trädgård

Hela helgen har bjudit på strålande väder, och vi – precis som resten av villaförorterna runt Stockholm –har svärmat ut i trädgården som myror. I måndag kom vi hem från Skåne, och genast fick jag ett il av arbetslust. Glipan mellan uteplatsen och marken måste fixas – med det samma. Konkade sten i tre timmar, och i går tog jag vid där jag slutade. Detta fotade jag i lördags kväll.

Idag har jag tätat alla springor med småstenar, och åkte också till blomsterhandeln för att köpa martäckare. Silverarv (tips av @karlerikhalldén ) och murgröna blev det. Hann bara sätta två murgrönor, resten av arbetet spar jag till nästa helg.

Sedan åkte vi till stallet på Skogsö och hämtade ett par säckar brunnen gödsel till dahliarabatten. Där träffade vi också Krigaren, en åttaårig mustaschprydd Tinkervallack. Han påminner mig om Hubbe som var min sköthäst när jag red på Malmö Ridskola. En brunvit skäck med bombastiska hovskägg och dåligt humör. När man vunnit hans förtroende fick man i gengäld den kärvänligaste och mysigaste farbrorn. Om han var på humör, vill säga.

Efter att vi hämtat gödsel, köpt marktäckare (samt en halv Medelhavsträdgård; två stora krukor, ett Myrtenträd – det gick ju så bra med de förra), pelargoner och en mängd fröer åkte vi hem och satte igång med sådden. Andreas satte potatis och jag ägnade mig åt dahliorna. Lyckades med nöd och näppe klämma in alla påsarna i fönsterbrädorna. Nu har vi inte en centimeter som inte är beslagtagen av chili, dahlior eller tomater.

Och det var den trädgårdshelgen!

Kram

För några veckor sedan sade jag upp mitt gymkort. Skaffade det på vinst och förlust i somras, men det blev mest en förlust för mig och vinst för gymmet. Vad ska jag nu göra med alla pengar?

Jo, förstår du.

Hälsa och välmående prioriterar jag högt, och vad är mer hälsobringande än naturen? Särskilt min egen natur, det vill säga tomten. Därför unnade jag mig ett intensivpass av Niclas på Villa Sundahl trädgård.

I onsdags kom han förbi för att titta på trädgården. Vi gick igenom varenda kvadratmeter, och han kom med förslag på förbättringar. Älskar att höra expertutlåtanden! Vi dedikerar ju betydande resurser till trädgården varje år, både i tid och pengar, men gör det mest på infall och utan någon plan.

Niclas kom med en del stränga uppmaningar. Som att:

– beskära vår häck för att den inte ska bli tunn där nere och yvig på toppen

– föryngringsbeskära syrenbuskarna rejält, beskära päronträdet, ta bort ”rockärmar” som Niclas kallade dem, och föryngra körsbärsträdet. Ena äppelträdet har fått kräfta, det är inte så mycket att göra åt just nu. Ta bort två häggträd som Niclas kallade för ”trädens ogräs”. Ett häggträd vuxit så pass att det skuggar vår benvedsbuske.

Men framförallt en del roliga idéer, som att:

– anlägga en perennrabatt under och andra sidan päronträdet.

– gräva fram berget för att anlägga en naturlig stig mellan framsidan och baksidan av huset.

– bygga en stödmur i backen och satsa på en rejäl köksträdgård. Vi odlade framgångsrikt potatis i den lilla slänten, och nu vill vi utvidga odlingsdelarna.

– rensa upp i syrenbuskaget, ta fram berget och lyfta fram ovan nämna bedvedsbuske, som hamnat i skamvrån.

– flytta vinbärsbuskar och komplettera med fler bärbuskar framför boden.

– flytta och gruppera pioner för sig och rosor för sig, för bättre effekt. Detta hoppas jag göra redan i höst.

– plantera en magnolia i sydväst.

– och flytta en hortensia för bättre effekt.

– låta klematisen ”white snow” bädda in hela vårt förhatliga plank. Och plantera pipranka som klättrar på ställningen.

– flytta ormbunkar för att rama in altanen som är byggd uppe vid bodarna.

Med mera med mera. Är otroligt inspirerad att förfina vår trädgård. Det bästa är att de flesta tipsen rörde sig om att förbättra befintlig miljö. Rumstera om, plocka fram eller ta bort.

Till skillnad från gymkortet gav ett ynka intensivpass omedelbar utdelning.

Kram

En sen kväll för en månad sedan körde Andreas in på uppfarten med en lastbil. När man öppnade sidoluckan vällde det fram gröna, feta rhodondendronblad och lila blommor som satt på en 30-årig parkrhodondendron från Lidingö.

”Hejdå, ska bara följa med grannen och hämta en rhodondendron. Kommer snart”, sa han någon gång kring lunch. Minns att solen stod högt och jag tänkte att det här var ju ett roligt infall.

I alla fall. Eftersom Rhodondendron har väldigt ytliga rötter går de att flytta ganska lätt. Vår granne hade lyckats jaga fatt i en på Blocket som stod olägligt på en radhustomt på Lidingö. Den skulle flytta hit.

Andreas och vår granne slet i nästan åtta timmar. De fick gräva och släpa busken till den hyrda lastbilen. När Andreas kollade stegräknaren på kvällen hade den räknat 25 000 steg. Han sa att det var ett av de värsta träningspassen i hans liv. Så att du vet vad du har att vänta dig om du får liknande infall.

Men här bor den alltså nu. Mellan två parkeringsuppfarter i Saltsjöbaden.

Den är cirka tre meter hög och tre meter bred och i slutet på maj slår den ut i lila blommor. När vi fick ner den i jord tappade den nog alla blad av i rena chocken dock.

Alla små sidorötter planterade vi också mellan våra tomter. Rhodondendron växer väldigt långsamt, men tids nog blir det förhoppningsvis en präktig buske av dem också.

De grävde en ganska grund grop och satte busken i. Och fyllde på med surjord. Eller ja, våra byggarbetare som byggde grunden fick faktiskt pausa i arbetet för att hjälpa till att lasta den ur lastbilen.

Sedan har vi vattnat, vattnat och åter vattnat i en månad. Den är otroligt törstig! Bara efter några timmar ur jord börjar bladen krokna, och för att den inte ska dö är det otroligt viktigt att hålla rotklumpen fuktig.

Några blad har blivit orange och trillat av, men änsålänge verkar den vara vid liv i alla fall. Om detta lyckas kan det ändå vara livets bästa återbruk. Då har vi sparat 30 år av väntan.

Fint va?

Kram

Nu är det som allra finast i trädgården. Det säger jag förvisso varje vecka. Plockar in av allt som finns och trycker ner i vaser. Diskriminerar inget!

Veckans trädgårdsbukett blev doftschersmin, pion, säsongens första dahlia och så ett fång rosor från klätterrosorna vi satte förra året.

Försöker att alltid plocka in en ojämnt antal av varje, antar att jag tycker att det blir finast så. Knipsar alltid om kvällen, eftersom jag läst att blommorna står sig längre i vasen då.

Skär långa snitt i stjälken, tycker att i princip alla blommor mår bra av det. Plockar också bort alla blad som hamnar under vattenytan i vasen, då håller sig vattnet fräschare. Byter vatten gör jag när jag kommer ihåg. När en blomma gjort sitt möblerar jag om buketten. Ibland sticker jag ner något nytt, ibland delar jag upp det som är kvar i mindre vaser. Och sådär håller jag på tills varenda blomma fått vara vasens drottning.

Har du några tips för att få trädgårdsbuketten att hålla länge?

Kram

Sophia

I söndags åkte familjen på utflykt till Ulriksdals Slottsträdgård. Det var dumt, för pengarna flög som svalor ut plånboken. Har absolut ingen självkontroll i slottsmiljö tydligen.

Vi köpte:

En rhodondendron klippt som en kungspudel. Ja men varför inte? Morgenrot heter heter den och är en så kallad prakt-rhodondendron. Jo man tackar!

Den tänder upp som en fyr på slänten bakom huset. Är de ens på riktigt? Måste gå ut och peta på blommorna då och då för att säkerställa att de inte är gjorda av plast.

Men det var förstås bara början. Jag kan ju som bekant inte passera en pion utan att falla för frestelsen att ta med den hem. Vill omge mig av ett harem av pioner. Därför impulsköpte jag fyra stycken, för det var så många jag kunde bära.

På temat knallrosa pioner köpte jag en Itoh-pion, en hybrid mellan buskpion och örtpion. Detta är en Hillary och jag planterade henne precis utanför köksentrén. Så att man får ett hjärtligt välkomnade ut i trädgården.

En meter bort planterade jag en Pink Hawaiian Coral. Ser anskrämlig ut på produktbilden, men jag har höga förhoppningar. Löftet om doftande, korallrosa blommor var allt som krävdes för att jag skulle öppna plånboken.

Det blev en Madame Calot också. Också en doftpion, med cremevita, ljusrosa blad med karmosinröda fläckar. Tänker mig att detta är en pion för äkta romantiker?

Sist men absolut inte minst fick jag med en Mothers Choice. ”En av de till formen vackraste pioner som finns” står det att läsa på Pionsällskapets hemsida. Vann en guldmedalj i en internationell piontävling 1994, tydligen. Och nu får en stå här hos mig?!

Slut på trädgårdshaul!

Ps. Tur att jag inte köper kläder och prylar som jag köper växter. Du förstår ju att det inte är klokt. D.s

Kram

Om jag lyckas idka självbehärskning med tulpanerna, går det desto sämre med narcisserna. Inte en enda kommer att blir kvar för att pryda trädgården, utan jag plockar girigt åt mig själv. Har gjort en bukett i väggvasen från Upsala Ekeby som jag köpte snordyrt på Tradera. Värt det alla gånger.

Satte 25 lökar av Irene Copeland. En gullvivegul narciss som påminner om dahlia. I höst sätter jag 25 till, för de här var väl de raraste du någonsin sett?

Det klargula inslaget har jag Double Campernelle att tacka för. Så fint med en riktig färgklick! Minns inte hur många jag satte, men ett tiotal lökar kanske?

Vanliga hederliga Trumpetnarcisser kan man väl aldrig ha för många av? Behövde inte köpa några fler lökar, eftersom de dyker upp på de mest besynnerliga platser i trädgården. Viktigt att variera i storlek, och det här är en riktig bjässe.

Orkidénarcissen köpte jag utan större eftertanke. Nu är jag väldigt tacksam för den dock. Så fint mer ett skirt inslag i buketten. Nätta, slöjlika blad och och en skir, ljust gul färg. Som en näpen prinsessa? Fin hursom.

Den enda jag väntar på är Delnashaugh – en aprikosfärgad, präktig stjärnnarciss. Typisk förnäma blommor att komma sent dock.

Tack för titten!

Har du tips på några fina lökar jag ska sätta till nästa år? Do share.

Kram

Välkommen till min prunkande köksentré. De första tulpanerna blommar och det med besked.

Även bland tulpanerna är Verona Sunrise en fägring. Det är som att ha rosa godis i rabatten.

Slits mellan att vilja låta dem stå kvar som prydnad åt hela trädgården, eller girigt plocka in och ställa i vas åt bara mig själv. Hoppas att jag har självbevarelsedrift nog att låta dem stå, annat vore ju snålt.

Kram

Sophia

Det är snudd på omöjligt att föreställa sig när hela Stockholm är vadderad av tjock, fluffig bomull – men om ett halvår kommer trädgården att se ut såhär.

Eller om jag får bestämma, kanske mer såhär? Som hos Charlie McCormick. Det är ju såhär en trädgård ska se ut. Rikligt med grönska och som ett strössel av ädelstenar.

Jag vet inte exakt hur många dahliaknölar han äger, men jag gissar att de står för en betydande del av hans tillgångar. Har du sett så fiffigt? Han bygger ett litet staket som stöttar upp dem. När de är uppvuxna syns det inte över huvud taget.

Terrakottakrukorna på pinnar är tvestjärtfällor. Man fyller dem med halm och så bosätter sig krypen i dem i stället för att gnaga sönder blommorna.

Jag har köpt på mig ett gäng nya knölar i år. Förra årets knölar ligger i källaren, och jag funderar över bästa tidpunkt för att väcka dem ur vinterdvalan. Planen är att göra en maffig dahliarabatt på andra sidan grusgången. som vi ju håller på att piffa till.

I år kommer jag att testa att förgro dem i plastpåsar. Förra året förodlade jag dem i april, men hade gärna påskyndat blomningen några veckor. Kanske att jag kan börja redan i mars?

Kram

Sophia