Uncategorized

Om du kollar i tvättrådet på valfritt plagg hittar du nästan alltid rådet att tvätta på låg temperatur för att spara på miljön.

Vad är problemet med detta? Jo, det är ett uselt råd eftersom långtifrån alla fläckar försvinner i 30 grader och många tyger klarar betydligt högre temperaturer än så.

Olika fläckar ska behandlas på olika sätt. Blod försvinner i kallt vatten medan varmare temperaturen krävs för att råda bot på fettfläckar.

Jag brukade faktiskt ta klädtillverkarnas råd på orden och tvättade nästan alla mina plagg och textilier i 30. Med den ödesdigra utgången att fläckar blev permanenta i stället för att försvinna. Det var faktiskt min mamma som påminde mig om att sängkläder och dukar (i ren bomull) faktiskt inte mår ett dugg dåligt av att tvättas i 95 grader, tvärtom!

Den riktiga miljöboven är när plagg kasseras i förtid på grund av ingrodda fläckar. Klimatpåverkan är nämligen absolut störst i samband med tillverkningen (mellan 7% och 25% av plaggets klimatpåverkan härrör till tvätt, har jag läst). Den extra belastningen för att vrida upp temperaturen 10 grader är alltså försumbar i sammanhanget.

Var i stället noga med:

kolla tvättmedlet vid vilka temperaturer som enzymerna är verksamma.

Googla specifika fläckar och hur de ska behandlas (om du är osäker).

Kolla materialet. Bomull kan till exempel kokas, så det finns ingen anledning att köra t-shirts av bomull i 30 grader. Värre är det med syntetplagg men detta är ännu en god anledning att gallra bort polyester och spandex?

Jag antar att många klädtillverkare slentrianmässigt förespråkar låg tvättemperatur. Kanske för att gardera sig mot eventuella brister i kvaliteten? Eller så vet de inte själva hur man ska vårda plaggen.

Stor kram

Sophia

Tack för alla fina kommentarer och grattisar. Det värmer må du tro.

För tillfället känner jag mig försiktigt positiv. Det känns som att jag är på andra sidan avgrunden med blicken stadigt fäst framåt och uppåt. Antibiotikan tar bra, lillebror (som först fick ett namn och sen blev av med det lika fort) mår finemang och den värsta smärtan är över.

Precis nu har jag parkerat mig under parasollet med en kopp kaffe, smoothie och macka. Bebisen sover i vagnen. Det är första gången jag är utomhus sedan den 8:e augusti. Att man kan bli så salig över något så litet? För precis så känner jag mig.

Helt apropå inget vill jag ha tips på bra amningsbh för större byst. Och nu pratar vi storlekar i mitten på alfabetet. Förra gången körde jag Freya Dotty vilket jag tyckte var den bästa (provade en hel drös) och jag har precis beställt hem en Freya Rosie. Min Dotty går änsålänge inte på så jag är utelämnad åt en egensnickrad interims-bh som tyvärr är ett resultat av det mest bedrövliga hantverket sedan Hindenburg. Behovet är alltså akut.

Vad har jag missat? Kedjorna är helt uteslutet, inget från tex Glammom eller Boob funkar och även tantamärkena som Abecita sviker oss med generösa behag.

Kram

Under hela graviditeten hade jag en målbild som jag tänkte på om och om igen. Hur vi sitter hemma i vardagsrummet med en stor ostbricka, ett glas vin och en snusande bebis bredvid oss. Och så blev det förstås.. inte!

Eller jo, ostbrickan hände men resten uteblev. Sedan födseln har vi varit på SÖS alla dagar utom två. Först det vanliga BB, sedan återbesök för att kolla ett blåsljud, ett nytt återbesök på Sachsska för att hitta orsaken till blåsljudet. Som tur var kammade läkaren noll och de hittar inget fel på vår sons lilla hjärta. Efter sista besöket släppte ett ton ångest och oro från mina axlar. Vi ska göra ett återbesök om tre månader men allt tyder på att det är som det ska vara.

För min egen del har det också varit en annorlunda resa. Juni ammade jag i princip utan större problem i ett halvår. Denna gång tänkte jag mig något liknande. Sånt är förstås inte bara upp till en själv utan bebisen måste samtycka. Och tja, det har väl inte gått enligt plan. Ganska omgående fick jag rejält såriga bröstvårtor, inflammation i ena bröstet och sedermera infektion. Efter tre besök på amningsmottagningen och några feberattacker fick vi hasta in till akuten mitt i natten. Tack och lov lyckades vi krångla in Juni hos grannen.

Det blev inte som planerat denna gång heller. Men om det är något jag lärt mig från mitt första barn innebär detta nödvändigtvis inte att det är katastrof. Det är lustigt med tiden. I mina värsta stunder, när brösten gör så ont att jag ser stjärnor och kroppen vrider sig, vill jag bara snabbspola fram sex månader. Andra tillfällen, när Juni håller i lillebror eller tar fram sin gula ryggsäck och på eget bevåg packar en body till honom, vill jag lagra minnet fotografiskt och trycka på repeat om och om igen. Och någonstans där befinner jag mig. Tiden går ju inte att tänja på det viset, man kan bara följa med och låta den ha sin gilla gång. Denna gången har jag tillförsikt att jag ändå kommer minnas denna kaotiska start med värme. Kanske att jag och Andreas till och med kan skratta åt allt? Vi får se.

Vi hörs när jag hämtat andan lite. Då ska vi prata om BB-väskan (tänk minimalism) och prylarna som faktiskt behövs för en liten bebis (ca 2% av den totala världsmarknaden för bebisattiraljer).

Kram

Hej!

Vill bara säga tack för era frågor. Ska besvara alla inom kort.

Just i dag mäktar jag inte med att skriva något av substans. En väldigt nära och kär släkting har precis gått bort, och jag måste gråta klart och finnas till hands för de som behöver det mest. Jag vill inte skriva mer eftersom det inte är min historia att berätta. Även om personen stod mig nära finns det andra vars känslor och sorg måste få ha företräde.

 

Vi hörs snart

kram Sophia

hej!

jag gästbloggar ytterligare någon vecka på Lovely Life. Därför ekar det tomt här inne. Bloggeriet är ju mitt sido-projekt vid sidan av jobbet, och tyvärr räcker energin inte till att hålla igång två plattformar. Så håll till godo!

 

Ialla fall. Jag har kluddat ner mina bästa tips på hur du kommer igång med att rensa (och inte ger upp).

Till allmän beskådan här.

 

Kram

Sophia