Tänkte berätta lite om hur det går med utbyggnaden. Framåt går det i alla fall!
Här ser du grunden till det som ska bli vår tillbyggnad. Vi lejde bort arbetet till en markfirma, som på 2,5 vecka snigelsprängde i vår bergsknall och sedan återanvände sprängstenen till grunden. Rätt fint va?
De har mätt och huggit och mätt igen för att passa in alla block. Och allt medan temperaturen stadigt legat runt 25 grader. Tur att de åtminstone hade grävmaskin till hjälp. Men jag blir ändå ödmjuk inför allt slit.
I alla fall till de tråkiga delarna då. Projektet har bitvis varit enormt slitsamt. Inte fysiskt kanske, men krävande ändå. All administration och planering är betungande, särskilt när man inte vill göra enligt standard byggnorm, som sällan är särskilt hållbar och lirar dåligt med gamla konstruktioner.
Jag vill använda så mycket naturmaterial som möjligt, eftersom det är bättre både miljö-och klimatmässigt. Vill undvika – eller åtminstone minimera – användningen av betong eftersom det är så utsläppsintensivt att tillverka. Jag vet att vår tillbyggnad är en droppe i utsläppshavet från byggsektorn. Men vill jag vill ju bidra till att förskjuta normen till ett mer hållbart byggande.
Men fan vad svårt det är. Så förbannat onödigt svårt. Ett sånt här projekt kräver att man fattar tusentals beslut. Jag är ju tyvärr ingen expert, och upplever mig alltsomoftast bortkollrad av ointresserade och avmätta personer som inte bryr sig ett dugg. De är inte intresserade av annat än att gjuta betongplattor och isolera med cellplaster och mineralull, och lägger hellre tid på att försöka övertyga mig än att läsa på om alternativ.
Så. Nu fick jag både visa grunden och beklaga mig lite. Men fin blev stengrunden i alla fall! Eller hur?
Hälsar