Vanvettprojektet fortskrider

Tänkte berätta lite om hur det går med utbyggnaden. Framåt går det i alla fall!

Här ser du grunden till det som ska bli vår tillbyggnad. Vi lejde bort arbetet till en markfirma, som på 2,5 vecka snigelsprängde i vår bergsknall och sedan återanvände sprängstenen till grunden. Rätt fint va?

De har mätt och huggit och mätt igen för att passa in alla block. Och allt medan temperaturen stadigt legat runt 25 grader. Tur att de åtminstone hade grävmaskin till hjälp. Men jag blir ändå ödmjuk inför allt slit.

I alla fall till de tråkiga delarna då. Projektet har bitvis varit enormt slitsamt. Inte fysiskt kanske, men krävande ändå. All administration och planering är betungande, särskilt när man inte vill göra enligt standard byggnorm, som sällan är särskilt hållbar och lirar dåligt med gamla konstruktioner.

Jag vill använda så mycket naturmaterial som möjligt, eftersom det är bättre både miljö-och klimatmässigt. Vill undvika – eller åtminstone minimera – användningen av betong eftersom det är så utsläppsintensivt att tillverka. Jag vet att vår tillbyggnad är en droppe i utsläppshavet från byggsektorn. Men vill jag vill ju bidra till att förskjuta normen till ett mer hållbart byggande.

Men fan vad svårt det är. Så förbannat onödigt svårt. Ett sånt här projekt kräver att man fattar tusentals beslut. Jag är ju tyvärr ingen expert, och upplever mig alltsomoftast bortkollrad av ointresserade och avmätta personer som inte bryr sig ett dugg. De är inte intresserade av annat än att gjuta betongplattor och isolera med cellplaster och mineralull, och lägger hellre tid på att försöka övertyga mig än att läsa på om alternativ.

Så. Nu fick jag både visa grunden och beklaga mig lite. Men fin blev stengrunden i alla fall! Eller hur?

Hälsar

Midsommarklänning

Nämen.. Vad är det som ligger på sängen?

Jodå! En ljuvlig Marimekko-klänning jag hyrt från It’s Released. Med ett vilt mönster av jordgubbar och fin, klassisk siluett utan krusiduller. Typiskt Marimekko ändå? Kommer att ha den tillsammans med min överdådiga krage från Scandienne och platta sandaler.

Det är ju inte så att vi firar storslaget och jag BEHÖVER se fin ut. Men det handlar symboliken. Att få se fram emot något. Piffa och göra sig märkvärdig med smink och somrig klänning.

Vi ska åka bara iväg och fira midsommar tillsammans med pappa och Annika. Det var nästan ett helt år sedan vi sågs allesammans. Som vi längtat! Storbarnet ville bli väckt extra tidigt imorse för att packa. Medan jag gjorde morgontoaletten gick hon själv in i kattvinden och hämtade sin rosa resväska och packade det allra viktigaste; tomteklänningen. Barn ändå <3.

Om du undrar kommer jag att se ut prick såhär.

Glad midsommar!

Kram

Sophia

Ekodesignkravet, visste du att det ska vara enklare att reparera vitvaror?

För någon vecka sedan gick vår diskmaskin sönder. Vi tror att den är från 2009, men det vågar vi inte ta gift på eftersom vi fattas instruktionsmanualen. Hursomhelst gick den inte att laga.

Vi sökte hjälp i Råd & Rön för att göra research inför att köpa en ny. I samma veva hittade jag en artikel om en nyhet som gått mig helt förbi. En uppdaterad EU-lagstiftning, kallad ”Ekodesign-förordningen” tvingar tillverkare av ett trettiotal sorters vitvaror att underlätta för reparation. Lagen aviserades 2019 men trädde i kraft den 1 mars 2021. Den säger bland annat:

– Att vitvarorna ska märkas med en begripligare energiskala; från A – G (från nuvarande A+++ till D) där A är mest energisnålt.

– Reservdelar ska gå att bytas med vanliga verktyg.

– Listade reservdelar ska finnas att beställa både för konsumenten och för reparatörer i 7–10 år och tillhandahållas inom 15 arbetsdagar.

– Listade delar ska kunna tas isär för att underlätta återanvändning och återvinning av material.

– Professionella reparatörer ska kunna få reparations- och underhållsinformation samt tillgång till fler listade reservdelar.

Kände du till det nya Ekodesigndirektivet?

Jag hade inte en susning. Gjorde en snabb gallup på Instagram och 86% av mina följare (de som svarade i alla fall) kände inte till lagen. Och då är nog mina följare mer insatta än genomsnittet.

Jag tycker självklart att detta borde basuneras ut vitt och brett. För det är oskäligt svårt att laga och reparera jämfört med att köpa nytt. Det är väl inte rimligt 2021 att man ska byta ut en hel diskmaskin bara för att en del går sönder.

Risken med nya Ekokravet?

På webbshoppen där vi beställde vår nya diskmaskin nämndes absolut ingenting om hur man tar hand och reparerar diskmaskinen vi ville köpa. Ekodesignförordningen specar att information om produkten (energivärde och produktinformation) ska registreras i en databas som heter EPREL, dit tillverkaren är skyldig att länka med en QR-kod.

Problemet är ju bara att QR-koden får man först EFTER att man köpt vitvaran (och då i manualen, om jag förstår det rätt). Det går inte att jämföra produkter i samband med att man gör research, och då mister man lite av poängen. Självklart borde information om tillgång på reservdelar, skötselråd och reparationsinformation finnas tillgängligt i köpflödet

Databasen EPREL har dessutom inte lanserats än, och informationen på hemsidan finns dessutom bara på engelska. En enorm tröskel eftersom teknisk information redan är svårbegripligt för många, lägg därtill att den är på ett språk man inte fullt behärskar.

Sista grejen jag funderar kring är att minimikraven för lagerhållning av reservdelar är 7 – 10 år. Det är väl i ärlighetens namn ganska kort tid? Vår diskmaskin från 2009 fungerade utmärkt tills en komponent gick sönder. Borde inte 20 år vara ett minimumriktmärke?


Källor & länkar:

Hos Energimyndigheten läser du mer om Ekodesignkravet. Klickar du vidare kan du även läsa mer om kraven för respektive vitvara.

Drömjobbet med de allra sämsta villkoren

Nu är det som att jag håller andan inför sommaren. Om någon vecka går vi på ledighet hela familjen. Det är inte utan en viss bävan från mitt håll. Att vara tillsammans hela familjen flera veckor i sträck är både underbart och utmattande. Precis som föräldraskapet i stort.

Det är min femte sommar som förälder. Det låter ynkligt, men de fem somrarna har varit en hel livsresa för mig. Precis lika förvånad över hur morsk och redig kan vara som förälder, lika förvånad är jag över hur låg min lägstanivå är. Hur snabbt jag förlorar tålamodet när det trilskas med solkrämer som är för smörjiga, och solhattar som inte vill bäras för att de är lite kepsar.

Att vara förälder är ändå drömjobbet med de allra sämsta villkoren. Det finns ingen rast eller semester. Som förälder är det både dagskift och nattskift på rullande schema, och lunchpauser ingår inte i arbetsbeskrivningen. Lönen för mödan är i bästa fall godtycklig, i värsta fall uteblir den helt. Man är arbetsledare, projektledare, mattant, lokalvårdare, förste tröstare och sjuksyster i ett. Men också medlare, psykolog och trivselgeneral. En tröstetanke för mig är att man faktiskt inte behöver vara bäst på allt.

Och den tanken som stillar oron inför sommarlovet. Den enda som förväntar sig att jag ska vara bäst på allt är väl jag själv. Och det är väl orimligt. Att vara sin egna strängaste chef.

Det kommer att bli mängder med nödkorvar till lunch på strandkiosken. Eller yoghurt eller mackor med tjockt med smör. Golven kommer bli smuliga av sand, och hemmet kommer se ut som att en flodvåg dragit fram. Men i sommar är det projekt självständighetsträning som har prioritet, och det får bli på bekostnad av saker blir perfekta. Vi har misslyckats katastrofalt med att få till någon slags harmoni i städningen, och varje gång vi försöker inkludera ett barn i sysslor slutar det i tårar och skrik. Men nu går det inte längre att undvika. Det krävs en hel familj för att få ett hushåll att gå runt.

Har också planerat att pottträna lillbarnet. Att som nu, byta blöja i en trång hall utan vatten, är bara för gräsligt för att orka i längden. Han går redan på pottan varje morgon, men nu när vi är lediga tänkte vi ge oss på att fasa ut blöjorna för gott. Det kommer göra under för livskvaliteten!

Ja. Att vara förälder är synnerligen drömjobbet med de sämsta villkoren. Men också jobbet med den bästa arbetsbeskrivningen. Och precis som med alla andra jobb är nyckeln att delegera där det är möjligt.

Kram

Lyssna på mig i Plånboken i P1

Nu blir det skamlös reklam för mig själv!

Om du, som alla kloka människor bör göra, lyssnade på senaste Plånboken i P1, kanske du kände igen en vän, skånsk stämma?

Jag blev nämligen intervjuad med anledning av att jag hyr kläder. Du som brukar läsa bloggen vet ju att jag har ett klädabonnemang sedan årsskiftet, men att jag hyrt kläder på lite olika sätt ganska länge. Plånboken i P1 är ett utmärkt program som undersöker och granskar konsumenttrender. Nu sätter de alltså luppen på ett nytt fenomen: Nämligen att hyra kläder i stället för att köpa. Något som vi lär se mer av!

Lyssna på inslaget om att hyra kläder gör du här.

Men om du ändå ska lyssna vill jag varmt rekommendera att lyssna på hela avsnittet. Medverkar gör också en annan hållbarhetsprofil, nämligen Isabelle McCallister som pratar om att vårda och laga.

Kram

I byggröran

Hej!

Som du kanske anat har jag svårt att hitta tiden till att uppdatera varannan dag, som ju annars är bloggkadensen jag försöker hålla. Det är svårt att hinna mellan dag-arbetet och kvällsprojekten.

Det här är vår tillbyggnad just nu. Ser du den vänstra delen? Det är originalfasaden som dolts innanför tillbyggnaden som vi nu bygger om. Vi tror att tillbyggnaden funnits där sedan huset byggdes, men att det var en inglasad veranda som senare gjordes om till pigkammare och någon gång på 50-talet gjordes om i nuvarande skick. Högerdelen är betydligt nyare, antagligen i samband med att köksingången blev ”tvättstuga”.

Såhär ser det ut utanför bodarna också. Vi passar nämligen på att förbereda för uteplats. Det blir en altan! Just nu klurar jag på om vi kan lägga golv på verandan, typ kilsågat virke? Då slipper man gifter i träet. Tryckimpregnerat är nämligen inte ett alternativ jag föredrar. Ett annat alternativ är organowood, virke som är behandlat med kisel i stället för grönt, tryckimpregnerat trä. Det grånar med värdighet, men jag tycker ändå inte att något går upp emot riktigt plank som fått åldras naturligt.

Såg du dörren på bilden? Den hittade hantverkarna gömd i en av väggarna.

Vi hade på känn att tillbyggnaden renoverats på 50-talet någon gång. Alla invändiga snickerier, som lister, fönsterfoder och dörrar skriker funkis. Hursom var det i alla fall inte före den 12 augusti 1957, för då mätte man Gunnar <3.

Nu inleds pionsäsongen i trädgården. Och i år blir det pionfest utan dess like. Slutade räkna vid 50 knoppar!

Gjorde en liten bukett med de tre första pionerna. En vit doftpion och två rosa bondpioner. Och så ett fång honungsrosor, för vem kan motstå.

Inför morsdag deltog jag i Marie @stilkontot_ på instagrams årliga insamling Läkarmissionens arbete för trygga förlossningar. Hon ordnar alltså ett lotteri där man kan vinna orimliga priser, allt från Rodebjer-kaftaner till Blankens-dojor och hotellvistelser. I år var det alltså 64 vinster totalt, och hon lyckades samla in 470 000:- kronor. Jag köpte två lotter och vann kolor från Pärlans Konfektyr. Har du sett så fint paket?

kram från byggröran!

Om alla helger fick vara såhär

Alla veckans omak och stön är förlåta tack vare vår panghelg. Redan på fredagen hade jag på känn att det skulle bli något alldeles särskilt. För att fira att veckan var över mötte jag upp en vän på Vår Gård och drack cava. De stängde kl 22.00 och då knatade jag hem under en rosa sommarhimmel.

På lördagen gassade solen och vi bestämde oss för att åka till Zetas Trädgård. Aldrig varit där, men förväntningarna var mer än skyhöga. Tyvärr var det mesta utplockat. Vi fick med oss ett gäng Funkia till Andreas surjordsrabatt och några jättevallmo till ängen. Och jag sniffade på en buskpion som doftade en blandning mellan rosor och – vad jag föreställer mig – en änglafis. Hoppas att buskpionen jag satte förra året växer sig såhär praktfull.

Sen åkte vi hem och dukade upp i trädgården. Gjorde en bukett av vad pynt jag hittade i trädgården. Några överblommade tulpaner, rhododendron, salvia, klematis och allium. Ställde fram rosévin och öl.

Och så kom den efterlängtade gästen! Min brorsa Hampus.

Vi gassade i hängmattorna en stund. Barnen blev förstås otyglat glada som alltid.

Jag unnade mig en öl.

Sen dags för middag. Jag hade gjort en sommarsallad med vattenmelon, ost, sallad ur påse, svarta bönor, dressing och rostade pumpafrön. Typiskt mig att välja en rätt man endast behöver montera. Andreas tyckte det var i påvraste laget och grillade lite köttkomplement till honom och Hampus, och korv till barnen.

Efter maten började Bolibompa och jag kläckte denna genialiska idé och lät dem titta i hängmattan medan vi fortsatte surra vid matbordet. Vi fick ljuvliga 30 minuter av stillhet.

Medan jag nattade barnen gick Andreas och Hampus upp på vår terass. Där satt vi sen tills solen sjönk nedanför trädtopparna.

Söndag morgon! Vi firade med pannkakor i trädgården. Ingen tidning i brevlådan utan vi fick hålla tillgodo med senaste numret av Båtnytt. Är det rimligt att inte skicka ut tidningen på en av de få dagar då folk faktiskt har tid att läsa den? Jag säger blankt nej.

Nils väntade inte på att göra sig anständig utan äntrade trädgården i nattsärken. Klänning är hans absoluta favoritplagg. Han får för det mesta använda Junis klänningar.

Efter frukost ilade vi ner till primiärbad på Saltisbadet. Var själv med barnen och hade inte möjlighet att fota. Men det var sig likt! Andreas väntade på Jonas och Steffi och när de kommit hämtade de upp oss med båten och så åkte vi hit! Vi gjorde repris på förra helgen och åt lunch på Kattholmen.

Väl framme upptäckte vi att vi hade glömt vagn och skötväska och hela fadderullan på Macken i Saltsjöbaden, där vi blev upphämtade. ”Men jag tog ju Nils?” sa jag förebrående till Andreas, när jag undrade varför inte han tog vagnen. ”Nej, JAG tog Nils” sa han. Det var sant. Jag tog en proteinbar. Hoppsan!

I stället för att åka hem styrde vi mot Tvättfatet, en liten skreva på en ö inte så långt hemifrån. Vi badade och petade med håven i jakt på vad spännande simhallar, Juni fångade en fisk med sitt metspö. Alldeles för sent kom vi på att det var dags för kvällsmat. Då fick vi stoppa i barnen en nödgiffel och sen styrde vi hemåt i den ljumma kvällningen.

När Jonas och Steffi åkt hemåt, barnen var nattade och alla hushållsbestyr avklarade, landade vi i trädgården igen. Andreas planterade sina Funkior och jag satte ut några jättevallmo i ängen. Där ska de förhoppningsvis blomma tillsammans med Pionvallmon och den Sibiriska vallmon vi sådde förra hösten.

Och det var hela helgen faktiskt. Tänk, om alla fick vara såhär. Då skulle jag faktiskt bli utmattad av all aktivitet och spänning. Är tacksam över alla våra vanliga helger, med tråkiga frukostar och gnälliga barn. Det är konstrasupplevelserna som ger livet krydda.

Kram

Lägger livspussel

Jag kan säga dig att veckan varit en rejäl prövning. Vi har vabbat två grisförkylda ungar hela veckan. Samtidigt har jag haft tentavecka och Andreas kalendern fullsprängd med möten. Vi har jämkat och pusslat så gott det går, växlat mellan att vara lekledare och tokjobba mot deadline. Och det gick! Allt är inlämnat.

Det har verkligen inte bara varit omak. Sommaren kom till Stockholm och det med besked. Varenda skrymsle i trädgården prunkar och spirar. En veckas hällregn följt av intensiv sol har bäddat in allt i en oemotståndlig grönska. Och barnen har varit otroligt tappra trots feber och hosta.

Vi har tillbringat varenda stund barnen orkat i trädgården.

De är så rara där de sitter vid sitt lilla picknickbord och äter frukost. I fem minuter tills någon av dem häller ut sin mjölk i gräsmattan och lämnade bordet illvrålandes.

Trädgården är mer en brädgård och byggarbetsplats just. I år fick barnens studsmatta stryka på foten till förmån för ett ton virke, men inte klagar de för det. Här har Andreas byggt en gunga av.. spännband? Typiskt honom.

Jag har fått ett bud som jag blev väldigt glad över. Schampokakor från Yves Rochér. Har lovat att testa och utvärdera i två veckor om de är något att ha. Har tvättat en gång och det bådar gott. Aja. Recension utlovas.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Det är en lyx att vara gift med en trädgårdsintresserad person. Vi har båda olika projekt vi går och fixar med. Andreas har sin surjordsplantering och här är senaste tillskottet! Ännu en rhodondendron!

Och det roligaste har jag sparat till sist. Nästa vecka drar mitt sommarfrilansjobb igång. Har ett otroligt roligt uppdrag som jag ska göra hela sommaren.

Kram