Jag har inte råd

Ironiskt nog befinner jag mig mitt i konsumtionsträsket med lägenhetsförsäljning, visningar och stylingar och allt som hör det till. Men det är inte vad jag vill prata om, utan i stället vill jag skriva några rader om årets viktigaste bok: Jag har inte råd: Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg.

Vi fick en förhandskopia av boken (faktiskt det enda bloggen skänkt oss utöver djupa insikter, hehe) och jag försöker läsa några rader varje kväll. Räknar med att vara färdig innan årsskiftet.

Hittills är jag helt betagen. Kanske för att Marcus påminner så mycket om mig själv. På grund av ett shoppingbeteende som spinner utom kontroll, och lån som finansieras med nya lån, bestämmer sig Marcus för att ha ett shoppingfritt år. Allt utom det nödvändiga förbjuds.

Marcus är där jag definitivt hade varit om jag bara vågat skaffa ett kreditkort. Min lyckogiv är att jag alltid betraktat mig själv lite som ett barn när det kommer till ekonomi, och därför beslöt mig jag tidigt för att aldrig handla på kredit. Men i motsats till mig verkar Marcus egentligen ha stenkoll på finanser. Han vet när på dagen transaktioner sker hos banken, han vet var man kan övertrassera sina kort och mycket mer. I ett annat liv hade han troligen varit kamrer av något slag.

Men ändå så är han inte det.

Lyxfällans schablonartade porträtt av människor i skuld i skickligt regisserade för att tittarna ska få feelgood. De ska få bekräfta sig själva en stund. Men faktum är vemsomhelst kan bli skuldsatt. Ett dåligt beslut som man försöker lösa med ett annat dåligt beslut. En felsatsning. Oturen att växa upp i ett skuldsatt hem.

Det obehagliga är de flesta människor skulle kunna dra på sig skulder. Göran Perssons släppte en bok som heter ”den som är satt i skuld är icke fri”, vilket förstås låter både klokt och klarsynt. Problemet är att det rimmar så otroligt illa med vår samtid. För om det är något som samtiden vill så är det att vi ska köpa oss fria, och allra helst med lånade pengar. Om det förr ansågs vara förnuftigt att amortera och leva sparsamt är det precis tvärtemot i dag. Det är snarare förknippat med att vara misslyckad.  Tänk på alla företag som sysslar med kreditverksamhet. Det måste vara hundratals i Sverige. Är det verkligen rimligt att de inte har något ansvar alls för att svenskarna är ett av världens mest belånade folk.

Jag ser fram emot en lugn stund för att kunna plöja boken i ett sträck. Marcus skriver otroligt vackert. Det är klarsynt, påläst, naket, svart, ironiskt men också med en rolig underton.

Jag har inte råd: Sorrow nr 5 är Marcus första bok, men jag hoppas för mitt liv att det inte är hans sista.

Kram Sophia

 

 

2 Comment

  1. Oh! Den åkte direkt upp på ”att läsa-listan”. Synnerligen intressant ämne.

  2. Oj gud vad roligt att du ville läsa! Jag gillar verkligen er blogg och var så glad bara över att vi fick skicka till er. Och vad kul att du läst den exakt så som jag hoppats att folk ska läsa. Den där förvirrade dubbelheten mellan att veta en sak med hjärnan men ändå göra på ett helt motsatt sätt gillar jag verkligen att du tog upp.

Kommentera