Month: november 2017

Två fel gör inte ett rätt

Posted on

Jag läste precis det här inlägget hos Trendenser och kan inte hålla mig från ett litet inspel, med förhoppning att nyansera debatten. Det handlar om att mörka träslag av ädelsträ spås bli 2018 års stora inredningstrend – trots att det riskerar att få oerhört negativa miljökonsekvenser eftersom långsamtväxande urskog skövlas i fjärran länder för att mätta skandinavernas aptit på senaste inredningstrenden.

Jag personligen älskar mörka träslag och vintagemöbler och min kärlek kommer inte att blekna i första taget. Bordet på bilden är i mörkbetsad furu – ett rätt bra alternativ till ädelträ om du frågar mig.

Hon skriver bland annat: 

Hur kommer det sig att vi nordbor som sopsorterar, försöker äta närodlat och ekologiskt och oroar oss över klimatfrågan inte tycks ha några som helst problem att stoltsera med möbler gjorda av svåråtkomliga mörka ädelträslag när det vankas hemma-hos-reportage eller uttalanden i sk trendspaningar? 

Jag håller helt och hållet med. Och mycket efterlängtat att någon med en så stor plattform ägnar sig åt hederlig folkbildning. Men jag tycker att hon bara sätter fingret på halva problemet. Det största bekymret är ju vår omättliga aptit på trender från första början. Varför ringer ens tidningar och frågar om inredningstrender? Varför anses det vara okej – till och med norm – att anpassa inredningen efter säsong eller mode?

Jag tänker på min svärmor. När hon gifte sig på 60-talet åkte de till NK och köpte soffor och matsalsmöbler för en halv förmögenhet. Och vet du vad? De möblerna har hon kvar nästan femtio år senare. På hennes tid var inredningsinköp av det slaget något man gjorde en enda gång i livet. Måhända att det slunkit med någon möbel av ädelträ men nog är det är värre miljösynd att slänga ut en fullt fungerande möbel för att köpa en ny men förvisso närproducerad? För att ersätta den med ytterligare något nytt när trenden dikterar något annat.

Miljökonsekvenserna för att producera möbler av ädelträ är inte försvarbara – men alternativet kan ju inte vara att alla ska köpa nya trämöbler av andra träslag? Två fel gör inte ett rätt.

Det bästa vore ju förstås om dessa möbler aldrig producerats från första början. Men nu när de redan finns i omlopp tycker jag att vi använder dem tills de inte kan användas mer. Och inte förrän då köper vi nya trämöbler, som tillverkats på hållbart vis och som sedan ärvs från en generation till nästa. Oavsett vad trenden säger 2019 eller 2020 eller alla kommande år. Och nästa gång en tidning ringer och frågar om inredningstrender kan man ju svara att trend och inredning inte går ihop.

Kram Sophia

4 Comments

En mansfri vecka

Posted on

Hej! Detta inlägg skjuter jag in lite från höften mellan vardagsbestyren. Denna vecka blir.. intressant.. Min livskamrat är i Vegas på konferens och jag ska styra familjeskutan själv i en hel vecka. Låt mig berätta vad som är i görningen:

Ta itu med min lagningskorg. I lagningskorgen mellanförvarar jag alla kläder som är trasiga och väntar på lagning. Jag har betat av ett par byxor som spruckit i skrevet och näst ut är ett par svarta finbyxor som jag ska testa att återfärga med Nitor back to black. Den har jag använt förr med goda resultat.

Montera barnsitsen som jag köpt på Blocket på det eldrivna vrålåket. Tyvärr vågar jag inte åka med barnet därbak utan att ha utrustat cykeln med rejäla vinterdäck men hoppas att kunna ordna med det inom kort.

Unna mig lite giftfritt lack. 

Och passa på att rensa när herr Spara är bortrest. Testade Tiptapp i söndags. Blown away kan jag sammanfatta den upplevelsen. Skänkte bort sju gamla plåtburkar av varierande kvalitet och de var borta på 12 sekunder blankt. Tackar!

Senast rensade jag i pappershögen och gjorde en mysig brasa av mina gamla CSN-besked. Ett värdigt avslut för dem vill jag påstå…

Och så ska jag säga slutligt farväl till vår älskade lägenhet. Hoppas att jag låter bli att snorböla under överlämningen pga skämmigt till och med för mig.

Hejdå brunnsdjupt badkar och grönt kakel. Kommer sakna er.

Ja men det var väl veckans stora händelser. Hoppas att du får en fin vecka!

Stor kram Sophia

No comments yet

Minimalistisk hudvård: mini, medi och maxi

Posted on

Det finns ingen övre gräns för hur dyr ansiktsvård kan bli. Däremot finns det en gräns för hur bra resultat man som vanlig dödlig kan få. Min erfarenhet är att den bästa kuren (för sinnet såväl som ekonomin) är att acceptera sina förutsättningar. Det är åtminstone så man undviker att bli ruinerad på verkningslösa cremer, oljor och vatten. Som med så mycket annat i livet finns det ingen rättvisa när det kommer till hudtyper. Men man kan ju alltid göra det bästa med vad livet gett en.

Nästan 30 år gammal har jag knäckt koden till den perfekta hudvårdsrutinen. Jag har delat in den i tre delar; mini, medi och maxi beroende på vad ekonomin och livet i övrigt tillåter.

Mini: Mandelolja! Mandeloljan använder jag för sminkborttagning, rengöring och återfuktning varje kväll. Allt i ett. En flaska kostar 52 kronor på apoteket och räcker i nästan tre månader. Inga tillsatser, inget otäckt. Huden blir bara mjuk som sammet dagen efter.

Medi: Om det är en ynka grej du ska unna dig för 350 kronor är det Paula Choice 2% BHA. Den står definitivt på egna meriter, men just i kombinationen med mandeloljan uppstår en magisk reaktion. Vinterfnas blir mjukt som en sommarbädd. Röda parter och poriga porer blir mindre markanta, men framförallt blir huden len som en nytalkad barnastjärt. Om jag hade kunnat hade jag instiftat Årets geni-pris och delat ut det till mig själv för denna upptäckt. Har inte gjort slut på en flaska än så länge, men jag budgeterar att den borde räcka i ca tre månader minst. BHA-syran är fri från färgämnen och parfym.

Om du inte har råd eller lust att lägga 350 kronor på en hudvårdsprodukt så har jag följande rekommendation: krossa två aspirin (aspirin eftersom de innehåll salicylsyra) och mixa med honung. Smeta på i nyllet. Låt verka i femton minuter, skölj av och njut sedan av effekten.

Maxi. Den heliga treenigheten. Mandelolja till för-och huvudrätt. Paulas choice som dessert och som topping: Vita Liberata Self Tanning Moisture mask, med en hint av brun utan sol. Denna lägger jag på efter BHA-syran närhelst jag har tid och lust. Den är eko, kladdfri och ljuvlig. Man får en svag lyster som håller i sig ett par dagar. Kostar 380 kronor, vilket förstås är i dyraste laget. Jag har förbrukat ca 70% av en tub sedan i försomras, så det får väl ändå anses vara godkänt.

En liten brasklapp: Undvik både BHA-syran och aspirinen om du är känslig mot salicylsyra eller om du vet med dig att du inte tål annan syra till ansiktet.

Det var mina hudvårdstips för en liten, mellan eller lite större plånbok. Detta är allt som jag har i mitt badrumsskåp för tillfället.

Har du något ansiktsvårdstips som du vill dela med dig av?

Kram Sophia

 

7 Comments

Vill inte handlarna att någon ska betala fullpris längre?

Posted on

Jag läste precis hur en modebloggare förnöjsamt skrev att Black friday ersatts av Black week, för numera var det rea hela veckan. Jag förstår att bloggare och konsumenter hyllar den från väst nyligen importerade rean, men jag förstår inte den stora förtjusningen hos handlarna?

Midsommarrea, mid season sale gånger två, mellandags- och julrea. Och nu alltså Black week. Snart finns det bara några strödagar kvar som är inklämda mellan olika reor. Men vem gynnar det egentligen?

Knappast gynnas de mindre handlarna som kämpar om marginalerna i lågpriskriget mot klädjättarna. Knappast kan väl detta gynna sömmerskorna i Bangladesh, som redan i dag är de största förlorarna i en prispressad marknad. Branschorganisationen Svensk handel har gått så långt och kallat Black friday-fenomenet för ”en köpfest för kunderna men en pina för handeln”. Samma organisation fastslår också att Black friday är här för att stanna: handeln ökade med 1,3 miljarder (!) under förra årets rea, och i genomsnitt handlar varje person för 1871 kronor. Det är alltså inga kaffepengar som omsätts under en enda rea-dag.

Jag förstår att alla de där genomsnittliga 1871 kronorna inte består av lyxköp. Det finns säkert ensamstående föräldrar som passar på att unna sig årets enda klädesplagg, och studenter som ger sig själv en rejäl vinterjacka i julklapp. Och många som unnar sig det där inköpet som de suktat efter länge. Men det finns nog minst lika många som bara köper ännu en till av något som de inte behöver.

Många handlare skyller på branschen för bristande marginaler. För många mellanled från producent till konsument sägs det. Jag tror dock att det bara är halva sanningen. Många jättar verkar ju ha råd att rea ut halva sortimentet varannan månad. Då förstår till och med jag att det inte blir mycket över till sömmerskan. Det spelar väl ingen roll hur många mellanled man kapar, hur mycket man tummar på kvaliteten, säkerheten i fabrikerna eller miljöregleringen för att minska kostnader– det blir ju ändå aldrig lönsamt om ingen någonsin betalar vad det egentligen kostar.

Jag tycker egentligen att rean är en himla bra grej. Som barn till ensamstående föräldrar vet jag verkligen vilken skillnad den kan göra. Men det övergår mitt förstånd att handlarna driver på rea-fenomenet till sin spets. En rea ska per definition vara tillfällig – men trenden verkar peka åt att den blir ett permanent tillstånd i handeln. Om inte ens butikerna själva vill att vi ska betala fullpris för kläderna – vem vill det då?

Kram Sophia

 

1 Comment

En obekväm sanning

Posted on

  Dramatic Moh, Ance. AW15. Notera den plågade minen. 

Det är ju ingen hemlighet att jag har en förkärlek för Acnes stickade tröjor. Det är maniskt. De väcker ett ha-begär utan dess like. Trots mitt shoppingstopp måste jag erkänna att jag ofta är inne på Acnes hemsida för att spana in deras stickade sortiment.

Men, härom veckan slog det mig. Fan vad obekväma tröjorna faktiskt är. De sticks som fan och jag är ändå inte superkänslig.  Har uppenbarligen levt i total förnekelse om detta.

Efter en kort sorgeprocess så inser jag nu att jag aldrig mer kommer köpa ett skickat plagg som sticks igen. Inte värt det. Jag har ju tidigare tjatat om att plagg ska sitta bekvämt och det handlar ju inte bara om passform utan även känslan mot kroppen. Det skar vara mjukt och inte skava eller stickas.

Detta innebär att mina favoriter Dramatic Moh och Raya inte längre kommer platsa i min garderob. Jag kommer givetvis använda sönder de jag har men jag kommer sannolikt inte införskaffa några nya exemplar. Stort för mig då dessa varit basplagg i min garderob de senaste 5 åren.

Kom gärna med tips på o-stickiga alternativ.

Kram
/Martina

8 Comments

Test: Little Ondine nagellack

Posted on

Förra helgen fick jag nog. I ett helt år har de gäckande stirrat på mig varje gång jag öppnat kylskåpet. Och varje gång har jag förläget vänt bort blicken och stängt dörren och tänkt ”snart så ska ni få komma till användning”.

Men nu blev det inte så. Förra helgen åkte jag i stället till tippen med hela min samling av nagellack, som de senaste åren bara samlat damm i kylskåpet. Nagellack är en sådan där grej som fått stryka på foten sedan jag blev förälder. Jag har liksom inte tyckt mig ha tiden. När jag dessutom förstod att nagellacket jag smetat på måste sorteras som giftigt avfall på återvinningen kändes beslutet inte särskilt svårt.

Jag tycker förstås att det fortfarande är något särskilt med nagellack. Målade naglar har alltid varit förknippat med världsvana, klass och en känsla av flärd för mig. Ända sedan jag var barn. Men också kreativitet och ett personligt uttryck. Men inget av det känns tillnärmelsevis tillräckligt viktigt för att gå runt med miljögift på händerna.

Dock  blev jag löjligt glad när jag blev tipsad om Little Ondine på Instagram. Ekologiskt, vattenbaserat och giftfritt nagellack som man dessutom inte behöver någon nagelborttagningsmedel för att ta bort. 

Little Ondine säljs bland annat på matbutiken Paradiset men också online. Det är superenkelt att använda:

  1. Rengör naglarna (jag tvättade bara händerna).
  2. Stryk på 2-3 lager, låt torka mellan lagren.
  3. Undvik varmt vatten tre timmar efteråt (eftersom varmt vatten löser upp nagellacket).
  4. Använd lite varmt vatten vid behov och skala sedan av när du är färdig.

Resultatet då? 

Ovan ser du hur naglarna såg ut efter tre dagar. Helt klart godkänt för att inte ha använt något topplack. Det lägger sig jämnt och fint och torkar snabbt jämfört med vanligt nagellack. Det bästa är också att man slipper den där stickande lukten som annars kommer med vanligt nagellack.

Nu kommer jag att hålla mig till ett lack åt gången, och skippar topplacket. Kylen är till för matvaror och inte dyra skönhetsprodukter som används för sällan.

Kram Sophia

No comments yet

Säg hej till min nya grej!

Posted on

Jag har ju tidigare bekänt färg som Sveriges sämsta bilförare. Det är väl kanske en överdrift… Men Sveriges mest motvillige bilförare då. Jag har haft körkort sedan 2012 och varit gift sedan 2015 men har fortfarande inte uppdaterat körkortet med mitt nya efternamn. Men jag har aldrig sett någon poäng – det är ju inte som att jag använder det ändå. Sedan vi flyttade jag har kört typ tre gånger. En gång fick jag p-bot på Ica, en annan gång körde jag vilse när jag skulle till Ica och  – ja, det är väl det.

Vi har ju en bil som används någon gång i veckan. Annars åker jag kommu och är kanske ensam i världen om att tycka att det är rätt lyxigt. Jag saknar dock att cykla, men eftersom jag har ca 15 km enkel väg till jobbet känns det knappast lockande att cykelpendla. Förrän nu. För nu har jag en sprillans ny stålhäst, en eldriven sådan dessutom. Eftersom den kom lagom till första frostnatten har jag inte hunnit med mer än några lovar runt i den lokala bygden. Men jag är så pepp! Bara kolla in denna – tantkomfort när den är som bäst.

Det kan ju tyckas helknäppt att jag köpte en elcykel i november men jag vill påstå att det var mitt smartaste drag på länge. Dels var cykeln nedsatt pga av ”säsongsrabatt” (ganska många cykelhandlare rear ut cyklar i november) och sedan hittade jag ytterligare en rabattkod på fri batteriuppgradering. Som grädden på moset får man också tillbaka 25% av inköpspriset i statlig elcykelpremie efter årsskiftet. Cykeln skulle kostat 24 000, men efter alla rabatter är dragna landade priset på ca 9500! Så värt, även om det förstås dröjer tills den kommer till ordentlig användning.

Spana in alla finesser!

Cykeln är helt seriöst det mest behagliga fordonet näst en permobil. Stötdämpad, med upplyst display och med nio olika lägen för elmotorn. Allt från en lätt skjuts till att man flyger fram i 25 kmh utan minsta ansträngning.

Det enda som fattas är en cykelbarnstol, sedan är jag redo att åka på långfärder. Cykelbarnstolen köper jag självklart begagnat.

Kram Sophia

2 Comments

Second hand

Posted on

 

Jag är skitdålig på att handla second hand. Det här är ett område där jag starkt avundas Sophia. Jag har inte tålamod att att leta. Jag känner mig inte heller riktigt bekväm i att ett plagg använts av någon annan. Jag vet, skitlöjligt. Jag har inte några problem att botanisera i folks garderober och hitta plagg som jag gärna lägger vantarna på. Men skillnaden då är ju att jag känner personen som haft plagget innan. Detta är något som jag ska jobba på. Jag ska verkligen försöka köpa mer second hand, både till mig och min dotter.

Det kanske handlar om att jag har en fix idé om att second hand och går hand i hand med en viss stil som jag inte identifierar mig med men som vänner i min närhet bär upp på stilsäkraste sätt. Den känslan måste jag jobba bort.

Jag har faktiskt gått med i en köp & säljgrupp på Facebook. Hittills har jag inte köpt något givetvis, däremot sålt av några go bitar ur min garderob som inte kommit till sin rätt.

Möbler och inredning däremot, har jag inga problem med att köpa second hand.

Kram

/Martina

1 Comment

Den lilla listan om huslivet

Posted on

Hade du frågat mig för fyra år sedan om jag skulle varit gift, ha ett barn och bo i hus innan 30 hade jag skrattat rakt ut (antagligen osmickrande hånfullt, dessutom). Här sitter jag ändå. I ett hus, med man och ett litet barn. Och allra helst med en katt om jag får drömma.

För dig som är nyfiken på huslivet tänkte jag sammanfatta första tiden i en liten lista.

Svårast med att bo i hus? För en som aldrig bott i annat än lägenhet (med undantag för några år i ett parhus någongång under 90-talet) så är tanken på allt ansvar ganska skrämmande. I en hyresrätt behöver man bara ringa värden och även i en bostadsrätt har man tryggheten i att det mesta ”tråkiga” tas om hand av föreningen. Som vatten, värme, elcentral och så vidare. Om något av det slutar fungera så finns det alltid någon att ringa. Men nu? Nu ska man lära sig allt själv. Vad ÄR ens bergvärme och avfuktare? Kul att lära sig förstås, men väldigt läskigt att ansvara för. Särskilt om man bor i ett hus från 1896…

Jobbigast hittills? Att inte ha återvinningen tio steg från dörren, att köksentrén är en uppsamlingsplats för löv, grus, små insekter med mera som man tidigare drällt i trapphuset.. Vi dammsuger varannan dag men det knastrar nästan alltid av bös under fötterna ändå. Jag känner också lite dåligt samvete över att vi ägnar så mycket tid åt målning, fix, lagning eller rensning i stället för att göra saker med Juni. Nu valde vi ju ett gammalt hus med renoveringsbehov, plus att vi båda är roade av att göra grejer själv – så vi har ju ingen att skylla på. Men visst vore det fint om dygnet hade cirka 35 timmar, ibland i alla fall?

Tråkigast hittills? Detta är helt orelaterat till huset men väl huslivet. Jag har inga funktionsplagg som fungerar i kyla. Det är ju ingen sak att tillbringa timmar utomhus om man är ordentligt ekiperad. Men jag har varken termobyxor eller ull-underställ, och dessutom bara en vante (?!). När köpstoppet är över är det jag som spatserar raka vägen till second hand-butiken och plockar upp ett rejält ställ (gärna ett i grälla färger från 70-talet). Men tills dess unnar jag mig att gnälla över kylan och att sitta inne och peta i brasan i stället. Tråkigt är också att vi är lite mer bilberoende än tidigare och använder bilen ett par gånger i veckan.

Roligast med att bo i hus? Att ha en trädgård. Att ha yta att leva på. Att bo närmare naturen. Andra roliga grejer: Excentriska grannar (igår träffade jag en äldre herre på hundpromenad som slog följe hem med oss från förskolan. Han pratade om sin hund som en riktig person och berättade stolt att hunden hade namnsdag. Igår. Älskar sånt.) Också kul att jag tvingats överkomma min fobiska rädsla för att köra bil och nu vant kör både till tippen och till affären utan att börja gråta eller få parkeringsböter. Hatar förstås att behöva köra bil men det är ändå en mäktig känsla att bemästra något nytt. Nu har jag dock köpt en elcykel (mer om den i ett separat inlägg) och planerar att både cykelpendla och uträtta alla mina ärenden medelst cykel.

Vad har varit oväntat? Alla attiraljer som man måste inhandla. Vi har till exempel inga trädgårdsredskap och som en följd av detta ser vår trädgård ut som en krigsscen från första världskriget. Vi skulle köpt ett helt trädgårdskit (gräsklippare och hela konkarongen) av en bekant till Andy, men då de fortfarande inte sålt sitt hus finns inte den möjligheten just nu. Vad göra? Leta på blocket? Vi vill ju gärna köpa ett helt set och inte lägga tid på att köpa en kratta här och en spade där. Tar gärna emot tips av ruttade husägare.

 

Hustoppen: 

  • Att få se en stjärnhimmel nästan varje natt.
  • Att pendlingen blivit lyxig egentid.
  • Kunna äta egna äpplen och päron.
  • Löprundan blir nästan magisk med en stjärnbeströdd himmel och stor fullmåne som fond.
  • Barnet roar sig med pinnar, kottar och grus. Billigaste leksakerna någonsin.
  • Perfekta förutsättningar för en katt. Gärna en stor, tack.

Husbotten:

  • Allt under 22 grader är i min mening oacceptabelt. Sist vi hade 22 grader var väl i september?
  • Vi har ingen gräsklippare.
  • Vi har ett fallfärdigt hönshus på tomten.
  • Vi har jättemånga växter och två odlingslådor fulla med grejer som jag inte vet hur man tar hand om.
  • Ingen hänger på lekplatsen eftersom alla hänger hemma = inte så mycket socialt umgänge där inte.
  • Vi har ingen katt!
  • Jag har börjat att oroa mig för saker som äkta hussvamp. Och mögel. Och fukt. Och bergvärmepumpen. Och el-installationerna. Och radiator-läcka. Allt går att oroa sig över.

 

Stor kram

Sophia

 

1 Comment

Kläderna som är svårast att rensa ut

Posted on

 De flesta har säkert ett eller flera klädmässiga bottennapp i garderoben – plagg som varit riktiga felköp. Vad man kanske inte alltid tänker på är att i garderoben hänger ofta också flera ankare. Som krokar sig fast och blir kvar, utrensning efter utrensning, men som bara är ett sänke för hela garderoben och aldrig blir använda.

I helgen gjorde jag årets sjätte utrensning – och faktum är att det skulle nog kunna bli sju totalt. Det finns vissa typer av kläder som är mycket svårare att rensa ut för andra. För mig finns det i regel några svepskäl att behålla plagg som egentligen borde rensas ut:

Fyra sorters plagg

Gåvor. Jag är nog inte ensam om att känna mig oartig att rensa ut plagg som jag fått i gåva. Särskilt om det är av en person som står mig nära. Det spelar ingen roll om det ett plagg eller smycke som överhuvudtaget inte passar i stil eller storlek, jag har en tendens att klamra mig fast ändå. Såhär försöker jag tänka i stället: Rent logiskt – hur påverkas relationen av detta plaggs vara eller icke vara? Troligtvis inte alls. Jag blir inte sårad om någon väljer att ge bort en gåva utan tänker att det är ju fint om den kommer till användning. Om man har fått en gåva av en särskilt lättkränkt person är det ju också helt försvarbart att dra en vit lögn för att rädda båda två från en genant situation. Säg bara att plagget förstördes i tvätten.

Dyra plagg. Särskilt kombon högt inköpspris och lågt andrahandsvärde. Många dyrare plagg har också bra andrahandsvärde, men tyvärr gäller inte detta för alla märkeskläder Knasiga storlekar, snitt eller väldigt tidsbundna plagg tenderar att vara svårsålda efter några säsonger. Prova att sälja ett par jeans med låg midja i dag så förstår du vad jag menar. Tänk såhär: Det troligaste är att priset sjunker ännu mer. Ett par hundralappar eller ett par tior är åtminstone bättre än inget alls. Om du tvingas återvinna i stället för att sälja får du bokföra gärningen på ditt miljömässiga pluskonto, det är förhoppningvis inga skräptextilier som recyclas.

Gamla trotjänare. Vissa plagg hänger ju kvar längre än de flesta förhållanden. Favoriter från förr som har ett högt sentimentalt värde kan vara extra svåra att skiljas ifrån. Tänk såhär: Om du vore ett klädesplagg, hade du hellre velat bli använd eller hänga och samla damm i en garderob? Tacka dina gamla trotjänare genom att ge dem ett nytt liv hos någon annan. Allt annat är ovärdigt.

Högtidsplagg. Balklänningar, brudtärneklänningar eller julkoftan från 1998 – jag tror att de flesta har något av dem hängandes i något skrymsle. Det är lätt att inbilla sig att ett behov kan uppstå igen.  Om ingen är planerat i närtid är det enda rimliga att sälja eller skänka. Tänk såhär: Du kanske inte ska vara brudtärna under närmsta tiden – men det är det många andra som ska! Festkläder och högtidsplagg är typiskt såna plagg som kan ärvas vidare. De används sparsamt och är också ofta dyra i inköp. Det finns många ensamstående mammor, studenter eller föräldralediga som också vill gå på galej i något fint. Gör dem en tjänst och slutförvara inte såna plagg som kan komma till användning igen.

Vad har du svårt att skiljas ifrån?

Stor kram Sophia

 

Du kanske också vill läsa det här:

Så påbörjar du ett köpstopp – fem handfasta råd

Få bukt med din överfulla garderob – tips som faktiskt fungerar

4 Comments