När jag skrev i mitt förra inlägg om garderobsförvaring var jag inte helt sanningsenlig. Inte nog med att jag säsongsförvarar kläder, jag har heller inte rensat bland mina ytterkläder. Jag har helt enkelt inte hjärta att skiljas från en enda jacka. Att jag har fler ytterplagg än jag har användning för stod väldigt klart när jag var tvungen att tillfälligt tömma klädskåpet och lägga jackorna på sängen.
Två eller max tre av jackorna är Andreas. Resten är mina. Och det är inte ens allihop, utan ett gäng ligger i lådor i källaren.
Vissa av jackorna är inte ens använda på flera år, men ändå så får jag hjärtsnörp av blotta tanken på att sälja eller skänka bort dem.
Att jag hamstrar ytterplaggen samtidigt som jag rensat så nitiskt i resten av garderoben är bortom logiska förklaringar. Inga argument biter. Jag vet att jag inte behöver allihop. Jag vet att de tar upp plats som jag kan använda till annat. Men jag vill inte! Många av plaggen är av lite finare kvalitet, och eftersom slitaget är sparsamt så hoppas jag att de ska hålla i tjugo år till. Minst.
Fusk eller inte – jag är inte redo än. Jag vill inte!
Kram Sophia