En klänning från en kompis och en äng som är en trädgård

Jag hade tänkt skriva ett helt annat inlägg egentligen. Men vi åt spontanmiddag hos en granne och kom hem alldeles för sent och så var det med en planen. Låt oss prata om klänningen i stället.

Den har jag köpt av min kompis. Hon köpte den från Carin Wester, eller åtminstone där Carin Westers plagg säljs.

Erkänn. Väldigt Ganni, vilket antagligen är meningen. Älskar precis allt med den, förutom omlottringningen som jag måste knäppa med en säkerhetsnål.

Tänkte fästa en hyska och hake vid ringningen i stället. Kan det funka tro? Hojta gärna om du har något annat tips.

Senare i veckan ska vi prata om en rafflande grej.

Kram

Sophia

Ny, gammal klänning

I vintras kom jag över en linneklänning på Statsmissionen för 90 kr blankt. Den satt ganska illa redan när jag köpte den. Några månader senare, när kroppen ändrat sig, satt den ännu värre. Men en prima linneklänning gör man sig inte av med i första taget.

Det största problemet var passformen. Eller snarare bristen på passform. Ett annat problem jag hade var kragen och bröstfickan. Två detaljer som sällan uppskattas av oss med mogen byst. De skulle väck.

Vi börjar med efter-bilderna för det är min blogg och jag bestämmer.

Tadaa!

Till klänningens fördel talade längd, färg och material. Skön och svalkande på heta sommardagar.

Alldeles lagom markerad i midjan.

I ryggen finns ett litet knyt. Det går att knyta även fram. Knytet gjorde jag av den gamla kragen.

Det enda som fattas är en liten hyska ovanför översta knappen för att hålla ihop klänningen över bysten. Den blev lite mer urringad än jag planerat eftersom översta knappen fick stryka på foten.

Annars ser den ut såhär.

Så tog jag in den i midjan:

Först tänkte jag sy in den i sömmarna. Men via instagram fick jag toppentipset att göra band av kragen och knyta den i stället. Eller ursprungstipset var att sätta fästen, men jag förenklade idén till ett knyt. Mer anpassat för nivån entusiastiska nybörjare.

Så här gjorde jag:

  • Sprättade bort kragen så försiktigt som möjligt
  • Vek kragen på mitten, strök och klippte sedan där jag strykt
  • Sydde ihop alla kanter
  • Måttade var banden skulle sitta i midjan
  • Sprättade två lagom stora hål i sidsömmarna
  • Petade in banden och sydde igen sömmen

Ny ringning

Den nya ringningen var inte det minsta snårig att få till. Viktigt är att använda ett strykjärn och verkligen pressa sömmarna innan de sys. Pressa, nåla och prova. Jag använde bara ögonmått och känsla.

  • Vek in kragen och måttade in med ögonmåttet hur jag ville att den nya ringningen skulle se ut
  • Pressade ordentligt med strykjärnet över viket och nålade
  • Klippte bort överflödet
  • Sydde raksöm och sicksackade de råa kanterna

Och svårare än så var det inte.

Så här såg klänningen ut innan mitt ingrepp. Bilderna gör den inte rättvisa, du får ta mig på orden helt enkelt.

På instagram har jag dokumenterat steg-för-steg bild och sparat i en höjdpunkt. Spana in den!

Kram

Skördetid hos Dahliabonden

Jag får inte nog av trädgården just nu. Varje kväll går jag ut och nyper mig en till blomma och ställer i en vas. Titta på mina pioner? Overkligt vackra, som tecknade små varelser. De djupröda rosorna fick jag av en granne och bara doften allena gränsar mot magi.

I väggvasen har jag petat ner doftschersmin, en pion, den sista honungsrosen och rosa, gammaldags rosor som doftar torp, nymanglade lakan, eftermiddagsté och nytryckt deckare. Eller så doftar de för mig i alla fall.

Kram

Sophia

Den midsommar som blev

Midsommardagens morgon vaknade vi i arla morgonstund. Väskorna var packade, färdrutten planerad, kaffet förberett i bryggaren. Och minstingen vaknade grisförkyld. Det var inte tu tal om annat än att ställa in firandet med morbror, morfar och Annika i Lindesberg.

Vi bestämde oss för att göra det bästa av dagen ändå. Kylen ekade tom och morgonkaffet fick vi ta med grädde eftersom vi inte brytt oss om att handla. Men humöret var det inget fel på! Frukosten åt vi under parasollet och sen satte vi igång med kranstillverkningen.

Det blev en enkel variant av ståltråd och doftschersmin.

Ingen midsommar utan stång! Vi gjorde en egen miniatyrvariant.

Som en luden fågelskrämma. Det här var vad blomster vi kunde undvara från den oklippta plätten i backen bakom huset.

I skuggen var det 25 grader. Bar ut leksaker och tält till barnen. Kjell var inte sen att söka svalka.

Har du sett att Nils lärt sig stå på egen hand? Här smakar han på munstycket till vattenkannan.

Knappt hade vi dukat undan lunchen förrän vi ställde fram finkopparna i trädgården. En granne som också fick ställa in firandet pga förkylt barn erbjöd sig att komma förbi med..

Jordgubbstårta! Synd att den skulle gå till spillo. Vi fikade oss igenom eftermiddagen.

Barnen roade sig i trädgården.

Och i tältet. Ändå lifegoals på den här bilden. Ett flyktigt ögonblick av stillhet.

För tredje gången dukade vi upp i trädgården. Tände grillen och lade på hjort vi fått av en granne som jagar. Drack alkoholfri öl och kände oss liknöjda med stång, krans, grill, jordgubbstårta och fika.

Sen kunde dagen varit slut. Men det var den inte. Vi struntade i disken och åkte ut med båten i stället.

Lade oss i vår favoritvik som ligger en kvart från hamnen. Sjön var kav lugn och solens strålar värmde fortfarande trots att klockan var halv åtta. I sommarhusen var det uppdukat för traditionsenligt firande; långbord, vimplar, grill, sång och dans. Ljuden från samtal, stök och musik färdades över vattnet. Idyllen var nästan för mycket för att ta in.

Nils slocknade i min famn på vägen ut från hamnen. Storbarnet och Andreas fiskade lite. Inget ville nappa just i dag.

Sen kunde jag inte vänta längre.

Ytan var lika ljummen som luften.

Andreas kastade sig också i. Som en scen ur en Pripps Blå-reklam.

Det var tillräckligt varmt för att ligga i och dra sig i det svalkande vattnet. Senaste gången vi var här var kvällen innan Nils föddes. En sensommarkväll lika ljummen som denna.

Vi vinkade adjö till viken samtidigt som Nils vaknade till från sin slummer. Sen åkte vi hem och stupade i säng; mätta och nybadade.

Och det var den midsommar som blev.

Hoppas att du också hade det bra, vad du än tog dig för.

Kram

Sophia

Tittar på folk som gör saker

Det finns mycket jag vill göra just nu. Det mesta som kräver händer (och helst minimalt med tankearbete) lockar. Mellan arbete, barnbestyr, cykelpendling och livsadministration räcker tiden inte till ens en bråkdel av allt jag vill göra.

Så jag har en ny syssla: Titta på när medan gör saker. Nästan lika tillfredsställande som när jag gör grejer själv.

Här är några saker jag tittar på just nu.

Sandra Nicole (@sandranicole.se) är kläddesigner för sitt egna märke Scandienne och verkar ha så otroligt god smak. Om jag nu får ta mig friheten att bedöma sånt. Hon delar frikostigt med sig av när hon syr. I dag la upp en story när hon ritade av ett sånt mönster som man printar själv och sen ritar av (ett litet helvetesarbete om du frågar mig). Kollade flera gånger. Mmm.

Byggnadsvårdsföreningens konto är det fönsterrenoveringsvecka (hos oss också, vilken slump!) och @fonsterdoktorn_o_syster_rolf är gästpostare. Videos på hur man ordnar ergonomisk arbetsställning, bygger torkställning åt fönster, vibrerar ner glaset. Så otippat belönande att se på när andra sliter med pilliga arbetsuppgifter.

Min senaste instagramförälskelse är Sophiewhiskeytango och Majade. De syr grejer. Fluffiga marängblusar, Madicken-klänningar, omlottkjolar– allt i samma romantiska och lekfulla snitt. Material är inte sällan ett gammalt lakan och de verkar gå mest på känn och lust. De har ett gemensamt Project Runway där de delar med sig av veckans sömnadsprojekt (MED instruktioner). Är helst besatt. Tittar gärna på deras storys om och om igen. Har via hot på DM försökt tvinga dem att skriva en bok.

Här är ett axplock av mina favoriter.

Kolla kjolen?! Ett gammalt lakan.

Tänk vilken kalaspingla jag skulle vara i denna.

Alltså den här! Pax för allt.

Ibland är det nästan roligare att fantisera om sakerna man ska göra. I fantasin blir ju allt perfekt.

Kram

Sophia

Helgbestyr

I helgen har jag:

Badat varje dag. Minst två dopp. En simtur ut till flotten och tillbaka. Har man badat sedan i januari känns sjutton grader som en mild, sval bris mot kroppen.

Ätit varenda måltid utomhus.

Plockar trädgårdsbuketter.

Bjudit på två middagar.

Gått på kalas.

Burit solhatten från Carin Wester varenda dag.

Skänkt en tacksamhetens tanke över att vi har förmånen att bo där vi vill leva. Nära natur och vatten. I sällskap av fina grannar och omgiven av kulturhistoriska hus. Jag vill ingen annanstans.

Tagit in första bondpionen.

Blivit hög på doften av honungsrosor.

Monterat en rosbåge. Okej, det var Andreas. Men med understöd av mig.

Har du gjort något kul? Berätta!

Kram

Mattbryderier

Ett tecken på att vi börjar komma iordning här hemma är att vi ägnar oss mer åt piff. Färre tapetseringsprojekt och hyllbyggande och mer prydnadssaker. Mattor är förstås inte bara för prydnad, men har ju inte stått högst på vår priolista i alla fall.

Men mattor är inte att underskatta. Rätt matta ger rummet en textil och ombonad känsla. Mattan gör också att några stolar och bord går från att kännas som en hoper möbler till en sittgrupp. Ramar in helt enkelt.

För oss som bor i ett gammalt hus med självdrag är det nästan lag på en matta i varje rum. Under vintern har vi sällan lyxen att ha 20 grader inomhus (även om vi har bergvärme) och kalla golv får det att kännas extra ruggigt. Då behövs mattor!

Nog om dem. Nu har vi äntligen tre stycken!

I matsalen har vi en jute/sisalmatta från Ikea. Hellestad heter den och vi valde den allra största. Både jute och sisal är naturmaterial som är förhållandevis miljövänliga att framställa. Mattan är slitstark, tålig mot smuts och dessutom vändbar. Välbehövligt i en barnfamilj.

Mattan gjorde hela rummet ljusare, trots att det är vårt murrigaste rum.

I köket har vi precis lagt en trasmatta. Det är kanske det köksligaste som finns? Förr gjorde man dem på gamla kläder och hushållstextilier som sjöng på sista versen. Vår är gjord på återvunnen bomullsdenim och kostade typ 200 spänn. Blir sugen på en till men i en annan färgställning.

Den andra ska i så fall bo framför dörröppningen som leder in till biblioteket. Vi får se.

I vardagsrummet har vi Andreas mammas gamla matta. Från 60/70-talet och av finaste ullkvalitet. Jag kan tyvärr inget mer om mattan, men jag är väldigt förtjust i den. Brokig på precis rätt sätt. Egentligen letade vi efter en annan sorts matta och jag beställde mattprover och spejade på auktionssajterna. Denna var egentligen tänkt till biblioteket. Du kanske tror att jag vill framkalla ett slaganfall som valt två olika mönster jämte varandra? Det vill jag verkligen inte!

Grejen med mönster är att de går utmärkt att matcha. Eller missmatcha. En av soffans blommor plockar upp den rosa mattan. Ett annat knep jag lärt mig är att matcha mönster som har samma mättnad. Alltså inte ett svagt, dämpat mönster med ett starkt.

Korkbordet är ett väldigt trendigt bord från Ilse Crawfoords kollektion för Ikea. Helt ärligt är jag inte överdrivet förtjust i det, men vi har haft det länge och det är otroligt praktiskt med småbarn. Inga skarpa kanter att trilla in i. Men nu kommer jag bort från ämnet.

Nu ska vi prata om biblioteket. Vad ska jag ha för matta där? Jag är inne på en antik. orientalisk matta. Som drar åt ljusblått, vet inte riktigt varför.

Kanske för att det vore en fin kontrast till den rosa-röda tapeten?

Har du några tips?

Kram

I blomsterrabatten

Jag har ju hintat att blomsterkontot i princip är tömt för i år. Nu tänkte jag att vi skulle kika på vad jag köpt i blomsterväg.

Min rabatt har inga direkta ledord eller så. Jag planterar bara sånt jag tycker är en fröjd för sinnena; vackert eller väldoftande. Märk väl att jag är fullkomlig novis. När jag flyttade hit visste jag inte ens vad perenn var för något (fleråriga växter är det alltså). Det är ungefär nivån.

Störst hål i plånboken har Vidjehortensiorna Annabelle grävt. De är planterade på ostsidan av huset och har morgon-och lunchsol. Köpte först tre plantor bara för att inse att det behövdes minst fem till. Planterade dem i april i sur Rhodondendronjord på Handelsträdgårdens inrådan.

De ska bli en till en och en halv meter höga och blomma med tallriksstora vita blommor. Nu anas ljusgröna blomknoppar.

Tre av dem beskar jag vid utplantering och fem av dem inte. De beskurna är bra mycket buskigare, så det verkar vara ett framgångrecept. Blommorna kommer senare på dem dock. De är alltså perenna kommer att bilda en bullig häck om något år. Förhoppningsvis.

Näst dyrast har mina Dahliaknölar varit. Köpte tio stycken (om jag minns rätt) och lät förgro dem i källaren, där det är svalt och i alla fall finns fönster. Som du ser har de tagit sig lite olika. Nästan alla mina blommor vattnar jag veckovis med utspätt lakvatten (1 till 100 näring och vatten) från vår Bokashi (kökskompost). Det ska vara prima näring som också är miljövänlig.

Tre av dem växte inte alls. De andra sju kämpar på i stora krukor och i en odlingslåda. De står på sydsidan av huset.

Det här är jag allra mest nöjd med; två sticklingar från Dahlior.

Läste att man kunde beskära dem precis ovanför ett bladpar när de var ca 10-15 cm höga. Beskar de som hade börjat gro ordentligt i källaren och petade ner sticklingarna i en liten lerkruka med lecakulor i botten och sandblandad jord. Två lever fortfarande och håller på att skolas om nu. Hett tips eftersom man annars blir ruinerad på knölar. Nästa år ska jag läsa på ordentligt och inte bara improvisera med uppdrivningen. Ska också beställa knölar online och märka upp dem ordentligt.

Tema tantblommor fortsätter. Under björken planterade jag en buskpion. Den blir ca 1-1.5 meter och ska blomma med förförisk doft. Vad vet jag? Den ser knappt ut att klara livhanken. Står i söderläge men i skydd av en björk.

I en lite undanskymd del av tomten (fortfarande söderläge) står en till buskpion jag planterade i april. Planterade två olika men har förstås glömt vilken som är vilken.

Något vi fått närapå gratis är våra stockrosor. Har förgrott ytterligare en handfull inomhus och planterat ut för någon vecka sen. Lite skillnad mot fjolårets stockros, inte sant? Hade en köpt påse med fröer och en näve vi fick av en granne förra året. Nästan alla fröer som vi fått tog sig medan de köpta inte grodde så mycket som en millimeter. De står mot husväggens södersida.

I pionrabatten har jag planterat tre ranunkel, som jag först förgrodde i källaren tillsammans med Dahliorna. De växer om än väldigt långsamt.

Pionerna har begåvats med egna stöd som jag gjort av smala vidjor. De verkar gilla dem och i år kan jag knappt räkna antalet knoppar. Har två sorter om jag minns rätt; Sarah Bernardt och en till jag glömt namnet på.

Pelargoner kan man inte ha för många av. Tyvärr vissnade mina lite när jag flyttade ut dem. Några är övervintrade men jag slog också till på tre nya Mårbackapelargoner, eftersom de är min favorit.

I odlingslandet har vi en rundel för blomster. Änsålänge fattas grus och fonden till odlingsbäddarna utgörs av uppgrävd jord och gammalt bråte, så jag avvaktar med fler bilder. Här blommar lavendel, stäppsalvia och en tredje sort jag glömt namnet på.

Nils poppar upp lite när man minst anar det. Här i färd med att bestiga buxbombuskarna.

Sist men absolut inte minst är två stora, röda klätterrosor som vi planterade för någon vecka sedan. Nu är de bara en tvärhand höga och något att klättra på har de heller inte. Snart kommer dock en båge som de ska få växa på.

Vi har ingen särskild plan för våra blommor men vill förstås att pollinerare ska trivas. Bakom huset har vi också en backe som vi inte klipper alls, utan låter växa vilt hela sommarhalvåret. Kanske att vi kastar ut en näve ängsblommor där men annars låter vi den vara orörd för bina och humlornas skull.

Tja. Och det var en tur i våra blomsterrabatter.

Sommarplanerna

Även om restriktionerna har lättat lär det väl bli en annorlunda sommar för de flesta. Inte så mycket för vår del kanske. Sedan vi flyttade till huset har vi knappt lämnat Saltsjöbaden, sånär som på någon resa till Malmö och Båstad.

I sommar har vi planerat för hemester. Faktum med att jag inte sörjde inställda resplaner särkilt mycket, tvärtom har jag sett fram emot en lång semester hemma. Även om vi bor i en sommaridyll med skärgården runt knuten så försvinner många av Junis lekkamrater iväg på olika håll under sommaren. Och jag får alltid som ett knip i hjärtroten när jag ska förklara att kompisarna är bortresa. Men i år verkar de flesta ha planerat för att bli kvar.

Ganska troligt åker vi en vända till Lindesberg och hälsar på morfar, Annika och Ing-Britt. Vi har inte setts sedan i början på mars. Tja, det är väl lika för alla som har släkt och vänner utspridda.

Helst vill jag också åka till Helsingborg och hälsa på min mamma. Hon flyttade dit från Båstad strax innan jul, men vi har fortfarande inte sett hennes lägenhet annat än på bild. Visste du att Helsingborg är Sveriges mest hållbara kommun? Bara en sån sak.

Om vi ändå ska till Helsingborg vill jag åka till Malmö och hälsa på Karin och Karin med respektive familjer. Det känns som år sedan vi sågs sist. Och det är det nästan, ett år i alla fall. Synd att det ska vara så svårt att komma till varandra. Det är precis liite för långt för att man ska orka åka ner över helgen med barnen.

Annars får vi roa oss bäst vi kan på hemmaplan. Men det ska nog inte gå någon nöd på oss. Jag är ledig hela juli och utöver det är jag korttidspermitterad i alla fall till augusti. Vi har alltså oceaner av tid ihop att tillbringa på badet, på båtutflykt eller i cykelvagnen. Äta frukost, lunch och middag i trädgården. Pilla med rabatterna, skrapa på boden och renovera köksfönster. Alldeles lagom avvägning mellan nytta och nöje. Det känns bara kravfritt och härligt. Min erfarenhet är att små barn roas mest av de små nöjena ändå. Att cykla en omväg till mataffären och stanna för en glasspaus kan vara lika rolig som en heldag på Gröna Lund. Denna sommar har faktiskt potential att bli den bästa sommaren någonsin! Kanske just för att förväntningarna är så himla lågt ställda.

Vad gör du i sommar?

Kram

Sophia

Sommarupptakten

Puh, inte lätt att stjäla sig några minuter till bloggen för tillfället. Mycket ska hinnas med på en dag. Jobb, antingen hemifrån eller från Söder. Hämta från förskolan. Cykla omväg hem. Jaga barn som rymmer in till grannen stup i kvarten. Mysiga nattningar och sagostunder som varar en evighet. Nu läser vi kapitelböcker för Juni. Vi läser Madicken och Andreas och Juni läser Bilbo. Tvära kast mellan Junibacken och Fylke. Skulle säga att det är lika kul vuxna som barn, de är ju klassiker av en anledning.

Har också ett ordentligt uppdämt arbetsbehov. Som jag saknat både kollegor och arbetsuppgifter. Har dykt rakt in i roliga projekt. I morgon ska jag cykla med kamerautrustningen till kontoret för vi ska både fota och filma ett roligt projekt. Jag och några kollegor har testat alla möjliga sorters husmorsknep mot fläckar och i morgon ska vi spela in första videosnutten med resultaten. Länkar gärna till innehållet när det är färdigt.

I helgen rekryterade vi grannen som arbetshjälp. Han bor också i ett gammalt hus och jag och hans fru har slutit en pakt om att vi ska hjälpas åt med projekten. Själva är vi behjälpliga med godsaker, förtäring och förströelse för barnen. Viktigt att man hjälps åt ju! Här skrapar de på boden.

Familjens yngsta fyller snart tio månader. Hemma går det undan i en väldigt fart. Allt ska undersökas (helst med munnen) och dras i. Sommaren kommer att bli allt annan än lugn.

Jag kan inte säga annat än att jobbstarten har gått som en dröm. Det är en ynnest att kunna arbeta deltid (är förvisso permitterad) när man har små barn. Att ha lite extra trilskmån för vardagsbestyren gör under för mitt humör. En annan sak som är susen för välbefinnandet är cyklingen. Har redan kapat tio minuter jämfört med min första, trevande runda.

Börjar arbetsdagen nytränad och nyduschad, särskilt välkommet efter en föräldraledighet där man vant sig av vid både och. Kan verkligen rekommendera alla – särskilt småbarnsföräldrar – att cykla i stället för att bilpendla eller åka kommunalt. Cykelturen gör att all morgonstress rinner av en på vägen. Känslan efter dålig natt, en stökig lämning eller ett overallgräl är som bortblåst när man kliver över tröskeln till kontoret.

Hur känner du inför sommarupptakten?

Kram