Rätsida på den ekonomiska triangeln

Hej hörrni,

Nu är det hög tid att prata lite pengar och konsumtion igen. Jag tänkte att vi skulle fokusera på att prata lite utgifter? Jag brasklappar dock för att jag inte ekonom utan talar bara från egen erfarenhet.

Jo. För dig som precis hittat hit kan jag dra en kort sammanfattning. År 2017 hade jag och min dåvarande bloggkompanjon Martina totalt köpstopp på kläder, väskor och skor. Köpstoppet gav mig en rejäl tankeställare om hur jag ser på privatekonomi, konsumtion och hållbarhet. Förutom att jag fick chansen att lära mig massa om hur man vårdar och reparerar kläder gav köpstoppet också rejält klirr i kassan. Under året sparade jag över 50 000 kronor. Femtio. En helt galen summa om man betänker det faktum att jag har en helt vanlig lön.

Min köpfasta gav mig helt nya perspektiv på hur jag vill spendera mina pengar. Det handlar inte om att jag ska snåla för all överskådlig framtid utan bara fatta lite klokare beslut. Prioritera utgifterna och inköpen efter vad som faktiskt ger glädje över tid, och inte bara en kortvarig tillfredsställelse. Rent praktiskt går det ut på att jag handlar det mesta begagnat, såväl kläder som inredning alternativt satsar på schysst producerade varor. Ett konkret exempel: jag har äntligen jagat fatt på en trädgårdsgrupp. Har letat i månader på Blocket men tillslut hittade jag en man utan för Örebro som driver ett småskaligt snickeri och tillverkar trädgårdsmöbler efter gammal förlaga (vi bor i ett gammalt hus och jag vill att trädgårdsmöblerna ska passa stilen så att de känns rätt över lång tid). Möblerna är förvisso inte begagnade men närproducerade och tillverkade på ett hållbart sätt i liten skala. Och faktiskt inte dyrare än om jag hade köpt begagnade utemöbler från något känt märke. Prioriteringar helt enkelt.

Min ekonomiska triangel

Jag tänker på all min konsumtion som en tredelad triangel. Längst ner är sådant som jag måste lägga pengar på. Tråkiga, fasta kostnader som boende, el, försäkringar och liknande. Baskostnader. De försöker hålla jag så låga som möjligt genom att se över med jämna mellanrum. Jag byter inte Junis barnförsäkring men andra försäkringar jämför jag inför varje förnyelseperiod (jag jobbade ju på försäkringsbolag innan och därför har jag tagit på mig den hatten hemma). Numera tänker jag också på sparande som en baskostnad, den ska liksom bara ingå varje månad. Baskostnaderna är inte värdeskapande på något sätt. Ett dyrt bostadslån är inte bättre än ett billigt bostadslån. Därför försöker jag hålla dem så låga som möjligt. Är du med?

Mitten på triangeln är kostnader som är mer flexibla men fortfarande nödvändiga. Vinterjacka, barnkläder, möbler, SL-kort (nu på sommaren försöker jag klara mig utan och enbart använda cykel, lite bättre mat (eko-varor). Den delen av triangeln går inte att undvika helt men kostnaderna går att påverka i viss mån. Här försöker jag till exempel handla begagnat. Att välja en begagnade vinterjacka av god kvalitet kan spara många tusenlappar jämfört med att köpa ny, men jag kan inte spara in på kostnaden helt genom att strunta i vinterjackan. Här kan det också handla om att jag tar kostnader för att laga kläder i stället för att köpa nya. Dessa kostnader är inte heller särskilt värdeskapande

Nu har vi kommit till toppen av triangeln. Den utgörs av min lyxkonsumtion. Kostnaderna för allt som sätter guldkant på tillvaron. Till den räknar jag kläder mina (även om jag handlar 99% beggat) eftersom de är knappast nödvändiga egentligen. Lyx för mig är också till exempel matkasse och restaurangbesök. Jag vet att maten skulle bli billigare om vi planerade den själv men jag VILL inte vara med och planera mat varje vecka (min man gör det gärna däremot). För mig är det helt oväsentligt vad vi äter på vardagar sålänge det är enkelt, halvgott och näringsrikt. Det ska bara funka. Vår matkasse räcker dessutom till matlådor vilket sparar in på restaurangbesök på lunchen. Fika och nöjen räknar jag också till lyx. Alla lyxkostnader är kostnader som jag enkelt kan avstå ifrån om det skulle behövas. De kostnaderna utgör en betydligt mindre del av triangeln men är också mest värdeskapande.

Till min poäng:

Tänk dig att vi vänder uppochner på triangeln. I botten är kostnader för resa, fika och kläder. I mitten baskläder och möbler och i toppen boendekostnader. Så såg fördelningen i min ekonomiska triangel ut förut. Jag lade lejonparten av min lön på ”kul grejer” och desto mindre på det nödvändiga.

Det låter i och för sig ganska kul?

Nej tyvärr. Jag brände större delen av min lön på saker som inte gav mig någon långvarig tillfredsställelse, lyxkonsumtionen var alltså inte värdeskapande. En grej som vi faktiskt inte pratar så mycket om är att ju mer man har av något, desto mindre är det värt. Som restaurangbesök. Jag åt ute flera dagar i veckan, ibland frukost, lunch och middag. Det som jag i dag ser som en lyx var en del av min vardag förr. Men ju fler utemåltider jag åt desto mindre njöt jag av dem. I dag äter jag ute någon eller några gånger i månaden, men de upplevelserna är för sig värda så mycket mer. Mitt slösaktiga liv betydde också att mitt sparande hamnade sist i prioordningen. Trots en god lön och lägre boendekostnader än i dag gick jag i princip plus minus noll varje månad. Väldigt ofta fick jag dessutom ha en riktig snålvecka innan lönen behagade att komma. Det beteendet gjorde mig i förlängningen ekonomiskt stressad och skapade också en känsla av otrygghet. Jag hade ju ingen direkt buffertzon att landa i om jag till exempel skulle förlora jobbet. Och givetvis tyckte jag att det var både omoget och pinsamt att liksom inte ha pengar på kontot dagarna innan lön, som om jag vore student. I dag förstår jag att det är ett extremt vanligt konsumtionsmönster bland unga.

Och lite såhär resonerar jag kring min ekonomi. Jag ser ingen anledning att betala en krona mer för ett abonnemang som är likvärdigt alla andra abonnemang, men jag skulle aldrig få för mig att välja den billigaste restaurangen när jag väl äter ute. Då väljer jag den som jag vill äta på. Beroende på var jag kan mappa in kostnaden i min ekonomiska triangel så prioriterar jag annorlunda.

Låter det knasigt? Hur tänker du kring dina kostnader?

Stor kram

Sophia

 

11 Comment

  1. Elisabet, din fd kollega says: Svara

    Som vanligt slår du huvudet på spiken. Gång på gång inspirerar du med dina tankar om det mesta i livet. Ser fram emot ditt nästa inlägg!

    1. Men å, så snäll du är. Extra snällt eftersom du ju är ekonomikunnig på riktigt, jag kan nog inte ens kvala in som amatör. hehe. Så trist med foten, ajg hade tänkt föreslå en ny klättringsdejt snart. Men det får bli när du är bättre då.

  2. Inspirerende innlegg. Jeg begynte nok å tenke mer sånn da jeg fikk min første jobb og så hvor mye tid en heltidsjobb tar sett opp mot hva jeg la (den dyrebare) lønnen på…

    1. Hehe, ja det är verkligen en insikt. Jag brukar också översätta saker som jag köper i ”timmar på jobbet”. Är ex en tröja värd fyra timmar på jobbet? Hur länge måste jag jobba för detta. Ett bra verktyg för att tänka efter när köpimpulsen slår till.

  3. Låter klokt, inte knasigt! Och som boende i Örebro undrar jag genast – var finns trädgårdsmöbelsnickaren?

    1. Å tack! Det är en Sören i Hallsberg (nåja, inte riktigt utanför Örebro då). Han har en egen snickarverkstad som heter Vibytorp. Så himla, himla fina möbler. Håller på att måla för fullt men visar såklart upp dem när jag är färdig.

  4. Jätteintressant och välformulerat inlägg! Känner igen mig så mycket i att öka utgifterna efter inkomsterna och inte främst sett till större investeringar utan till flyktigt nöje. Bor kvar billigt i hyresrätt utan barn och med stora sparmöjligheter sedan examen för tre år sedan. Har ändå först det senaste året börjat förändra mitt tankesätt och beteende vad gäller prylar, nöjen och konsumtion, så att jag kunnat få till ett ordentligt långsiktigt sparande. Tack för all inspiration via din blogg! Det är guld värt! 😊

    1. Heja dig! Och tack. Grejen är att när det flyter på (heltidsjobb, billigt boende och inga barn) så tänker man ju sällan på ekonomin. Det är alldeles för ofta lätt att vara efterklok. Så himla bra att du kommit igång! =)

  5. Intressant och tänkvärt inlägg, som vanligt! Har försökt ändra mitt sätt att leva och konsumera sedan flera år men man kommer ständigt på nya saker kring hur man kan prioritera annorlunda, tycker jag. Jag är föräldraledig just nu och föräldrapenningen har fått mig att se över mina utgifter ytterligare. Har till exempel använt rengöringsprodukter och hudvård från Clarins i många år. De har levererat helt okej, men inte gjort några under för min hud och dessutom varit onödigt dyra i förhållande till vad man får. Funderade över varför jag accepterar denna vana och bestämde mig för att testa billigare produkter, dessutom utan parabener. Nu handlar jag mina skönhetsprodukter från Apoteket och märker bara fördelar kring det, både för huden och rent ekonomiskt. Hudvård är ju en sådan sak som jag inte vill lägga mer pengar på än vad jag behöver. Andra saker kompromissar jag dock inte kring, såsom mat eller saker till min son. Så skönt att komma till insikt kring sina ekonomiska värderingar och att leva därefter.

    1. Tack för fin komplimang! Föräldrapenningen var en riktig ögonöppnare för mig. Då fick jag svart på vitt hur sårbar min ekonomi var pga att mina småutgifter var alldeles för höga. Ja det är verkligen en trygghet.

  6. Så kloka ord! Jag har samma upplägg kan man säga. Skillnaden är nog att min mellersta bit är i storleksordningen som den översta och den översta knappt existerar. Det finns en specifik anledning till det, att jag sparar till en kontantinsats. Det som är bra med att redan ha en sådan inställning är att det är lättare att anpassa för sådana tillfållen då man tex vill spara ihop till något särskilt. Något som det redan existerande sparandet inte räcker till eller om man inte vill använda det. Jag önskar så innerligt att jag hade kommit på detta för många år sedan. Nu är jag snart 40 med ett andra barn på väg och vill flytta till hus och skapa ett annat liv med mina barn, men det går inte på ytterligare 3-4 år för att jag måste spara. Och som du säger, det är inte så att det jag tidigare konsumerade har gett något bestående värde.

Kommentera