köpstopp

Trots att mitt köpfria år är över sedan länge fortsätter jag på det inslagna spåret att shoppa sparsamt. Jag var faktiskt rädd att jag skulle bli girig när experimentet var över. Och inte bara att jag skulle återgå till mina forna vanor utan även kompensera för utebliven spendering, så att säga.

Nix pix. Jag är fortfarande ganska sträng mot mig själv och tillåter sällan impulsköp. Rent besparingsmässigt har jag redan överträffat förra året och jag siktar på att dubbla sparandet och sätta av minst 100 000 i aktier och fonder i år.

Det är är mina knep att hålla motivationen uppe

– Tillfället gör tjyven, det är sen gammalt. Var snäll mot dig själv och se till att du inte har så många tillfällen att spontanshoppa. Avfölj i dina favoritmärken i sociala medier, avregistrera på nyhetsbrev, nixa dig mot direktreklam i brevlådan. År 2017 handlade den genomsnittliga svensken på rea vid 37 tillfällen. Det är en trefaldig ökning på bara fem år! Tillfälliga erbjudanden funkar. Det enklaste sättet att stå emot är att inte ta del av dem från början.

– Gör något av pengarna du sparar. Betala av på CSN, spara i en buffert via Dreams (sparapp) eller köp fonder. Låt dem inte ligga på ditt lönekonto vad du än gör. Om du har dem tillgängliga framför näsan hela tiden kommer du att känna dig lockad att bränna dem.

– Gör det till en utmaning och berätta för så många du kan. Ju fler som känner till din köpfasta desto lättare! Kalla det miljöengagemang om du inte vill berätta om det är av ekonomiska skäl.

– När köpsugen slår till: 

1. Vänta 15 minuter. På cirka en kvart har det mesta av elden som utgör impulsen släckts. Sätt alarm på telefonen och gå därifrån.

2. Vänta i ett dygn. Efter ett dygn har begäret slocknat i åtta av tio fall (obs helt egen sifo-undersöning).

3. Visualisera pengarna på ett bord framför dig. Vill du verkligen ha ännu en pryl eller känns det inte lite bättre med pengarna i näven?

4. Tänk på vad prylen/plagget kostar dig i underhåll. En fin klänning måste tvättas i specialtvättmedel. En elektronikpryl behöver nytt batteri redan om något år. Och hur jobbigt att återvinna eller sälja om du inte vill ha den längre?

– Rensa och sälj. Med kläder är det ofta så att man inte ser skogen för alla träden. Jag rensar regelbundet med KonMari-metoden. Alltså om ett plagg är till glädje (KonMaris egenmyntade fras är spark joy) så behåller jag det. Om plagget framkallar skuldkänslor (används inte tillräckligt ofta), är i fel storlek eller inte känns ”jag” så rensar jag ut det. Om det är dyra plagg motiverar jag mig med att jag troligen inte får mer pengar om ett år, snarare tvärtom. Poängen är undvika att nya köpbehov uppstår för att jag har en överfull garderob som jag inte kan överblicka.

– Om inget annat fungerar: ge dig själv veckopeng. Detta är en drastisk metod som jag faktiskt aldrig tvingats använda mig av själv. Så fort lönen kommer för du över den till exempelvis Dreams-appen. Ta ut en fast summa i kontanter, till exempel 500 kronor per vecka och lägg dem i ett kuvert. Varje vecka tar du fram ett nytt kuvert och här har du vad du får spendera under veckan. Är pengarna slut så är de slut.

Det här är mina absolut bästa tips för att dra ner på konsumtionen. Dela gärna med dig av vad som funkar för dig.

Stor kram

Sophia

Hallå hej?

För prick ett år sedan gästade jag och Martina Aftonbladet TV:s morgonprogram för att berätta om vårt kommande shoppingfria år. Och i dag var vi inbjudna för att diskutera uppföljningen. Förra årets program har jag inte vågat titta på. Minns att jag upplevde mig vara svamlig och bli tyst mitt i meningar – nej usch, jag kände mig verkligen inte i form.

Därför ville jag lägga på luren när de ringde igen. Inte kan väl ytterligare 8 minuter mummel vara till glädje för någon? Men så mindes jag tillbaka på lättnaden och stoltheten jag kände efteråt (trots svamlet). Det är något så oerhört mäktigt att överkomma en rädsla – för under några minuter efteråt är man osårbar (sedan återgår man till sitt vanliga tvivlande jag, men ändå). Jag tackade ja! Det underlättade förstås att göra det i sällskap med Martina eftersom hon är ett sånt proffs.

I år kändes det mycket bättre. Det kanske var lite svammel och oklara poänger emellanåt, men kände mig bra mycket rappare än för ett år sedan. Här kan du se hela klippet. 

Du kanske känner igen blusen? Konstigt vore annars. Det är en av mina favoritblusar och jag har använt den flitigt i nästan sju år. Den har också blivit något av en stamgäst här i bloggen.

Under min retorikkurs fick jag lära mig att man aldrig ska bära nya kläder när  man ska hålla tal eller göra ett framträdande. Det säkraste kortet är att ha plagg som man är bekväm i och har burit innan – annars är risken att kläderna stjäl ens fokus. Man börjar  oroa sig för passformen eller färgvalet, eller omedvetet  försöka rätta till kläderna. Det låter såklart logiskt. Lustigt nog är vår lösning väldigt ofta göra precis tvärtom och kompensera för vårt låga självförtroende genom att köpa något nytt.

Jag tänker på alla skolstarter, anställningsintervjuer, jobbstarter där man korvat i sig i ett nytt plagg för att köpa sig lite självförtroende, när man borde göra precis tvärtom. Ha det i åtanke när du behöver en självförtroendeboost inför något jobbigt nästa gång. Det vettigaste är att ha på dig något som du har burit många gånger innan.

Kram Sophia

 

 

 

 

 

Snart är köpstoppet över och jag tänkte försöka summera året. Det är med en känsla av stolthet som jag lämnar 2017! Året har varit otroligt lärorikt, stundtals jobbigt (såhär i vintertider har jag tex inte riktigt känt klädpeppen) men mestadels väldigt roligt. Och nyttigt.

Att ödmjukt och uppriktigt ställa sig frågan varför man gör saker är något jag varmt kan rekommendera. Varför shoppade jag fastän jag inte behövde? Svaret är kanske inte helt enkelt. Av olika anledningar har jag tidigare känt att jag behövt konsumera. För att fylla tiden, för att alla andra gör det, för att jag känner att jag inte duger som jag är, för att jag måste lägga pengarna på något. Men att försöka fylla inre hål med yttre attribut är dömt att misslyckas. Köpglädjen ersätts ganska snabbt med ångest och skamkänslor, och att distrahera sig själv från grundproblemet med shopping bidrar knappast till någon lösning. Det kommer  alltid finnas företag med affärsidén att övertyga dig om ett problem du egentligen inte har. Frågan är bara vilken grundinställning som jag ska ha till det.

En viktig lärdom är att vända på resonemanget när jag står inför ett köpbeslut. Inte fråga sig om jag behöver något bara för att det erbjuds eller på grund av ett upplevt problem. Nu frågar jag mig själv i stället: Kan jag klara mig utan? Det har visat sig att jag klarar mig väldigt bra utan väldigt många kläder. Den inställningen applicerar jag på alla mina köpbeslut och den har hjälpt mig att gå från en slentrianshoppare till en medveten inköpare.

Hur mycket har jag sparat?

Jag har inte levt överdrivet sparsamt utöver klädköpstoppet (har tex investerat i en elcykel och köpt några begagnade möbler). Men jag har lagt undan allt jag skulle lagt på klädshopping i olika sparformer och till dags datum rör det sig om cirka 50 000. (!!!!) Det känns nästan absurt att se siffran i pränt. Särskilt som jag  inte har den fetaste plånboken utan en vanlig, genomsnittlig lön. Femtiotusen! Det kan man göra mycket för. Jag har dock valt att inte göra något särskilt utan kommer att fortsätta att investera dem i fonder och aktier. Jag tänkte försöka skriva mer om hur jag ser på ekonomi, konsumtion och hur man kan göra mer medvetna inköp framöver.

Framåt då? 

2018 fortsätter jag på den inslagna vägen. Tack vare att jag engagerat mig i hållbarhetsfrågor för kläder har jag också upptäckt fler områden där jag kan leva mer hållbart och medvetet. Det ser jag fram emot! Däremot blir det inget renodlat köpstopp  – ett år tycker jag räcker. Mina mål är följande:

Andra hand i första hand. Mängden textilier har ökat lavinartat de senaste trettio åren (eller i alla fall 300%). Det betyder det finns mängder av kläder i omlopp som vi kan förlänga livscykeln för. Det vill jag vara med och bidra till. De flesta nyinköp ska vara begagnat.

Att använda min plånbok som röstsedel. Att producera schysst och hållbart kostar – inget snack om saken. De nyinköp som behöver göras ska göras hos producenter/handlare som kämpar (många gånger motströms) för en bättre värld, och därmed behöver ta skäligt betalt för sina varor. Jag tänker såhär: Det spelar ingen roll för en lågpriskedja om de tappar en kund, men en ny kund kan göra all skillnad i världen för en liten ekobutik. Buy less, choose well.

Fortsätta utrensingsresan. Jag vill att alla mina kläder ska förtjäna sin plats i garderoben. Plaggen är till för att bäras och slitas och inte samla damm.

 

 

 

Berätta – hur har ditt år varit?

Stor kram Sophia