Month: oktober 2021

För någon vecka sedan skickade Isabelle McCalister en bild till mig på instagram och ba ”trodde detta var du först?1”.

Sannerligen! Spöklikt ju! ”Mitt 1800-talsjag” svarade jag.

Om jag bara hade anat exakt hur mycket jag.

Självporträttet är Elin Kleopatra Danielsson Gambogi, finsk konstnär född 1861 och död 1919. Så förmäten är jag inte att jag säger att jag påminner om henne. Jag konstaterar bara att vore jag en 1800-talskonstnär så vill jag vara som henne.

”Danielson-Gambogi vände sig mot starka traditionella uppfattningar om män och kvinnor och den allmänna undervärdering av kvinnor som hon såg i sin samtid. Hennes verk var ofta provocerande för finländska konstkritiker, då motiv som vardagligt lättklädda kvinnor, underkläder och obäddade sängar var ovanliga och ansågs opassande i den tidens finländska måleri.”

Men visst? Samma ögon, ansiktsform och uppsyn. En av naturen förlänad alert näsa.

Elins egen syster Rosa eller ”Tytty” stod modell för mitt favoritmotiv: Avslutad frukost, 1890. Ett av Elins kännetecken var att avbilda kvinnor som rökte. ”Just cigaretten var ett kännetecken för den moderna, bohemiska kvinnan och en revolt mot kälkborgeligheten” står det att läsa.

Tant Baldas tidsfördriv, från 1886, väckte mycket uppmärksamhet när Elin målade den. Antar att det är på grund av cigaretten och det hemskt okvinnliga kortspelet.

Jag får nästan rysningar av när jag tittar på motivet ”mor”. Tänk så många kvinnor genom året som suttit i exakt den ställningen och försökt få bebis att pricka rätt. Koncentrerat sig och bitit sig i läppen av smärta. Försökt pricka bröstvårtan innan en hungrig bebis satt sig som en sugklocka på vårtgården.

Om Elin bara visste hur lite som hänt på de 130 år sedan hon målade ”En mors omsorg” 1891. Kunde varit en ögonblicksbild från mitt liv förskolehösten 2021 faktiskt.

Tvätt på tork från 1896 är också väldigt intagande. Tycker motiven är så otroligt före sin tid. Intima porträtt av kvinnor som arbetar, röker, spelar och som inte är objekt uppställda för att behaga eller vara sedellärande. Tänker att dessa motiv kräver en särskilt skarpsynt kvinnlig blick?

Eller vad vet jag. Är långt från en konstvetare tyvärr och kan knappt skilja en stil från en annan. Men vore jag född i en annan tid och i en annan kropp önskar jag mig inget hellre än att vara Sophia Kleopatra Danielsson Kambogi.

Kram

Snart, snart snart hoppas jag att vår tillbyggnad är färdig. Just nu ser allt bedrövligt ut, som det gärna gör under pågående arbete. Det är byggställningar överallt, papp i stället för fönster, en sönderkörd trädgård full med redskap och material. Och hjälper inte att vi mitt i allt rev schacket (ett vrak till byggnad som varit fallfärdigt sen 50-talet) för att bygga upp en ny bod. Herregud. Men som jag längtar!

Efter att ha en köksingång igen. Med garderober och plats att ställa skor. Måla kommer vi dock inte göra förrän nästa år. Och då passar vi på att måla om hela huset. Det längtar jag också efter!

Längtar efter att gå bus eller godis med barnen! Vi kör gemensam slinga med flera andra familjer från samma förskola. Lagom läskigt att gå och knacka på förskolekompisarna.

Längtar efter mängder med varma drycker. Spelar ingen större roll vad det är sålänge det ryms i en kopp.

Att fixa juldekorationer! Igår går jag all in i november. Har mängder med tapetprover som väntar på att bli till stjärnor. Tänkte teama ihop med en granne och gå loss i pysselverkstan. Är road av all sorts pyssel, så länge det innefattar tapetprover.

Kommer heller inte hålla tillbaka på något annat. Min förhoppning är att hemmet är helt färdigt till jul även på insidan. Då ska vi fira!

JUL. Så sugen på att börja jula! Ska snart börja författa årets Nissebrev, en angenäm syssla för alla oss föräldrar med oförlösta författardrömmar.

Och sist längtar jag innerligt efter snön och minusgrader. En intensiv, krispig och kall och tidig vinter om jag får be. Tycker inte det behövs någon närmare förklaring.

Vad längtar du efter i höst?

Kram

Sicka sketna dagar vi har bakom oss. I fredags blev minstingen kräksjuk, och som på ett givet klockslag i lördags natt insjuknade resten av familjen.. Alldeles lagom tills att Nils återhämtat sig. Vet inte vad som var värst; att tre familjemedlemmar var sjuka samtidigt eller att den fjärde inte var det.

En liten överlevnadsguide för småbarnsfamiljer i nöd:

– Spola med locket nerfällt. Ett råd man iochförsig alltid borde tillämpa, men ack så viktigt i kräksjuketider. Annars sprider sig små aerosoler med kräk i badrummet varje gång man spolar.

– Vinterkräkan må vara skoningslös, men den är i alla fall kort. Mitt träningsarmband loggade min förhöjda puls under den mest plågade tiden som ett träningspass. 6.40 minuter hade jag tränat, sa den. Det hade jag absolut inte. Men trösten är väl ändå att på mindre än en arbetsdag är det värsta över.

– Tvätta på 95 grader och svabba badrummet med klorin. Klorin är absolut inget vi har i hushållet vanligtvis, men vi köpte en flaska när Nils insjuknade att för att kunna svabba rent badrummet. Tackochlov. Vi har ju bara ett badrum som vi dessutom ska dela med hantverkare. Använt endast i nödfall går det an. Att tvätta på 95 grader är ju heller ingen miljöhandling direkt, men man är tacksam för möjligheten när handdukar och sängkläder behöver saneras.

– Våga be om hjälp. Våra grannar kom förbi med coca-cola (vet inte om det faktiskt hjälper eller om det är placebo, men tillståndet blev klart förbättrat efteråt) och en kasse med rester från kalaset Juni missade.

– Fri tillgång på saft och skärmar. Det jobbigaste med allt var nog ändå att Nils piggnat till lagom tills resten av familjen låg nere för räkning. Han fick roa sig bäst han kunde med Ipad, film och tuschpennor. Vid ett tillfälle måste jag dåsat till under min vakt och vaknade sedan till med grön tusch på halsen.

– På temat lägstanivå kan också mat ingå. Nils fick livnära sig på yoghurt prick en hel dag, eftersom ingen av oss var rediga nog att stå upp tillräckligt länge för att koka pasta. Han klagade då rakt inte.

– Fyll på med probiotika. I kylen förvarar jag en burk med mjölksyrebakterier. Den kom väl till pass när magen är känslig efter en sån ansträngning som vinterkräksjukan. Läste att probiotika kan hjälpa tarmfloran att återhämta sig snabbare. Är förstås ingen expert, men nog upplevde jag mig snabbare återhämtad än min man som betackade sig mjölksyrebakterierna.

– När faran är över kommer det viktigaste: gå ut! Svabba rent och torka upp det värsta och sen måste man bege sig ut och andas frisk luft. Vi gick ut på promenad och kom inte hem förrän två timmar senare, påfyllda med D-vitamin och så gott som återhämtade. Det allra viktigaste är ändå att fira att man känner livet i sig igen. Inget får en att känna sig så levande som när man varit så illa däran.

Har du något tips att bju på?

Andra veckan i oktober är snart till ända. Det har varit både högt och lågt och mot slutet i det närmaste avgrundsdjupt.

Det började bra med min första vecka på Min Pension. Jag kommer bland annat att jobba med ett projekt för hållbart pensionssparande. Måndag till torsdag jobbade jag hemifrån, och på fredagmorgonen cyklade jag inte till kontoret. Finge jag välja skulle jag inte göra på annat vis.

Precis innan alla vildvinslöv föll till marken var det såhär vackert på Vår Gårds fasad. Som att naturen stod i brand!

Här sitter jag när jag jobbar hemifrån. På mitt nya skrivbord och med skomakarlampan som ska få en liten uppgradering…

… i form av en brun tvinnad textilsladd och en mässingskrok! Jodå, som hämtat från den gamla goda tiden när elen kom till Sverige. Vi var på Nacka Byggnadsvård i onsdags för att köpa en dörr till badrummet, och passade på att köpa tvinnad textilsladd på meter och en lämplig krok.

Vem är det som bakar i er familj? Hos oss är det Andreas och barnen. Han har ordnat med en bok med lättbakade recept och låter Juni göra det mesta. Här vispar de någon slags röra..

.. som tillslut med chokladrutor. Hjälpte till gjorde jag ej. Med annat än att provsmaka. Väldigt gott! Men alltså bakning och matlagning. Förstår inte hur det kan vara en så stor grej på sociala medier? Så vidrigt stressframkallande och tråkigt. Och det står jag för!

En annan medelklasshobby jag absolut relaterar till är det hysteriska trädgårdspåtandet. De sista dahliorna från rabatterna är upptagna, friserade och lagda i kartonger med torv. Nu är det bara krukorna som ska bäras in. Pjuh! Dahliorna upp, tulpaner ner. Ska göra ett inlägg med alla sorter jag köpt i år. Men det kommer bli med lika delar skam och förväntan. Har absolut köpt orimliga mängder lökar.

I torsdags hörde jag på radion att torv är lika dåligt för klimatet som kol och olja. Men då var redan försent! Till nästa år ska jag hitta ett bättre alternativ att övervintra dahliorna i. Nu ska jag bara

Delar dahliorna gör jag till våren. Vet inte vad som är bäst, att dela på hösten eller våren, men nu får de ligga såhär.

Har också plockat in vad jag tror är säsongens allra sista bukett. Malva och rosenskära. Tja, men detta har jag förvisso sagt ett par gånger nu. Blir alltid överraskad över vad som skjuter upp. Såg att våra rosor hade fått en omgång knoppar till, har jag tur blir det en bukett rosor till.

Och sen blev det fredag och jag cyklade in till kontoret för att delta i en workshop. Hinner precis avsluta och ska skriva sammanfattningen när både jag och Andreas måste bege oss hemåt för att hämta upp en ynklig unge som kräkts på förskolan. Äntligen!

Kram

Praktiken har dragit igång i dag. I kommande tio veckor är jag en junior, junior UX-designer på Min Pension och hjälper 4.2 miljoner personer att bättre förstå sin pension. Har noll erfarenhet av pensioner (förutom när jag sommarjobbade hos dem) så detta var ett intressant val av dem. Asch, ska inte baissa mig själv. Man behöver bara vara bra på det ingen annan kan, resten kan man lära sig.

Vill tipsa om två fantastiska poddavsnitt. Eftersom bildning och underhållning är precis den medicin jag ordinerar mig själv inför en ny vecka.

You Can’t Always Want What You Like – The Happiness Lab

Ett ohyggligt bra avsnitt om varför vår hjärna sällan – eller aldrig faktiskt – vill göra saker som vi vet att vi mår bra av. Som morgonträning, rensa i vindsförrådet, äta hälsosamt etc. Jag känner en enorm tillfredsställelse när jag avklarat exempelvis ett träningspass eller en tjock bok. Trots detta är det likväl en inre viljornas kamp inför nästa träningspass. Om den milsvida skillnaden mellan att gilla att göra saker och vilja göra saker.

Lyssna här.

Parmiddag och patologisk rädsla för tobak – Flashback Forever

Har precis dykt på denna juvel bland glaskulor som är Flashback Forever. I avsnitt 70 sovrar de guldkornen från tråden ”Tacky medelklassvanor” som var aktiv mellan 2006 – 2012. Först frustar man av skratt. Sen skruvar man på sig av obehag och slutligen – om man inte befinner sig inte ekonomiskt på fisens mosse – ilar det i smärtpunkterna. Det handlat om folk som gillar MAAAAT. ”GU SÅ GOD MAT”, skrytböcker i 90-talsutgåvor, att i tid och otid fråga bekanta ”var sitter ni då?” med anspelning på deras arbetsplats, folk som aldrig blir brunbrända utan bara rödbrända med flagande flint, folk som bara dricker på lördagar och som vill konversera om sina resmål. Om folk från tacky medelklass, helt enkelt.

Lyssna här.

Minns du när jag skrev om nystartseffekten inför hösten? Ett par månader in är det dags att utvärdera hur det har gått.

Såhär skrev jag då:

”För det första har jag sagt upp mitt fasta frilansuppdrag. Det handlar inte om brist på vilja, utan den krassa insikten om att tiden inte räcker till allt jag vill göra.Det är viktigare att de projekten jag åtar mig blir bra, än att jag tackar ja till många. Året som gått har lärt mig att jag behöver en större tidsbuffert i vardagen.”

Jag försöker verkligen värna tidsbufferten, men utmaningen växer i takt med att fler och fler åtaganden sker på plats. Som småbarnsförälder är läggandet av livspusslet något som görs med största möda. Ens tjänster är alltid efterfrågade! All tid som jag lägger på transporter till och från skola eller arbete är tid som jag inte ägnar åt varken arbete, skola eller familj. Om jag får vara krass. I min värld är det dålig tidsekonomi att lägga flera timmar varje dag (jag har ca en timme enkel väg) på transporter, om arbetet kan genomföras med samma resultat hemifrån. Målet är att bibehålla en flexibel vardag och bara åka in till skola eller praktik (den börjar på måndag och det ska bli otroligt kul) när det är motiverat. För att ekvationen heltidsarbete och pendling ska gå ihop krävs det nämligen att alla fritidsaktiviteter och socialt umgänge tas bort helt. En avvägning jag inte är beredd att göra. Jag har redan provat att offra hälsa, umgänge och fritid för att kunna arbeta heltid i stan. Arbetet fungerade men vardagen rämnade när tiden och energin inte ens räckte till familjen.

För det andra har jag bokat veckoplaneringsmöte med Andreas varje söndag. Med agenda och stående mötestid och hela klabbet. Då ska vi planera för alla veckans aktiviteter. Städning och fritidsaktiviteter. Vilka dagar man absolut inte kan vabba (Bättre att rusta sig mentalt för att allt blir vabb, och alla dagar barnen kan vara på förskolan får betraktas som en bonus.) Vad man behöver i form av egentid eller träning och vad som fattas i kylen. Och vem som bokar lekträffar

Ahapp. Det här har vi verkligen misslyckats med, inget att hymla om. Vi höll ut i två veckor och sedan glömdes det bort. Synd på en sån god idé. Nu inser jag att vi måste ge det en ny chans. Både jag och Andreas kommer att behöva pendla in till stan minst ett par gånger i veckan från och med nu. Mer logistik öppnar upp ytterligare möjligheter för missförstånd. Bättre att förekomma missnöje med tråkig men vuxen planering.

Min allra viktigaste helgsyssla var att läsa ut 1795 – Bellmantrilogins avslutande del. Det är en deckarsvit som utspelar sig åren efter mordet Gustav den 3:e.

Den tredje boken tar vid precis där 1794 slutar. I ett eländigt Stockholm märkt av fattigdom och krig, och utan nåd för dess invånare. Jag var så uppriven efter 1794 att jag ett tag övervägde att mejla Niklas Natt och Dag och kräva att han inte pinade karaktären Anna-Stina Knapp något mer, ”snälla välj någon annan att plåga, inte mer!” . I alla fall. Den sista boken släpptes precis och jag läste den i vad som kändes som ett andetag.

Bellmantrilogin är absolut våld och misär i övermått, ofta så verkligt beskrivet att man förnimmar fantomlukter från ett stinkande Södermalm. Men de är fantastiska deckare, unika i sitt slag. Skrivna på ett språk som kräver en stunds anpassning, men som efter några sidor känns så hemtamt att man riskerar börja svänga sig med uttryck som ”jag plägar” i tid och otid. Ångrar inte att jag gav 1795 hela min fredagkväll.

Nästan än viktigare syssla. Tapetväljeriet. Fick hem ett lass tapeter, mestadels William Morris (vilken överraskning!) men ett par bubblare från Svenskt Tenn. Mina favoriter från högen är den beigegula längst ner till vänster eller den grönvita i mitten till höger. Båda från William Morris. Jag tror att de blir fina komplement till resten av tapeterna på nedervåningen. Är också fruktansvärt nöjd över att jag fick STOORA tapetprover. Vilken skillnad jämfört med de små frimärkena man oftast får. Köpte dem på Alviks Måleri för 20 kr stycket. Rekommenderar!

Kram