Jag läste precis hur en modebloggare förnöjsamt skrev att Black friday ersatts av Black week, för numera var det rea hela veckan. Jag förstår att bloggare och konsumenter hyllar den från väst nyligen importerade rean, men jag förstår inte den stora förtjusningen hos handlarna?
Midsommarrea, mid season sale gånger två, mellandags- och julrea. Och nu alltså Black week. Snart finns det bara några strödagar kvar som är inklämda mellan olika reor. Men vem gynnar det egentligen?
Knappast gynnas de mindre handlarna som kämpar om marginalerna i lågpriskriget mot klädjättarna. Knappast kan väl detta gynna sömmerskorna i Bangladesh, som redan i dag är de största förlorarna i en prispressad marknad. Branschorganisationen Svensk handel har gått så långt och kallat Black friday-fenomenet för ”en köpfest för kunderna men en pina för handeln”. Samma organisation fastslår också att Black friday är här för att stanna: handeln ökade med 1,3 miljarder (!) under förra årets rea, och i genomsnitt handlar varje person för 1871 kronor. Det är alltså inga kaffepengar som omsätts under en enda rea-dag.
Jag förstår att alla de där genomsnittliga 1871 kronorna inte består av lyxköp. Det finns säkert ensamstående föräldrar som passar på att unna sig årets enda klädesplagg, och studenter som ger sig själv en rejäl vinterjacka i julklapp. Och många som unnar sig det där inköpet som de suktat efter länge. Men det finns nog minst lika många som bara köper ännu en till av något som de inte behöver.
Många handlare skyller på branschen för bristande marginaler. För många mellanled från producent till konsument sägs det. Jag tror dock att det bara är halva sanningen. Många jättar verkar ju ha råd att rea ut halva sortimentet varannan månad. Då förstår till och med jag att det inte blir mycket över till sömmerskan. Det spelar väl ingen roll hur många mellanled man kapar, hur mycket man tummar på kvaliteten, säkerheten i fabrikerna eller miljöregleringen för att minska kostnader– det blir ju ändå aldrig lönsamt om ingen någonsin betalar vad det egentligen kostar.
Jag tycker egentligen att rean är en himla bra grej. Som barn till ensamstående föräldrar vet jag verkligen vilken skillnad den kan göra. Men det övergår mitt förstånd att handlarna driver på rea-fenomenet till sin spets. En rea ska per definition vara tillfällig – men trenden verkar peka åt att den blir ett permanent tillstånd i handeln. Om inte ens butikerna själva vill att vi ska betala fullpris för kläderna – vem vill det då?
Kram Sophia