DEN DJÄVULSKA REAN

Sommarrean är då jag brukar inhandla mina sommarkläder. Gillar inte att lägga pengar på just sommarplagg eftersom jag upplever att de blir solkiga väldigt snabbt. Passar även på att fynda lite finare kläder till min dotter när det är rea.

Är det inte sjukt att sommarrean börjar innan sommaren nuförtiden?

Här är några reaplagg jag hade slagit till på, om det inte vore för mitt shoppingstopp.

Snygg parkas från Hope

Denna sweatshirt, också från Hope

Denna t-shirt från Vince

Klänning från Totême

 

Kramar från Portugal
/Martina

Att packa inför resa

 

Jag brukar ofta packa för mycket kläder när jag reser. Och helt fel grejer. Jag blev inspirerad av Sophias inlägg om att packa lätt så det ska jag verkligen försöka göra.

Packlista:

  • 1 kaftan
  • 1 lång skjortklänning
  • 2 st jearsyklänningar
  • 1 bikini
  • 1 baddräkt
  • 4 toppar (2 t-shirts och 2 skjortor)
  • 1 kjol
  • 1 par jeans (är i valet och kvalet om jag ska klippa av dem till shorts)
  • 1 tjocktröja
  • Underkläder
  • Träningskläder
  • 2 par skor (slip-in tofflor och sneakers)

Kanske inte super lätt men lätt för att vara min packning. Har alltid solfaktor 50 när jag reser. jag har riktigt uselt pigment och  antar en rosa nyans när jag vistas i solen för länge. Så, solfaktor och skugga är mitt recept för att inte se ut som en tomat.

Kram

/Martina

Snart semester

Skyller min frånvaro på jobbet. Årets mest intensiva period innan Almedalsveckan förra veckan. Det känns som jag jobbat jämt. Har dessutom hunnit med att vara sjuk.

Men, på fredag går jag på semester. Då joinar jag Martin och Ingeborg som flög ner till Portugal i måndags. Längtar så mycket. Vi kommer spendera drygt två veckor i Cascais, norr om Lissabon. Mina föräldrar bor där men är i Sverige just nu, så vi passar på att låna deras ställe i Portugal.

Jag ska slappa, bada med Bojan, lyssna på ljudbok och bara njuta av värmen.

Efter Portugal åker vi en sväng till Gotland och Västkusten.

Kram
Martina

 

Annars då?

Ett halvt liv har passerat sedan vi hördes sist. Jag som vanligtvis har en ganska stillsam vardag har verkligen fått smaka på livets bråda dagar. Häng med.

Vi börjar i slutet på juni. Då firade team Recovering Shopaholics midsommar på värdigaste vis: I skärgården. Det är banne mig inte ofta hela teamet är samlat så en får passa på att njuta.

Dags för midsommarlunch. Potatis, bröd och smör – det enda jag kräver av detta liv.

Efter middagen var det dags för bad. Naturligtvis bangade jag då jag är badkrukornas badkruka. Här är min klon som trotsade kylan.

Tror ni att jag sportar en Hope-tröja dagen till ära? Dessvärre ej. Denna inhandlades på typ Stadium för fyra år sedan. Och tyvärr har en rejäl maska gått, så det blir till att lappa ihop  den efter bästa förmåga. Här i kombo med jeans från Anine Bing och sneakers från Adidas.

När kvällningen kom gick vi inomhus och fortsatte på temat smör.

Tråkig utsikt? Nej.

Och på morgonen efteråt gick denna hurtiga upp för ett morgondopp och bakade sedan scones till hela gänget. Jag badade absolut inte.

Sedan åkte jag till Almedalen och lyssnade bland annat på en paneldebatt kring mode och hållbarhet. Deltog gjorde författarna bakom Modeslavar, Lindex hållbarhetschef Sara Winroth och Sasja Beslik, chef för hållbara investeringar på Nordea. Tyvärr missade jag slutet av denna ganska giftiga debatt, men måste säga att jag blev väldigt förvånad över rättframheten. De kom till pudelns kärna (vilket jag tycker är sällsynt i liknande debatter, det ska alltid gnällas om hur komplext problemet är). Sasja konstaterade enkelt att Fast fashion aldrig kan vara hållbart, och svårare än så är det inte.  Det är ändå rätt mäktigt att höra från en person med den titeln. Det går inte att kränga t-shirts för 99 kronor om arbetaren ska få anständiga villkor och naturen inte ska få ta stryk. Problemet är förstås att en hög prislapp inte garanterar en hållbar produktion…

Och under en eftermiddag i Almedalen kom ett livsavgörande besked: Vi ska flytta till hus! Inte vilket hus som helst. Utan ett hus från 1896 med vedspis, platsbyggt kök, matsal med boasering, två kakelugnar och trädgård med fruktträd.

Efter att ha flitigt frekventerat varenda lekplats på Söder i ett och ett halvt år ser jag förstås fram emot huslivets enkelhet. Drömmer om villaidyllen med barn som springer mellan husen, cykelutflykter i stället för bussturer, trädgård i stället för innergård. En annan del av mig är skräckslagen. Kommer våra kompisar och hälsar på? Tänk om vi inte trivs? Vad vet vi egentligen om hus? ÄR VI GALNA?

Ungefär så går tankarna. Och förstås gruvar jag mig redan nu för hur vi ska inreda. Köpstoppet gäller ju tekniskt sett bara kläder, men jag vill anstränga mig för att göra hållbara val även vad gäller inredning. Eftersom vi bor på 91 kvadrat i dag och flyttar till hela 153 kvadrat kommer det att krävas en del nya möbler. Har överlagt med min man och kommit överens om att vi satsa på begagnat i första hand. Men köpstoppet för kläder tummar jag inte på! Hoppas att ni inte avskyr inredning för då kan det bli tråkig stämning här framöver.

Jag skrev tidigare om att jag hade hade två livsgörande besked. Det här var det ena. Det andra berättar jag vid ett senare tillfälle.

Stor kram Sophia

 

Stilinspiration: hållbart snabbmode

Utöver att mina vänner är hyvens människor hela högen är många av dem också mode- och klädintresserade. Och flera av dem generösa när det kommer till att låna ut plagg. Win-win-win med andra ord.

Nu lånar jag inga kläder av mina vänner eftersom jag verkligen vill maxa användningen av mina egna plagg. Men det betyder inte att jag inte låter mig inspireras av dem ändå. Min kompis Sara är en sådan som bockar för alla tre; hyvens person, bra klädstil och generös. Vi lärde känna varandra när vi läste retorik ihop för en halv livstid sedan. Redan då slogs jag alltid av att hon var så himla välklädd trots att hon livnärde sig på CSN och att kränga semlor. Hemligheten? Sara kan lukta sig till ett second hand-fynd på mils avstånd.

I helgen som gick hade vi vägarna förbi Saras och Jockes vrålmysiga lägenhet i Årsta. Det bjöds på risotto och jordgubbar. En i familjen är inte så noga med bordsskicket, om vi säger så. 

De har världens mysigaste uteplats.  Är den första att erkänna att jag är mer än klädsamt avundsjuk.

Sen gick vi in och började att rota i Saras garderob. Bland annat har hon en diger samling av Rodebjer-kaftaner. Hon är den enda jag känner som norpat en Rodebjer-kaftan på Stadsmissionens loppis. Det händer ju bara inte? 

Här är Sara, hejhej!

Det mest inspirerande med Saras garderob är att hon är så fantastiskt skicklig på att blanda fin-och ful-loppade grejer.

 Och låta sy om! Denna bomberjacka är en loppad HM-jacka som hon låtit ta bort knapparna på och sätta in dragkedja i stället. Skulle liksom aldrig kommit på tanken själv. 

Denna klänning är finloppis men även den omgjord. Ärmarna är avklippta och klänningen omsydd till en ärmlös variant.

Och en klänning som hon ärvt från sin mormors 90-åriga kusin (!!) som bar den i sin ungdom. Drömmigt vacker! Och så glädjande att klänningen har ett fortsatt liv. Men så är det ju, kvalitet går aldrig ur tiden.

En Sellpy-fyndad kappa från Cos som Sara låtit korta till en mer bekväm längd.

Stiligt värre, om du frågar mig.

Den här läderjackan är fyndad på Hornstulls loppis och är från H&M.

Saras outfits är en inspirationskälla för alla som kallar sig loppisälskare. Ofta blir ju loppis/second hand synonymt med vintage och exklusiva märken, men det går att hitta loppispärlor från snabbmodehusen också. Och de plaggen om några förtjänar verkligen en andra chans. Jag tar inte snabbmode som helhet i försvar, men jag önskar verkligen att de ska få högre status på andrahandsmarknaden. Att fler moderna kläder återanvänds blir ju till gagn för alla!

Stor kram Sophia

 

 

Tråkigt men sant

De absolut tråkigaste blogginläggen är de blogginlägg som handlar om hur lite tid det finns till att blogga. Jag avskyr att läsa dem. Tänker alltid  ”men lååååt bli att blogga om du inte hinner då, lägg inte tid på det här”.

Men vet du? Nu gör jag det själv. Så om du likt jag avskyr meningslösa blogginlägg så sluta läs nu. Förlåt för radiotystnaden. Men det har varit osedvanligt hektiskt inför semestern. Hela veckan har tillbringats i Almedalen för jobbets räkning, och nu är jag  hemkommen i bedrövligt skick, med snuva och huvudvärk.

På uppsidan. Min kamera är full med dokumentation av de senaste veckornas göromål. Har dessutom två livsavgörande nyheter att dela med mig av. Om allt går i lås berättar jag om dem på onsdag nästa vecka.

Tills dess ska jag krya på mig, redigera några hundra bilder och ta tag i mitt liv. Och blogga, förstås.

Stor kram Sophia

Ta bort smutsen på dina vita skor med fläcksuddare

Smutsiga vita skosulor eller smutsiga sneakers är knappast något som inspirerar till användning. Men när alternativet att köpa nya skor inte är aktuellt har en inget val än att hålla till godo. Gissa om jag gav ifrån mig ett glädjetjut inombords när jag trillade över det här tipset hos bloggen Husligheter. Det lät nästan för bra för att vara sant! Fläcksuddare heter de, och köps hos Clas Ohlsson. Kommer i paket om fyra och kostar 29 pix.

Jag har flera sandaler med vita och numera riktigt solkiga sulor. Testade först på ett par mindre smutsiga skosulor och fläckarna försvann i ett nafs. Inga frätande medel eller besvärliga procedurer. Bara busenkelt!

fläcksuddare clas ohlson

Sedan var det dags för eldprovet. Före och efter en omgång med fläcksuddaren. Ganska stor skillnad va?

fläcksuddare clas ohlson

Jag gjorde såhär:

Klippte en svamp i två delar.

Doppade en svamp i vatten.

Gick loss på sulan och njöt av åsynen när smutsen släppte.

Gjorde likadant med andra skon. Tjöt av glädje!

Kram Sophia