Month: januari 2017

Imorse gästade vi Aftonbladet Morgon för att prata om vårt shoppingfria år. Klicka på bilden för att komma till klippet.

Kram
/Martina

2016 förändrades mitt liv. Jag blev mamma till en liten tjej, Ingeborg. Något som har varit en chockartad upplevelse. Över en natt förändrades mitt liv totalt. Klyschigt men sant. Från att ha spelat huvudrollen i mitt egna liv blev jag över en natt biroll i hennes liv. Denna blogg ska dock inte handla om att bli någons morsa, det finns många såna bloggar redan. Denna blogg ska ju handla om hur man får bukt med ett beroende eller missbruk – ett shoppingberoende. Jag kallar det intresse men jag är nog den första att skriva under på att det nog urartat till ett osunt sådant. Hur kommer det sig då?

Som föräldraledig har man väldigt mycket tid att tänka, fundera, reflektera och inte minst nätshoppa.  Sena nätter och långdragna mornar är som upplagt impulsshopping och oplanerade köp.  

Och, alla shoppar väl lite mycket till och från? Jo, jag har pratat med många vänner om detta i tid och otid. Shopping i sig är väl inget problem. Jag ha fast jobb, ordnad ekonomi,  lägenhet och man. Jag spar pengar och handlar inte på kredit. Och innan Ingeborgs ankomst hade jag bara mig själv att bry mig om.  Och det gjorde jag. I form att shopping. Och jag har i perioder shoppat på tok för mycket.

Min shopping är väldigt känslorelaterad. Belöning, tröst, glädje, aggression är alla känslor som kan leda till onödiga köp. Dessutom i kvantiteter som inte riktigt är försvarbara. Jag köper lite för dyra plagg, lite för ofta. Detta har visserligen har resulterat i en riktigt bra garderob. Men alla plagg  används inte i den utsträckning de förtjänar.

Att gå på stan och unna sig det där plagget eller skorna som man spanat på en längre tid. Att njuta av köptillfället för att man vet att det inte sker så ofta. NOT ME. Ett dyrt inköp resulterar bara i nästa ha-begär. En stress över att de fina skorna man köpte kanske kommer slitas ut och att man nog måste ha ett par till, fast givetvis i en annan färg eller i ett annat material. Eller när jag precis köpt det där plagget som kommer fullända min garderob och göra att jag inte behöver shoppa på ett bra tag. HÄNDER INTE. Känslan varar högst i några dagar tills jag hittat ett nytt måste-ha-plagg som jag maniskt, rent av sjukligt googlar runt efter innan det är dags att somna.

Men nu är det dags att växa upp.  Sen jag blev mamma har jag fått en massa nya insikter, bland annat att jag vill ha en mer hållbar relation till konsumtion.  Framförallt till mode som jag tenderar att att överkonsumera.

Min målbild att jag skulle vilja shoppa betydligt mindre kläder och skor.  Köpa få plagg av god kvalitet som slits ut tills det slängs eller doneras. Jag vill hitta en långvarigare glädje i de plagg jag faktiskt köper. 

Jag och min man Martin på vår bröllopsdag i Tel Aviv.

Ha det gött,

/Martina

Jag heter Sophia Schyman, är 28 år gammal, Skånebördig och boende på Södermalm (eller norra Skåne för Stockholmare) tillsammans med min man och dotter Juni, som föddes i mars 2016. Här har jag levat sedan tidiga 20-årsåldern; pluggat, rejvat, dejtat, hittat kärleken, gift mig och skaffat lån. Jag livnär mig på att jobba halvtid på marknadsavdelning och andra halvan av tiden får jag föräldrapenning (tack Försäkringskassan). Just den senare inkomstkällan rimmar illa med mina konsumtionsvanor som föräldraledig. För oj vad jag har haft för vana att konsumera. Sömnlösa nätter som nybliven förälder kunde jag sitta uppe och klicka hem både det ena och det andra. Barnkläder, klick! Bröstpump, klick! Unna-sig-plagg, klick!  Så smidigt! Eller…? I skydd av nattens mörker började ett litet frö gro inom mig. Fröet växte till en molande och ett ständigt närvarande dåligt samvete. Behövde jag verkligen det där plagget? Svaret blev nästan alltid ett “njaeeä”.

En dag för inte särskilt länge sedan bestämde jag mig för att det är nog. Varför handlar jag saker som i bästa fall gör mig likgiltig, men i sämsta fall ger mig dåligt samvete? I samma veva upplevde jag att bloggar är för den klädintresserade vad heroin är för narkomanen. Ständiga fixer i form av trendspaningar, plock-sidor med nya plagg, stilinspiration, rabattkoder… Med små fiffiga affiliate-länkar direkt till inköpsställena. Hur är det tänkt att man ska värja sig? Utan att fly till skogs och klä sig i hampa. SÖKES: En hållbar medelväg som gör att jag slipper tumma på klädintresset men lätta på samvetet. Det är mitt långsiktiga mål. Men mitt mål just nu? Att börja använda de plagg som jag redan har. Och inte köpa ett enda till!

Min förhoppning är att efter köpstoppet handla kläder på sunt vis igen. Aldrig känna baksmällan efter ett impulsköp. Njuta av plaggen som ska slitas med hälsan. Att kunna gå runt och känna mig som a million bucks utan samvetskval.

Några bilder på mig och mina närmst sörjande.

Jag och Andreas i LA i december. Att resa är en annan av mina favorit-laster. All livsstilsförbättring inom sin tid dock.

En bild från sommaren 2015. Jag i ett par nästan likadana Ray-Bans. För man behöver ju två nästan likadana.

Och min käraste man samt barn. Också från i somras.

//Sophia

Varmt välkommen till vår blogg! Recovering Shopaholics ger dig de senaste trenderna inom mode – fast precis tvärtom. Vi kommer inte tipsa om ett enda plagg som du borde köpa. Men förhoppningsvis massor av inspiration. Hur kan man leva ett härligt liv – och känna sig prydlig, framgångsrik, cool, avslappnad, hel och ren – utan att bidra till överkonsumtionen? Detta vill vi utforska under ett helt år. Den första januari 2017 lämnar vi köpfesten!

Precis som namnet på vår blogg antyder tror vi att vi lider av ett beroende. Dessvärre verkar vi inte vara ensamma. Enligt Myrorna (2015) använder 70 procent av oss svenskar enbart hälften, eller färre, av alla klädesplagg i garderoben. Samma undersökning fastställer också att kvinnor i åldern 15-22 har en känslomässig relation till garderoben medan äldre män är de mest likgiltiga (så nu vet du). Nu är vi ju inte riktigt 22 (we WISH) men kan likväl sälla oss till den första kategorin. Kläder är känslor! Unna sig eller tröstköpa. Investera. Uppdatera. Komplettera. Allt detta är ju bara eufemismer för att köpa ännu ett plagg. Vare sig vi firar en framgång eller sörjer en förlust så förväntas vi köpa, köpa och köpa. Det kan väl ändå inte vara sunt i längden? För om det är sunt, varför njuter vi inte längre?

Vi tror att vi måste återta makten över vår konsumtion och det börjar med ett köpstopp!

I denna blogg kommer ni därför få följa två recovering shopaholics i vår kamp att ta makten över vår konsumtion och hitta ett hållbart förhållningssätt till shopping. För att göra detta går vi cold turkey och börjar med ett år utan någon shopping i form av kläder, skor och väskor (våra akilleshälar).  Det enda vi får köpa är underkläder och strumpor om nöden kräver. Vår förhoppning är att detta ska leda till insikt och en beteendeförändring. Samt att vårt behov för många, dyra och onödiga plagg ska minska.
Recovering Shopaholics drivs av och med Martina Ternheim och Sophia Schyman, två kvinnor vars hjärta slår ett extra slag för grå t-shirts och svala svenska modedesigners.

Julpynt i Las Vegas. Överdådig, smaklös och ljuvlig. Som Sophia. Här med en hänförd Juni.

Martina och Ingeborg.