Martina hade den stora glädjen att gå på helgens stora modehappening; nämligen Säker Stils tårtkalas. Även om det på något sätt inte gick någon nöd mig under min landetvistelse, var jag ändå pyttelite avundsjuk. Det finaste av allt var ändå att hon plockade upp en utgåva av Säker stil (som jag bara haft på lån tidigare).. Så fin!
Och fått den signerad! Hur snällt? Det är vänskap det.
Mot bakgrund av denna fina gest kan det tyckas snålt att jag övertalade Martina att lotta ut sin vinst från tårtkalaset. Tydligen hade hon haft turen att vinna en utlottad silkeströja från Kerber.
Martina argumenterade för att hon vann den utan att ha deltagit medvetet (lottades tydligen ut på placeringsnummer) och således räknas den inte som ett köp. Förvisso sant men att behålla tröjan är ju inte desto mindre fel ändå. Om två ynka dagar har vi klarat oss fem månader utan att shoppa ett enda plagg. Fem månader! Det vore ju fel att ta emot ett plagg oavsett hur vi får det! Jag har tackat nej till gåvor från en välmenande granne, som ovetandes om mitt köpstopp, erbjudit mig en drös bättre beggade Filippa K-kläder (fått pga jobb) eftersom hen vet att jag älskar märket. Det sved men jag tackade så hemskt mycket för erbjudandet och sa tack, men nej tack. Jag är puritan och det står jag för. När jag läser dessa rader så känner jag bitterhetens smak i munnen. Älskar ju ALLT med Filippa K, och ännu desto mer nu när jag har läst att de är i framkant vad gäller hållbarhetsarbete…
Vad tycker du? Är jag för hård?
Kram Sophia
Låter som att ni genomgår en ”prövotid” nu, men glöm inte varför ni började med detta så om ni skulle ge efter nu så har allt slit varit kanske lite förgäves? Ni är tappra, heja heja!
Ja, det nu börjar frestelserna kännas av rejält. Men som du säger, det är bara att behålla lugnet och påminna sig om anledningen till shoppingstoppet från början. Det är inte så att garderoben ekar tom, om vi säger så.