Nu har jag publicerat mitt allra sista inlägg på Lovely Life. Det handlar om förvaring och organisering; metoden jag använder för att hålla ordning i min garderob. Nu firar jag nämligen två år av stökfri garderob, ett rekord värt att fira!
Efter detta är jag tillbaka enbart i egen regi här på bloggen. Jag tänkte att vi skulle bränna av ett litet frågeinlägg. Undrar du över något? Det kan handla om allt möjligt. Gravidstil, förväntningar på tvåbarnsliv, tapetval – du bestämmer. Skriv här eller på instagram så gör jag ett helt eget inlägg om det.
Bild från vår förra lägenhet där vi fick bygga en garderob i sovrummet eftersom det helt saknades.
I huset har vi en sovalkov som vi gjort om till bänk och hyllor. Döljs bakom en draperi i linne (färgat grått).
Inuti ser det ut ungefär såhär: ett hyllplan, en lampa och under dem lite lådförvaring av sorten Algot från Ikea. Den absolut billigaste sorten.
I samma rum har vi också ett gammalt linneskåp till sängkläder och handdukar. (tänk bort tapeten, den kommer vi att byta).
I Junis rum står en vackert skåp björk som följde med huset – de förra ägarna fick nämligen inte ut det genom dörröppningen.
Jag fick en väldigt intressant fråga härom veckan:
Hej Sophia! Älskar din blogg! Fick en skymt av er egendesignade garderob i något skrymsle för ett tag sedan. Jag skulle gärna veta mer om hur du resonerar och organiserar i alla typer av förvaringssammanhang. Alla detaljer av detta slag intresserar mig och hänger ihop med ett hållbart hem och garderob ju. Är själv djupt engagerad i detta och bor i äldre lght där vi antingen får platsbygga(gördyrt) eller hitta på egna lösningar(svårt att hitta inspiration som prisvärd och snygg). Detta gör att vi får fundera och värdera vad och hur något ska förvaras(+avväga vad som är värdigt en plats i det lilla förrådet). Är skeptisk till att konsumera förvaring (allt från smålådor till åbäkiga garderober), allt är dyrt och mycket har dålig kvalitet(och denna bransch ska visst tjäna ganska bra i vår tid, ännu en anledning att fundera ett varv till). Och viktigast av allt – är det inte lättare att göra sig av med grejer istället för att förvara dem? Har även småbarn så jag plockar och förvarar och funderar över detta ämne i relation till hållbarhet en hel del. Vore kul att läsa mer om dina tankar kring förvaring
Förvaring är ett kärt ämne. Det verkar som att det är något som de flesta inte tänker på – så länge som den finns.Jag tycker att det finns goda skäl att fundera på förvaringsutrymmen oftare. I Stockholms innerstad kan en ynka kvadratmeter kosta 100 000 kronor. Det gör Stockholmsgarderoberna kanske till landets dyraste? Kanske borde vi verkligen fundera över hur mycket våra prylar kostar oss när vi betalar så dyrt för att förvara dem?
Mina tre senaste boenden var alla byggda innan förra sekelskiftet. Då rådde helt andra garderobsideal än till exempel funkis-erans generösa garderober. Vår förra hall var ett praktexempel på det. Hallen var säkert tio kvadrat men det fanns knappt plats för fem jackor. Det var vad mäklaren kallade ”en social hall”.
Just det sociala är kanske underordnat för en barnfamilj och det slutade med att vi platsbyggde denna lösning. Vi försökte dock klara oss på ett klädskåp in i det sista.
Så – vad är då lagom förvaring?
Det är en fråga utan ett precist svar. Men jag tror generellt att vi har alldeles för mycket förvaring. Att samla på sig är mänskligt men att ha det rörigt hemma är genant. Lösningen blir oftast att förvara skrotet bakom dörrar och kalla det för förvaring. Min uppfattning är att man oftast tenderar att ha lika mycket prylar som man har förvaring. Därför tror jag att det är klokt att alltid ha lite för lite förvaringsmöjligheter. Bara pyttelite. Så att man på ett naturligt sätt försvårar för sin inre samlare.
Jag vet att många barnfamiljer specifikt letar hus med bra förvaring. Jag förstår så väl tanken. Man behöver plats till vagnen, cyklarna, bilen, vinteroveraller med mera. Jag tänker att livssitutionen får visa vägen. Vi förvarar alla barngrejer i kattvinden bredvid Junis rum utifall att vi vill ha ett barn till. Jag vet inte hur du känner, men att inhandla spjälsäng, babyskydd, babynest och bodies stod faktiskt inte högst på vår lista med ”kul grejer att göra”. Jag slipper mer än gärna besväret att köpa allt en gång till. Just småbarnsåren är väl en tid då man faktiskt har en god anledning att ha lite fler grejer än vanligt. De åren har en tendens att vara påfrestande ändå, jag tycker inte att dålig förvaring ska skapa onödig friktion.
Men jag tror också på att rensa kontinuerligt och behovspröva prylar efter livssituationen just nu. Säg att det går ett par år och Juni har fortfarande inte ett syskon, vi kanske inte vill eller kan få fler barn. Är det då verkligen rimligt att spara på alla bebisprylar? Inte i mitt fall. Jag kommer inte att spara på barngrejer till eventuella barnbarn.
Sammanfattningsvis skulle jag nog säga att den optimala förvaringen är minsta möjliga som krävs för att få vardagen att gå ihop. Vi klarar oss till exempel utan källarförvaring, vindsförvaring eller rymliga garderobsväggar. Förvaringsutrymme finns men de är knappast så praktiska som dagens utrymmen, det gör att vi tänker oss för innan vi slentrianstuvar undan en massa prylar.
Hur löser man det då när förvaringen inte räcker till?
Rensa! Det är garderobsdilemmats Alexanderhugg. Prioritera prylar och kläder som används nu, och skänk och sälj resten. Överväg till exempel en kapselgarderob och förvara alla kläder som inte är i kapseln på vinden (förvara aldrig textilier i källare pga risken för fuktskador eller råttangrepp, det senare hände mig en gång).
Fuskplatsbygg. Vår blå garderob i lägenheten är en vanlig Ikea pax-garderob som vi monterat luckor och lister på. Just dessa kommer från Picky Living, men det finns fler konkurrenter på marknaden. Hett tips är att köpa stommarna begagnat på Blocket, då blir det billigare och miljövänligt. Jag tycker faktiskt att kvaliteten på våra garderobsdörrar var helt okej – förhoppningsvis får de stå kvar bra länge. Alternativet var att platsbygga med det skulle kosta runt 100 00 om jag inte minns fel.
Låt det synas. Den här lösningen är signerad min kompis Sara. Vill minnas att de byggde den själva av lite rör från någon byggfabrik. Låt finkläderna hänga framme och bli en del av inredningen. Det finns också klädhästar att köpa (det är ju till exempel superfint att ha en begagnad i tex mässing, jag har försökt köpa loss en från butiken Smiley Vintage men utan framgång). Försök inte att bygga en själv bara. Det gjorde vi och det blev jättefult och ganska dyrt.
En av Smiley Vintage’s fina klädhästar i mässing. De har också en annan variant med en kurvad båge ovanför. Väldigt prålig.
I vår förförra lägenhet byggde vi också en hel förvaringsvägg med gamla rör och hyllor som vi köpte av en butik när de skulle byte lokal. Betalade 500 spänn för rasket och Andreas kapade till allt själv.
Edit: hittade bilderna på vår egenbyggda lösning bestående av rör och hyllor. Funkade också som skrivbord.
Så roligt att se tillbaka på. Kommer ihåg att vi var mäkta stolta när den var färdigmonterad. I dag vet jag inte om den är så mycket att hurra för.
När jag skrev i mitt förra inlägg om garderobsförvaring var jag inte helt sanningsenlig. Inte nog med att jag säsongsförvarar kläder, jag har heller inte rensat bland mina ytterkläder. Jag har helt enkelt inte hjärta att skiljas från en enda jacka. Att jag har fler ytterplagg än jag har användning för stod väldigt klart när jag var tvungen att tillfälligt tömma klädskåpet och lägga jackorna på sängen.
Två eller max tre av jackorna är Andreas. Resten är mina. Och det är inte ens allihop, utan ett gäng ligger i lådor i källaren.
Vissa av jackorna är inte ens använda på flera år, men ändå så får jag hjärtsnörp av blotta tanken på att sälja eller skänka bort dem.
Att jag hamstrar ytterplaggen samtidigt som jag rensat så nitiskt i resten av garderoben är bortom logiska förklaringar. Inga argument biter. Jag vet att jag inte behöver allihop. Jag vet att de tar upp plats som jag kan använda till annat. Men jag vill inte! Många av plaggen är av lite finare kvalitet, och eftersom slitaget är sparsamt så hoppas jag att de ska hålla i tjugo år till. Minst.
Fusk eller inte – jag är inte redo än. Jag vill inte!
Förra helgen firade jag pappersbröllop, mer känt som tvåårig bröllopsdag. Min mamma hade rest ända från Skåne för att extraknäcka som barnvakt och vi hade sett fram emot dagen i veckor. Vi är inte bortskämda med barnvakt så det kändes nästan högtidligt. Här skulle det tas igen ett års förlorad egentid! Vad skulle vi välja? Lyxbrunch? Massage? Romantisk picknick. Möjligheterna var oändliga.
Vad vi faktiskt gjorde?
Monterade garderober.
I över tio månader har vi haft garderobsdörrar från Picky Living som stått halvt monterade i sovrummet. Tio månader! Det knasigaste var att vi liksom tillslut hade vant oss vid garderobsmisären efter många månaders ”Jag SKA, ska bara göra detta först…” och ”men du borde, jamen DU borde också” . Men tillslut föll vi till föga för Junis skull. Det kändes inte särskilt säkert att ha täcksidor tunga som bly ståendes mitt i rummet när hon far runt på en ettårings vis. Vill påstå att detta beslut nog var den bästa investeringen i vår relation hittills.
I alla fall. Det fick mig att tänka på klyschan om den kvinnliga garderobsdrömmen. Alla kvinnor förväntas dregla över en enorm garderob som sväljer kläder för ett helt fotbollslag. Och gärna ett eget rum med heltäckningsmatta för skosamlingen. I drömmen är förstås alla kläder vikta, strukna, hela, rena och färgmatchade.
Med vår nya garderob har jag en garderobshalva till förfogande för mina kläder. Jag har också delar av ett klädskåp och några lådor i källaren för säsongsförvaring (sorry KonMari, det höll inte hela vägen med att inte säsongsförvara kläder på annat ställe). När vi renoverade vår lägenhet kompromissade vi bort två inbyggda garderober som i dag används till annat. Och jag känner mig helt nöjd med det beslutet. Mer utrymme betyder för min del bara mer av kläder som samlar damm och bidrar till ett dåligt samvete på grund av dålig nyttjandegrad.
Verkligheten verkar tala emot den garderobsdrömmen. Majoriteten av unga människor – och främst kvinnor – känner ångest inför sin garderob och uppger att de inte ens använder hälften av kläderna som de äger.
Jag tror inte att botemedlet för garderobsångest är mer förvaring. Snarare tvärtom. Kanske borde vi förvaringsbanta likväl som vi gör oss av mer överflödiga pryttlar? Det är ju faktiskt det säkraste sättet att se till att inte köpa på sig nytt. Finns det ens något som heter lagom förvaring? Är våra förväntningar av vad som är lagom förvaring egentligen alldeles för mycket förvaring?
hur tänker du med förvaring? Är du maxi-eller minimalist när det kommer till garderobsutrymme?
Här ser du vår garderob i all sin prakt. Blått förstås, eftersom det är det flottaste jag vet.
