Vad jag lärt mig av en annons på pendeltåget

På på mitt pendeltåg till jobbet sitter en annons som jag stirrat på i veckor. Det är en bild av en räkcocktail och en slogan som går någonting om att ”du firar inte på samma sätt som 1963, varför ska du…”. Så värst mycket ger jag inte för själva utförandet av annonsen, för trots att jag tittat på den varje dag i veckor minns jag inte slutklämmen. Eller företaget bakom annonsen.

Mina tankar leder osökt vidare på en större, mer angelägen fråga. Annonsen vill förstås dra komiska växlar av hur mycket mer sofistikerade vi är i dag jämfört med 50 år sedan. Och det stämmer ju! I princip inget görs på samma sätt i dag som det gjordes till exempel 1973, året då vi lagstadgade om 40 timmars arbetsvecka. På den tiden arbetade min farmor som växeltelefonist, med arbetsuppgifter som i all väsentlig mening inte sköts av människor i dag. Min morfar var vd för Dux, också en roll som är vida annorlunda än samma roll för ett möbelföretag i dag. Så ser det ju ut för de flesta människor på arbetsmarknaden. nästan ingen gör samma sak som för 40 år sedan. Men varför måste vi jobba lika mycket som vi gjorde 1973? Om jag lånar resonemanget från annonsen är 8 timmars arbetsdag lika modernt som en räkaladob.

Ändå så gör vi det.

För vissa är svaret enkelt. Ekonomin går inte ihop annars. Men för den stora massan är svaret mer komplext. Många som har råd att gå ner i tid gör det ändå inte, fastän mindre arbete är lösningen många andra problem. Försäkringskassan slog senast i somras fast att även om vi generellt sett blir friskare, finns det en typ av ohälsa där trenden pekar åt fel håll. Den psykiska ohälsan. Hos kvinnor står det för snart varannan sjukskrivning, hos män var tredje. Fler kvinnor uppger att konflikter mellan yrkes-och privatliv är anledning till sjukskrivning, och Försäkringskassan skriver att en ökad jämställdhet i hemarbete skulle leda till färre sjukskrivningar.

Jag tror också på jämställdhet, men jag tror vi attackerat problemet i fel ände. Väldigt mycket resurser går åt att informera om de negativa konsekvenserna av deltidsarbete under småbarnsåren. Varför är det viktigt att båda föräldrarna arbetar heltid? Ja, livsinkomsten påverkas och därmed också pensionen. Men det är ju bara ett problem så länge som vi förväntar oss att konsumera lika mycket, eller mer, framöver. Om deltidsarbetet fördelades på två personer (i hushåll där det finns två föräldrar) skulle ju kalkylen se annorlunda ut. Det kanske till och med är så att Pensionsmyndigheten nästa år ska informera om fördelarna med att båda föräldrarna går ner i arbetstid under småbarnsåren, i stället för att familjen ska förlita sig på att kvinnan ensamt tar det ansvaret. Det kanske till och med är så att Försäkringskassan ska skicka ut en folder till båda föräldrarna om riskerna förknippade med nitiskt heltidsarbete under småbarnsåren?

För enkelhetens skull kan vi ta min situation som exempel. Både jag och min man har cirka en timmes pendling till jobbet med kollektivtrafiken. I vardera riktning, alltså. Skulle vi också inkludera lunch i arbetsdagen blir den totala tiden som vår dotter får tillbringa på förskolan 11 timmar om dagen. Eller 55 timmar i veckan. Vi älskar vår förskola och hyser inget annat än djup tacksamhet för våra pedagoger, men 55 timmar i deras omsorg är alldeles för mycket. Alltså pusslar vi. För hennes skull, för husfriden och för vår egna. Men jag för mitt liv inte begripa varför det ens ska behövas?

Livspusslet hade inte ens varit ett problem från början om samhället inte framhärdat att arbete motsvarar 40 timmar i veckan och allt annat är undantag. Varför förväntas vi arbeta på samma sätt som 1973, när inget i samhället ser ut som det gjorde då? För att återkoppla till annonsen som vanpryder insidan av mitt pendeltåg, det är ju bara dumt? Vi är ju smartare i dag.

Visste du förresten av många tror att vi har mer fritid i dag än vi hade som jägare och samlare? Studier av ursprungsbefolkning i Amazonas och Afrika visar att detta antagande är helt fel. Hos Kung-folket i Kalahariöknen uppskattas exempelvis arbetsveckan ha bestått av två och en halv arbetsdag, där arbetsdagens längd var cirka sex timmar. Och den genomsnittliga arbetstiden hos jägare-och samlarfolk i dag är 4.86 timmar per arbetsdag.

Så vem är det som är korkad, egentligen?

 

6 Comment

  1. Faktum är att människorna gjorde en tabbe när de gick över till jordbruk under neolitikum redan. Jordbruket krävde enormt mycket mer arbete för mindre avkastning.
    Hälsningar den gamla arkeologen 🙂

    1. Å, så intressant!

  2. Jag har gått upp i 100 procent efter mammaledigheten, jag vill inget hellre än att gå ner i arbetstid igen, att ha lugna morgnar, och åtminstone någon timme efter hämtning innan middag till att vara ute med mina barn. Men jag vågar inte… jag är så uppskrämd av att hamna i kvinnofällan och att få dålig pension, för vi matas med att det är såå viktigt att direkt jobba heltid och samla till pensionen. Men att jag kommer att ångra mig när jag sitter där, pensionerad med massa tid och pengar men inte hade de där extra timmarna med barnen utan mest var en trött person som inte orkade leka…

  3. Jag kan bara hålla med! Jag sitter ofta själv och funderar över hur jag faktiskt vill leva mitt liv och hur jag ska hitta en bra balans mellan fritid och arbete. Jag kan bara konstatera att det är svårt att hitta en bra lösning.

  4. Jag vill också ha tid med mitt barn och valde att gå ner till 80 procent. Tyvärr så lämnade min man mig ganska direkt efter detta och nu har jag helt plötsligt inte råd att betala min hyra, har förlorat år av inkomst för att jag tagit all föräldraledighet och har en massa tid ledig från jobbet, men mitt barn är inte ens hos mig. Jag har alltid tänkt att jag ska vara en närvarande mamma med mycket tid, men i den planen ingick det att dela utgifterna med min man. Men jag hoppas att jag ska kunna sänka mina utgifter och fortsätta jobba deltid som ensamstående, Men jag förstår ännu mer nu hur det verkligen inte alltid är ett alternativ.

  5. Åh va bra att du lyfter detta! Jag har också tänkt mycket på varför 40 timmar fortfarande är normen. Jag ser det mer som att vad som är en heltid är olika för olika personer. För mig är 75 % vad jag orkar och mår bra av att jobba. Och jag har inte ens barn! Jag vill ha mer tid att leva och göra roliga saker på. Lönen går bra att leva på och även spara (har ingen hög lön) för jag konsumerar lite och lever ganska enkelt. Det är värt att hålla konsumtionen på ett minimum för att kunna leva mer nu. En del blir provocerade av detta och varnar också för det här med låg pension. Men jag har privat pensionssparande plus att jag inte räknar med att öka mina kostnader som pensionär. Dessutom, vem vet vad som händer oss i livet? Jag vill heller leva mer nu än senare. Och förhoppningsvis kan jag även slippa bli sjukskriven då detta ger mig mer balans mellan arbete och fritid.
    Detta blev en roman, men ämnet engagerar! Så tack för att du ifrågasätter heltidsnormen, det behövs.

Kommentera