Hyra klänning till fest, enklare än du tror

I torsdags skallade mitt rop på hjälp som genast hörsammades av er, mina fina vänner på internet. Var kunde jag spontanhyra en klänning till ett bröllop två dagar senare? Fick tips om The Wow Closet, It’s Released och Sabina & Friends. Det är så mäktigt med tre stycken alternativbutiker med samtida mode i Stockholm  och jag ser fram emot att prova allihop.

Men först ut var Sabina & Friends där jag lade vantarna på denna dröm ifrån Stylein. Den är pinfärsk från sommaren och kostade 300 kronor att hyra (eller 600 att köpa, eftersom den i modevärlden är från en gammal säsong). Sabina & Friends hyr alltså ut vad som finns i butik nu och två gånger om året säljer de av kläderna och gör plats för en ny säsong.

Bad om en enda outfitbild där jag såg rimlig ut. Fick tio där jag ser knasig ut och har ett barn med i bilden.

Till exempel denna. Kika vid fötterna.

Åtsmitande på rätt ställen, drömmigt svepande på andra.

Så enkel med samtidigt effektfull. Jag matchade med gamla skor från &other stories och tokgammal handväska från Acne.  Och röda läppar, naturligtvis. Nagellacket är det enda som jag inte rensat ut. Ett ekologiskt från Little Ondine.

Att engångshyra ett plagg från Sabina & Friends kostar 300 till 1500 kronor per plagg och hyrtiden är minst två men max 14 dagar. Jämför till exempel min klänning som har ett nypris i butik på 2500 kronor. Och då ingår också tvätt. De satsar bara på kvalitetsmärken som Dagmar, Filippa K och Stylein – men också massor av för mig obekanta märken av det dyrare slaget. Så kul att gå runt och botanisera! De erbjuder också medlemskap som börjar på 799 kronor i månaden.

Tack för tipsen och extra tack till Åsa på Sabina & Friends, som hjälpte mig att hitta drömklänningen. Vi ses snart igen!

Inlägget är självklart inte sponsrat om du tror det, utan detta är en genuin rekommendation från en mycket nöjd kund. Ser fram emot att testa de andra också.

Stor kram

Sophia

 

 

 

 

Mödan värt att sälja med Sellpy?

Edit: I dag jag ett 20 minuter långt samtal med vd:n för Sellpy, där han nyfiket och engagerat lyssnade till min feedback. Det är ett bemötande som slår det mesta inom kundtjänstväg. Det är en utmaning att i stor och lönsam skala sälja kläder på begagnatmarknaden. Hade det inte funnits utmaningar med den typen av verksamhet hade någon annan redan gjort det för länge sen. Hatten av Sellpy för utomordentlig kundtjänst! 

 

Sellpy är en tjänst som jag lovordat vid flera tillfällen. Efter senaste försäljningen känner jag dock att jag nästan ångrar att jag prisat dem. Det gick så rysligt dåligt. Jag förstår att denna sommar varit en utmaning för alla handlare, men jag har ändå svårt att dölja min besvikelse.

Deras idé är att göra affär av sånt de flesta tycker är trist. Hämta, fota, skriva annonser och skicka utrensade prylar och kläder. Jag tycker att idén är briljant men jag känner att delar av processen kan bli bättre. Väldigt mycket bättre. Det här är kritik framförd med kärlek, för jag vill egentligen att de ska lyckas.

Lite ytterligare bakgrund:

I våras gjorde jag en utrensning och fyllde en kasse, mestadels med märkeskläder från till exempel Isabel Marant, Rodebjer och Carin Wester. Inget var från senaste säsongen men definitivt säljbart. Det som jag bedömde inte vara i skick för att säljas lade jag i deras miljökasse. Det har tagit dem hela sommaren att sälja mina kläder. Jag förstår dock varför. Annonserna som kom ut var föga imponerande. Plaggen var skrynkliga och hängde slarvigt, bilderna var dåligt exponerade och kvaliteten på materialet syntes inte. Annonstexterna var torftiga, intetsägande och de glömde oftast detaljer som plaggets modell (vilket är big no no om man vill nå ut till såna som jag som hårdbevakar mina favoritplagg på Tradera).

Jag förstår inte. De har imponerade lösningar för kundtjänst, logistik och för sin sajt. De har lyckats med det smått otroliga i skala upp en verksamhet som tidigare varit olönsamt småskalig. Jag gillar verkligen Selly på grund av deras innovationstänk men knappast på grund av utförandet. Här är några riktiga lågvattenmärken från min försäljning:

Ullklänning från Isabel Marant: 38 kronor. 

Carin Wester-topp i signaturprintet med svansarna (ni som vet, vet): 0 kr.

Tjocktröja från Filippa K: 35 kr.

Ett par oanvända tidlösa Acne-byxor: 35 kr. 

Förlåt, men jag hade antagligen tjänat mer pengar om jag ställt upp ett loppisbord utanför Willys. Det här försäljningspriserna är blamerande usla.

All denna innovation, teknik och logistik och så har de inte en aning om hur man SÄLJER kläder på nätet?! Förbluffande bedrövligt. Vill de själva köpa kläder som är skrynkliga och ostajlade? Jag tror faktiskt inte det.

Jag brukar sällan ta till orda och gnälla såhär i bloggen. Men eftersom jag satt mitt rykte på spel genom att höja dem till skyarna tidigare, tyckte jag inte att det var mer än rätt. Med lite tur kanske mitt gnäll når en produktutvecklare på Sellpy. Allt som jag kritiserat ligger ju inom sfären av grejer som de ganska enkelt kan förbättra. Jag vill nämligen inget hellre än att börja älska dem igen. Så kom igen Sellpy, bättre kan ni.

Har du tips på liknande tjänster som jag kanske har missat? Som småbarnsförälder är jag löjligt förtjust i konceptet att leja bort Tradera-mäkleriet.

Stor kram

Sophia

 

 

Sommarens second-handfynd

Sommarens hetta har gjort mig helt handlingsförlamad på loppisfronten. Bara tanken på att vittja klädkorgar i 30-gradig hetta får mig att svettas. Men i helgen infall sig äntligen tillfälle, och hela familjen åkte i samlad tropp till Myrorna i Ropsten.

Jag höll korpgluggarna öppna och letade efter barnleksaker och ett litet skrivbord. Ett passade skrivbord såg jag inte röken av men väl lite annat smått och gott.

Vi kom hem med en polisbil och städset till Juni. Hon älskar bilar och att städa, full pott. Städsetet var av trä och i nyskick och bilen var i väldigt bra begagnat skick. De kostade en hundralapp respektive 149 kr. Väldigt överkomligt, särskilt bilen som kostar en tusenlapp ny. Jag köpte också ett underlinne i merinoull för en hundralapp och en kjol för lika mycket.

När jag letar begagnade kläder på loppis håller jag särskild utkik efter materialet. Det mesta som finns på Myrorna eller Stadsmissionen i dag är 80 och 90-talskläder i polyestermixar. Eller någon säsong gamla kläder från kedjorna (så trist). Men det finns fortfarande guldkorn.

Linnet var 85% virgin wool och kändes tjockt och fint i kvaliteten. Kommer att bära det under mina tröjor och skjortor i vinter (ull och silke är så skönt att ha närmst kroppen när det är kallt).

Försökte fota kjolen men fick såklart skingra den nyfikna flocken först.

Materialet blev jag inte klok på eftersom det saknades materiallapp. Men flera av detaljerna på kjolen ser handsydda ut, kanske är det ändrad av någon? I så fall av någon som har samma kroppsform som jag. Den satt som en dröm. Tyvärr är det alldeles för varm i hettan, men den kommer att vara så fin i höst. Älskar knapparna och längden.

Kläderna förvarade jag tre dagar i frysen innan jag tog in dem. Ett tips om man vill slippa ev skadeinsekter som kan följa med begagnade textilier. Kanske borde de legat lite längre? En vecka säger Anticimex. Men kunde inte hålla mig.

Sist men absolut inte minst fiskade Andreas rätt på en kaffekanna. Vi drar oss gärna i timmar vid frukostbordet och vill helst inte behöva lämna stolen för att fylla på kaffe. Så nu behöver vi inte det längre. Termoskannan kommer från Sigvard Bernadotte och jag vill minnas att vi gav typ 75 kronor för den. Säkert dyrt jämför med lantloppisarna men stockholmsloppisarna håller en annan prisnivå. Bra mycket billigare än en ny, i alla fall.

Här var allt som fick följa med hem på sommarens första och sista loppistur. Jag passade också på att rensa ut tre sommarplagg som jag inte burit på två somrar, en in en ut, du vet.

Stor kram

Sophia

Å heliga Birckenstocks

Sommarsandaler är något som jag tycker det pratar ganska ofta om i sociala medier och bloggar. Att problemet med dem är att de snygga sandalerna aldrig håller och de hållbara sandalerna inte är snygga.

Vet inte om jag håller med?

De senaste fem åren har jag nämligen haft två par; ett par vita och sedan i maj ett par bruna Bircken. Efter att ha haft ett par vita i flipflopsvariant kapitulerade jag för den klassiska modellen ”Arizona” i brunt. Det är en modell som är lite mer förlåtande för tårna.

 

Såhär använder jag mina:

Till silkesbyxor i kortare modell. Byxor är HMxMarni

Till Rodebjers klänning Mylee. Älskar Bircken till knälånga klänningar för övrigt.

Till min kaftan.

I storblommiga byxor från Ganni och gammal tjocktröja från Samsoe Samsoe.

Till sommarens mesta outfit: t-shirt Alexander Wang och skjorts från Rodebjer.

Vid alla strandbesök förstås.

Jag använder mina Birckenstocks varje dag, till allt. De är perfekta för att klä ner finare outfits (till exempel set eller tjusigare vardagsklänningar) eller fullända en avslappnad look. Det enda som jag faktiskt inte tycker att de funkar toppen till är den superkorta minikjolen (då ser fötterna oproportionerligt klumpiga ut) eller balklänningar. Tur att jag aldrig bär någotdera. Den som verkligen vill göra ett statement använder förstås strumpor i sandalerna.

Även om du inte gillar just Birckenstocks kan jag tipsa om att välja en sommarsandal som har liknande kvaliteter: rejäl sula, naturmaterial närmst huden (sorry men syntet och högsommarvärme är en riktigt usel kombination), och i en färgsättning som funkar till det mesta i garderoben. Då kommer de definitivt att hålla i mer än en sommar.

Alla kläder är antingen gamla eller köpta begagnade av vänner eller i LWL-gruppen.

Stor kram

Sophia

Garderobsanalys: Slow fashion-utmaningen

Jag har glömt att dela med mig av månadens Slow fashion-utmaning; nämligen garderobsanalysen. (Om du är nyfiken på vad i hela friden en Slow fashion-utmaning är så tycker jag att du läser här.)

Juni månads utmaning går ut på att analysera sin stil och inventera garderoben. Och analysera vad man äger och varför. Målet är att bygga en egen garderob som går att matcha, mixa och använda i de flesta situationer.

Nedan har jag saxat direkt från blogginlägget.

Garderobsanalys – ställ dig följande frågor:

  • Vilka plagg, som jag redan äger, trivs jag bäst i?

Jag trivs allra bäst i svala plagg i naturmaterial eller outfits med lite vilda mönster. En dag som jag inte ids sticka ut bär jag ärvd grå sweatshirt och second hand-fyndade Acne-jeans. Dagar när jag mår som allra bäst (eller sämst) klär jag mig helst i matchande set eller mönstrat av någon slag.

  • Vilken typ av plagg? Skjorta eller tröja?

Allt som är löst sittande men inte pösigt. Gärna skräddat men det får inte sitta åt så att det känns obekvämt. För små byxor går numera fetbort, men det var ingen självklarhet fram till för några år sedan. Gärna klack men en låg sådan.

  • Vilka färger och mönster? Svart, rött, rutigt eller blommigt?

Allt ovan? Gillar blommiga kläder som detta Ganni-set. (Köpt i LWL-gruppen)

Men också randigt, som denna Tiger-klänning. Köpt på Used By. De guldiga skorna är också ett par favoriter från LWL-gruppen.

  • Vilken passform? Rymligt eller tajt?

Hellre rymligt än tajt även om i princip alla stilguider jag någonsin läst förespråkar motsatsen för min kroppsform. Nu ger jag högaktningsfullt fasiken i vad stilguider säger, men önskar så att jag kommit på detta tidigare. Jag har inte en skyldighet att visa upp något för något (men det kan väl hända om jag är på det humöret) Är allergiskt mot obekväma plagg som smiter åt där jag inte vill att något ska smita åt (typ överallt?).

  • Vilka snitt och skärningar? Hög midja, smala byxben, polokrage eller v-ringat?

Ej urringat utom vid vissa typer av plagg (som klänningen ovan). Av den mycket sorgliga anledningen att jag känner att folks blickar liksom sugs in i mitt dekolletage. Jag vill folk en mental lavett när de fastnar med blicken vid min byst, men det gör jag förstås inte. I stället försöker ursäktande huka in i min egen kropp. Så detta är till dig som har för vana att stirra: Sluta! Du gör föremålet för din kletiga blick obekväm. Trivs i byxor med hög midja men inte jättehög midja, för det är allra mest bekvämt. Hu, när jag tänker på det kommer jag bara på skärningar som jag inte trivs med. Antar att jag inte är ensam om det?

  • Vilka plagg, som jag äger, har jag aldrig eller sällan använt? Varför? Vad exakt är det med det plagget jag inte trivs eller tycker om?

Läs allt ovan. Allt för tajt, med för djupa urringningar, för korta kjolar. Egentligen alla plagg som är lite vad andra skulle kalla ”utmanande” (i brist på bättre ord). Deppigt ändå men på ett sätt skönt att inte fylla garderoben med en massa felköp. Jättetokiga men fräcka plagg (tex Acnes mer avant garde-plagg) känner jag mig bara utklädd i.

  • Kräver mitt arbete några speciella plagg?

Nej vet du vad. Jag kan klä mig precis som jag har lust med. Annars hade jag nog inte bekymrat mig det minsta om kläder.

  • Har jag uniform eller speciella arbetskläder på jobbet? Används privata plagg bara på fritiden?

Nix pix.

  • Kräver mina arbetsuppgifter att jag använder min kropp på något speciellt sätt? Långa halsband och ömtåliga material när en jobbar på förskola är sådär, precis som långa svepande tröjärmar om en jobbar som frisör.

Jag cyklar ju ca 35 km varje dag. Har insett att för tajt kjol eller för vida byxor inte är en hit. Men oftast brukar jag strunta i de praktiska detaljerna och köra ändå.  I dag cyklade jag tex i en för tajt kjol och fick liksom nöja mig med att gränsla spetsen på sadeln. Den 16:onde kilometern var sådär njutbar faktiskt.

  • Hur ser min dag ut rent praktiskt? Fungerar långkjol eller vida byxben om jag cyklar mycket.

Eftersom jag cyklar går allt med polyester fetbort. Då luktar jag fårskinn redan innan dagen har börjat. Brukar ha ett silkeslinne under mina vanliga kläder; då känner jag att jag håller lagom temperatur hela dagen. Allt fungerar om jag bara vill tillräckligt mycket.

Tja. Ungefär såhär är min garderobsinventering. En grå mundering för mina tråkiga dagar och livliga kläder för att muntra upp mina sämsta eller matcha mina bästa.

Hur ser din ut?

kram

Sophia

 

Märkliga myter om kläder

Jag var väl inte annorlunda från de flesta tonåringar, eller så var jag det? Om personer vars åsikter jag höll högt sa något, om än obetydligt för dem, så fastnade det liksom på mig.

Detta gällde framförallt kläder och stil. Rådet behövde inte vara menat åt mig, men jag sög i mig det som en svamp ändå. Och gjorde råden till vanor som följde med mig genom åren. Ett par av dem var så urbota korkade att jag inte förstår att jag inte såg igenom det då. Men det gör jag nu — och nu tänkte jag också att vi skulle prata mer om dem.

Myt: Man måste tvätta kläder efter varje användning.

Det här klädtipset fick jag i högstadiet. Eller tips och tips, det sades bara som ett faktum. Men så är det definitivt inte! Tvärtom. Kläder mår som bäst av alla tvättas så sällan som möjligt. Fläckar bör man behandla så fort som möjligt och jag vädrar eller steamar kläder som bara känns lite ofräscha efter en användning.  För fläckborttagning upplever jag att galltvål är oöverträffat alla kemiska alternativ och jag använder det till i princip alla fläckar.

Myt: Man får aldrig använda samma plagg två dagar i rad.

Detta var kanske mer ett generellt stiltips än klädråd. Jag minns faktiskt inte anledningen men i dag tycker jag att det är något av det mest korkade råd jag hört. Varför är det ett tecken på dålig stil att ha samma kläder två dagar i rad? I mina ögon är det snarare ett tecken på kreativitet, eller möjligen också en indikation på att bäraren är praktiskt lagd. Hursom. Jag har ofta samma plagg flera dagar i rad. Enda undantaget är läderskor som jag försöker låta vila mellan användningarna, för då håller de formen längre.

Tidigare på veckan bar jag min välanvända grå sweatshirt med trumpetärmar tillsammans med ett par Rodebjer Haina (köpta av Martina och men både upplagda och omsydda).

Dagen efter såg jag ut såhär. I andrahandsköpt kjol från Filippa K och voilá, samma sweatshirt.

Myt: Det är bra att ha ett par för små jeans i garderoben som sporrar en att gå ner i vikt.

Nej. Om vi bortser från att det gränsar till ätstört beteende att ge det ”rådet” har jag aldrig läst om någon forskning som indikerar på att det fungerar. Att ha kläder som är för små är i bästa fall skrymmande gods i garderoben, och i sämsta fall en ständig påminnelse om att man inte duger som att man är. Jag har rensat ut alla mina för små kläder och det kommer jag att fortsätta med. Tyvärr tror jag fortfarande att detta är ett råd som upprepas alldeles för ofta både i högstadieskolor och i vuxenlivet.

Myt: Jeans är färdiga när de gått sönder i grenen.

Även om en trasig gren ofta förknippas med slutstationen för favoritjeansen är det ingenting som säger att det behöver vara så. Den händiga kan ge sig på att laga själv, antingen med lag-lappar som man stryker på eller genom att sy. Om man inte tillhör den sy-kunniga skaran går det utmärkt att lämna in jeansen till en skräddare. Bäst blir det förstås om man inte väntar tills jeansen är på väg att separeras helt, utan när det fortfarande är en begynnande skreva.

Myt: Det är bättre att återvinna trasiga plagg än att laga dem.

Nej, den absolut största miljövinsten (och även vinsten för plånboken) är om man förlänger livet på sina plagg. Att återvinna textilier är fortfarande inte en helt enkel process och att återvinna textilier av blandade material är en jätteutmaning. Återvinning är förstår bra mycket bättre än att slänga textilier i hushållsavfallet, men det bästa är om plaggen får leva vidare så länge som möjligt.

De här klädmyterna fick stort fäste på mitt unga jag, och gjorde att jag tyvärr etablerade en del vanor som jag är glad att jag övergett. Kommer du ihåg några andra myter som du vill av-mytifiera?

Kram Sophia

Mina secondhandpärlor: här handlar jag begagnat på nätet

Som en del i Slowfashion-utmaningen har jag satt som mål att de flesta av mina kläder köpas begagnat. Du kanske tänker att det inte spelar så himla stor roll? Kläderna är ju nya någongång. Men där tycker jag att du i så fall kan unna dig att tänka om. Det bästa man kan göra för miljön och plånboken är förlänga livet på ett redan tillverkat plagg.

Så. Nu har vi svarat på varför men inte hur. Att handla begagnat har länge setts som ett andrahandsval för de som inte har råd att handla nytt. Andrahandsshopping har varit liktydigt med att vittja klädhögarna på Myrorna i jakt på något som inte är noppig polyester. Välsorterade affärer har mest salufört vintagekläder (20 till 70-tal), och även om jag tycker att vintagekläder är fint så det förslår är det inget jag skulle bära till vardags.

Jag handlar 90% av mina kläder begagnat, och klär mig varken i noppig polyester eller vippiga 50-talskläder. Jag har några favoritställen att tacka för stora delar av min garderob.

Här är mina second hand-pärlor på nätet:

Facebookgrupper

Min absoluta favorit är *trumvirvel* Facebookgrupper där privatpersoner säljer eller byter kläder. Favoriternas favorit är Labels We Love (LWL).. Varför LWL-gruppen är min darling är enkelt att förstå. Reglerna är benhårda och administratörerna är både kunniga och engagerade! Det finns en lista på godkända märken för att det ska vara en viss nivå på stilen. Högviltet är Rodebjer, Ganni, Dagmar och jämbördiga märken. Jag skulle benämna stilen som Skandi-lyx. Godkända säljannonser ska alltid innehålla pris, fraktkostnad (om det inte skrivs ut ingår frakten), skick, produktbilder, eventuella defekter och gärna information om hur plagget är i storlek. Jag har förstått att vissa säljare retar sig på att reglerna är hårda (annonser som inte följer reglerna raderas av admin) men för mig som köpare är det en trygghet som jag värdesätter högt. Men smakar det så kostar det, priserna är ofta höga jämfört med exempelvis lokala köp-och säljgrupper. Godbitarna går också i rasande fart, många plagg blir sålda bara sekunder efter att annonsen lagts ut. Så det gäller att vara på tå. När jag ser en säljtråd som jag är intresserad av trycker jag på ”följer” på annonsen så att jag får notiser när mitt favoritplagg kommer upp i kommentarererna. (jag skriver alltså inte ”F” i kommentarerna, eftersom det är ett brott mot nettikett 1.0. Då får ju alla andra en notis om att jag kommenterat = jättestörigt).

Sellpy

Sellpy är en tjänst som säljer privatpersoners utrensade kläder och pryttlar. De har annonser på Tradera men också sin egen Sellpy Market där man kan köpa till fast pris. Annonserna är standardiserade där det framgår märke, modell (om det finns), färg och skick. Sellpy är toppen för köpare som inte räds lite detektivarbete. Jag tycker att bilderna inte alltid håller måttet, särskilt när det handlar plagg med ett intrikat mönster. Då får man googla på modellen för att få en tydligare bild av plagget. Om Labels We Love är ett gottepåse med bara de godaste karamellerna är Sellpy mer en gott och blandat. Ibland kammar man hem storvinsten och ibland en nitlott. Det fina är att det går att returnera plagg hos Sellpy och om plaggen försvinner i frakten så får man tillbaka pengarna. Det är betydligt bättre villkor än när man handlar av en privatperson.

Used by

En marknadsplats som satsar på en personlig vinkel är Used by, där köparna kan köpa kläder från profiler (de har många modebloggare). Webbshoppen är tyvärr lite långsam och lite meckig, även om det går att filtrera på både märke och storlek. Men vad den förlorar i användarupplevelse tar den igen i utbud. Eftersom många bloggare använder Used by fylls webbshoppen på ofta och med mycket gobitar. Men precis som i LWL-gruppen ligger prisnivån i högsta laget. Jämfört med nypriset på plaggen är det förstås en god affär.

Här är mina tre favoriter på nätet! I dag finns det ett oroligt stort ekosystem av begagnade kläder så det är bara att välja sina favoriter. Jag handlar tex de flesta barnkläderna på Tradera eller Varie, som jag för övrigt ser har förbättrat sin webbshop — TIPS. Många butiker är dessutom nischade och riktar in sig på ett visst typ av mode, vilket är en strategi som jag verkligen gillar. Om jag är på fyndjakt går jag till Stadsmissionen och rotar i korgar men om jag vill åt ett välsorterat och utvalt sortiment är det ovan ställen jag går till. 

Stor kram

Sophia

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 


Mer på temat:
Andrahand i första hand

Hyra barnkläder – så funkar det

När Juni föddes var hon 51 centimenter lång, alltså redan längre än de minsta nyföddhetsstorlekarna. Två veckor senare hade hon vuxit ytterligare två centimeter och ungefär sådär fortsatte det. Barn växer så det knakar, men det gör inte kläderna. När jag hörde talas om tjänsten Hyber så var jag tvungen att teckna mig direkt. Det är nämligen en prenumerationstjänst för barnkläder. Nu har jag testat att hyra barnkläder nästan en hel säsong och här kommer en sammanfattning av hur jag tycker att det funkar.

Fördelar:

Ekonomiskt alternativ jämfört med att köpa allt nytt Jag har det dyraste abonnemanget för 399 kronor i månaden (dock betalade jag in för ett helt år i förskott eftersom jag hatar månadsbetalningar). Då har jag ytterkläder för hela vintern plus lite skalplagg som kan användas under sommarhalvåret.

Det är väldigt smidigt. Vet du vad den vanligaste barnrelaterade googlingen är? Hur klär jag mitt barn för sommar/vinter/höst/vår/etc.. Skoja, jag vet inte. Men det är en mycket vanlig fråga i familjeforum. När man hyr en uppsättning kläder vet man att man inte kommer att sakna något.

Det är miljövänligt. Genom att återanvända plagg i stället för att köpa nya minskar vi på klimatutsläppen som är relaterade till nyproduktionen. Det blir färre kemikalier, mindre vattenåtgång och färre transporter. Här kan du läsa mer information om det. 

Det är alltid nyskick. Många drar sig för att köpa begagnade kläder på grund av att de upplever att det är ofräscht. Hyber garanterar nyskick på alla sina kläder.

Kvaliteten är grym. Alla kläder som jag fått hem håller otroligt hög kvalitet och verkar tåla allt som förskolevardagen bjuder på. Inte ett plagg har gått sönder hittills.

Man bidrar till en cirkulär och hållbar ekonomi. Detta är något som är viktigt för mig. Om vi vill se alternativ till den traditionella marknaden för kläder måste vi också ansvara för att det finns en alternativ marknad. Få människor lockas av att starta företag på premisserna att de aldrig kan försörja sig på det.

Nackdelar

Det behöver inte nödvändigtvis vara superekonomiskt jämfört med begagnade kläder. Enligt deras prisinformation sparar jag 4200 kronor per år jämfört med nypris. Eftersom vi handlar 90% begagnade kläder till Juni misstänker jag tyvärr att det faktiskt blir dyrare för vår del. Dessutom löper prenumerationen årsvis men kläderna går i stort sett bara att använda under ena halvan av året.

Dåligt utbud av material och färger. Jag har ju blivit lite av en materialnörd sedan jag läste boken Slow fashion. Undviker fleece till varje pris och väljer ull alla gånger före moderna syntetplagg som ska ”andas”. Tyvärr finns det i dagsläget inga alternativ hos Hyber. Jag har mejlat dem angående detta och de menar på att kläderna är miljöcertifierade (fleecen är tex gjord på återvunnen plast) men jag hoppas ändå på att de breddar sortimentet snart. Detsamma gäller utbudet av färger. De erbjuder i huvudsak fyra färgscheman; blått, grönt, rosa och rött. Inga lekfulla unisexkombinationen utan uppenbart väldigt könat. Jag har mejlat med dem även angående den frågan och de hänvisar till en marknadsundersökning som visade att deras målgrupp ville ha det så. Men jag är också deras målgrupp och jag vill ha fler alternativ. Så om du tycker som jag kan du väl skicka ett mejl till dem och säga att vi är fler som vill se ett bredare sortiment.

Det saknas alternativ till att välja klädpaket som inte är i nyskick. Jag hade nog hellre betalat 200 kronor i månaden och använt kläder som inte var i nyskick. Om jag rådfrågar min inre enstamstående morsa säger hon samma sak. Barn tar tyvärr ingen hänsyn till hyrda eller köpta kläder, det grisar ner sig oavsett. Nyskicket varar i cirka 30 sekunder, och jag vågar påstå att de flesta barn inte bryr sig om de när nya eller gamla kläder.

 

Hoppas att du blev lite mer nyfiken på att hyra barnkläder. Jag är självklart inte sponsrad av Hyber (om du nu trodde det) utan betalar för allt ur egen ficka och ville bara dela med mig av mina erfarenheter.

Jag har också sett att en av mina Instagramfavoriter, Södersätra, ska lansera en prenumerationstjänst för barnkläder 1 april. Till skillnad från Hyber satsar de på vanliga plagg (dessutom giftfria och eko) och inte bara ytterplagg. Spännande!

Stor kram

Sophia

Hållbarhetsutmaningen

Efter 365 dagar av köpstopp – eller köpfrihet – beroende på hur en ser det är det dags att tänka på framtiden. Uppriktigt sagt har jag fått lite dåligt samvete av att tänka på inköp överhuvudtaget. ”Jag har ju klarat mig ett helt år, behöver jag verkligen något nytt?” ekar samvetets röst i bakhuvudet. Själva syftet med köpstoppet var ju att börja uppskatta klädinköp igen (istället för att det sker på slentrian som det gjort tidigare), inte lida av samvetskval vid varje köpbeslut.

Därför blev jag så himla glad och peppad när jag läste Slow fashion-Johannas upprop om en tolv månader lång hållbarhetsutmaning.  Varje månad under ett år presenterar hon en ny utmaning som rör konsumtionsmönster och kläder, och alla som känner sig peppade får hänga på. Är du med? Räkna med mig.

Första månaden

Januari månads utmaning är att definiera vad en vill förändra med sitt klädmässiga konsumtionsmönster. Förslag från Johanna är till exempel:

  • Endast handla utifrån Slow fashions principer
  • Helt sluta handla Fast fashion
  • Konsumera mindre eller inte alls. Kanske är ett totalt köpstopp något som peppar dig? Eller bara köpa ex ett plagg i månaden?
  • Endast handla second hand.

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Självklart kommer jag nogsamt att redogöra alla detaljer kring hur utmaningen går för min del. Efter ett helt år utan klädshopping känner jag dock att jag har vind i seglen. Slowfashionutmaningen blir en baggis! Och jag ser verkligen redan fram emot nästa månads utmaning.

Någon mer som är på #slowfashionutmaningen? Berätta gärna om dina utmaningar. Och glöm inte att följa och posta i hashtaggen ovan om du hakar på. Tillsammans blir det så förskräckligt mycket roligare!

Stor kram Sophia