Min älskade man. Han bryr sig lagom om kläder. Önskar verkligen att jag kunde ha hans inställning till kläder. Vågar påstå att jag haft en positiv inverkan på hans stil sedan vi träffades och nu tycker jag hans garderob börjar ta from. Han har dock en bit kvar. Varför är jag då lite avundsjuk till hans förhållningssätt? Tänkte lista några punkter som som jag vill anamma när mitt shoppingstopp är över.
Shoppa sällan: M shoppar inte så ofta. Oftast är det jag som köper kläder till honom i present eller tvingar med honom till Acne. När det dock blir av att han väl ska shoppa så köper han det som han vill ha och anser sig behöva. Det får kosta om det så vill.
Ha inte för många plagg: Då M inte shoppar så ofta samt efter tre års systematisk utrensning av hans garderob har resulterat i att han inte har super mycket plagg. När stapelvaror samt ett gäng skjortor. Men där till tycker jag inte att han har så överdrivet mycket kläder. Eftersom han inte har en överfull garderob, så använder han faktiskt plaggen han äger.
Använd dina favoriter ofta: M är väldigt bra på att använda sina favoritplagg ofta. Acneskjortan tar han på sig när vi går till lekparken såväl som på fest och favoritskorna används tills de går sönder. PPA blir därför väldigt låg.
Satsa på kvalitet framför kvantitet: Istället för att köpa 10 par sneakers köper M ett till två par åt gången som sedan används tills de går sönder. Oftast så kostar de lite mer men håller lite längre. Och framförallt blir de inte stående på skohyllan.
Det bästa med hans garderob är att jag får låna plagg när jag vill. En riktig bonus.
En insikt som kommit med åldern är att det är mycket enklare att sälja saker till människor som är missnöjda. Missnöjda med sitt liv, sitt utseende, sitt hem – ja allt! Jag minns hur mitt ansikte blommade ut i tonårsfinnar när jag var nästan tjuo. Min desperation gjorde mig helt blind för priser och resistent mot all logik. Jag skämdes så oerhört för blemmorna och de skulle väck till varje pris. Det slutade med att jag ägde en hel serie från Dermalogica. Ansiktstvätt, ansiktsvatten, fuktkräm, nattkräm, peeling mm. Jag vill minnas att det kostade ca 600 kronor i månaden. Det var inga nätta summor för någon som precis fått sitt första jobb. När jag sedan flyttade till Stockholm och bodde på mammas soffa fick hon syn på min arsenal från Dermalogica. ”Vad har du allt detta till?” Frågade hon. ”Mina finnar”, svarade jag. Hon övertygade mig att banta ner, och döm av min förvåning när finnarna försvann. För att råda bot på ett problem (finnarna) hade jag skapat ett nytt (uttorkning) som dessutom kostade skjortan.
Lång historia kort. I dag har jag en mer minimalistisk inställning till smink och hudvård. Jag vill ha så få produkter som möjligt som håller så länge som möjligt. Därför letar jag alltid efter två-i-ett-lösningar. Alltså produkter som löser mer än ett problem åt gången.
Här är mina bästa tips:
Mandelolja! Jag fick tipset för bara några veckor sedan och är redan frälst. Mandeloljan tar effektivt bort sminkrester och lämnar ansiktet lent som velour. Oljan innehåller inga tillsatser eller otäcka ämnen, alltså skonsamt även för miljön. Jag använder oljan på kvällen för att ta bort smink och efteråt behöver jag ingen fuktkräm. Finns på apoteket och kostar en dryg femtiolapp.
CC-kräm! CC står för color correction – alltså färgjustering. Jag har en CC-kräm från märket Phytomer (som ska vara miljövänligt). Den funkar som en foundation och fuktkräm i ett. Den är inte särskilt täckande förstås, men duger alldeles utmärkt till vardagssminket. En mer sminkkunnig person säger säkert aja baja, men jag hävdar envist att det räcker gott och väl.
Kokosolja! Kokosolja fyller samma funktion som mandeloljan, men funkar också till matlagning och rengöring. Ett varningens finger dock; jag upplever att kokosoljan lämnar hyn glansig som en sjö en vindstilla morgon. Därför använder jag Mandelolja i stället.
Aspirin-mask. När jag var student hade jag definitivt inte råd med dyra dermalogica-peelings. Då tog jag till Aspirin-masken när jag ville lägga en ansiktsmask. Om jag kände för att lyxa till det mortlade jag två Aspirin med yoghurt, annars bara vatten. Låt verka tills det stelnat och huden är len som en barnrumpa. Aspirin botar ju även huvudvärk, så bättre 2-i-1 kan jag inte tänka mig. Obs att Aspirin innehåller acetylsalicylsyra, vilket är det verkande ämnet. Inte särskilt lyckat om du är allergisk mot det alltså. Kostar ca 60 kronor för 50 tabletter.
Torrschampot. Jag har gått från att tvätta håret VARJE dag till två gånger i veckan. En revolution i det lilla. För att kräma ur en sista dag innan tvätten kör jag torrschampo, men jag använder det också som stylingknep när jag vill få lite fluff och struktur i håret. Jag har ett nytt torrschampo som jag är mäkta nöjd med: Blowpro, ekovänligt och mycket lätt men effektivt (köpt för 25 kr på kampanj). Kakar sig inte utan är enkelt att arbeta in i håret.Torrschampot får extraknäcka som både mousse och hårsprej, två produkter som jag annars helt rationaliserat bort. Vill höja ett varningens finger för: Lernberger & Stafsing Dryclean. Snoffsigt namn, dyrt som pocker och helt värdelöst.
Läppstift/läppglans från Armani. Jag är som bekant är ivrig förespråkare för målade läppar. Kanske tror du att jag har en diger samling läppstift? Fel. Jag har inte ens fem stycken. Mitt favoritläppstift kommer från Armani och är väl egentligen läppglans med mycket pigment i och utan glanset. Jag använder det som både läppstift och läppglans och hursom. Och rouge om nöden kräver. Och det bästa är att exemplaret ovan har jag ägt sedan juni 2015 och hittills verkar det vara en brunn med läppsmet som aldrig sinar.
Ironiskt nog befinner jag mig mitt i konsumtionsträsket med lägenhetsförsäljning, visningar och stylingar och allt som hör det till. Men det är inte vad jag vill prata om, utan i stället vill jag skriva några rader om årets viktigaste bok: Jag har inte råd: Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg.
Vi fick en förhandskopia av boken (faktiskt det enda bloggen skänkt oss utöver djupa insikter, hehe) och jag försöker läsa några rader varje kväll. Räknar med att vara färdig innan årsskiftet.
Hittills är jag helt betagen. Kanske för att Marcus påminner så mycket om mig själv. På grund av ett shoppingbeteende som spinner utom kontroll, och lån som finansieras med nya lån, bestämmer sig Marcus för att ha ett shoppingfritt år. Allt utom det nödvändiga förbjuds.
Marcus är där jag definitivt hade varit om jag bara vågat skaffa ett kreditkort. Min lyckogiv är att jag alltid betraktat mig själv lite som ett barn när det kommer till ekonomi, och därför beslöt mig jag tidigt för att aldrig handla på kredit. Men i motsats till mig verkar Marcus egentligen ha stenkoll på finanser. Han vet när på dagen transaktioner sker hos banken, han vet var man kan övertrassera sina kort och mycket mer. I ett annat liv hade han troligen varit kamrer av något slag.
Men ändå så är han inte det.
Lyxfällans schablonartade porträtt av människor i skuld i skickligt regisserade för att tittarna ska få feelgood. De ska få bekräfta sig själva en stund. Men faktum är vemsomhelst kan bli skuldsatt. Ett dåligt beslut som man försöker lösa med ett annat dåligt beslut. En felsatsning. Oturen att växa upp i ett skuldsatt hem.
Det obehagliga är de flesta människor skulle kunna dra på sig skulder. Göran Perssons släppte en bok som heter ”den som är satt i skuld är icke fri”, vilket förstås låter både klokt och klarsynt. Problemet är att det rimmar så otroligt illa med vår samtid. För om det är något som samtiden vill så är det att vi ska köpa oss fria, och allra helst med lånade pengar. Om det förr ansågs vara förnuftigt att amortera och leva sparsamt är det precis tvärtemot i dag. Det är snarare förknippat med att vara misslyckad. Tänk på alla företag som sysslar med kreditverksamhet. Det måste vara hundratals i Sverige. Är det verkligen rimligt att de inte har något ansvar alls för att svenskarna är ett av världens mest belånade folk.
Jag ser fram emot en lugn stund för att kunna plöja boken i ett sträck. Marcus skriver otroligt vackert. Det är klarsynt, påläst, naket, svart, ironiskt men också med en rolig underton.
Efter dryga två veckor av vabb och dylikt börjar det kännas som livet återvänder. Vi har varit sjuka om vart annan, varvat med bröllop och jobb känns det som tiden sprungit iväg. Nåja. Nya tag.
I perioder som denna sätts shoppingstoppet på sin spets. Jag har varit frestad. Mycket frestad. Helt plötsligt har nya behov i garderoben uppstått och jag har fantiserat om att smyga iväg till Acne Archive och tröstshoppa en stickad tröja (som jag verkligen inte behöver). Men jag har lyckats hålla mig. Här kommer några tips på hur jag ha agerat för att undvika impulsköp när suget varit som störst:
Skriv ner vad du skulle vilja köpa (tror dig behöva): Det blir väldigt konkret när man har det på papper. Då ser man ofta om det verkligen finns ett behov för plagget i fråga eller inte. I mitt fall så håller jag på att rensa ut min garderob och inventera för att se vad jag behöver komplettera med efter årsskiftet. Men jag är hård och stryker väldigt ofta plagg som jag skrivit upp.
Rensa, organisera och hitta inspiration i din befintliga garderob: Genom att gå igenom alla sina kläder då och då får man en bättre överblick av vad man har för kläder. En välorganiserad garderob som andas ordning och reda är en bra början för att åter hitta inspiration och glädje till det man redan äger.
Köp något annat: Kanske hyckleri när syftet är att man ska minska sin konsumtion men ibland kan en prisvärd accessoar, ett nytt nagellack eller en ansiktsmask vara lösningen för att man ska hitta inspiration i sin garderob. Gröna växter funkar också alltid.
Undvik affärer: Svårt, när allt går att köpa på nätet nuförtiden. Men ett tips som funkar för mig som gärna testar plagg IRL Jag går helt enkelt inte in på varuhus eller i butiker. Det man inte ser, vet man inte finns och tror sig därför inte behöva.
Gör något kul istället: Ta en fika på ditt favoritcafé, ta en promenad med en vän, gå på ett träningspass eller kolla på en bra film.
Att blogga om sitt shoppingstopp hjälper också, särskilt tillsammans med någon (Sophia, du är mitt samvete). Jag vill ju verkligen inte misslyckas och det hjälper ju att bloggen (det offentliga löftet) finns där som en ständig påminnelse om varför jag gör detta.
Vilka är era bästa tips för att undvika shoppingsug?
Förra helgen var vår första helg i huset. Vi hade med oss ett lass kartonger, snickarkläder och glatt humör. Och vilken helg! Termometern stod på 17 grader och luften var alldeles vindstilla. Som en envis sommardag, med flugsvärmar i luften och en prunkande trädgård.
Andreas bytte ut tre trasiga takpannor och jag fick i uppgift att dokumentera hela huset. Slutade med ca 150 bilder, men tänker att jag spar på dem tills vi inrett och då visar jag före-och efterbilder i stället.
En i familjen for upp som en skållad råtta och höll på. De övriga fick hålla sig på balkongen och välja ut hela pannor som ska ersätta de trasiga.
Efteråt var det dags att inspektera trädgården. Först ut: mogna päron.
Det blev en fika på det. Med finporslinet. Skoja. Vi äger inget finporslin förutom fyra Stig Lindberg-koppar.
Kolla äppelträd. Både Ingrid-Marie och Katja. Inte mogna! Tydligen var det inget bra äppelår, enligt de förra ägarna. Granna att titta på hursom.
Ser mogna ut men det är de alltså icke!
Något som var moget och fanns i överflöd var vinbärsbusken. Vi plockade en hel termos full och fyllde frysen.
Efter att ha provsmakat förstås.
En annan som blev stormförtjust. Resten av helgen tog hon en resolut i handen och sprang bort till busken. Hon nådde ju inte själv utan behövde assistans.
Fortsätta att inspektera ägorna. Sprang på grönkålslandet.
Här är byggarbetarna. Junis funktionsplagg har jag hyrt via Hyber. Rätt fiffigt.
Sedan hade turen kommit till rabarberbusken. Den var på väg att krokna på ett väldigt värdigt vis. Plockade några stjälkar och frös in.
Sist men inte minst stod jag här inne och rös av välbehag när jag såg ljuset strila ner på golvet genom de gamla glasen. Gamla fönsterglas skapar en otrolig karaktär eftersom de är tillverkade för hand, och inte har en helt jämn yta som dagens industritillverkade fönsterglas. Så länge jag kan ska jag vårda fönsterrutorna och när de går sönder ska jag försöka leta gamla glas att ersätta dem med. Naturskyddsföreningen rekommenderar att behålla gamla fönster, eftersom energibesparingen inte kan räknas hem förrän på trettio års sikt vilket är genomsnittliga livslängden för ett nytt fönster. Det är alltså klokare och billigare att renovera gamla fönster med jämna mellanrum i stället för att köpa nya.
Jag följer Minimalisterna med stor glädje. Där snackar vi antikonsumtions-inspiration på maxdos. De skriver öppenhjärtigt och lärorikt om hur de minskat sin konsumtion och hur en småbarnsfamilj kan anamma en minimalistisk livsstil. Min orimliga jack-samling säger mig att jag nog aldrig konverterar till minimalism helt och hållet, men det betyder inte att jag inte har att lära av livshållningen ändå. Tvärtom. Jag tror att hela vår samtid behöver en minimalistisk inspirationsinjektion, så som vi alstrar skräp och konsumerar skit. Vi behöver verkligen lyfta och prata om alternativ till normativ konsumtion, så som att dela på de saker som redan finns. Till exempel hyra eller låna alltifrån verktyg till kläder. Utmana föreställningar om vad som rimlig konsumtion. När vi berättar för andra om husflytten är det många som vill komma med goda råd. Bland annat har vi fått rådet att vi MÅSTE ha två bilar. ”Jaha, och vem ska köra den andra då?”, brukar jag svara med en blinkning åt det faktum att jag i princip är som en körkortsfri person. Alltså jag har ett körkort som jag högst motvilligt använder. Jag förstår att man på landsbygden behöver varsin bil om man också pendlar till arbetet. Men vi kommer att bo i en förort med utmärkta kommunikationer in till stan. Däremot är det svårt att ta sig till kommuncentrum och handla exempelvis mat utan bil. Alltså får vi nog leva med en bil, men två bilar? Vad är fördelarna med det?
Att jag skriver det här kanske får dig att tro att det råder enighet här i hushållet om vad som är rimlig konsumtion. Det gör det ej. Min man är en spara (i dubbel bemärkelse) och jag är (åtminstone har) varit en slösa och slänga. Utan att lägga någon värdering i vad som är bra respektive dåligt tänkte jag dela med mig av hur vi ser på saker.
Min man sparar allt. Hans blåställsbyxor är 25 år gamla. Han har lådor märkta ”fritidshus” (vi har inget fritidshus) med saker som är bra att ha om man äger ett fritidshus. Han sparar spritflaskor som stått orörda i tre flyttar. Du förstår poängen? Han skiljs nog hellre från en kroppsdel än att göra sig av med sovsäcken som inte använts sedan vi blev ihop.
Jag å andra sidan slänger allt. Och då menar jag allt. Jag har till och med lyckats med rensa ut familjens fotoalbum med alla bilder från vår barndom. Under flera år ägde jag inget mer än vad som rymdes i tre IKEA-kassar. Förstå utmaningen när vi försöker rensa ihop. Det har än så länge inte gått utan vi är överens om att jag ansvarar för mina grejer och Andreas för hans.
Andreas är å andra sidan väldigt ekonomisk. Lagar nästan alltid all mat från grunden. Bakar bröd. Slänger inga kläder som inte är bortom all räddning och köper nya max en gång om året. Och då först efter en grundlig behovsanalys. Jag har varit själva motsatsen destillerad. Skänkte en ny säng till Myrorna inför en flytt för att köpa en ny efter flytten. Har nog snittat ett nytt klädesplagg i veckan de senaste åren. Hade en period då jag åt frukost, lunch och middag ute sex av sju dagar i veckan.
Jag har ingen direkt lärdom att dela med mig. Jag önskar förstås att vi varit mer i synk, som exempelvis paret i Minimalisterna. Att liksom gadda ihop sig mot konsumtionshetsen. Men det blir ju svårt så länge vi inte har en samsyn om som är rimlig konsumtion. Min man har ju ett större intresse av exempelvis matlagning än vad jag har. Och vem är då jag att säga att det till exempel är onödigt med en ny grill? Att sätta gränser för varandra kommer ju inte göra någon av oss lycklig.
Där här var några av mina osorterade tankar kring konsumtion.
Det har varit bråda dagar i det Schymanska hemmet. Vi har nämligen putsat och fejat och röjt för att göra lägenheten fin inför fotograferingen. Nyfiken på annonsen? Kika gärna in här.
Såhär en vecka innan visning känns det nästan högtidligt att spatsera omkring i ett så ombonat hem. Vi har fått låna lite pynt av stylingfirman, vi äger ju inga prydnadsföremål förutom några vaser och en anka på cykel (?!) som envist hängt med sedan några år. Men känner fortfarande att det här med prydnadsföremål som inte fyller någon helst funktion – nej det begriper jag mig inte på. Fint att låna och lämna tillbaka till någon annan att vårda dock.
Låt oss titta kika på lite före och efter-bilder. Det har verkligen skett en stor förvandling under tiden som vi bott här.
En av de största förändringarna är köket. Vi bytte plats på kök och vad som tidigare var matrum, tog bort en skjutdörr och återuppbyggde väggen enligt den ursprungliga planlösningen.
Såhär såg köket ut när vi flyttade in:
.. och såhär ser det ut nu:
Vi valde ett kök från Kvänum med blågrå underskåp och ljusgrått överskåp och mässingsknoppar från Byggfabriken. Kran och disko och allt det där är ifrån Tapwell. All inredning är från tidigare lägenheter förutom kökssoffan och taklampan som är loppisfynd.
Det var den här skjutdörren som rök.
Dåvarande matrum.
Och nuvarande kök från samma vinkel.
Där köket låg innan behövde vi nämligen göra plats för Juni. Här inne får hon skrota:
Vardagsrummet har vi inte ändrat så mycket på.
Bara spacklat väggarna och målat om i en ljusgrå nyans i stället för vitt. Fåtöljerna är mina favoritmöbler i hela lägenheten, ett par från Alf Svensson i modellen tv. De hittade Andreas i en vintagebutik här på Söder. Mycket stiliga och bekväma 50-talare.
Men badrummet fick sig en ny kostym. Såhär såg det ut då (notera att man använt samma klinker som i köket, praktiskt så..):
Och såhär ser det ut nu:
När huset byggdes fanns ju inget badrum, men jag tänkte att om man hade byggt ett badrum på 20-talet kanske man hade gjort det lite såhär. Halvkaklat med grönt kakel i nyansen Jade Breeze från Byggfabriken. Golvet är också från Byggfabriken och heter Victorian Floor tiles. Det var inget fel på badkaret och toastolen så de behöll vi. Bytte bara till ett svart dasslock och vips kändes toan lite lyxigare.
Hallen ser verkligen inte ut som samma hall. Såhär såg det nu när vi flyttade in:
.. och såhär ser det ut nu:
Hallen har fått pärlspont i den flottaste grågröna nyansen jag kan tänka mig och platsbyggd förvaring som går ända upp i taket. Hatthyllan kommer från Nacka Byggnadsvård, precis som krokarna och beslagen.
Den inre hallen med serveringsgången fick sig också en omgång. Från detta:
..till detta. En William Morris-tapet (Strawberry thief Indigo) var det enda som krävdes för att skapa en ombonad känsla och verkligen ta fram snickerierna.
Nu har vi mitt favoritrum kvar: vårt sovrum. Går knappt att känna igen om det inte vore för den gröna kakelugnen.
Nu ser det i stället ut såhär. En maffig grön tapet från William Morris (seaweed) skapar en riktigt ombonad känsla.
Vi byggde också en diskret garderob.
Och såhär fint är det från vardagsrummet. Skrivbordet fick vi nyligen av våra kompisar och det ska med till huset.
Märkts knappt att vi har fått dille på blått och grönt?
Balkongen får vi inte glömma. Den är himla rymlig och mysig.
Och sist men absolut inte minst: Skafferiet som vi själva har byggt. Andreas har ritat och snickrat och jag har målat skafferiet puderrosa och dekorerat det med hyllremsor, så som man gjorde förr. Hyllremsorna hittade jag också på Nacka byggnadsvård.
Alla nya bilder är tagna av den mästerliga Fredric Boukari för mäklarfirman Historiska hem.
Det känns otroligt vemodigt att lämna lägenheten. Vi har lagt ner mycket av vår själ på att återställa lägenhetens själ. Jag hoppas verkligen att den nya ägaren uppskattar murriga tapeter. Skulle ta det väldigt personligt om nästa ägare målade lägenheten helt vit igen. Ironin, liksom.
Besöksstatistiken säger mig att ni som hänger med på vårt köpfria år blir fler och fler för varje månad. Hurra! Kanske är du nyfiken på hur det går för oss – eller så lurar du på att påbörja en egen köpfri period. Eller bara minska din konsumtion generellt. Hursomhaver har jag ett gäng handfasta tips för för att komma igång.
Nagelfar ditt konsumtionsmönster. Reflektera över vad du shoppar. Vad träder fram som din största last? Vad har du redan alldeles för mycket av som inte skänker längre skänker dig tillräcklig glädje. Använd Tink (app som kategoriserar dina utgifter) eller spara en månads kvitton och anteckna alla dina köp. Att se sin konsumtion svart på vitt brukar vara en rejäl ögonöppnare. Att köra helt köpfritt för allt utom förbrukningsvaror och mat är hardcore, och min erfarenhet säger mig att det är övermodigt för de flesta. När du har kategoriserat dina utgifter brukar du får en tydlig bild av vad du överkonsumerar och då rekommenderar jag att du börjar där. Tänk på minskad konsumtion som träning. Vill du bli långdistanslöpare är ditt första träningspass inte ett maratonlopp. På samma sätt måste du träna din konsumtionsmuskulatur att stå emot köpimpulser, och det är en förmåga som du bara kan förfina med övning.
Rannsaka dig själv. I vilka situationer är du som mest sårbar för att göra oplanerade köp? I vilka känslomässiga lägen befinner du dig oftast i när du shoppar? Många som överkonsumerar för mycket gör det av slentrian, men inte heller sällan på grund av ett intensifierat känsloläge så som stress eller ångest. Vilken typ av marknadsföring påverkas du mest av? Bloggar? Tillfälliga erbjudanden? Är du en sådan som försöker rationalisera dina köp i efterhand? Är du helt enkelt uttråkad? Var ärlig mot dig själv och våga blotta dig, även om du tycker att det verkar skamligt. Det finns ingen skam i att erkänna en brist, tvärtom är det vad som gör oss mänskliga.
Hitta ditt syfte. Varför vill du göra den här förändringen? Vill du dämpa din klimatångest? Har du fått ångest av alla prylar som du äger men inte tar hand om? Har du aldrig pengar över? Att sätta ord på exakt varför du vill vara köpfri är väldigt effektfullt. Försöka att vända anledningarna till något positivt. I stället för att ”ordna ekonomin” kan du tänka att du ska bli bättre på att spara. I stället för att mildra ångesten över att ha för mycket prylar kan du tänka att du ska frigöra tid. Och i stället för att dämpa klimatångesten kan du i stället tänka på som att du gör en insats för miljön. Mitt syfte är att jag vill vara en god förebild för min dotter (i stället för att säga att jag inte vill att hon ska ärva mitt konsumtionsbeteende), men jag vill också frigöra tid till annat och bli en bättre miljövän.
Smid en plan. Nu vet du vad du överkonsumerar, varför du överkonsumerar och vad du vill göra i stället. Sätt upp konkreta mål. Till exempel ”inte köpa kläder på ett år” eller ”inga restaurangbesök under ett halvår”. Det viktigaste är att målen är genomförbara. Välj hellre en kortare tidsperiod som känns mentalt överkomlig och unna dig den välbefinnande känslan av att nå ditt mål i stället för att riskera att misslyckas. Antagligen blir du sporrad av framgången och fortsätter, men om du i stället blir nedslagen riskerar du att förstärka känslolägen som bara leder till ökad konsumtion. En känsla av välbefinnande får du på köpet i de flesta fall, men jag har till exempel också som konkret mål att ha ett fuck off-kapital. Alltså en slant tillgänglig vid behov som gör att jag vågar fatta beslut utan att ekonomin är den avgörande stötestenen.
Förbered på det praktiska. Om du till exempel inte äger en bikini men behöver en inför sommaren är det bra att köpa den innan. Dels för att du inte ska sakna något som du har verkligt behov av, men också för att undvika undantag. Att ha en massa undantag kan bli en sluttande slänt som tillslut leder dig rakt tillbaka till shoppingträsket. Bättre att avstå helt och hållet. Undvik onödiga lockelser som att läsa nyhetsbrev, följa vissa bloggar, köpa inspirationsmagasin och lägg hellre tid på att fördjupa din kunskap. Till exempel kan du lägga tid på att läsa om möbelvård i stället för att surfa på Elle decoration om du vill vara köpfri på möbler. Ett supertips för att hålla motivationen uppe är att tejpa fast en lapp på din telefon. För varje dag som du klarat kan du göra ett streck på lappen. Telefonen tittar vi på hundratals gånger på en dag (tillskillnad från en kalender) och varje gång du tittar på telefonen får du också lite motivation och positiv feedback.
Det här var mina fem bästa tips för att komma igång med ett köpstopp. Om du har fler tips får du gärna lämna dem i kommentarsfältet.
Ett av min bästa stiltips är att man fixar sig lite, då menar jag inte kläder utan smink. Lite spackel gör en vacker. Jag brukar inte sminka mig särskilt mycket men en ordentligt rengjord hy, nytvättat hår (eller ordentligt med torrschampo) och välvårdade naglar får mig att känna mig fräsch och lite finare i de kläder jag väljer. Lite av pengarna som jag sparat på att inte shoppa kläder har jag investerat i lite nytt smink. Gillar att testa nya produkter men har också några favoriter. Tänkte därför tipsa om några ny och gamla favoriter. Jag gillar verkligen inte att se för sminkad ut. När jag sminkar mig till vardags är målbilden att se fräsch ut. Till vardags brukar jag tänka:
Underlaget får inte vara för täckande
Ögonskuggan ska vara neutral (om jag ens får för mig att använda det)
Läppstift – rött eller neutralt beroende på humör. Oftast neutralt.
Här kommer de produkter som jag använder just nu:
Beauty flash balm, Clarins: Denna kräm har jag haft länge. Gillar den så hyn får fin lyster samtidigt som sminket sitter på plats. Använder den som primer. Betyg 4 av 5
Top secrets all in one BB-cream, YSL: Den bästa underlagskrämen jag testat: Den är en färgad dagkräm men applicerar man den med borste blir den lite mer täckande. Jämnar ut och sitter på bra under hela dagen. Betyg 5 av 5
Les beiges healthy glow gel touch foundation, Chanel:Väldigt lätt foundation. Mindre täckande än YSLs kräm. Känns härlig på hyn men jag upplever att själva applikatorn gör det lite svårt att få tillräckligt med foundation att applicera. Upplever att den försvinner lite under dagen. Betyg 3 av 5
Correcteur perfection – Long lasting concealer, Chanel: Bra concealer som sitter på. Jag gillar att den har en applikator så man slipper kladda med fingrarna. Betyg 4 av 5
Mascara, Maybelline: Är inte så petig med mascara. Tycker denna sitter på bra och inte kladdar onådigt mycket. Är bra sett till pris. Betyg 3,5 av 5
På Mac kan man sätt ihop sin egna palett av ögonskuggor och rouge. Använder främst rouge men ibland även ögonskuggorna. Kanske lite för många skuggor så här i efterhand.
När denna inlägg publiceras får vi nycklarna till huset. Flytten sker inte förrän vid månadsskiftet, men redan nu kan vi alltså plocka äpplen från vår alldeles egna trädgård, springa runt knutarna och drömma om tapeter och inredning. Hittills har vi införskaffat två saker. Dels ett nytt matbord för hundralappen jämt. Det ska få sig en omgång färg och lut innan det får flytta in. Nytillskottet (fast gammalt givetvis) är ett skrivbord. Det fick vi av ett par kompisar som skulle flytta och inte längre skulle har plats. Tjusigt värre va?
Trots att jag är extremt förväntansfull känner jag också ett styng av vemod över att lämna lägenheten. Vi har ju verkligen gjort mycket men förhoppningsvis med respekt för lägenhetens själ.
De som förespråkar vita väggar vet nog inte hur trivsamt det är med en murrig tapet.
Eller hur rogivande ett grönt badrum kan vara. Det var med badrumsrenoveringen som fröet till ett växande byggnadsvårdsintresse såddes. Och som jag hoppas att få odla vidare på framåt. Jag beslutade mig till exempel för att vi skulle ha ett 20-talsbadrum (det fanns förstås inget badrum när lägenheten byggdes 1899).
Utöver lägenheten kommer jag också sakna innergården och granngemenskapen. Gården skulle kunna vara den tråkigaste asfalterade innergården men tack vare grannarnas gemensamma omsorg är den i stället en prunkande oas. Där man ses och växlar några ord i all hast eller dricker ett glas vin om andan faller på.
Här finns stockrosor, krukor med smultron och jordgubbar. Och tomatplantor förstås. Och mängder av blommor!
Hur mysigt? Bättre innergård kan man inte önska sig.
Hoppas att du vill hänga med mig i vårt nya boende. Jag varnar för en del inlägg om inredning (hållbar för både miljö och plånbok givetvis), trädgård och hur vi planerar att flytta till större utan att handla mer. Ett nytt kapitel även för bloggen helt enkelt!
