Köpstopp

Vad jag hittills lärt mig under mitt köpstopp

Posted on

Snart har det gått åtta månader sedan jag köpte så mycket som en strumpa i klädesväg. Inte kunde jag ana vilken resa jag skulle ge mig in på när vi började. Jag har lärt mig så oerhört mycket. Om textilbranschen, klädproduktion, lagning men framförallt om mig själv. Hur fantastiskt trogen jag har varit i mina konsumtionsvanor.

Hade jag fått göra om allt en gång till, med start idag, hade jag bara ändrat en sak: Att vi kallar det köpfritt år och inte köpstoppsår. För min del har året inneburit mer frihet än begränsningar. Jag

Här är det viktigaste som jag lärt mig hittills:

  • Jag tror på att bidra till den förändring man önskar se i samhället. Det handlar inte om en tävling utan det är en högst personlig angelägenhet. Vad är problemet och hur påverkar jag utvecklingen? Vad kan jag förändra i mitt eget beteende? Börja göra mer eller mindre av eller sluta göra helt?
  • Ofta är det en fråga om inställning. Har jag köpförbud eller är jag köpfri? Jag väljer det senare.
  • Att äta med ögat är ett viktigt näringsintag (stulet från @anotherblog på insta).
  • Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful – berömt citat av mönsterguden William Morris.  Det är inget fel att ha saker som du inte använder i någon nämnvärd utsträckning, så länge du njuter av att titta på dem. Jag har en schizofren maxi-minimalistisk läggning. Avskyr smink, äger helst inga prydnadssaker – men vill för mitt liv inte vara utan mina finkoppar eller hattaskar. De fyller mitt estetiska näringsbehov om inget annat.
  • Det är för det mesta roligare att spara än att slösa.
  • Hyra eller låna är ett fantastiskt alternativ till att köpa. Jag har precis sajnat upp mig på en prenumeration på Hyber, och ska testa att hyra ytterkläder till mitt barn under ett år. (Återkommer givetvis med en recension).

  • När du förändrar ett beteende följer ofta fler av bara farten. Appropå att jag så sent som igår kväll fann mig själv uppfinnandes av återanvändningsbara kaffefilter. (Så märklig mening men jag skriver om detta i ett separat inlägg). Min man stirrade förvånat på mig och frågade om jag ska bli lumpsamlare nu.
  • Mer förvaring leder bara till fler saker.
  • Att köpa färre saker betyder mer tid för drömmar. Ofta kommer jag på mig själv att drömma om olika saker jag vill köpa. Ett fint tyg framför tvättmaskinen i huset. Nya stolar. Servis. Men för det mesta räcker det med att måla upp en mental bild för att känna mig mättad.

Hur går det för dig? Har du förändrat din konsumtion och vad har du lärt dig hittills?

Stor kram

Sophia

 

Sluta konsumera passivt – fyra tips

Posted on

 

Många tänker nog att konsumtion är kopplat till en faktisk transaktion av något slag. Pengar mot vara eller tjänst. Begreppet konsumtion har vidgats för mig under köpstoppet. När jag inte shoppar inser jag plötsligt hur mycket tid jag lagt på konsumtion. Och inte bara på inköpen. Utan tid som jag har tillbringat med att läsa bloggar, kolla pinterest, ändlösa instagram-safaris eller slösurfa på webbshoppar.

Att vara konsument inskränker sig inte till själva transaktionen utan du är också ständigt en passiv konsument. För företagen innebär vår ständigt uppkopplade tillvaro en potentiell guldgruva. Du är inte bara en kund utan också varumärkesambassadör, följare eller fan. Detta innebär förstås oändliga möjligheter för företagen att skapa ”moments of inspiration” som i sin tur leder till ett fiktivt köpbehov.

För att radikalt minska min aktiva konsumtion har jag varit tvungen att minska min passiva konsumtion. Med det menar jag att inte längre vill ta del av ”moments of inspiration” som leder till ett fiktivt köpbehov. Jag har gjort ett detoxprogram för att sluta konsumera passivt:

Avprenumera på alla nyhetsbrev. Trodde du att mejlmarknadsföring är en utdöende form av marknadsföring som inte funkar? Tänk om. Det är fortfarande en av de mest effektiva marknadsföringsmetoderna. Varje gång du påminns om varumärket i inkorgen börjar du passivt konsumera och företaget kan skapa ”moments of inspiration” med tillfälliga erbjudanden, förhandsinformation om reor med mera. Om du klickar på länkarna via mejlutskicken kan de också spåra ditt beteende på deras webbshop och på sätt skapa erbjudanden som är ännu svårare för dig att stå emot.

Avfölj i sociala medier. Något som företagen betalade dyra pengar för tio år sedan får de gratis i dag. Nämligen din uppmärksamhet. Många företag är generösa med bra innehåll på sociala medier, men priset du betalar är din tid. Din tid är förstås inte slutmålet utan det är att omvandla ditt intresse till ett köp. Att hålla sig uppdaterad på olika företag via sociala medier är definitivt en form av passiv konsumtion.

Säg upp medlemskapet. Det är lätt att lockas av löftena om bra rabatter och poäng som ska omvandlas till rabatter. Men tänk såhär. Ett företag vill aldrig rabattera en vara som du redan har planerat att köpa – de vill förstås bara att du ska köpa en till. Och det är vad poängen är till för. Att du ska införskaffa ytterligare ett plagg som du inte visste att du ville ha. Dessutom är medlemsskapet startskottet för malströmmen av reklampost till din brevlåda. Och att läsa reklamutskick är passiv konsumtion om något. Många hävdar att det är ekonomiskt att vara en lojal kund, jag hävdar att det bara finns en som vinner på din lojalitet. Och det är inte du.

Var en kräsen läsare. Jag älskar att läsa bloggar, och föredrar dem ofta framför traditionella tidningar. Jag förstår verkligen varför företag fullkomligt öser pengar över influencers för att de ska marknadsföra produkter. För det funkar!  Vi människor är så oerhört skickliga på att jämföra oss med andra. Det är så lätt att vilseledas till att tro att alla andra verkligen lever så som de visar upp i sin blogg eller instakonto. Ett ombonat hem, en välsorterad garderob, välartade barn och en älskvärd partner. Det är inte bara din utan även de flesta annonsörers dröm. Många bloggares vardag erbjuder den perfekta inramningen för annonser och samarbeten. Som i sin tur skapar ett oändligt antal ”moments of inspiration”. Minns att många bloggar i dag är välregisserade draman med kostymer, kulisser och skådespelare. Ingen vettig människa har hemmet fullt av instagramvänliga stilleben, bara psykopater och döva har barn som aldrig skriker och relationer kan inte existera utan konflikter. Jag har såklart inte slutat att följa alla bloggar, jag har bara blivit väldigt kräsen. Jag mäktar inte med bloggarna som bara handlar om veckans köp och långfrukostar. De tär mer än det när.

Rannsaka dig själv. Hur mycket tid tillbringar du som passiv konsument? För min del var det skrämmande mycket. Att minska min passiva konsumtion har varit en förutsättning för att jag ska klara mitt köpstopp. Jag märker ju inte längre när jag går miste om något. Det har också frigjort timmar varje vecka, som jag kan ägna åt annat. Till exempel bloggen!

Har du några fler tips att bjussa på? Skriv dem gärna i kommentarsfältet.

Kram Sophia

Mer på ämnet:

Så får du bukt med din överfulla garderob

Älska kläder men hata mode

 

 

6 Comments

Från inspiration till provokation – reaktionerna på köpstoppet

Posted on

Vi fick en fråga av  Ekonomimamman om hur öppna vi är med vårt köpstopp och vad vi får för reaktioner Jag önskar att jag kunde skriva att reaktionerna vore odelat positiva, men riktigt så är inte fallet.

Jag är väldigt öppen med köpstoppet, tokigt vore ju annars. Försitter aldrig en chans att berätta om det. Min erfarenhet är att högt uttalade utfästelser är mycket svårare att backa ifrån. Dessutom fungerar det som ett mantra i sig, eftersom jag säger i stort sett samma sak till alla: Jag upplevde att jag shoppade alldeles för mycket kläder och nu praktiserar jag avhållsamhet under 2017. Hittills har det gått över all förväntan och jag har lärt mig så mycket om mode och hållbarhet under tiden, att det blir en omöjlighet att återgå till gamla ovanor. Jag må vara klädmässigt fattigare men jag känner mig rikare ändå.

Vilka reaktioner får du?

Det är svårt att avgöra om det är spelad entusiasm, men den vanligaste reaktionen är ”Wow, det borde jag också göra”. Det tycker jag säger något om vår ambivalens inför konsumtion. Shopping är för de flesta inte bara en odelat positiv grej. Att shoppa blir ofta svaret på en känslomässig reaktion; inte sällan på exempelvis negativ stress. Att shoppa för att lindra ångest eller döva oroskänslor, men också som avkoppling eller bara för att ha något att göra. I alla fall. Många verkar relatera till behovet av en shoppingdetox och garderobsrensning, och jag har flera kompisar och kollegor som inspirerats till att köra kortare varianter.

Men ibland märker jag också hur personer reagerar ganska negativt. Jag tror att de upplever sig personligt påhoppade när jag berättar om varför jag kör köpfritt. De svarar med att säga ”Det skulle jag aldrig göra, jag älskar kläder och shopping för mycket” eller lite syrligare ”det gör ju ingen skillnad på det stora hela” eller lite ogint ”jaha,  vi får väl se hur det går nästa år då..”. Den typen av kommentarer är ju lite svårare att värja sig emot, de bjuder ju inte in till öppen konfrontation men de avfärdar ju underförstått köpstoppet som ett tramsigt påhitt.

Jag tror säkert att många älskar att köpa grejer (det är ju vetenskapligt bevisat att shopping frigör endorfin för en kort stund), men jag tror att många – någonstans inom sig – känner på sig att överdriven konsumtion inte är sund. Grejen med grejer är ju att det finns alltid mer att köpa, och med våra snabba produktionscykler är nytt inte nytt särskilt länge. Dock, att ha köpkraft är ju på ett sätt bekräftelse på att man har gjort alla val rätt här i livet. Man har gjort karriär och har en bra inkomst och därmed resurser att smälla. De flesta köper ju grejer för att visa upp för andra, inte för att behålla för sig själv. Att träffa någon som är öppen med viljan att dra ned på sin konsumtion, det kan ju uppfattas som lite provocerande? Då uteblir ju bekräftelsen som man vill ha. Dessutom, få saker är ju så upprörande som andra människors livsval.

Detsamma gäller ju med miljöaspekten. Många intalar sig att den egna konsumtionen gör varken från eller till – så varför anstränga sig? Jag försöker att bättra mig, om inget annat för att jag ska kunna berätta för min dotter att jag åtminstone gjorde vad jag kunde när jag hade chansen.

Det blev både långt och osammanhängande det här. Jag hoppas att mina poäng nådde fram. Varför tror du att vissa blir provocerade?

Kram Sophia

2 Comments

Sju månader

Posted on

 

Nu har det gått sju månader av mitt och Sophias shoppingstopp. Inte en ända gång har jag fallit för fresteelsen att shoppa  något.

Hur känns det då?

Det känns bra. Jag tänker givetvis fortfarande på kläder, mode och stil. Jag tycker ju det är kul. Men, jag har börjat omvärdera min stil och hur jag vill konsumera i framtiden. Framförallt är det tydligt vilka plagg jag använder och vilka som samlar damm i garderoben. Jag och Sophia peppar varandra och bloggen är också en utmärkt kanal att påminnas om vad syftet med vårt shoppingstop är. Jag blir mer och mer irriterad ju fler felköp jag upptäcker. Inser att jag har många plagg som inte riktigt har en bra passform och som jag därmed inte känner mig fin i vilket resulterar i att de inte används.

Samtidigt uppskattar jag mer de plagg jag faktiskt använder och har bestämt mig för att framtida klädinvesteringar ska vara betydligt färre plagg, bättre kvalitet och SNYGGA. Tänker unna mig förre plan som jag VERKLIGEN vill ha.

Det är tydligt min shopping är väldigt känslorelaterad. Jag har haft flera situation som jag normalt skulle fira eller trösta mig själv med shopping för dämpa eller förstärka mina känslor. Istället har jag tvingats hantera de situationerna på annat vis. Vilket är nyttigt. Istället för att ”fly” undan problemet och köpa något, tvingas jag jag reflektera och bearbeta händelserna istället. Ibland går jag till gymet, ibland gråter jag, och ibland ringer jag en vän. Jag tar itu med känslorna stället för att blanda in konsumtion i bilden.

Hur reagerar omgivningen på mitt shoppingstop?

Jag har nog inte fått en negativ kommentar. Alla är väldigt positiva och tycker det är en bra grej. De allra flesta blir också inspirerade att på något sätt tänka till kring sin konsumtion. Det är ju det vi vill inspirera till. Vare sig det gäller kläder, skor, väskor, inredningsprylar eller dyl.

Sen tycker jag att alla borde ta ett längre uppehåll om man har någon form av konsumtionslast. Mer för att testa hur livet blir om man plockar bort något.

Kram

/Martina

3 Comments

Våtdräkten – för oss frusna själar med svagt pigment.

Posted on

Snart bär det av hemåt igen. Vi drar från Portugal på söndag för att landa lite innan vi drar vidare mot Gotland och sedan Västkusten.

Portugal ligger ju som ni vet vid Atlantkusten. Så till skillnad från länderna vid Medelhavet så är lite svalare här. Eller med svalare menar jag att det fläktar mer och havet är kallare. Temperaturen har snittat på runt 23-24 grader vilket på en blåsig strand känns kallare. I alla fall enligt mig, som är frusen av naturen.

Här om dagen var vi vid en strand som heter Adraga. Superfin med ett riktigt blåshål. Jag fick typ gräva ner mig i sanden för att inte frysa. När jag låg där och frös kom jag att tänka på att jag borde ha en våtdräkt. Den skulle skydda mig på land och även möjliggöra ett dopp i havet. (Sant, jag har inte badat i havet här för det är så jäkla kallt.)

Eftersom svensk sommar inte alltid är helt väderstabilt så tror jag att våtdräkten gör sig bra även hemma.

Det som även är bra med en våtdräkt är att den skyddar från solen. Jag tillhör ju kategorin blekare än blekast och antar en närmast rosa färg om jag vistas i solen för länge.

 

 

 

alternativt en lite mindre täckande variant

 

 

 

 

Det kan nog bli till att investera i en sådan nästa år, när mitt köpstop är över.

Kram på er,
Martina

 

 

 

Impulsinvestera i stället för impusköp

Posted on

Jag är nog inte ensam om att känna hur pengarna fullkomligt brinner i plånboken den 25:e varje månad. Löning är ju ändelsen av belöning, och som standard brukade jag belöna mig med någon form av shopping varje månad.

En glädjande bieffekt av köpstoppet är att jag numera har pengar över varje månad. Förr, om jag hade pengar över innan nästa lön, hade jag som ovana betrakta dem som extrapengar att spontanshoppa för. Som att de hade ett bäst före-datum och måste förbrukas innan nästa påfyllning. Sorgligt ja, kortsiktigt ja, men så var det.

Nu försöker jag anamma ett mer långsiktigt förhållningssätt till pengar men samtidigt bejaka min köplust. Jag har nämligen förlikat mig med att jag är min ovana trogen att varje löning logga in på mobilbanken och göra en snabb överslagsräkning av månadens ”spender-peng”. Men i stället för att impulsshoppa upp beloppet så impulsinvesterar jag. Det ger minst lika stor tillfredsställelse som ett nytt, dyrt klädesplagg.

Impulsinvestera låter ju inte så klokt?

En impulsinvestering är helt sonika ett oplanerat aktie- eller fondköp. Jag använder mig av Avanza där jag har ett ISK-konto (ett konto där man betalar en schablonskatt på pengarna i stället för att ta upp vinst eller förlust på alla affärer i deklarationen). Varje gång jag känner ett orimligt sug efter att köpa något så köper jag en aktie eller två i stället. Jag ser det som att jag handlar med pengar som ändå bara gått till spillo, så jag kan lika gärna riskera dem på börsen. Mitt resonemang är såhär:

Pengarna finns egentligen inte. Jag hade bränt dem på ett plagg eller en pryl som förlorat sitt värde direkt när jag gått ur butiken.

Min placeringshorisont är långsiktig. Förhoppningen är ju att de växer (gärna mycket, tack) på sikt, och hittills har ju börsen varit gynnsam över tid. Det är alltså en kalkylerad risk som jag tar.

Det är extremt roligt att handla i aktier. Jag har gjort det till en grej och kört aktietävling med min man och en kompis (ni kan kalla mig börzzhajen). Mitt motto är delad glädje är dubbel glädje. Som nybörjare ter sig allt jobbigt och knepigt, men om man gör det ihop med någon annan blir det genast roligare.

Det är precis lika enkelt som att mobilshoppa. Inga dyra avgifter, pyttelite eller inget courtage (alltså avgift vid varje transaktion) om du är småsparare. På nätet finns massor av guider kring hur du kan tänka kring en portfölj och hur du börjar.

Att shoppa aktier över tid är ett bra sätt att sprida risken. Som småsparare är det snudd på stört omöjligt att pricka rätt i upp-och nedgång, men om man shoppar aktier regelbundet så jämnar man ut risken över tid.

Ytterligare ett sätt att stötta företag jag gillar, även om jag för närvarande inte köper deras produkter.

Tanken på att JAG (och inte någon banknisse i illasittande kostym ) förvaltar mina pengar är väldigt tillfredsställande. Hittills har jag själv också gjort ett mycket bättre jobb.

Impulsinvesteringen ersätter inte mitt vanliga sparande. Det är också ett sätt för mig att få utlopp för impulsen att sätta sprätt på mina slantar utan att medverka till överkonsumtion eller samla på mig onödiga prylar. Beloppet varierar ju från månad till månad, allt från någon hundralapp till någon tusing beroende på vad jag har att spela med.

Kram från Sophia, den otippade riskkapitalisten

Berätta – sparar du pengar på minskad konsumtion och vad gör du med dem i stället?

Mer läsning:

Fem knep som väcker köplusten – och hur du står emot

 

1 Comment

DEN DJÄVULSKA REAN

Posted on

Sommarrean är då jag brukar inhandla mina sommarkläder. Gillar inte att lägga pengar på just sommarplagg eftersom jag upplever att de blir solkiga väldigt snabbt. Passar även på att fynda lite finare kläder till min dotter när det är rea.

Är det inte sjukt att sommarrean börjar innan sommaren nuförtiden?

Här är några reaplagg jag hade slagit till på, om det inte vore för mitt shoppingstopp.

Snygg parkas från Hope

Denna sweatshirt, också från Hope

Denna t-shirt från Vince

Klänning från Totême

 

Kramar från Portugal
/Martina

5 Comments

Fusket

Posted on

När jag skrev i mitt förra inlägg om garderobsförvaring var jag inte helt sanningsenlig. Inte nog med att jag säsongsförvarar kläder, jag har heller inte rensat bland mina ytterkläder. Jag har helt enkelt inte hjärta att skiljas från en enda jacka. Att jag har fler ytterplagg än jag har användning för stod väldigt klart när jag var tvungen att tillfälligt tömma klädskåpet och lägga jackorna på sängen.

Två eller max tre av jackorna är Andreas. Resten är mina. Och det är inte ens allihop, utan ett gäng ligger i lådor i källaren.

Vissa av jackorna är inte ens använda på flera år, men ändå så får jag hjärtsnörp av blotta tanken på att sälja eller skänka bort dem.

Att jag hamstrar ytterplaggen samtidigt som jag rensat så nitiskt i resten av garderoben är bortom logiska förklaringar. Inga argument biter. Jag vet att jag inte behöver allihop. Jag vet att de tar upp plats som jag kan använda till annat. Men jag vill inte! Många av plaggen är av lite finare kvalitet, och eftersom slitaget är sparsamt så hoppas jag att de ska hålla i tjugo år till. Minst.

 

Fusk eller inte – jag är inte redo än. Jag vill inte!

Kram Sophia

5 Comments

Lotterivinst – ge bort eller behåll?

Posted on

Martina hade den stora glädjen att gå på helgens stora modehappening; nämligen Säker Stils tårtkalas. Även om det på något sätt inte gick någon nöd mig under min landetvistelse, var jag ändå pyttelite avundsjuk. Det finaste av allt var ändå att hon plockade upp en utgåva av Säker stil (som jag bara haft på lån tidigare).. Så fin!

Och fått den signerad! Hur snällt? Det är vänskap det.

Mot bakgrund av denna fina gest kan det tyckas snålt att jag övertalade Martina att lotta ut sin vinst från tårtkalaset. Tydligen hade hon haft turen att vinna en utlottad silkeströja från Kerber.

Martina argumenterade för att hon vann den utan att ha deltagit medvetet (lottades tydligen ut på placeringsnummer) och således räknas den inte som ett köp. Förvisso sant men att behålla tröjan är ju inte desto mindre fel ändå. Om två ynka dagar har vi klarat oss fem månader utan att shoppa ett enda plagg. Fem månader! Det vore ju fel att ta emot ett plagg oavsett hur vi får det! Jag har tackat nej till gåvor från en välmenande granne, som ovetandes om mitt köpstopp, erbjudit mig en drös bättre beggade Filippa K-kläder (fått pga jobb) eftersom hen vet att jag älskar märket. Det sved men jag tackade så hemskt mycket för erbjudandet och sa tack, men nej tack. Jag är puritan och det står jag för. När jag läser dessa rader så känner jag bitterhetens smak i munnen.  Älskar ju ALLT med Filippa K, och ännu desto mer nu när jag har läst att de är i framkant vad gäller hållbarhetsarbete…

Vad tycker du? Är jag för hård?

Kram Sophia

2 Comments

Sommar sommar sommar

Posted on

 

Äntligen har värmen kommit till Sthlm och vi får hoppas att den behagar stanna. Jah är ju inget fan av sommarkläder. Tycker inte att det är så motiverat att lägga pengar på kläder som man ändå svettas mycket i och som blir solkiga snabbt. Så just nu har jag inte något vidare shoppingsug. Har haft taktiken de senaste åren att köpa några få plagg som får utgöra basen. Det har blivit några väl utvalda klänningar som fått hänga med år efter år. I sommar kommer jag bland annat leva i min Rodebjer kaftan, min t-shirt klänning från T by Alexander Wang och mina Acne tofflor.

Ska man annars fynda sommarkläder är det ju lätt värt att vänta till REAN, som infaller innan sommaren knappt börjat nuförtiden. Där brukar jag  ofta fynda de få sommarkläder jag faktiskt köper.

Kram på er/

Martina