Month: juli 2019

Finansdepartementet föreslår att personliga krediter inte ska kunna vara förstahandsval vid e-handelsköp. Skälet är de svenska hushållens höga skulder, där konsumtionslånen ökat i snabb takt. Det handlar alltså inte om ett radikalt förslag som förbjuder alla som handlar online att handla på kredit, bara att det inte får erbjudas som första alternativ i kundkorgen.

Förslaget är dock tillräckligt radikalt för att Klarna ska gå i taket. ”Det regeringen föreslår är inte bara ett omfattande ingrepp i svenska företags frihet och möjlighet att innovera och utveckla digitala tjänster för konsumenterna, utan också ett försök att tala om för medborgarna vad som är bra för dem”. De går långt i sin kritik och antyder att detta inskränker valfriheten: ”Det måste givetvis vara upp till varje enskild konsument att avgöra hur han eller hon vill betala, och för handlarna att avgöra vilka betalmetoder de vill använda sig av, och som passar dem och deras kunder bäst.”

Vet du vad? Jag tycker att detta är ett utmärkt första förslag, och nu ska jag berätta varför.

Förslaget kan omöjligt ses som ett hot mot valfriheten, det är tvärtom ett förslag som främjar den. Alla som arbetar med e-handel på något sätt vet varför, och naturligtvis även Klarna. De är ju inga dumbommar.

Att välja något annat än förstahandsvalet kräver en del ansträngning, det har 50 år av forskning på området visat. Och lika mycket forskning visar också att vi människor gärna undviker jobbiga saker. Det är bland annat därför som så få av oss aktivt väljer premiepension, eller en sån självklar sak som att donera organ efter döden. I länder där man aktivt måste välja bort organdonation  (exempelvis Österrike, Franrike, Belgien och Polen) är det nära 100% som är med i organdonationsregistret. I länder som Storbritannien, Tyskland och Danmark är det nära noll. Den enda skillnaden är hur man frågar; vill du aktivt välja bort organdonation eller vill du aktivt välja?

Detta vet förstås Klarna, och varenda e-handelsansvarig i världen. Just därför har de valt kreditalternativet högst upp – de räknar kallt med att du ska välja det av bara slentrian. Och vad är det Klarna tjänar mest pengar på? Krediterna, naturligtvis. De har absolut inget intresse av att främja valfriheten på riktigt. Det är därför som man fram till i våras kunde behöva rulla ut en lista av alternativ och aktivt leta efter en möjlighet att betala med kort. Denna metod kritiserades av Konsumentverket och mig veterligen har de ändrat designen efter det. Den typen av design kallas ”dark design patterns” på fackspråk och går förenklat ut på att lura användare med bedräglig design.

Är det verkligen ett omfattande ingrepp i svenska företags frihet? Varför? Alternativet finns ju kvar, de som vill handla på kredit kan ju gladeligen fortsätta köpresan på lånade pengar.

Klarna vill också framhålla att betalalternativet är ett resultat av någon slags supersmart algoritm som skräddarsyr utcheckningen efter användaren. All min personliga erfarenhet av Klarna–utcheckningen talar emot detta. Jag presenteras i princip aldrig för något annat än att kreditköp, hur liten summan än är. Senast i dag möttes jag av detta när jag handlade en måttanpassad passepartout till en loppisram för 239 kr ink frakt.

De första fyra valen är olika slags krediter. Det första är redan ikryssat, och för säkerhets skull inramat så att jag inte ska missa. Det är förstås ingen alls slump att den är designad prick såhär. Ett skolboksexempel på design som försöker knuffa mig till att fatta det beslut som Klarna vill att jag ska fatta. Först på en blygsam femteplats (av åtta alternativ) erbjuds jag det allra vanligaste; att betala kontant med mitt betalkort. Som en diskret liten fotnot som knappt syns i myllret av de mer iögonfallande alternativen.

Varför jag engagerar mig så mycket i detta är för att företagen engagerar sig ännu mer. De plöjer ner oerhörda resurser på att optimera sina sajter så att konsumenter ska knuffas till att fatta köpbeslut som de egentligen inte tänkt fatta. Och vad är konsekvenserna av det?

Jo, att människor köper saker de inte behöver för pengar som de inte har. Och att vårt klot ska tillhandahålla ytterligare resurser på lån från kommande generationer. Det är att främja ohållbara konsumtionsmönster, och det måste man få kritisera i de allvarliga tider som vi lever i.

Klarna låter lika kränkta som mitt barn gör när jag påminner henne om självklarheten i att hon måste dela med sig av sina leksaker med kompisarna. Ja alltså om hon vill ha några kompisar. ”Det är också ett försök att tala om för medborgarna vad som är bra för dem” skriver de. Gudars, vilket övertramp. Nästan på samma skala som övertrampet i att de försöker övertyga mig om förträffligheten i att handla en passepartout för 239 kr på lånade pengar.

Ja, detta är ett övertramp på samma sätt som att staten informerar om vilken fisk som innehåller höga halter av kvicksilver. Att de har mage, va? Vad ska de informera om härnäst? Inte om fördelarna med det allmänna vaccinationsprogrammet väl?

Det är inte synd om Klarna. Detta är inte alls ett exempel på överstatlighet, utan en sund anmärkning från någon som faktiskt värnar både konsumenter och valfrihet på riktigt. Och det kan man knappast beskylla Klarna för när de designar sina betallösningar.