inredning

Plockade in tre Verona Sunrise och ställde i vas på nattduksbordet. Fem dagar senare och jag de är fortfarande tefatsstora och chockrosa. Påminner mig själv att dubbla beställningen lökar till nästa år.

Visst märkts det att man går på sommarschema nu? Snittar minst en timme mindre sömn varje natt, men är ändå piggare än jag varit på månader.

Jag ville egentligen bara logga in och säga hej och pladdra lite planlöst? Älskar att detta är min blogg så att jag kan skriva precis vadhelst jag behagar. Strax ska jag sätta mig och författa två mejl. Ett ska iväg till min uppdragsgivare och vi ska boka in en dag för fotografering. Ett annat ska iväg till en gullig tjej för att boka in ännu en fotografering. Ett inredningsreportage. Hos oss!

Kul och smickrande, för all del. Men är 99% nervös. Kommer folk säga ”gäsp – har vi inte tröttnat på mönstrade tapeter nu?” (läste att mönstrade tapeter, särskilt William Morris är tvärdött i inredningsvärlden och allra helst något ”man ska sluta med”). Om det är något vi bör sluta upp med på direkten är det förstås inne vs ute-listor. Pytt att de bidrar med något vettigt till inredningsintresserade människor över huvud taget. Mellan 2008 – 2018 ökade svenskarna konsumtion av möbler och inredning med hisnande 41%! Behöver vi verkligen kasta mer eld på den brasan?

Jag räknar mig själv till kategorin inredningsinresserade, men att få slängt i ansiktet att jag ”ska sluta” med möbler och inredning jag älskar bara för att någon annan tröttnat – det är väl ändå orimligt 2021? Då ger jag gärna dålig smak ett ansikte, om det är för en sådan god sak som att våga stå upp för att ha samma stil över tid.

På tal om tapeter andra tröttnat på! Är tacksam för att jag gång på gång återkommer till William Morris fantastiska tapetskatt. I vår förra lägenhet tapetserade jag vår lilla hall med Strawberry Thief.

Och sovrummet med Seaweed.

I vår matsal hänger Golden Lily. Och i vardagsrummet är tapetserat i Willow Bough. Tidlösa mönster som stått emot trender i över 100 år. Tapeterna är miljövänliga papperstapeter som sätts upp med cellulosaklister, till skillnad från moderna tapeter som innehåller plast och ett lim vars innehållsförteckning ingen utan en kemiexamen begriper sig på. Hur kan detta anses vara otrendigt?

Till vårt nya sovrum blir det också en mönstrad tapet. Var så säker. Än finns det mycket att upptäcka.

Nej nu ska jag ge mig hän åt mejlkorgen.

Kram

Sophia

Kors i taket! Nu har vi äntligen satt upp ett par gardiner. Med betoning på ett par. Vi har ju två fönster i vardagsrummet, men jag beställde visst bara till det ena. Det andra är fortfarande lika naket som kvist om våren.

Men förlåt hur tjusigt blev inte detta då? Det är gardiner från Ian Manking, Ticking Stripe 2 i färgställningen Sage, om vi ska vara petiga. Köpta och uppsydda av Engelska Tapetmagasinet.

Sy kan jag absolut göra själv. Men eftersom jag inte ens lyckades beställa gardiner till båda fönstren är det föga troligt att jag skulle hitta tiden att fålla gardiner just nu. Och det här blev otroligt fint.

Nu får jag ha is i magen en månad eller så. Då får även det andra fönstret gardiner. Här har jag skrivit mer om gardinerna och varför jag valde just dem, om du är nyfiken.

Vad tycks?

Kram

Här står jag och masserar mina tulpaner. Kom hem från lunchbastun med en restbukett från Vår Gård, som sålde nästan överblommade buketter för en femtiolapp. Prima lösning i stället för att låta dem gå till svinn.

Om man viker ut bladen så får man nämligen en fluffig och lyxig bukett, i stället för strama och spänstiga tulpaner. Tekniken kallas för ”unfolding massage” eller ”reflexing”, och är ett sätt att få dem att hålla några dagar extra.

Man viker ut blomblad för blomblad, försiktigt så att de inte knäcks. Allra bäst blir det när tulpanerna håller på att blomma över, som på bilden.

Fick nyligen lära mig att tre isbitar i vattnet inför kvällen gör att de står sig längre. Som ett alternativ till att ställa svalt över natten.

Kram

Tack för fina kommentarer på förra inlägget <3. Varenda en läser jag, även om jag inte alltid hinner svara. Jag driver bloggen som ett kul sidoprojekt på kvällar och nätter, och det är sällan tiden finns för att göra allt jag vill göra.

Nåväl. Nu ska vi till ett riktigt, viktigt ämne. Gardiner! Till vardagsrummet närmare bestämt.

Just nu är väggarna kala och skomakarlamporna (vi har äntligen tagit ner julstjärnorna) hänger nakna i fönstren.

Men vad ska jag välja?

Jag har fått hem ett gäng prover från Engelska tapetmagasinet. De har ett ljuvligt utbud från brittiska textildesigners. Mina krav är att tyget ska matcha både tapeten och soffan, vara tillverkat av ekologisk odlad bomull (eller linne) och producerat under schyssta förhållanden. Mindre än så nöjer jag mig inte med. Gardinstänger tänkte jag köpa på Blocket, och gardinerna ska sluta vid fönstrets underkant. För dig som undrar.

På instagram gjorde jag en omröstning och det här tyget, Ticking Stripe 01 Sage från Ian Manking, vann överlägset. Det kan ju också tolkas som ”minst sämst”, hur man nu väljer att se saken.

Jag gillar färgen, men är rädd att det blir för plottrigt. Har mejlat med kundtjänsten (och bombarderat dem med bilder) och de föreslår samma färgställning men en bredare rand.

Finare, visst?

Ian Mankin producerar textilier av ekologisk bomull och vävningen av tyget sker i Lancashire, England. Ian Mankin är i dag pensionerad men varumärket drivs vidare av familjen som ägde fabriken. De brinner för att bevara Brittiskt traditionellt, hantverk och använder en av landets få kvarvarande textilfabriker för att väva tygerna. Och det vill jag stötta!

Eller vad tycker du?

Kram

Sophia

Igår efter kvällsmaten tog vi in granen som stod på farstun och acklimatiserade sig. Andreas satte på en spellista med jullåtar och så pyntade vi den omsorgsfullt tillsammans hela familjen. Med både gammalt och nytt förskolepynt, de röda kulorna och pappersstjärnor från norrgavel och finast av allt; handvikta blommor i crepepapper från Svenskt Tenn. I morse, efter frukosten, dunsade den i golvet så att hela grannlåten for all världens väg. Men inte före att Nils hade hunnit kastat de okrossbara kulorna i golvet tillräckligt många gånger för att de skulle gå sönder.

Det var en rar tanke, den att granen skulle få vara fredad från familjens mesta marodör. Nu är den återuppstånden i alla fall. Med en oblyg lutning och nonchalant hängt glitter.

Blommorna i crepepapper satte jag väl utom räckhåll för klåfingriga ettåringar. Har du sett så fina? När de inte hänger i granen står de i en loppad vas och bjuder på blomsterfägring. Jag undviker ju snittblommor av hållbarhetsskäl och pappersblommorna är ett alldeles utmärkt substitut.

En ny amaryllis tronar på hyllan i vardagsrummet. Blir till mig av kontrastfärger och får nästan en rysning av hur fint det röda är mot det gröna (pandemi-uttråkningen har nått ett nytt lågvattenmärke när man, helt befriad från ironi, talar om blommor som matchar tapeten som om det vore mänsklighetens högsta önskan)?

Nej nu får jag ge mig innan jag blir provocerad av mig själv.

Kram. God Jul!

Vardagsrummet är husets största rum. Och jag skulle definitivt säga att det är vårt största bekymmer. Här har vi möblerat om och gjort om flest gånger sedan vi flyttade hit. Det blir liksom aldrig bra?

Soffgruppen jag kom över på Blocket är jag nästan förtjust i på ett romantiskt vis. Tyget är från JP Baker. Och väggarna är ju nytapetserade och listerna nymålade. Mattan köpte vi på auktion för någon vecka sedan och hämtade ut i förrgår. Vi rullade ut den och insåg snopet att vi fått hem en väggbonad? Va i hela frid..? Prima för att vara en väggbonad men vi behöver ju en matta. Har författat ett vänligt klagomål till auktionsbolaget, så vi får se hur det blir med vår matta/väggbonad.

I alla fall. Rummet behöver absolut gardiner, för textilier får det att kännas mindre som en sal och mer som ett hem. Sal är ju förstås överdrivet, men ändå.

Vardagsrummet är lite klurigt att möblera eftersom det finns två dörröppningar, och det tar emot att möblera så att man stoppar upp flödet mellan dem. Om det låter begripligt? Alltså är de flesta möbler koncentrerade till hörnet som vi kikar på nu.

Såhär tänker jag mig:

– Soffbordet av kork ryker när Nils har slutat fara runt som en skållad iller. Det är jättefint, bara inte hemma hos oss. Otroligt praktiskt dock.

–  Gardiner ska till. Är väldigt sugen på Johanna Bradfords gardinlösning, men det känns ju oerhört härmigt med likadan tapet och liknande gardiner. (tänker mig en beige-randig?) Samtidigt är jag inte främmande för att stjäla goda idéer.

– Vitrinskåpet (ur bild) är i dag svartmålat med en gräslig ”chalk paint” som ska se ”vintage” ut. Obegripligt att någon ger en vacker, antik möbel en fejkantik finish, men det lämnar vi därhän just nu. Vitringlaset är själfullt, blåst glas och storleken är perfekt för väggen. Kanske bara målar över.

– Ett problem som uppenbarade sig när vi tapetserade i varma toner, är att de skär sig mot den kalla vita takfärgen och listfärgen. Gör en mental anteckning över att aldrig måla något kritvitt eftersom det är stört omöjligt att kombinera med annat än grått, svart och vitt. Hade orken och energin funnits hade vi målat om dem, men nu får vi hålla till godo med färgen som finns.

– Belysning! Vi har alldeles för lite punktbelysning. Jag har en jättefin och knasig lampskärm jag hittat för en femtiolapp på lokala återbruket. Den behöver en lampstång. Sen behövs en vägglampa också, och kanske någon liten lampa till. Är svårt förtjust i saxlampor från Le Klint, så jag punktbevakar tradera, Blocket och Auctionet efter dem nu.

Kram

Här har du en vy jag inte sett på över ett år! Och som jag saknat den. Här stod tidigare Nils spjälsäng. Nattygsbordet var alldeles belamrat med flaskor, wipes, kräkor, febertermometrar och annat småbarnsbjäfs.

I morse fick jag ett ryck och städade undan det sista. Knipsade min allra mest praktfulla Dahlia – en maffig Café au Lait – och satte i vas tillsammans med en ormbunke. En litet broderat glasunderlägg undertill, och så en loppad mässingsburk för ringar, snoddar och mindre bös.

Överkastet fick Andreas mamma och pappa i bröllopspresent. Nu bor det hemma hos oss och kommer till användning alldeles för sällan. Vi har knappt kommit åt sängen för alla bebisgrejer, att bädda och göra iordning har det inte varit tu tal om.

Nils då? Han har flyttat in i barnkammaren till Juni och har aldrig sovit bättre. Min och Andreas respektive Fitbit skvallrar om att vi snittar en timmes mer sömn varje natt sedan Nils flyttade till barnkammaren. En timme?!

Nu råder det äntligen frid i sovrummet igen.

Kram

Ett tecken på att vi börjar komma iordning här hemma är att vi ägnar oss mer åt piff. Färre tapetseringsprojekt och hyllbyggande och mer prydnadssaker. Mattor är förstås inte bara för prydnad, men har ju inte stått högst på vår priolista i alla fall.

Men mattor är inte att underskatta. Rätt matta ger rummet en textil och ombonad känsla. Mattan gör också att några stolar och bord går från att kännas som en hoper möbler till en sittgrupp. Ramar in helt enkelt.

För oss som bor i ett gammalt hus med självdrag är det nästan lag på en matta i varje rum. Under vintern har vi sällan lyxen att ha 20 grader inomhus (även om vi har bergvärme) och kalla golv får det att kännas extra ruggigt. Då behövs mattor!

Nog om dem. Nu har vi äntligen tre stycken!

I matsalen har vi en jute/sisalmatta från Ikea. Hellestad heter den och vi valde den allra största. Både jute och sisal är naturmaterial som är förhållandevis miljövänliga att framställa. Mattan är slitstark, tålig mot smuts och dessutom vändbar. Välbehövligt i en barnfamilj.

Mattan gjorde hela rummet ljusare, trots att det är vårt murrigaste rum.

I köket har vi precis lagt en trasmatta. Det är kanske det köksligaste som finns? Förr gjorde man dem på gamla kläder och hushållstextilier som sjöng på sista versen. Vår är gjord på återvunnen bomullsdenim och kostade typ 200 spänn. Blir sugen på en till men i en annan färgställning.

Den andra ska i så fall bo framför dörröppningen som leder in till biblioteket. Vi får se.

I vardagsrummet har vi Andreas mammas gamla matta. Från 60/70-talet och av finaste ullkvalitet. Jag kan tyvärr inget mer om mattan, men jag är väldigt förtjust i den. Brokig på precis rätt sätt. Egentligen letade vi efter en annan sorts matta och jag beställde mattprover och spejade på auktionssajterna. Denna var egentligen tänkt till biblioteket. Du kanske tror att jag vill framkalla ett slaganfall som valt två olika mönster jämte varandra? Det vill jag verkligen inte!

Grejen med mönster är att de går utmärkt att matcha. Eller missmatcha. En av soffans blommor plockar upp den rosa mattan. Ett annat knep jag lärt mig är att matcha mönster som har samma mättnad. Alltså inte ett svagt, dämpat mönster med ett starkt.

Korkbordet är ett väldigt trendigt bord från Ilse Crawfoords kollektion för Ikea. Helt ärligt är jag inte överdrivet förtjust i det, men vi har haft det länge och det är otroligt praktiskt med småbarn. Inga skarpa kanter att trilla in i. Men nu kommer jag bort från ämnet.

Nu ska vi prata om biblioteket. Vad ska jag ha för matta där? Jag är inne på en antik. orientalisk matta. Som drar åt ljusblått, vet inte riktigt varför.

Kanske för att det vore en fin kontrast till den rosa-röda tapeten?

Har du några tips?

Kram

Det var många som önskade läsa om hallgolv. Det var ännu fler som ville läsa om varför jag avskyr min katt, men nu är det min blogg och jag som bestämmer ordningen.

Här kan du skymta badrumsgolvet som vi hade i lägenheten. Ser det fint ut? Du skulle bara veta som jag älskade det golvet.

Just detta kommer från Byggfabriken som säljer Victorian Floor Tiles, alltså Viktorianskt klinker. Fungerar förstås både till hall och badrum och kan till och med läggas utomhus, tack vare att plattorna är slitstarka och väderbeständiga. De kallas också ”Encaustic tiles”, eftersom mönstret är gjuten med flera lager av lera. Plattorna tillverkas i granitkeramik av den franska fabriken Winckelmans sedan 1894. De var vida populära under den viktorianska och edvardianska eran från slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet. De lades ofta i intrikata mönster med ett uttalat syfte att vara estetiskt tilltalande, därtill hygieniska, och därför hittar du dem ofta i hallar och badrum.

Det finns ett gäng karaktäristiska mönster. Detta heter Lambeth.

Viktigt är mönstret har en fris, alltså ramas in i kanterna. Gärna med ett lika intrikat, men kontrasterande mönster.

Detta är inte ett golv för fega, sannerligen inte. Vad kan vara bättre än ett golv med Victorian Floor Tiles? Två. Som angränsar till varandra.

Plattorna är oglaserade och blir därför matta och känna sidenmjuka mot en bar fot. De är också riktigt hållbara. På instagram, under taggen #victorianfloortiles, finns mängder av videos på hur originalgolv restaureras. Mmmm.

Kan ägna timmar åt att kärleksglo på hallarna i brittiska hem.

I vår lägenhet valde vi det säkra före det osäkra och lade ett svartvitt rutmönster, som heter York. Typiskt svenskt. I sista sekund valde jag till en fris och det är jag innerligt glad för i efterhand. Skulle jag göra det i dag skulle jag definitivt våga ett mönster med färger i.

Det bästa av allt är att mönstret verkligen gör upp med den hemska uppfattningen att alla små utrymmen måste inredas i helvitt för att kännas rymliga.

Mer mönster åt folket säger jag!

Vad tycker du?

Kram

Sophia