först och främst vill jag tacka för de fina orden angående förra inlägget. Omtanke värmer! Jag måste säga att det känts roligare än på länge sedan jag fick skriva av mig om min livsleda. I lördags hade vi brunch hemma, sen gick jag på middag och förlovningsparty och i dag har jag ätit lunch på Pom & Flora med en kompis. Mer socialt liv på tre dagar än jag hade på hela januari. Precis den själsliga vederkvickelse jag behövde. Situationen med Ing-Britt är tyvärr som den är. Jag ska köpa mer Feliway (kattferomoner som tidigare funkat) och en till kattlåda.
För en gångs skull tänkte jag visa upp ett köp jag gjort. På Sellpy hittade jag dessa skor från Hope, för ynka 130 kronor. Jag letade efter ett par finare vardagsskor, med lite klack som funkar utmärkt till kontoret. Svaret blev dessa bedagade skönheter.
Riktigt kvalitetsskinn som håller formen trots att de uppenbarligen varit välanvända.
Eftersom de såg ut såhär på undersidan. Inte mycket kvar av sulan.
Jag har försökt fota i en vecka men inte tajmat in något dagsljus. Tillslut var jag helt enkelt tvungen att bära dem, så hantverket syns inte i all sin mästerlighet. Men efter ett besök hos skomakaren, som bytte ut sulan och fixade höjdskillnaden i klacken, ser de numera ut såhär.
Och såhär tjusiga är de på! Väldigt stiliga till ankelbyxor, pennkjol, klänning och jeans. Det mesta helt enkelt.
Skomakarens arbete kostade 250 kronor. Alltså fick jag ett par dötjusiga kvalitetsskor från Hope för ynka 380 kr, gissningsvis tio till 15 procent av ordinarie pris. Än är fyndens tid inte förbi.
Jag gjorde också ett ytterligare fynd för bara 10 kronor. Ett plagg som jag desperat behöver. Mer om det och en annan, rolig nyhet senare i veckan.
Nu kommer en rolig nyhet: Jag kommer att gästblogga på Lovely Life under januari. Lovely Life är ett nätverk av namnkunniga (och skickliga) bloggare och kreatörer och lilla jag får vara med på ett hörn.
Är förstås lika förtjust som skräckslagen. Har jag ens något att säga? Hur ska jag kunna ta bilder i detta Mordors mörker? Vill någon ens läsa? Det kan förstås bara tiden utvisa.
Ett av mina mål inför året var ju att testa kapselgarderob. Jag vill betona ordet testa för jag är nämligen inte hundra på att det verkligen är något för mig. Sammanfattningsvis kan man säga att en kapselgarderob är att bara använda en begränsad del av sin garderob under en säsong. Fördelarna är att man har full överblick, man har (förhoppningsvis) bara kläder som matchar, man minimerar tid på att välja och framförallt minskar nyköpen. Tanken är förstås inte att man köper nya kläder inför varje kapsel, utan återanvänder gamla. Nackdelarna är att det kräver sin planering och framförhållning, två moment som inte till fullo behärskar. I min kapsel kommer det att ingå max 37 plagg, inklusive skor och ytterkläder.
Förberedelse och rensning
Jag har tillbringat helgen med att rensa garderoben. Drygt tjugo plagg får lämna. Min metod är som följande:
Riv fram alla kläder på sängen.
En hög för ja, en hög för kanske (endast i väldigt obeslutsamma tillfällen) och en hög för säljes/bortskänkes.
Häng eller lägg tillbaka alla kläder snyggt och prydligt. Spana in min vik-skola (Kon-Mari-metoden) om du behöver bättre ordning i garderoben.
Jag följer principen ett ja betyder stanna, allt annat betyder rensas ut.
Försäljning
Jag har tidigare mestadels sålt via Sellpy, Tradera och något enstaka plagg via LWL-gruppen. Denna gång försöker jag sälja majoriteten via Labels We Love, eftersom jag tycker att det är ett smidigt och lättare att få bra betalt. Min senaste försäljning via Sellpy var tyvärr en sådan katastrof att jag inte vågar handla av dem på ett tag, även om jag älskar deras affärsidé.
Jag fotar av alla plagg i ett svep när de hänger på galge. Sedan letar jag upp produktbilder och fotar av materiallappen. Jag vill helst inte fota när jag bär plagget, eftersom anledningen till att jag säljer oftast är för att jag inte trivs i det. Och det syns långa vägar när bäraren inte trivs, så bättre då att någon annan får så för inspirationen.
Jag inkluderar alltid skick, modellnamn (om det finns), storlek på lappen och den upplevda storleken och kryddar gärna texten med lite superlativ. Lite marknadsföring skadar aldrig.
Anledningen till varför jag föredrar att använda tjänster som säljer åt mig är för att jag hatar logistik! Skyr det som pesten i alla sammanhang. Säljer man en drös kläder åt gången är det ju viktigt att de hamnar hos rätt person. Denna gång ville jag testa att göra jobbet själv för att utröna om det är mödan värt. Det är ju förstås bra mycket härligare att behålla hela summan själv.
Så. Nu är projektet igång i alla fall. Ser fram emot nästa etapp; planeringen av vinterkapseln. Jag tror dock inte att jag kommer att vara så duktig att jag fotar alla kläder och katalogiserar dem. Någon måtta får det vara!
Har du testat kapselgarderob? Hur tycker du att det är?
Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.
Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.
I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:
Min utmaning för 2018
Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:
Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.
De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.
Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).
Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.
Och hur gick det?
Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.
Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.
Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.
Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.
Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!
Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.
Mitt under Black Friday som kom att vara en hel vecka, bestämde jag mig för att göra tvärtemot. Nämligen att skicka iväg ett gäng kläder på lagning via Repamera. Jag har följt dem sedan starten och bara väntat på ett tillfälle att testa. Eftersom Repamera fungerar så att man skickar iväg kläder på lagning (som ett slags omvänd e-handel) ville jag samla ihop minst ett par trasiga plagg.
Att beställa
Någon vecka innan gick jag in via deras sajt och beställde lagning för två plagg och uppläggning av två byxor. Betalade gjorde jag med kort och Klarna-utcheckning. Några dagar senare fick jag hem en förfrankerad påse där jag kunde lägga kläderna (och ett kort med ytterligare instruktioner till skräddaren, smidigt) och naturligtvis hade jag hittat ytterligare ett plagg som behövde lagas. Slå upp ordet Livsadministratör i ordboken och där hittar du en bild på min fiende. Jag avskyr att planera och fatta en massa beslut på förhand, för det blir liksom alltid fel. Lyckligtvis har Repamera haft såna som mig i åtanke när de utvecklat tjänsten. Jag kunde bara lägga till ett extra plagg, betala och lägga ner i påsen med de andra. Inga krusiduller här inte!
Leveransen
Knappt ett par veckor senare fick jag ett sms om att kläderna fanns att hämta på närmsta utlämningsställe. De kom ihopvikta i ett rart litet paket med en personlig lapp. Min man, vars enda erfarenhet av lagade jeans är hans frus hantverk, utbrast ”MEN OJ, det syns ju inte?”. Jeansen, som annars gått skrevhålsdöden till mötes, var lagade så skickligt att lagningen knappt är synbar för blotta ögat.
Priset
Allt som allt 1300 för totalt fem skickligt lagade och uppsydda byxor. Inklusive frakt. Det är inte ens nypriset för ett par byxor. Det är i min mening värt varenda krona för att slippa göra arbetet själv.
Sammanfattning
Jag kan å det varmaste rekommendera Repamera. Till alla som vanligtvis sett inte ids laga kläder på grund av krånglet, men också om du är en person som uppskattar gott hantverk. Skräddare som är anslutna till deras tjänst håller toppklass, och av mina fem plagg är vartenda ett lagat med stor omsorg och noggrannhet. Jag är också särskilt svag för en bra kundupplevelse, och jag tycker att Repamera har lyckas att förhöja köpupplevelsen med små, men ack så avgörande, detaljer. Som att det är busenkelt att betala och välja typ av lagning, eller som att man får uppföljningsmejl när plaggen är mottagna (med länk till en Youtube-video om en T-shirts livscykel medan man ”väntar”).
När jag inledde mitt köpstopp i januari 2017 hade jag ingen direkt tanke på att mitt köpfria år skulle vara en dragen lans för hållbarhet. Jag ville förändra min konsumtion eftersom jag tyckte att den hade negativa konsekvenser – för mig. Jag hade i ärlighetens namn ingen direkt koll på hur den påverkade andra.
Mina klimatögon öppnades av Johanna Nilsson och Jenny Johansson med boken Slow Fashion – din guide till hållbart mode. Det var tack vare den som jag kom till insikt om att mina vanor inte bara skapade problem för mig, utan också för vårt samhälle och ytterst klotet som vi alla delar på. Det var väl klart att jag begrep att det inte var bra för miljön att shoppa så mycket, men jag förstod inte exakt hur dåligt det var. Att modebranschen är en riktig skitindustri, inte bara för miljön, utan även för många som arbetar inom industrin. Och den insikten kändes ju inget vidare! Fast för min del blev boken gnistan som tände lågan. Tack vare boken förstod jag också att jag faktiskt kan påverka. Min plånbok har faktiskt en röst och det är dags att ta ton. Slow fashion-boken gav mig redskapen att i praktiken förändra mina handlingsmönster. Från slit-och släng till hållbarhet.
Och vet du en bra grej? Johanna fortsätter att inspirera på nya sätt. Nu senast har hon släppt podden Slow Fashion, som attackerar hållbarhetsfrågan ur massa intressanta synvinklar och med olika gäster. Säsong 1 finns innehåller fem avsnitt och i dag släpptes sista avsnitten för säsongen. Tips, tips!
I månader har jag haft ett stort bryderi. Klurat och funderat och inte kommit fram till något. Jag har hittat en fantastisk kappa på Stadsmissionen. När jag menar fantastiskt så menar jag kvaliteten och hantverket. Den är gjord i varmaste alpacka-ull och precis allt med den är som taget ur en saga från förr. Dessvärre också passformen. Den är sydd på sånt där vis som äldre damer gillar. Helt utan antydan till form och med axelvaddar och breda armar. Banne dessa paranta damer och deras känsla för kvalitet? Kan de inte tänka på oss som köper kapporna till en bråkdel av priset på second hand? Skoja.
Men i alla fall. Kappan är för underbar för att inte ha. Men jag kan verkligen inte gå klädd i mjölkkartong av ull. Alltså måste jag sy om kappan, eller snarare låta någon annan sy om den.
Finn det någon som har gjort något liknande och har några råd att dela med sig av? Berätta gärna i kommentarerna. Bra som dåliga erfarenheter välkomnas.
Jag vill ta bort axelpuffarna, och om möjligt, ta in den lite och kanske korta den en smula. Har du tips på en skräddare (i Stockholm) som kan ge sig i kast med ett sådant projekt? Min vanliga skräddare är duktig men jag tror inte att han har så mycket erfarenhet av det som jag vill åstadkomma.
(vänligen bortse från allt bös i bilden, det är liksom bara mitt vanliga liv som spiller över.)
Prick nu behövs en redig smällkaramell för att liva upp höstmörkret. Glädjehålet Justwannahavefun.se och min Malmöbekanting Jasmin Jahjahar dragit igång en Style Challenge för hela veckan som kommer. Har längtat efter något sådant i månader, inte vetat om det bara. Blev så till mig att jag omedelbart gick upp och valde kläder för mån-fre, inte varit så entusiastisk inför en ny klädvecka på ett år.
Nu på måndag den 22/10 drar det igång. Det allra roligaste är att vi utmanar oss med kläder som vi redan har. In och rota i garderoben du med, nu kör vi. Detta är ju ett ypperligt tillfälle att damma av dina jokerplagg, alltså plaggen som du är osäker om de verkligen är ”du”. Det är precis vad jag kommer att göra.
Så här enkelt är det:
Monokrom måndag: Klä dig i samma färg eller ton-i-ton, från topp till tå!
T-shirt-tisdag: Det behöver inte vara svårare än din favorit-T-shirt. Klä upp den med kjol och klackar, testa att ha den under en klänning – eller bär den precis som du alltid gör.
Rosa onsdag:
Vi är inga mean girls, men… on Wednesday – we wear pink! Ett plagg, en accessoar eller ett läppstift räcker.
Textur-torsdag:
Något blankt och något fluffigt, något transparent och något ribbat – idag kombinerar vi (minst) två texturer!
Fancy fredag: Ta på dig ditt festligaste, finaste plagg! Det där som hänger och väntar på “rätt tillfälle”. Tillfället är idag. Klä ner det med jeans och sneakers eller kör ända upp till tänderna.
Ljus lördag:
Bara för att hösten är här behöver vi inte allt vara mörkt och murrigt. Ta på dig en ljus outfit idag och lys lite extra!
Oversize söndag: En perfekt dag att sporta det skönaste, lösa plagget du äger. Fram med mamma-jeansen eller storskjortan, kaftanen eller sidenbrallan. Se tillbaka på veckan och klappa dig på axeln. Vad kul vi haft och vad fin du varit <3
Spontant känner jag att måndag och lördag kommer att bli veckans klurigaste dagar.
Gårdagens outfit tvingade jag en kollega att fota utanför kontoret. Under ett mycket flyktigt ögonblick kände jag mig som en modebloggare. ”Definitivt en outfit värdig en modesajt”, tyckte jag. Bilderna talade dock för sig själva. ”Jösses, en clownmäklare!” var min spontana tanke när hur min kombo tedde sig utanför mitt huvud. Men man kan ju inte lika gärna vinna modelotteriet varje gång. Byxorna är i alla fall från Hope (begagnade) och skjortan är en gammal från Baum & Pfergarten. Skorna är Acne, även de begagnade och med många år på nacken.
En kul grej som jag vill lyfta är Instagramkontot och facebook-gruppen klimatklubben.se som drivs av Emma Sundh,Slow fashion-Johanna och Husligheter. Här samlas såväl nya och inbitna klimaträddare under parollen ”tillsammans flyttar vi berg”. Gruppens syfte är att uppmuntra till och tipsa om klimatsmarta val i vardagen, och bedriva opinion för ett grönare samhälle. Jag hoppas så att de förstår hur uppskattat det är att de – i egenskap av etablerade influencers – tar täten och sprider kunskap och pepp i klimatfrågor. Klimatrörelsen började i gräsrötterna, men detta är ett tecken på att den börjar leta sig mot toppen. Jag hoppas att makthavarna på allvar förstår att det finns ett brett folkligt stöd för att genomföra ett grönt skifte i samhället. Vi är många som är villiga att offra vissa valmöjligheter i dag för att ge kommande generationer ett större handlingsutrymme. Jag har ju inte satt ett barn till jorden för att jag vill att det ska leva ett torftigt liv. Snart är den gröna rörelsen inte längre en alternativ strömning utan mainstream. Det är jag i allra högsta grad levande bevis på! In och följ vettja, och känn dig välkommen oavsett om klimat-glasögonen precis landat på nästippen eller suttit där i åratal.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Ska göra en snabbräd och städa upp hemmet eftersom jag får finbesök i morgon (får förhoppningsvis anledning att återkomma till detta) och sedan blir det bums i säng.
Ju längre tid kläder används och ju mindre de fraktas runt, desto bättre. Och då är ju vänskapskretsen föredömlig. När jag var yngre brukade vi byta kläder hejvilt (aldrig köpa eftersom det inte fanns pengar till sånt). En topp mot en kjol, ett par byxor mot en vårjacka. Eller fick man ha på långlån, som vi kallade det. Sedan hände något efter gymnasiet. Kanske berodde på att alla började betala för sina kläder själva (jag köpte förvisso mina egna kläder redan i högstadiet) eller att vi började köpa lite dyrare kläder. Men helt plötsligt var det som förr var alldeles naturligt att betrakta som jättemärkligt. Det förändrades utan att någon behövde säga något, det blev bara helt otänkbart. I stället köpte vi nytt inför varje utekväll, och inte sällan på kedjorna. Nu tycker jag att trenden har vänt igen, och de flesta av mina vänner är öppna för att köpa eller låna av andra vänner.
Jag och Martina (som jag drev bloggen med under köpstoppet) pratade en del om det. Martina är väldigt frikostig med att ge bort eller sälja kläder till sina vänner. Vid några tillfällen fick jag till och med insistera på att betala för plagg som hon ville skänka bort. Hon är väldigt generös på så vis.
Förvisso är det inte alltid helt enkelt att låna, byta eller köpa kläder av vänner. Storlekar ska matcha, och ska man låna gäller det att vara rädd om plagget. Jag har kompisar som är supergenenösa med att ge bort kläder men helst inte lånar ut, pga av rädsla för att det ska gå sönder. Och det måste man respektera. Det känns ändå som att vindarna blåser åt rätt håll. Klädbyten och långlån har blivit en grej igen. Kanske tack vare att hela andrahandsmarknaden har fått ett uppsving.
Jag har kommit fram till att nyckeln till att lyckas med klädbyten eller långlån är kommunikation och tydlighet.
Det är bra att prata igenom följande när man byter eller köper kläder:
– Värdet på plagget. Det är faktiskt lite fräckt att föreslå att någon ska vilja byta en silkesskjorta från Filippa K-skjorta mot en HM-blus i polyester. Och om du ska köpa (eller sälja): gör hemläxan och kolla vad liknande plagg går för på Tradera. Det är liksom inte värt att vänskapen tar stryk för att man är oense om en 50-lapp.
– Skicket. Helt och rent är det minsta man kan begära. Försök heller inte sälja in fläckiga plagg med ”det går bort i tvätten” om du faktiskt inte är säker på det.
Och om du ska låna eller låna ut kläder är det bra att prata om följande:
– Vem tvättar? Vissa plagg vågar man inte lämna i någon annans tvätt-vård, men i det flesta fall är det kutym att den som lånar lämnar tillbaka ett nytvättat plagg.
– Och hur? Gör upp om hur plagget ska tvättas innan. Ta inte för givet att alla andra tvättar i parfymfritt, utan om det är viktigt så är det något som borde kommuniceras innan. Försäkra dig också om att personen som lånar förstår tvätt-råden (det hela går att lösa väldigt odramatiskt, typ ”och när du tvättar, kom ihåg att använda parfymfritt fintvättmedel. Du kan få en dos av mig om du inte har hemma..).
– Vem betalar om plagget går sönder? Man kan ha maximal otur och ta sönder ett plagg. Livet kan ju hända, liksom. Därför är det bra att göra upp redan från början vad som händer om plagget går sönder. Det kanske är oersättligt på grund av att det inte säljs längre, eller så har det högt affektionsvärde. Men det är ju inte helt enkelt att fastslå andrahandsvärdet, eftersom det kan skilja sig från ny-anskaffningsvärdet. Jag föreslår såhär:
Laga plagget i första hand.
Köpa nytt i motsvarande skick på andrahandsmarknaden.
Köp sprillans nytt eller ersätt med pengar.
Tröja: Rodebjer (köpt i LWL-gruppen), byxor: Hope (Martinas gamla som jag sytt upp), Skor: Ganni.
Jag tycker faktiskt inte att man kan begära att den som har sönder ett begagnat plagg ska ersätta det med ett nytt, annat än om man inte hittar motsvarande plagg på begagnatmarknaden (eller att skicken på andrahandsmarknaden inte motsvarar plagget som man lånat). Men det är ju upp till var och en att bestämma, min poäng är att det är vettigt att komma överens om sånt här innan. Byter du/lånar ut kläder till dina vänner? Har du fler tips på hur man kan lyckas?
