Projekt matsalen pågår

Jag har med flit inte skrivit mer om matsalen. Tanken var att den skulle vara färdig tills vi kom hem men bland annat en kommunikationsmiss gjorde att det arbetet blev lite försenat. Kommunikationsmissen bestod till 92% av att jag tydligen inte har haft något mobilabonnemang och att det alltså inte gått att ringa eller sms:a mig på flera veckor, kanske en månad. Detta uppdagades vid hemkomsten i samband med att jag inte fick igång mobilsurfen på flygplatsen. Det säger kanske lite om mitt mobilanvändande ? Jag reagerade inte på att jag inte fått ett enda samtal under en hel månad, men trettio sekunder utan mobilsurf utlöste vild panik.

I alla fall. Det kommer att bli fint detta. Panelerna är ombonat murriga igen men än saknas det en del detaljer. Hittills har vi inte bestämt oss för tapet men jag har svårt att släppa tanken på William Morris Strawberry Thief i indigoblått. Den observanta vet att detta är samma tapet som vi hade i lägenheten. Men den är ju en sådan fröjd för ögat?

På tal om tapet vill jag slå ett slag för begagnatmarknaden även här. Om man har lite tålamod går det att göra fynd och rädda alldeles perfekta rullar från soptippen. Tillexempel har jag köpt tre rullar Sandberg Ava för halva nypriset i en byggnadsvårdsgrupp på Facebook. Nu fattas cirka sex rullar men vi har för närvarande ingen brådska. Den ska upp vårt kombinerade bibliotek och arbetsrum har jag tänkt. Och helst tillsammans med målade socklar och lister. Men kanske lite ljusare gröna. Fin oavsett, förstås.

Stor kram

Sophia

 

 

Fixar utan brådska

Så kul att ni är så nyfikna och har ställt så mycket frågor! Jag har inte hunnit svara på alla kommentarer än, men jag tänker sammanställa det nya sjoket med frågor och svar nästa vecka. Deal?

Jag har ju glömt att visa vad vi också hann med under julledigheten. Jag sydde skynke för tvätthörnan och vi monterade hatt-och skohyllor Här kommer en recap för dig som är nytillkommen eller inte har en susning vad det rör sig om: I höstas flyttade vi till hus. Ett gammalt hus från 1896 med en fantastisk tomt. Som de flesta gamla hus kräver det både tid, pengar och omsorg. Mitt klimatsamvete (eller ekonomi samt inredningssmak för den delen) tål inte att vi åker till Ikea och köper allt splojsans nytt, så jag och min man gör vårt bästa för att leta begagnat.

Under mellandagarna kammade jag hem vinstlotten på Blocket. Jag letade efter två hatthyllor från Essem till vår köksentré. Extra roligt var att en av hyllorna såldes av ingen mindre än Miniroben-Lisa. Jag och Martina har följt och inspirerats av henne sedan det första, trevande blogginlägget publicerades förra januari. Så kul att träffas utanför Instagramscrollen och tjöta lite.

Alltså halva nöjet med Blocket för mig är att köpa grejer till bra pris och med gott samvete. Andra halvan är det sociala! Älskar att träffa på pratmostrar och snackfarbröder och få en liten, liten inblick i deras liv.

Nog snackat – nu till resultatet. 

Som körsbäret på toppen bjussar jag också på lite vardagsrealism. Avskavd färg, skitigt golv, gamla sommarjackor – hatthyllor är inte det enda som ska fixas.

Som tur är har vi inte bråttom. Vi har förhoppningsvis resten av våra liv på oss att måla, tapetsera, vårda och dona. Här ser du också linneskynket som jag sytt. Liite för långt, såklart. Men tror att en tvätt kommer att få tyget att krympa till perfekt storlek. 

Hatthyllorna från Essem är för övrigt geniala . Tidlösa,  flexibla och robusta. Bredden går att anpassa genom att kapa eller bygga ihop fler hyllor, och samma hylla kan användas som både sko-och hatthylla. Vilket är vad vi har gjort. 

 

Det var en uppdatering av vad vi stökat med under julledigheten. Kommande fix för köksentrén är att fixa ytskikten och eventuellt städa golvet (skoja, det gör vi säkert en gång i ve..månaden?).

Kram Sophia

 

En upprustning för under 400 kronor

Tro’t eller ej – men vi har faktiskt hunnit att fixa en del i huset nu under mellandagarna. Det har sytts skynken, monterats blocket-fyndade hatthyllor och så har vårt vardagsrum fått en alldeles ny färg.

Från detta… (på bilden ser det ut att vara vitt/dusty pink men i verkligheten var det svagt viollila och tyvärr väldigt gulnat på sina ställen)

Till detta:

Listerna är fortfarande målade i en slags lila nyans, men de ska vi ta tag i snart..

Parar sig alldeles utmärkt med våra stringhyllor.

Bra eller?

Vi gjorde arbetet själva och det tog cirkus en dag (ok, fram till klockan 01 på natten) för två personer. Det som tog mest tid var att maskera listerna på väggen, annars hade det säkert gått fortare.

Totalt landade kostnaden på strax under 400 kronor. Då hade jag ändå följande kriterier för väggfärgen:

Den ska vara miljömärkt och godkänd av astma-och allergiförbundet (vanlig plastfärg släpper ifrån sig farliga kemikalier under flera månader efter att den torkat – not so fresh). 

Den ska vara hållbar över tid, det vill säga funka med vår övriga inredningssmak. 

Faktum är att det var enklare än du någonsin kunnat ana. Vi valde helt enkelt överbliven färg från ett tidigare målningsprojekt i vår förra lägenhet. I kostnaden har jag också räknat med maskeringstejp, spackelåtgång  och penslar men penslarna går ju förstås att återanvända. Färgen räckte gott och väl till två strykningar och mer behövdes inte eftersom det var ljusa väggar från början.

Färgen kommer från Sadolin om någon är intresserad. Här kan du läsa mer om deras miljömärkningar.  Jag har ju också övervägt Auro väggfärg men eftersom vi redan hade denna färg hemma kändes det som det mest rimliga alternativet.

Blocket är det ganska lätt att få fatt i färg som blivit över eller blivit fel för ett spottstyver. Hett tips är att kolla där innan du målar om nästa gång.

Stor kram

Sophia

 

Den som köper sig fri missar chansen att lära sig något

Det ryktades om sensommarvärde i Stockholm under lördagen. Detta sket jag fullständigt i och förlorade mig i måleriet i stället. Nu har jag strukit de sista lagren på projekten som upptagit min tid de senaste veckorna. Dels har jag målat trappan som tidigare varit trären och dels har jag målat en alkov i sovrummet som ska få tjänstgöra som garderob. Kanske får äta opp detta när vintermörkret håller oss i järngrepp, men så befriande att skita i måsten och bara ägna sig åt det en vill. Visst är det jobbigt att måla och särskilt med linoljefärg som kräver tålamod, tålamod och ytterligare tålamod. Men jag får som ett rus i kroppen när jag blir färdig med ett projekt som jag kämpat med länge. När jag drar över med penseln för sista gången glömmer jag bort värkande axlar och stel nacke och allt känns mödan värt. Sedan att ruset varar i cirka fem minuter innan den ersätts av en annan fixarklåda är ju en annan fråga.

Låt oss ta en titt på vad som har skett de senaste veckorna.

Här är trappan innan målning:

Och efter tre strykningar med Ottosons Silvergrå blandat med  titanzink. Här är trappan nymålad och ser fortfarande fläckig ut. Fläckarna försvinner allteftersom underlaget blir mättat. Sist jag målade med linoljefärg tog det flera månader innan de blanka fläckarna försvann. Då blir färgen matt och otroligt behaglig för ögat att vila på. Nu är det bara att ge sig till tåls. Ser du förresten färgfläckarna till nere vänster på sidan? Det är inte min färg som stänkt upp, utan det är färgen som fanns under den vita snickerifärgen. Troligen har trappan tidigare varit målad i en grågrön nyans av något slag.

Har ju varvat med ett annat projekt som än så länge inte är färdigt. I vårt sovrum finns en alkov som är byggd i en kattvind. Den hade de tidigare ägarna som sovalkov. Vi sov där inne på prov en natt och drabbades båda av lätt klaustrofobi.

I stället flyttade vi ut sängen under fönstret och sov mycket bättre. Utanför fönstret grönskar det fortfarande även som träden börjar att bli kala.

Utrymmet ska i stället användas som garderob. För om det är något som vi lider brist på så är det garderobsutrymme. Huset är ju ursprungligen en sommarbostad och garderobsutrymmet är planerat därefter. Här är insidan, som innan hade en brun tapet, precis målad i Ottossons mörkgrå.

Den ser nästan svart ut på bilderna. Det är ju egentligen helt omöjligt att uppskatta färgnyanser bara genom att titta på färgprover. De ter sig så annorlunda beroende på vilka andra färger de spelar mot och hur ljuset faller. Jag vet att man ska provmåla innan men jag skiter faktiskt väldigt ofta i det. Går hellre på magkänsla och om jag inte gillar slutresultatet så gör jag om det i stället. Regler är till för att brytas och det är ju min egen tid som jag ödslar i så fall.

Det som fattas är garderobsinredningen (står färdigmonterad utanför bild) och ett hyllplan som jag också målat i samma färg. Den ska förhoppningsvis monteras under morgondagen och sedan ska jag bara fålla en gardin som får fungera som skynke.

Garderobslösningen är en egentligen en tillfällig lösning. Tanken är att bygga en platsbyggd förvaring som smälter in i rummet bättre. Just nu har vi skriande behov av förvaring men inte tid eller lust att bränna massa pengar på en dyr men permanent lösning. Skönt då att ha använt metoder som är skonsamma mot miljön och plånboken. Linoljefärg är ju bra mycket drygare än vattenbaserad färg och räcker till många fler kvadratmeter per liter. En liten provburk med färg räcker till att måla båda sidorna av en dörr. Två gånger.

Det som också ska fixas inom kort är tapeter (och taket, men det är en historia för sig). Just nu lutar jag åt denna välpinnade gulklimp från William Morris: Pimpernel Bayleaf Manilla (bildkälla).

Har förstås aldrig tapetserat själv innan men det är ju bara att testa sig fram. Att lära sig saker genom att bara göra dem är en oöverträffad metod enligt mig. Visst skulle vi kunna hyra en tapetserare, men då missar jag ju chansen att göra ett taffligt första försök som vi kan skratta gott åt sedan. Min devis är att få saker i livet behöver bli perfekta, de flesta behöver bara bli gjorda.

Trevlig helg!

Kram Sophia