Nu har vi ganska precis landat i Cancún i Mexiko. Hotellet som vi bokat för några dagars vistelse här visade sig vara ett time share. Vet inte riktigt vad det innebär men vi fick ett stort rum precis vid stranden med en flott balkong, vardagsrum och ett litet kök. Visst att allt ser ut att vara inrett av Franny Fines morsa (ni som vet vet) men så rackarns tipptopp för en familj som reser med ett litet barn.
Tänkte bara dela med mig av en bildkavalkad ifrån Miami. Vi tillbringade totalt tre hela dagar där men en av dem åkte vi till Ft Lauderdale för att hänga med min kompis Karin, hennes Martin och deras Uno. Jag var toast madame på deras bröllop i augusti, om någon minns. Det var ett kärt återseende för Juni och Uno (prova att säga deras namn ihop tre gånger på raken), och det var så hjärtknipande rörande att se.
I alla fall. Ett bildregn var utlovat och här kommer det.
Jag och Andreas var i Miami för en halv livstids sedan. Då fastnade vi för Le Sandwicheri, som inte helt oväntat säljer mackor. Perfekta frukoststället en dag med fint väder. Man serveras rejäla och opretentiösa mackor i en trailerliknadnande food truck.
Dagarna tillbringas bäst på stranden eller i Lummus park, för där håller sig familjens yngsta medlem road. Vi bodde på South Beach, en ökänd partajdel av Miami. Faktum är när man tänker på Miami är det förmodligen South Beach man tänker på, även om riktiga Miami är så mycket mer. Vi lyckades också pricka in Spring Break-säsongen, alltså Merikarnas motsvarighet till sportlov. Inte så mycket sport men väl galej, tonårsdrama och stök. På gatan utanför hotellet var det skyltat ”Welcome Spring breakers! Prohohibited on the beach: drinking, playing loud music and coolers!”. Om hur det efterlevdes i praktiken: sisådär va?
Det var mycket bärande av vatten i hinkar.
Och tittandes mot de läskiga vågorna som bryts. Juni bestämde sig direkt för att havet inte är att lita på. Hepp.
Strandlivet börjar redan i gryninngen. Miami har ingen direkt solnedgång att skryta om och skyskraporna vid stranden blockar kvällssolen på stranden, men i arla morgonstrund möts man av yogisar, löpare och livsnjutare.
Älskar färgkombinationerna. Randigt och kulört om vartannat. I dessa strandhyddor får man handduk och solstolar om man bor på något av strandhotellen. Parasoll får man dock betala extra för. 300 kronor kostar hyran när alla skatter är inräknande. Minus dricks. Det gäller att hålla i plånboken i Miami för stan är fruktansvärt dyr.
Hotellet som vi bodde på var som en enda kulört färgbomb. Dessvärre drog det också till sig Spring Breakers som en klick bajs med flugor. Kanske kan DJ:n vid poolen haft ett finger med i spelen? Eller baren som serverade redbull vodka men inte té. Glad att vi inte var den enda småbarnsfamiljen som såg lite bortkomna ut där, men nästa gång kanske vi får göra mer research.
Här står jag och tronar med min nya sweat shirt förresten. Inte så pjåkig va? Köpt på Banana Republic i Miami eftersom att jag led seriös brist på tjockare plagg.
När jag ändå tagit upp frukost vill jag tipsa om ett annat ljuvligt ställe: Rosetta Bakery. Allt är därbakat och riktigt, riktigt smaskigt. Cappuccinon var också helt klart bäst vilket förstås inte säger mycket, men det var riktigt god.
Att titta på bagaren som bakar allt bakom en glasvägg är finfin underhållning.
Kvällsmiddagarna var ingen höjadare tyvärr. Juni var för det mesta toktrött och rände omkring som en hattifnatt. Så jag har tyvärr inga tips att bju på där.
Vi hann också spatsera omkring. Det finns otroligt mycket att vila ögonen på. Vissa otroligt vacker Art Deco-byggnader men också många finfula. Som tex denna.
Och överallt är hänger det kulörta lampor eller ljus. Så mysigt.
Och den som älskar neon kommer defintivt få sitt lystmäte. Shelborne låg ganska nära vårt hotell och bjuder på neon en masse.
Detta var alles: Nu Mexiko!
Stor kram
Sophia