Spara, slösa eller slänga?

Jag följer  Minimalisterna med stor glädje. Där snackar vi antikonsumtions-inspiration på maxdos. De skriver öppenhjärtigt och lärorikt om hur de minskat sin konsumtion och hur en småbarnsfamilj kan anamma en minimalistisk livsstil. Min orimliga jack-samling säger mig att jag nog aldrig konverterar till minimalism helt och hållet, men det betyder inte att jag inte har att lära av livshållningen ändå. Tvärtom. Jag tror att hela vår samtid behöver en minimalistisk inspirationsinjektion, så som vi alstrar skräp och konsumerar skit. Vi behöver verkligen lyfta och prata om alternativ till normativ konsumtion, så som att dela på de saker som redan finns. Till exempel hyra eller låna alltifrån verktyg till kläder. Utmana föreställningar om vad som rimlig konsumtion. När vi berättar för andra om husflytten är det många som vill komma med goda råd. Bland annat har vi fått rådet att vi MÅSTE ha två bilar. ”Jaha, och vem ska köra den andra då?”, brukar jag svara med en blinkning åt det faktum att jag i princip är som en körkortsfri person. Alltså jag har ett körkort som jag högst motvilligt använder. Jag förstår att man på landsbygden behöver varsin bil om man också pendlar till arbetet. Men vi kommer att bo i en förort med utmärkta kommunikationer in till stan. Däremot är det svårt att ta sig till kommuncentrum och handla exempelvis mat utan bil. Alltså får vi nog leva med en bil, men två bilar? Vad är fördelarna med det?

Att jag skriver det här kanske får dig att tro att det råder enighet här i hushållet om vad som är rimlig konsumtion. Det gör det ej. Min man är en spara (i dubbel bemärkelse) och jag är (åtminstone har) varit en slösa och slänga. Utan att lägga någon värdering i vad som är bra respektive dåligt tänkte jag dela med mig av hur vi ser på saker.

Min man sparar allt. Hans blåställsbyxor är 25 år gamla. Han har lådor märkta ”fritidshus” (vi har inget fritidshus) med saker som är bra att ha om man äger ett fritidshus. Han sparar spritflaskor som stått orörda i tre flyttar. Du förstår poängen? Han skiljs nog hellre från en kroppsdel än att göra sig av med sovsäcken som inte använts sedan vi blev ihop.

Jag å andra sidan slänger allt. Och då menar jag allt. Jag har till och med lyckats med rensa ut familjens fotoalbum med alla bilder från vår barndom. Under flera år ägde jag inget mer än vad som rymdes i tre IKEA-kassar. Förstå utmaningen när vi försöker rensa ihop. Det har än så länge inte gått utan vi är överens om att jag ansvarar för mina grejer och Andreas för hans.

Andreas är å andra sidan väldigt ekonomisk. Lagar nästan alltid all mat från grunden. Bakar bröd. Slänger inga kläder som inte är bortom all räddning och köper nya max en gång om året. Och då först efter en grundlig behovsanalys. Jag har varit själva motsatsen destillerad. Skänkte en ny säng till Myrorna inför en flytt för att köpa en ny efter flytten. Har nog snittat ett nytt klädesplagg i veckan de senaste åren. Hade en period då jag åt frukost, lunch och middag ute sex av sju dagar i veckan.

 

Jag har ingen direkt lärdom att dela med mig. Jag önskar förstås att vi varit mer i synk, som exempelvis paret i Minimalisterna. Att liksom gadda ihop sig mot konsumtionshetsen. Men det blir ju svårt så länge vi inte har en samsyn om som är rimlig konsumtion. Min man har ju ett större intresse av exempelvis matlagning än vad jag har. Och vem är då jag att säga att det till exempel är onödigt med en ny grill? Att sätta gränser för varandra kommer ju inte göra någon av oss lycklig.

Där här var några av mina osorterade tankar kring konsumtion.

Hur gör ni i hushållet?

Stor kram

Sophia

2 Comment

  1. Jättefint och roligt skrivet, vi skrattade mer dig/er medan vi läste 🙂
    Vi är ju som du skriver i samsyn så har inga direkt erfarenheter på ert dilemma, men däremot är vi i hushållet ibland oense om specifika saker att rensa/inte rensa, om de behövs, bör vara kvar av andra anledningar eller om det går att släppa taget. Och där märker vi att vi har inspirerat varandra med tiden, kläder var (och är) min akilleshäl, men Herr Minimalists minimala och enkla garderob har inspirerat mig att minska och förenkla min egen. Och min totala icke-nostlalgi för böcker, har inspirerat och fått Herr Minimalist att tänka flera varv kring varför han egentligen sparar på sina gamla böcker som inte blivit lästa sedan vi träffades (och ibland inte innan heller) och där intresset för innehållet inte längre finns.
    Så med det sagt, misströsta inte, du kanske sår ett frö som växer sig större och inspirerar Andreas till att sakta men säkert kunna släppa taget om vissa saker.
    Lycka till och tack för omnämnandet! 🙂

    1. Kul att jag kunde bjuda på ett skratt åtminstone. Ja vi får väl hoppas? Det finns ett löfte om att gemensamt rensa efter flytten, hoppas att vi ror det i hamn bara. 😉

Kommentera