Month: mars 2017

Till Vietnam packade jag kläder för cirka en vecka trots att vi skulle vara borta i tre. I bagaget låg också Y3 handtvättmedel i i tio stycken engångsförpackningar. Inte kunde väl jag tro att alla skulle gå åt? Naturligtvis hade jag inte tagit med fläckfaktorn i beräkningen. Om ett gyttjebad är fläckfaktor tio är en lunch med Juni fläckfaktor nio. Efter en och en halv vecka var vårt bagage solkigt ner till sista trasan och alla förpackningar tvättmedel slut. Vi var ett kringresande slagfält i sås. Turligt nog finns det tvätterier här där man betalar per kilo smutstvätt. En eftermiddag satte vi oss i taxi med sex och ett halvt kilo smutstvätt i en sportbag och for mot stan. Att få kalaset tvättat kostade oss blygsamma sextiofem kronor. En tackar (samt förbannar sig själv för att inte gjort slag i saken direkt utan envisats med tio omgångar handtvätt).

När vi ändå var inne i stan passade vi på att äta en sen lunch eller tidig middag på La Veranda, ett hotell helt i indokina-stil. Tänk fransk kolonialstil parat med asiatiska influenser. Dödstjusigt. Om Hercule Poirot hade åkt till Vietnam hade han garanterat bott här och löst en rafflande mordgåta. Eftersom vi egentligen bara var på tvättärende hade jag lämnat både kamera och mobil hemma, men lyckades norpa Andreas mobil och föreviga besöket.

Spana in!

En dag vid denna pool hade varit smutt.

Tråkigt trädäck, eh nej?

Vi beställde in lunch, som i ärlighetens namn inte var resans mest storslagna upplevelse, men vad gör det när en får vila ögonen på detta?

Två ystra i solnedgången. Helt oregisserat, lovar.

Ute och flanerar helt vanligt. Visste tydligen inte var jag skulle placera armen så jag bestämde mig för att amputera.

Näckrosor i krukor – vilken succé. Är det genomförbart på en balkong i Mellansverige? Knappast troligt va.

Martina har ju bloggat om sin nyvunna intresse för växter. Och faktiskt har ett litet växtintresse slagit rot även i mig. En vill ju gärna omge sig med vackra saker, särskilt när det inte går att njuta av nya plagg. Är väldigt förtjust i gröna växter men också röda. Hur grannt?

Solens sista strålar sänkte sig över La Veranda.

Och då smög vi över till grannen bredvid, nämligen strandbaren Rorys.

Och där smuttade vi på en öl och åkte sedan hemåt.

Dagen efter åkte vi tillbaka för att hämta upp tvätten. Till och med sportbagen var tvättad. Borde inte all tvätt vara såhär? Att någon annan gör det medan man njuter av en kall öl i solnedgången.

Sammanfattningvis vill jag avsluta tips om resepackning:

• Packa så få plagg du kan.
• Skit i handtvätt om du har smutsiga plagg. Det är slöseri på vatten och tid. Handtvätt duger om du behöver fräscha upp plagg.
• Lämna in på tvätteri och inte på hotellet, det senare är minst tio gånger så dyrt.
• Förvänta dig inte att de använder parfymfritt eko-tvättmedel och sköljmedelsfritt. Nedsidan är att vår garderob nu luktar parfymfabrik.

Stor kram Sophia

Detta inlägget har absolut inget med köpstopp att göra utan bloggen får snällt hacka i sig en dos solsemester. Jag har liksom inget annat att bidra med för tillfället. Jag har däremot alstrat massor av idéer under resan, så mer av den varan kommer.

En solig eftermiddag var det dags att åka till Mango Bay. Det är ett resort lite längre norrut, på andra sidan huvudorten Duong Dong. Vi hade fått tips om att åka dit av inte färre än två personer. Sagt och gjort.

Men först.. Tvinga maken att ta en outfitbild! Klänning från Stylein och lädersandaler från okänt märke men fyndade i Nice för ett par år sedan för 10 euro. Kan meddela att när detta publiceras har det gått  vecka utan att håret tvätta, igen.

Denna vecka har håret varit mindre fett än förra. Tyvärr är det väldigt torrt och risigt, som ett kvistigt fågelbo. Aja, man kan inte ha allt här i livet. Hoppas att det går över dock.

Framme på Mango Bay parkerade oss genast under solskyddet i strandbaren och beställde i ett andetag in iskaffe, kokosnöt och frukt.

Har ni sett så smarrigt?

Sedan var det dags att svalka sig med ett dopp. Mango Bay är ett mindre och mer intimt resort än det som vi bor på, men tyvärr alldeles omöjligt att rulla vagnen på och därför valde vi bort att sova över där denna gång. Men hett tips om du har vägarna förbi Phu Quoc. Om så bara för en middag.

Magen började kurra igen och vi gick i samlad tropp mot restaurangen. Snudd på ett annat vilset par var vi där först av alla, som vanligt. Men så är livet med småbarn, inga stökiga sena middagar här inte. Men spana in myset!

Jag förälskade mig i prick allt i restaurangen. Pastelliga solblekta dynor och naturmaterial som gediget trä och bast. Så långt ifrån Stockholms polerade och strama inredningsstil som en kan komma.

Till och med toaletten var mysig. Utsikt ner till havet och en prunkande djungel utanför dasset. Förtjänar inte alla dassbesök en så värdig inramning? Jo, vi säger så va.

Lagom tills att vi ätit upp våra våldsamt smaskiga vietnamesiska rätter började skådespelet i solnedgången.

Jag lyckades inte fånga alla färgskiftningar med kameran med det var som att hela världen fick en fernissa av guld.

En liten, liten fiskare med en roddbåt ger sig ut för kvällsfiske. Nere till höger. Vi njöt på av fulla drag.

Medan solen sjönk under horisonten begav vi oss hemåt igen. Precis när de sista strålarna färgade himlen röd och purpur vaknade staden, alla neonlampor tändes, och kvällslivet tog vid. Men inte för oss denna gång. Tyvärr däckade Juni i mitt knä under taxiresan och jag fick ingen chans att knäppa en bild. Men det var troligen den finaste taxiresan i mitt liv, vilket inte säger lite.

 

Det var nästan allt för denna gång. Jag har ju kämpat ett bra tag med att ta bättre bilder men hur jag än anstränger mig med kameran ser jag inga framsteg. För några dagar bad jag min man Andreas om hjälp. Han hummade lite, drog snabbt i reglagen och utbrast ”men den är ju trasig”. Ahapp. Har nu kontaktat supporten och ska skicka in den bums när vi är hemma. Är det inte typiskt? Här har jag gått i månader och googlat, läst manualer, testat, suckat högt och tjurat. Hehe, och så hade jag bara behövt fråga om hjälp. Observera att jag fortfarande är en valhänt nybörjare, så 90% av misstagen är fortfarande mina egna.

Stor kram!

Vi är inne på andra veckan i Phu Quoc. Precis som förra veckan tillbringar vi mesta tiden med att lata oss.

Impulsen att ta med mig hotellmorgonrocken hem är förbi och jag har inget särskilt begär efter den längre. Min vän Sara berättade för inte så länge sedan  att det tar femton minuter för hjärnan att komma över en impuls. När hon får en impuls ställer hon en timer på en kvart och om hon fortfarande har begäret kvar så skrider hon till handling. Jag kan inte gå i god för att vetenskapen backar detta, men tycker att femton minuter låter högst rimligt. Femton minuter har man alltid råd att vänta och finns begäret kvar efter det kan man bejaka det med gott samvete. Jag testade på morgonrocken, och nej, det var inget mer än en impuls. Skönt det. Någon annan som vill dela med sig av sitt tips om att hantera impulser?

Här kommer några bilder från de senaste dagarnas latande.

Hej hej morgonrocken, en kvart tog det att komma över dig. Ha det fint.

Stranden nedanför hotellet är inte så pjåkig.

En restaurang på hotellet. Våra hotellrum ligger i små bungalows omgivna av ett träsk med näckrosor. Mysigt värre.

Mitt fina resesällskap. Solen är väldigt stark så inte förrän vid femsnåret vågar vi oss ut på stranden.

En minut i den där dör man inte av.

 

Det var allt för denna gång. Vi hörs snart. Kram Sophia

Köpstoppets regler förbjuder ju strängeligen köp eller gåvor av kläder, såväl nya som begagnade. Smått desperat letar jag nu efter ett kryphål som gör att jag kan få med mig denna morgonrock hem. Den här hotellmorgonrocken är nämligen morgonrockarnas morgonrockar. Mönstret! Längden!  Jag bär den som klänning för är man på resort så är man. Knäckfrågan är alltså om vi måste skiljas åt när resan är slut.

Kan till exempel morgonrocken möjligen tänkas ingå i hotellavgiften? I så fall räknas den ju som en del av resan. En annan lösning skulle ju till exempel vara snatteri, för stöld är ju tekniskt sett inte konsumtion. Eller måste jag hoppas att Andreas önskar sig prick en sådan morgonrock i tidig julklapp. Har jag hittat ett kryphål?

Hur ljuvlig? Perfekt för en sommarkväll, att matcha med till exempel ett par Swedish Hasbeens? Inte fel med ett par helt vanliga Birkenstocks heller.

Kan även passa på att uppdatera er om mitt pågående hårprojekt. Här dag fem och officiellt rekord för min del *blåser fanfar*. Aldrig i mannaminne har jag gått fem dagar utan att tvätta håret.

Stor kram!