Från inspiration till provokation – reaktionerna på köpstoppet

Vi fick en fråga av  Ekonomimamman om hur öppna vi är med vårt köpstopp och vad vi får för reaktioner Jag önskar att jag kunde skriva att reaktionerna vore odelat positiva, men riktigt så är inte fallet.

Jag är väldigt öppen med köpstoppet, tokigt vore ju annars. Försitter aldrig en chans att berätta om det. Min erfarenhet är att högt uttalade utfästelser är mycket svårare att backa ifrån. Dessutom fungerar det som ett mantra i sig, eftersom jag säger i stort sett samma sak till alla: Jag upplevde att jag shoppade alldeles för mycket kläder och nu praktiserar jag avhållsamhet under 2017. Hittills har det gått över all förväntan och jag har lärt mig så mycket om mode och hållbarhet under tiden, att det blir en omöjlighet att återgå till gamla ovanor. Jag må vara klädmässigt fattigare men jag känner mig rikare ändå.

Vilka reaktioner får du?

Det är svårt att avgöra om det är spelad entusiasm, men den vanligaste reaktionen är ”Wow, det borde jag också göra”. Det tycker jag säger något om vår ambivalens inför konsumtion. Shopping är för de flesta inte bara en odelat positiv grej. Att shoppa blir ofta svaret på en känslomässig reaktion; inte sällan på exempelvis negativ stress. Att shoppa för att lindra ångest eller döva oroskänslor, men också som avkoppling eller bara för att ha något att göra. I alla fall. Många verkar relatera till behovet av en shoppingdetox och garderobsrensning, och jag har flera kompisar och kollegor som inspirerats till att köra kortare varianter.

Men ibland märker jag också hur personer reagerar ganska negativt. Jag tror att de upplever sig personligt påhoppade när jag berättar om varför jag kör köpfritt. De svarar med att säga ”Det skulle jag aldrig göra, jag älskar kläder och shopping för mycket” eller lite syrligare ”det gör ju ingen skillnad på det stora hela” eller lite ogint ”jaha,  vi får väl se hur det går nästa år då..”. Den typen av kommentarer är ju lite svårare att värja sig emot, de bjuder ju inte in till öppen konfrontation men de avfärdar ju underförstått köpstoppet som ett tramsigt påhitt.

Jag tror säkert att många älskar att köpa grejer (det är ju vetenskapligt bevisat att shopping frigör endorfin för en kort stund), men jag tror att många – någonstans inom sig – känner på sig att överdriven konsumtion inte är sund. Grejen med grejer är ju att det finns alltid mer att köpa, och med våra snabba produktionscykler är nytt inte nytt särskilt länge. Dock, att ha köpkraft är ju på ett sätt bekräftelse på att man har gjort alla val rätt här i livet. Man har gjort karriär och har en bra inkomst och därmed resurser att smälla. De flesta köper ju grejer för att visa upp för andra, inte för att behålla för sig själv. Att träffa någon som är öppen med viljan att dra ned på sin konsumtion, det kan ju uppfattas som lite provocerande? Då uteblir ju bekräftelsen som man vill ha. Dessutom, få saker är ju så upprörande som andra människors livsval.

Detsamma gäller ju med miljöaspekten. Många intalar sig att den egna konsumtionen gör varken från eller till – så varför anstränga sig? Jag försöker att bättra mig, om inget annat för att jag ska kunna berätta för min dotter att jag åtminstone gjorde vad jag kunde när jag hade chansen.

Det blev både långt och osammanhängande det här. Jag hoppas att mina poäng nådde fram. Varför tror du att vissa blir provocerade?

Kram Sophia

2 Comment

  1. Åh vad roligt att du skrev ett inlägg om detta, tack Sophia! Jag har ”bara” hållt på med köpstoppet sedan maj så har inte hunnit berätta för så många än. Upplever precis som du att de flesta säger något i stil med ”Det borde jag också prova” och håller med om att alla konsumerar för mycket. Det är en konstig känsla att berätta om köpstoppet, på något konstigt vis känner jag mig lite orolig att trampa någon på tårna som älskar shopping och vill inte framstå som bättre än någon annan. Jag vill snarare inspirera och väcka diskussioner om detta. Visst är det märkligt att så många är medvetna om att vi faktiskt köper alldeles för mycket prylar men inte gör så mycket åt det. Behövs någon slags kris/naturkatastrof för att fler ska börja tänka till? Det verkar som vi tycker att vi har rätt att köpa det vi vill och glömmer effekterna på naturen och folket som producerar. Det flesta negativa effekterna är väl dolda på andra sidan jordklotet där folk exempelvis står i giftiga kemikalier upp till knäna för att färga våra T-shirtar i någon läcker nyans så vi ska kunna hänga med i senaste trenden. Jag har precis som du också börjat läsa på mer om kläder och tycker det är väldigt intressant. Jag tänkte nästan inte alls till innan och nu blir jag nästan lite provocerad när någon skryter om att ”Den kostade bara 49 kr på HM”. Problemet är bristen på kunskap tror jag, inte att folk inte orkar/vill bry sig. Jag ska fortsätta prata om mitt köpstopp och försöka flika in lite information om bl.a. modeindustrins baksida. Jag själv visste inte vad GOTS stod för fram tills för några månader sen. Kanske en lång rörig kommentar, skyller på att jag ligger och ammar samtidigt 🙂 Tack än en gång för ett intressant inlägg!

  2. Jag har haft ofrivilligt köpstop då jag har haft för dålig ekonomi.
    Nu när den efterlängtade lönen kom så handlade jag 3 plagg under en helg. Inte så välplanerade utan mer spontana.

    Ska försöka se till att det var en engångsföreteelse för jag har rätt mkt kläder å det finns mkt snyggt på secondhand samt att ofta får jag kläder av min mamma/moster/syrra som de har tröttNat på.

Comments are closed.