Om så det blir november igen så har jag åtminstone fått mig en smak av sommaren. Fått känna hur solen värmer på bar hud, vänt upp ansiktet mot himlen, och känt hur solen strålar i ryggen. Jag tycker att det är något rörande med hur mycket vi svenskar njuter av solen. När molnen spricker upp är vi inte för coola och svala för något längre. Då stoltserar vi oblygt med uppkavlade byxben och slöar vid husväggar. Fint det.
Vi såg verkligen till att göra det mesta av helgen i det lilla. Och flitig med kameran har jag också varit så häng med.
Jag vaknade lite trött och hes efter att gått på middag hos min bästis Bea och haft pladderfest med vin till halv två på natten. Fick sovmorgon och när jag äntligen klev upp var det dags att göra lite nytta. Nyttan stod Andreas för som planterade om några plantor som börjat att gro. Här är två solroser som med lite tur blir runt tre meter.
En låda grönkål har vuxit fram i raketfart. Gissa hur gamla? En vecka sedan sått frö.
I lördags fick vi finbesök från Kungsholmen. Du känner kanske igen min forna bloggkollega Martina? Tog med sig rulltårta gjorde hon också.
Vi har inga utemöbler (har haft bevakning på Blocket i ca två månader men hittills verkar det hopplöst att hitta en rimligt prissatt och fin trädgårdsgrupp i trä). Om du har tips på fina, bekväma och praktiska utemöbler i trä (vill måla dem med engelskt grön linoljefärg) behöver du inte snåla med dem. Tills dess sitter vi här som ett gäng bohemer.
Kjell håller sig aldrig längre än en armlängds avstånd från mat.
Och Ing-Britt hade vårfeeling och lurade på pinnar och insekter i buxbombusken.
När hon inte är upptagen med att reta Kjell förstås. I lördags kväll kom Ing-Britt (vem annars) hem med ett stort jack i ansiktet så vi fick åka in till veterinären och tvätta rent och hämta medicin. Det lönar sig att hålla sig vän med djurdoktorn för besöket gick på 1200 i stället för 4200. Nu har Ing-Britt ny tratt, äter ny medicin och har diarré. Livet som kattägare ändå.
Det yngre gardet plockade blommor, kastade kottar och kivades om vem som skulle sitta på en stubbe.
Dagen efter var det lika fint väder och vi gav oss ut på tur. Jag tyckte att jag var så jäkla snajdig klädd och såg inte förrän jag redigerade bilderna att jag bär jackan ut och in. Happ.
Vi gick förbi kallbadhuset där vi promenerad för bara någon månad sedan. Då hade vattnet fryst och vi kunde promenera runt kallbadhuset på isen. Kändes långt borta nu.
Sedan promenerade vi hem och förbi grannskapets tjusigaste villa. Ett trähus med fjällpanel, vikingasnickerier (!) och i originalfärgsättning. Huset byggdes strax före sekelskiftet och lottades ut som förstapris i ett lotteri. Det vanns av en dam och har sedan dess kallats för lotterivillan i kvarteret.
Hemma var det dags att göra lite nytta. Trädgården skulle krattas på löv för det hade vi inte ork till att göra i höstas. Inget arbete utan en slurk kaffe dock.
Och det var min helg det! Fler såna tack.
Stor kram
Sophia