande jag fick.
Tack för tipset! Gick genast in och kollade. Men som du poängterade, var inte så mkt till rabatter. Men tack ändå. ?
Och det enda man kan göra är väl att acceptera situationen, eller hur? Jag väntar mitt tredje barn (kejsarsnitt i övermorgon!!!) och har haft extremt lågt blodtryck, vilket gjort mig helt orkeslös. Som tur är har jag lyckats intala mig själv att så kommer det vara tills bebis kommer och jag har liksom varit helt ok med det. Jag har sovit middag nästan dagligen, gått i morgonrock till lunch, inte haft dåligt samvete för att jag inte har rört på mig alls, tagit mindre ansvar för de större barnen – för har jag inte lyssnat på mig själv och tänjt på gränserna har jag blivit frustrerad och ledsen och tyvärr låtit det gå ut över andra. Ja, det vara en liten reflektion över min graviditet såhär på slut-tampen. Jag önskar dig allt gott de sista två månaderna!
Men wow, grattis och bra kämpat. Hoppas att bebisen är ute i dag och att ni mår fint båda två. Känns som den enda rimliga inställningen. Tänker att man blir mer rutinerad ju fler barn man har. Förra gången var jag ganska stressad över att jag var så oerhört lågpresterande den sista tiden. Denna gång vet jag bättre! Bara att spara på orken tills dess att bebisen kommer. Grattis igen =)
Tack! Vi mår bra, bebisen mår bra!
Ja, det stämmer definitivt. Det var samma för mig förra gången också. Så skönt att slippa det denna gång. Som tur är blir man bara klokare med åren… tack för härlig blogg!
Å vad kul att höra! Och tack =)
Du får hålla utkik, jag tycker verkligen de hållit formen i flera år (deras egna överdelar alltså, haft de med avtagbara axelband). Jag får nog bada i vassen fram till rean eller nytt medlemserbjudande … 😀
Kämpa på! Och njut lite nu och då! Hälsningar från en som just genomlidit en hel graviditet (sååå värt det i slutändan?)
ÅÅ grattis och heja dig! Jag försöker, men tycker allt är så jäkla stånkigt. Längtar efter att bebisen är ute.