Month: september 2021

Hus i Saltsjöbaden en onsdag i september

Posted on

Letar febrilt efter en färgkombination som gör mig svag i benen och dessutom funkar till vårt hus. Vi kommer inte att måla tillbyggnaden förrän nästa år, men då ska vi passa på att måla om hela huset. Färgen vi har nu flagnar i stora sjok trots att huset målades året innan vi flyttade in.

Nåja. Följ mig på på en onsdagspromenad i området. Jag har smygfotat alla mina favoritfasader i kvarteret. Hoppas att det inte är olagligt, och om så är fallet hoppas jag på en mild bestraffning.

Nu är vårt hus i trä och inte rappat, så denna kombination blir det inte. Men snälla säg om du någonsin sett en grannare färgkombo? Om ett hus hade ägglossning.

Inte många meter från vårt hus finns ett annat rart litet hus som till storlek och charm påminner om vårt. Känn som en väldigt klassisk färgsättning; mörk kontrastfärg till fönster, lite ljusare och samma nyans fast ännu ljusare på huskroppen. Oftast brukar källarfönstret målas i en mer dämpad färg. Minst fyra nyanser alltså, men bara två färger. Jag killgissar på brun umbra.

På samma gata finns detta ljuvliga pepparkakshus. Älskar, älskar, älskar brunt! Särskilt i kombination med tex rött eller grönt. Och så ljusa foder som kontrast. Så vansinnigt grant att måla trappräcken och snickarglädje i både rött och vitt. Mmm.. Vårt hus är södervänt och risken är väl stor att vi steks levande om somrarna med en mörk husfärg. Men drömma får man.

Ett stenkast bort finns också mina drömmars färgsättning. Två nyanser av samma gröna (tror jag?), en ljus till huskropp och en mörkare till foder. Och så engelskt röda fönster och rött plåttak. Det blir inte fulare inbäddat i röda höstlöv faktiskt.

Hjälp så fin mur. Ett random inslag, men lagra i minnesbanken tills någon gång då är dags att anlägga en stenmur.

Svart huskropp är tyvärr heller inte ett gångbart alternativ. Annars hade jag stulat denna kombo rakt av. Svart fasad, ljusljusgröna foder (grön umbra?) och snäppet mörkare på fönstren. Och så det gröna plåttaket i kombo med det enkupiga takteglet. Nej jag smäller av så fint.

Vårt hus var i originalutförande målat med kromoxidgröna foder, knutar och fönster och en riktigt mustig gul fasadfärg. Det såg.. gräsligt ut för att vara helt uppriktigt. Men är inte oäven för gult på något sätt. Bara det inte är i kombination med den mest outstpädda gröna färgen du sett. Detta hus ligger en fem minuters promenad från oss, och jag tycker detta verkar lovande. Med reservation för att jag inte fixar kritvita foder. Att bryta den svagt med tex grönt eller grått gör all skillnad.

Ännu ett omöjligt drömhus. Men bruna hus?! Hur kan det inte vara vanligare? Engelskt röda OCH ärtgröna fönster till. Jag smäller av. Hela kombinationen andas skäggig fjällstuga av bästa sort.

Ahapp! Det var vad jag hade att bjuda på.

Någon favorit?

Kram

3 Comments

Meningen med hela skiten

Posted on

Sociala medier är så himla tacksamt att lasta för det mesta dåligt. Eskalerande psykisk ohälsa (folk jämför sig på instagram!), överkonsumtion och filterbubblor. Allt är förvisso sant!

För min egen del överskuggar de positiva aspekterna med sociala medier (och bloggandet) de negativa. Jag känner nästan alltid att jag får mer än jag ger. Så många kloka, härliga och inspirerande personer jag aldrig hade mött om det inte vore för instagram. Krokat arm och gjort gemensam sak.

Hörde om otroligt intressant forskning som ger en mer nyanserad bilden av sociala mediers inverkan på måendet. Det är inte bara bedrövelse och elände i mobilen. Många användare vittnar faktiskt om att de mår bättre tack vare sociala medier.

Men stopp och belägg?! Går inte det tvärtemot… typ allt?

Nyckeln enligt forskningen är att det ska vara socialt. Alltså innehålla någon form av interaktion, som att gilla, kommentera, dela och så vidare. Då blir det en humörhöjare. Vi mår alltså bättre efter sociala sociala medier-sessioner jämfört med om vi inte hade gjort någonting. Sessioner där vi varit passiva gluttare får dock rakt motsatt effekt. Vi mår sämre än om vi inte gjort någonting alls. Det finns också en övre tidsgräns. Vid tre timmar avtar alla positiva effekter och övergår i negativa.

Är det så konstigt, egentligen? Vi är ju sociala varelser och söker ständigt gemenskap. Att bara glo på någon annans liv utan att engagera sig är ju inte att tillhöra gemenskapen. Det är att vara åskådare.

Jag tänker mycket på detta och influencers som gnäller över att algoritmen straffar dem. För dig som undrar över ”algoritmen” är det alltså instagrams hemliga regelverk som bestämmer hur många av dina följare som kommer att se innehållet du publicerar. För många år sedan såg man nästan allt vad en person delade. I dag syns bara en bråkdel. Algoritmen premierar innehåll som väcker engagemang. Kanske har de dragit samma slutsats som forskargruppen? Kanske är algoritmen inte till för att straffa dem med hundratusentals följare som inte längre kan svara på kommentarer. Utan bara till för att göra instagram till en härligare gemenskap för alla? En plattform där man faktiskt har en möjlighet att se varandra och inte bara glo. Meningen var kanske aldrig att ett fåtal konton skulle alstra miljontals passiva gluttare.

För att peppa, ge feedback, kommentera, planera tillsammans, gilla, ryggdunka, kroka arm, debattera – det är väl ändå meningen med hela skiten – oavsett var det sker.

Söndagsbestyr

Posted on

Efter morgonrutinen tog jag sikte på trädgården. Det är dags för dahliornas höstritual, alltså att gräva upp dem för övervintring. Vet att man kan vänta till första frostnatten, men jag är ändå less på hela trädgården nu. Lika bra att ta dem medan energi finns.

Barnen satte igång och leka med ”gungan”. De roade sig kungligt med en lek jag fritt döpte till släggan. Den ena agerar nämligen slägga, far fram och tillbaka i hängbandet och försöker fälla den andra. Som fredar sig genom att försöka dra av byxorna på den som är slägga. Mycket underhållande tills någon slår sig.

Själv slet jag med att få upp knölarna från rabatten. De sitter som berget! Egentligen tarvar detta en grep, men det har varken vi eller några av våra närmsta grannar så jag gör mitt bästa med vad som står till buds.

Klipper ner stjälkarna till max 5 cm och klippa av alla vita sugrötter. Skakar och putsar bort all jord som sitter löst. Sen får de torka inomhus i typ fyra dagar, och sen ska de förvaras i flyttkartonger i källaren. Rapporterar om jag lyckas bättre än förra året. Då dog exakt alla knölar utom de i kruka.

Hjälp får jag så länge jag inte ber om den. Nils åtog sig tjänstvilligt att sköta växeln.

Innan jag hann få upp alla knölar var det dags att plocka upp Andreas. Sen åt vi lunch allesammans på Bak Bageri i Hökarängen och det vill jag å det varmaste rekommendera. Väldigt pittoreskt, och särskilt tacksamt med barn.

Och väldigt, väldigt gott hälsar kräsna barn. Både grönsaker och falafel slank ner utan minsta gnissel.

Väl hemma var det dags att ta itu med vad jag påbörjat: dahliarabatten. Slet upp de sista knölarna från framsidans rabatt och tog fram tulpanlökarna jag köpt. Det blir Foxtrot (en favorit från förra året), Silk Road, en pionliknande koppar-och rosafärgad tulpan (istället för Verona Sunrise som var slut precis överallt), Silver Cloud, en enkelbladig rosa tulpan med stora blommor. Och två blandpåsar med tulpaner i karnevalstema. Två påsar Verona slank också ner av bara farten.

Fick skyndsamt dokumentera vad som behövde dokumenteras innan mina stjälpredor lade sig i. Gissar att arbetet hade tagit max två timmar om jag fått arbeta ostört. Nu behövde jag i alla fall två dagar. Och då har jag fortfarande hälften av knölarna kvar och i alla fall dubbelt så många tulpanlökar att sätta. Tur då att jag är ute i god tid.

Och det var den söndag. Nu ska jag strax lägga mig i badet. Ryggen ömmar efter att ha tillbringat halva dagen på huk i rabatten. Sen ska jag försvinna in i 1795, den sista boken i Bellman Noir-triologin som jag längtat efter i två år.

Kram

En paj grannare än den smakade

Posted on

I dag vabbade jag äldsta barnet. Tycker knappt att det gills som vab om jag ska vara helt ärlig. Juni är fem och ett halvt och kan bre mackor själv, ägna sig åt pyssel i en god timme och föredrar ofta aktiviteter som innehåller ”mys”. I kontrast till familjens ödeläggare som föredrar en god plundring framför att göra flätor och läsa bok. Idag gränsade faktiskt till en semesterdag jämfört med hur ansträngande det kan vara.

Fick ett infall och tog rätt på lite äpplen från trädgården också. Gjorde en knäckig paj (ICA:s recept) med våra syrliga äpplen i både botten och toppen. Serverade den lagom till att vår yngsta kom hem från förskolan. ”Mmm äppelkaka mamma mums” sa han och slängde äppelkakan och tog i stället rätt på några skvättar grädde i vasken.

Pajen blev grannare än den smakade. Nästa gång tror jag att en klick smör på äppleskivorna hade gjort susen. Äppleskivorna var en tjusig detalj men gjorde pajen lite torr.

Nu har jag packat ryggsäcken knökfull. I morgon ska jag cykla till skolan. Fyra mil totalt. Har förlagt mina hörlurar så jag kommer att vara utelämnad åt mina egna tankar i två timmar. Vanligtvis skingrar jag tankarna med P1, men nu får jag roa mig själv bäst jag kan. Det kommer att bli… intressant.

Gonatt

Kram

1 Comment

Viloperiod

Posted on

Jag var så spänd på hösten. Gjorde ju en stor förändring inför hösten och sa upp min enda fasta inkomst (förutom CSN) för att kunna fokusera ostört på skolarbetet. Såg också till att bibehålla ett luftigt schema en faslig massa sysslor och åtaganden, som vanligtvis är min paradgren. Poängen var att sluta multitaska eftersom min förkärlek för att hoppa mellan uppgifter oftast slutade med att inget blev gjort.

Och hur gick det då?

Tja. Jag skriver detta en lördagkväll och famlar efter passande ord för att beskriva hur jag känner mig. Som att jag förlorat talförmågan i hjärnan? Oförmögen att kunna ens formulera sammanhållande tankar. Är så ohyggligt trött och har helt uppriktigt aldrig varit så oproduktiv sedan tonåren.. Oproduktiv? Det låter inte ens som ett riktigt ord.

Tråkigt är det men farligt är det nog inte. Tänker tvärtom att det finns en tjusning med ett sånt dystert tillstånd även nu. Hoppas bara att jag har tålamodet att vänta in orken.

Kram

1 Comment

Rätta sortens röra

Posted on

Vet du vad som gör mig riktigt vred?

Stökiga utrymmen. Specifikt snyggt stökiga utrymmen. Som när jag kliver in i en belamrad antikaffär där allt är handplockat av rekvisitör från Svenskt Tenn.

Eller när jag ser en bild susa förbi på någons plottriga, färgkoordinerade vitrinskåp. Blir grön av avund.

Eller ett kök med kopparkastruller på en köksreling, en antik burk med träslevar, skärbrädor med patina och ostrukna, rutiga linnehanddukar. Allt finns framme i en harmonisk röra.

Eller ett skåp med mjölkiga glasflaskor i olika sorters former och storlekar.

Det är den rätta sorten. Men det är tyvärr inte min sorts röra.

Min röra är brödsmulor på diskbänken. Oorganiserade kylskåpshyllor och ett badrumsskåp belamrat med badleksaker, menskoppar och en påse med otvättade flergångsrondeller. Ett hög med skor innanför dörren. Ett gammalt dricksglas på ett nattduksbord. Musfällor i skafferiet.

Sån är min röra. Äcklig och fläckvis. Inte ett dugg inbjudande och pittoresk. Så fruktansvärt orättvist.

Ge mig en skrivbordshörna, tack

Posted on

Den lilla utrymmet ovanför trappen har sedan vi flyttat in varit ett litet huvudbry. Det är för pyttigt för nästan allt. Hittills har det varit lekhörna, skrivbordshörna (med ett fruktansvärt obekvämt skrivbord) och skräphörna.

Nu behöver jag en vettigare arbetsyta än att tillbringa arbetstimmarna hopkurad vid matbordet. Ryggen vill inte medverka längre till denna långsamma självtortyr längre. Det enda utrymme som finns att begagna är hörnet ovanför trappen. Det är norrläge, så solen gassar inte under dagen men här finns ett litet fönster som släpper in ljus.

Stort är det inte!

En före detta garderob har blivit en myshörna! Den behöver lite piff!

Gjorde mitt livs första inredningsmoodboard! (ps – vad har jag väntat på?! Så kul ju!).

Tapeten måste bort. Har försökt försonas med den nuvarande i fyra år och det går bara inte. Den är dessutom trasig och jag vill INTE laga den.

Jag har fastnat för tapeten Daisy från William Morris. Kan jag ha ytterligare en tapet från William Morris? Är den för barnslig?

Vill ha ett nätt skrivbord i trä. Helst omålat. Detta i furu bevakar jag just nu på en auktionssajt. Hade gärna köpt denna skrivbordslampa från Josef Frank, men för att säkra finansieringen behöver jag sälja en njure och jag är tämligen fäst vid mina organ. Men i ett moodboard får man drömma. Som alternativ har jag en grön skomarkarlampa vilket man kan hitta på Tradera för en överkomligare summa.

Myshörnan tänker jag klä in i ett draperi. Rosa rutor tyg från Ian Manking inspirerar. Ska se vad jag kan hitta på Tradera.

Har aldrig ägt en skrivbordssats och just därför är det hög tid! Vill gärna att en sån här skrivbordssats i alabaster och sten ska pynta min skrivbordshörna. Dyker upp då och då på auktionssajterna (men få inga idéer tack, de är ganska överkomliga i pris och så ska det förbli).

Vad tror du?

Kram

2 Comments

Vardagsfilosofiska rummet: moralkakor, passiva pessimister & profeter

Posted on

En veritabel hjärndump över sånt jag funderat över senaste veckan:

? Baka färska moralkakor på gammal deg

Det är något som kliar i hela kroppen på mig när man försöka kritisera äldre samtidskultur efter normerna som gäller i dag. Sex and the City är kvinnofientligt (trots att det på tidigt 20-tal hyllades som feministiskt). Harry Potter befäster traditionella könsroller och är därför förkastlig underhållning.

I princip all samtidsskildring kommer att kännas pinsamt omodern om 10 år. Det är väl utvecklingens obestridliga faktum? Jag ser inte poängen med att i efterhand omvärdera serier, böcker, filmer efter de normer som gäller i dag. Ska jag skämmas retroaktivt för all opassande kultur jag konsumerat som ung? Måste all kultur i dag vara sedelärande? Är jag ensam om detta resonemang? Jag VILL inte dissekera gammal kultur. Jag vill inte problematisera om att SATC uppmuntrar till stereotypa kvinnoporträtt och befäster bilden av kvinnor som shoppinggalna. Jag vill inte!

? 2010 trodde ingen på Gud, 2021 är alla profeter

Inte kunde jag ana att flest profeter bor i världens mest sekulariserade land. Av instagram att döma i alla fall. Träningsprofiler gör inte längre bara content med träningsupplägg. Matlagningskonton delar inte längre recept. De ska också vara jourhavande livscoacher. Uppmana följare att göra manifestationer och affirmationer. Journaling-övningar och Morning Mantras. Jag lägger ingen värdering i innehållet. Tycker bara att det är så otroligt fascinerade? Att vi liksom söker livsråd av vemsomhelst med ett instagramkonto? Är vi SÅ andligt uttorkade? Och att vi är så laissez-faire till nyandligt men fortfarande djupt skeptiska till annan religion?

? The making of Passiva Pessimister

Alla vill prata hållbarhet i dag, och det är väl i grunden en bra sak. Men jag lämnas ofta med känslan av att njutningen för många består i att hitta fel hos andra. Allra mest svider nålen som sticker människor som försöker göra mer hållbara val. Det trendigaste man kan göra är nämligen att problematisera om sådant som folk tror är bra. Att köpa second hand eller hyra kläder eller handla av Sellpy. Jag tror att det sista som behövs är fler Passiva Pessimister. Alltså folk som tror att de bidrar genom att slentrianmässigt kritisera andra som försöker. Problemet är inte att ett FÅTAL köper för mycket kläder second hand. Problemet är att alldeles för FÅ människor köper second hand över huvudtaget. Jag välkomnar gärna konstruktiva samtal om de negativa effekterna av second hand-konsumtion, men vi måste göra det nyanserat och ställa problemen i relation till hela modeindustrin. Är verkligen problemet med modeindustrin att folk handlar FÖR MYCKET second hand.

Jag tror att risken med att fokusera på detaljer (som att vissa använder second hand som ett sätt att finansiera nyköp) är att vi riskerar att missa hela poängen. Grejen med oljeföretagen är knappast att de på huvudkontoret inte sopsorterar. Vad är det vi vill uppnå, egentligen?

6 Comments

Byggeriet

Posted on

Sakta men säkert rullar byggeriet på. Nu har Anton börjat att bygga. Det är otroligt tryggt att ha en hantverkare som är kunnig inom hållbart bygg som sköter bygget. Anton har varit ett ovärderligt bollplank genom hela processen med konstruktören och bygglovsenheten. Det är inte lätt att försöka att göra kloka val, det kan jag meddela! Vill inte tråka ut dig med alla detaljer, men OM du någon gång ska bygga något och vill göra det med material som inte belastar klimat och miljö i onödan – beväpna dig med en kunnig hantverkare.

Såhär ser det i alla fall ut nu. Stensockeln till grunden är färdig, och nu fyller vi upp den med Hasopor, isolerande skumglasstenar gjorda på returglas. Hasopor är kapillärbrytande och isolerande, det förhindrar både fukt och kyla från att tränga upp ur marken. Konstruktionen heter modern mullbänk, och är en uppgraderad variant på den traditionella mullbänken.

Golven är beställda till både badrum och köksentré. I helgen var vi på Byggfabriken för att kika på kakel, och jag tror att vi hittat rätt färg och plattor att matcha med. Har justerat skisserna lite! Lite mindre iögonfallande väggkakel, som förhoppningsvis inte stjäl rampljuset från golv och snickerier.

Just nu funderar vi på två saker. Dels om vi ska försöka slå till på en dusch från Orbital Shower Systems. Det är dusch med självrengörande vattensystem, så att man bara förbrukar 12 liter vatten per dusch.

Dels vill jag jaga fatt på en fin, begagnad köksho i porslin till min badrumskommod. Jag vill ju ha en stor köksho där jag kan handtvätta. Bevakar marketplace, Blocket och Tradera. Kammar noll och intet hittills. Hojta om du har en på lager.

Stor kram

Barn behöver bättre förutsättningar för att cykla – nu

Posted on

På 70-talet cyklade eller gick nio av tio barn till skolan. I dag är det bara vartannat! Trots att klimatomställningen kräver att vi transporterar oss på andra sätt än med fossila bränslen – och trots att det bara är en minoritet av svenska barn klarar målet med en timmes rörelse om dagen.

Svaret finns ju framför näsan på oss?

Barn behöver bättre förutsättningar för att cykla till skolan. Jag, Emma Sundh och Annika Sundin – alltså team Cykeluppropet – vill bidra till att skapa precis just det.

Vi krokade arm med några av de smartaste vi vet: Frida Berry (aka Våra Barns Klimat), Cykelfrämjandet, Dr Katarina Graffman (dr i kulturantropolog och expert på kulturer och beteenden), Svenska Cykelstäder och Svensk Cykling och skrev debattartikeln om att satsa på att skapa bättre förutsättningar för barn att cykla till skolan. Finns bättre förutsättningar så kommer fler barn att cykla. Det handlar nämligen sällan om barns brist på vilja. Problemen är snarare dåliga eller inga cykelvägar, skjutskulturen, och all annan trafik vid skolorna.

Läs vår debattartikel här. Dela och kommentera gärna.

Ps. Av tekniska skäl fick inte alla som bidragit till debattartikeln signera.

1 Comment