Det finns en grej som man kan göra om man vill att kläder ska hålla riktigt länge: sluta tvätta dem!
Tvättmaskinen må ha spelat en avgörande roll för kvinnans frigörelse när det begav sig, men jag tror att den tillåts spela lite väl stor roll i dag. Jag gissar att många fortfarande lägger kläder i tvätten efter en, ynka användning.
Det är himla onödigt.
Jag brukar alltid göra en liten besiktning av plagget innan jag hänger in det i garderoben igen. En fläck? Tar jag bort med galltvål. Svettdoft? Det har varit klurigare. Jag har låtit plaggen hänga ute på vädring över natten och det har funkat till en viss mån. Men nu har jag också hittat världens uppfinning:
Pure Effects Clothing Mist.
Det är en liten sprejflaska med en aktiv bakteriekultur som man sprejar direkt på området som luktar. Tjoff-pang så försvinner doften (den är dock parfymerad).
Clothing Misten är uppfunnen av samma svenska tjejer som ligger bakom städprodukterna All Clean, som innehåller bakterier i stället för kemikalier. Misten är biologiskt nedbrytbar och innehåller inga kemikalier.
I alla fall. Jag har kört ett litet test här hemma och sprejat på en linnetisha. Fem dagar i rad använde jag tröjan utan att behöva tvätta. Och detta var medan det fortfarande var värmebölja. Den funkar också på känsligare textilier (kolla bara så att plagget inte blir fläckigt av vatten) och är ett utmärkt alternativ till kemtvätt.
Ganska coolt?
Jag fick upp ögonen för produkten via mitt jobb, Steamery. Men om du vill veta mer går den att hitta på flera ställen på nätet, bara googla.
Jag har glömt att dela med mig av månadens Slow fashion-utmaning; nämligen garderobsanalysen. (Om du är nyfiken på vad i hela friden en Slow fashion-utmaning är så tycker jag att du läser här.)
Juni månads utmaning går ut på att analysera sin stil och inventera garderoben. Och analysera vad man äger och varför. Målet är att bygga en egen garderob som går att matcha, mixa och använda i de flesta situationer.
Nedan har jag saxat direkt från blogginlägget.
Garderobsanalys – ställ dig följande frågor:
Vilka plagg, som jag redan äger, trivs jag bäst i?
Jag trivs allra bäst i svala plagg i naturmaterial eller outfits med lite vilda mönster. En dag som jag inte ids sticka ut bär jag ärvd grå sweatshirt och second hand-fyndade Acne-jeans. Dagar när jag mår som allra bäst (eller sämst) klär jag mig helst i matchande set eller mönstrat av någon slag.
Vilken typ av plagg? Skjorta eller tröja?
Allt som är löst sittande men inte pösigt. Gärna skräddat men det får inte sitta åt så att det känns obekvämt. För små byxor går numera fetbort, men det var ingen självklarhet fram till för några år sedan. Gärna klack men en låg sådan.
Vilka färger och mönster? Svart, rött, rutigt eller blommigt?
Allt ovan? Gillar blommiga kläder som detta Ganni-set. (Köpt i LWL-gruppen)
Men också randigt, som denna Tiger-klänning. Köpt på Used By. De guldiga skorna är också ett par favoriter från LWL-gruppen.
Vilken passform? Rymligt eller tajt?
Hellre rymligt än tajt även om i princip alla stilguider jag någonsin läst förespråkar motsatsen för min kroppsform. Nu ger jag högaktningsfullt fasiken i vad stilguider säger, men önskar så att jag kommit på detta tidigare. Jag har inte en skyldighet att visa upp något för något (men det kan väl hända om jag är på det humöret) Är allergiskt mot obekväma plagg som smiter åt där jag inte vill att något ska smita åt (typ överallt?).
Vilka snitt och skärningar? Hög midja, smala byxben, polokrage eller v-ringat?
Ej urringat utom vid vissa typer av plagg (som klänningen ovan). Av den mycket sorgliga anledningen att jag känner att folks blickar liksom sugs in i mitt dekolletage. Jag vill folk en mental lavett när de fastnar med blicken vid min byst, men det gör jag förstås inte. I stället försöker ursäktande huka in i min egen kropp. Så detta är till dig som har för vana att stirra: Sluta! Du gör föremålet för din kletiga blick obekväm. Trivs i byxor med hög midja men inte jättehög midja, för det är allra mest bekvämt. Hu, när jag tänker på det kommer jag bara på skärningar som jag inte trivs med. Antar att jag inte är ensam om det?
Vilka plagg, som jag äger, har jag aldrig eller sällan använt? Varför? Vad exakt är det med det plagget jag inte trivs eller tycker om?
Läs allt ovan. Allt för tajt, med för djupa urringningar, för korta kjolar. Egentligen alla plagg som är lite vad andra skulle kalla ”utmanande” (i brist på bättre ord). Deppigt ändå men på ett sätt skönt att inte fylla garderoben med en massa felköp. Jättetokiga men fräcka plagg (tex Acnes mer avant garde-plagg) känner jag mig bara utklädd i.
Kräver mitt arbete några speciella plagg?
Nej vet du vad. Jag kan klä mig precis som jag har lust med. Annars hade jag nog inte bekymrat mig det minsta om kläder.
Har jag uniform eller speciella arbetskläder på jobbet? Används privata plagg bara på fritiden?
Nix pix.
Kräver mina arbetsuppgifter att jag använder min kropp på något speciellt sätt? Långa halsband och ömtåliga material när en jobbar på förskola är sådär, precis som långa svepande tröjärmar om en jobbar som frisör.
Jag cyklar ju ca 35 km varje dag. Har insett att för tajt kjol eller för vida byxor inte är en hit. Men oftast brukar jag strunta i de praktiska detaljerna och köra ändå. I dag cyklade jag tex i en för tajt kjol och fick liksom nöja mig med att gränsla spetsen på sadeln. Den 16:onde kilometern var sådär njutbar faktiskt.
Hur ser min dag ut rent praktiskt? Fungerar långkjol eller vida byxben om jag cyklar mycket.
Eftersom jag cyklar går allt med polyester fetbort. Då luktar jag fårskinn redan innan dagen har börjat. Brukar ha ett silkeslinne under mina vanliga kläder; då känner jag att jag håller lagom temperatur hela dagen. Allt fungerar om jag bara vill tillräckligt mycket.
Tja. Ungefär såhär är min garderobsinventering. En grå mundering för mina tråkiga dagar och livliga kläder för att muntra upp mina sämsta eller matcha mina bästa.
Någon annan än jag som känner att semestern är på intågande? Jag har har en vecka kvar innan jag går på en månads semester men redan nu börjar vi så smått smida planer. Tyvärr består planerna hittills av sådant som måste fixas med huset, typ kitta och måla fönster.
I fredags firade vi midsommarafton för första gången i huset. Planen var att gå ner till parken där bygdegårdsföreningen hade traditionsenligt firande och sedan gå och bada. Tio grader och ihärdigt regn fick oss på andra tankar och i stället dukade vi upp inomhus.
Ganska mysigt ändå?
Som komplement till det sedvanligt firande med sill, potäter, västerbottenspaj och nubbe blev det indiska dosas, chutney och friterade grönsaker. Andreas hade bjudit in sin indiska kollega och hennes familj. Så gott och roligt. Hon berättade att hennes syster snart ska gifta sig hemma i Indien och då väntas ca 1000 gäster. Kände mig lite skamsen som var helt överväldigad av att ha typ 12 gäster på middag. Roligt hursom!
Rabatten fick offra några blommor för en festligare dukning. Praktiskt med perennrabatt om man tillhör skaran som inte alls ser tjusningen i att lägga hundratals kronor på fredagsbuketter. Snittblommor är en kostnad som jag med glädje rationaliserat bort. Det känns också bra för miljöhjärtat att välja lokalt odlarde alternativ framför buketter som odlats i fjärran länder och fraktats hit.
Med fem barn och dubbelt så många vuxna blev det alldeles för mycket att stå i för att jag skulle ta fler bilder. Men det blev en trevlig midsommar fastän både dans och våra lekar uteblev.
I går hade vi fullt röj fram till lunch och sedan tog vi en premiärtur med vår båt. Mer om den i ett annat inlägg. I dag har vi varit på barnkalas för grannbarnet. Har ni sett något gulligare? Juni klär ju sig själv och i dag valde hon klänning, t-shirt över (det är alltid många lager på gång), regnjacka (regnar ej) och sandaler på fel fot. Hon var dock helnöjd.
Som jag tjatat! Men nu är den äntligen färdig; vår trädgårdsgrupp i sekelskiftesstil.
Tycker att bilderna talar för sig själva. Det är alltså gruppen till vänster. Till höger är den som vår grannar så vänligt skänkt oss. De står bredvid varandra nu eftersom vi fortfarande hyser en förhoppning om att sitta ute på midsommar.
Det är en Sören från Vibytorps Snickeri i Hallsberg som tillverkat dem i sitt småskaliga snickeri. Han tillverkar trädgårdsmöbler efter förlagor från förra sekelskiftet.
De levererades omålade jag och jag ägnat kvällarna åt att måla dem med linoljefärg i nyansen grågrön. Om du undrar varför det ser ut som de smält är det enbart regndropparna som förvillar. De är superfina.
Kan förstås inte blogga utan en bild på Kjell, min ständiga följeslagare i det mesta som rör hem och trädgård.
Ing-Britt hittade jag här, i ”poolen”. Är det normalt att kattbeteende att bada i barnpoolen? Frågar åt en kompis.
I höstas köpte jag enBrinckers Brooklyn, en elcykel som tillverkas i Holland men bland annat säljs via Hellorider.se Nu har jag haft den i mer än ett halvår och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.
Inköp:
Jag köpte min i början på november. Anledningen var att jag hittade en cykel på rea (vintersäsongen är ju sällan högsäsong för cyklar), och eftersom den är dyr i inköp hade jag inget emot att spara en slant. Värt att nämna är att man då också kunde ansöka om elcykelpremien (25% tillbaka på inköpspriset). Allt som allt kostade cykeln mig strax under 10 000, och då köpte jag batteriet med längst räckvidd. Nypris var runt 25′ om jag inte minns fel.
Så jag köpte min cykel och cyklade för allt vad tygen höll. En gång. Sen kom snön och jag ställde undan elcykeln för säsongen.
Sedan i maj använder jag cykeln som pendlingsfordon till och från jobbet. Jag jobbar på östra Södermalm (den mest färgsprakande sidan av Söder om du frågar mig) och det är cirka 17 km från där jag bor. Sträckan avverkar jag på strax under 40 minuter, alltså cirka ett avsnitt av valfri podd. Mitt rekord är 35 minuter men då hade jag nog tur med vinden också. Ganska bra va?
Fördelarna med elcykel:
Utmärkt alternativ till pendeltåg eller buss. Att cykla är i särklass det snabbaste sättet för mig att ta mig till jobbet.
Får lite vardagsmotion (om än lite).
Kan cykla i helt vanliga kläder och blir inte det minsta svettig. Tvärtom fläktar det gott i 25 km/h.
Mitt barn tycker att det är det roligaste som finns är att sitta i barnstol.
Bekväm att använda när man behöver lasta tyngre grejer (min pakethållare har dock 15-kilosgräns) som matkassar.
Cykeln har en display som jag styr lyset och assistansnivå och förstås har massa fler funktioner (som jag inte använder). Displayen har också hastighetsmätare och avståndsmätare och allt det där. Hastighetsmätaren är dock förinställd på mph och inte kmh och lat som jag är orkar jag inte ändra om. Retar mig dock på det varje gång.
Min modell är inte ögontårande ful som många andra modeller.
Nackdelar:
Batteriet är ganska tungt och det är omständligt att ladda. Låsa upp batteriet, lyfta ur och ladda med en stor laddningsmackapär.
Även med det bästa batteriet måste jag ladda varje dag (förutsatt att jag pendlingscyklar).
Elmotorn är lite ojämn och snålar ibland i uppförsbackarna, särskilt om jag kommer i hög fart från en nedförsbacke. Då blir jag ibland förbicyklad av damer på skruttcyklar UTAN el. Efter ett tag blåser jag förbi dem igen, men förnedringen?!
Det är lite väl meckigt om man bara cyklar i stan.
Cykeln väger typ 40 kg så utan elmotorn går det snabbare att krypa fram.
Funkar dåligt med barnstol. Den vanligaste barnstolsmodellen (jag har en Hamax som jag köpt på Blocket) är inte kompatibel med min elcykel. Benet på barnstolen täcker tändningslåset till batteriet när det är monterat på cykeln. Det går dock att lösa genom att borra ett litet hål i barnstolen där nyckeln ska vridas om, eller lyfta av och på barnstolen varje gång man plockar ur batteriet. Detta beror förstås på var elcykeln har sitt batteri, men det är värt att känna till att detta är ett vanligt problem.
Batteriet fungerar mycket sämre i kyla. Jag har inte vågat cykla mitt i vintern av flera skäl. Men ett är att jag är rädd för att batteriet ska ladda ur halvvägs. Jag märker stor skillnad på mätaren mellan de varma och kalla dagarna.
Elcykeln har minst tre men oftast fyra nycklar: Nycklar till tändingslåset, nycklar till inbyggda låset och nycklar till cykelkorgen. Ovanpå det har jag också nycklar till det godkända extralåset (som det bara är korkat att strunta i, elcyklar är nämligen stöldbegärliga).
Sammanfattningvis är jag ändå väldigt nöjd med mitt köp. Elcykeln har gjort det möjligt för mig att ta mig till jobbet snabbare än kommunaltrafiken utan att jag behöver svida om till en kroppstrumpa i lycra och gränsla en 50-tusenkronorshoj i kolfiber. Racercykling är verkligen inget för mig utan jag vill ändå färdas med någon slags värdighet i behåll. Och det hjälper elcykeln mig med. Sedan finns det definitivt utrymme för förbättring. Varför krävs fyra nycklar? Varför är batteriet tungt som 100 Nokia 3310? Varför väger cykeln 40 kg?
Hur framtidens elcyklar ser ut kan vi än så länge bara sia om. Jag är ändå nöjd över att jag köpte en elcykel redan nu även om den inte är optimerad. För att komma dit måste man ju testa sig fram.Jag brukar försöka tänka såhär:
Om jag vill att någon ska sälja något måste jag också göra mitt för det finns en marknad. Om det inte är någon som köper kommer det inte att finnas någon som vill sälja. Och elcykel är definitivt något för alla oss som behöver pendla till jobbet men inte vill vara bilburna, även om cykelbatteriet är stort som ett badkar.
Jag är så sugen på att visa er min trädgårdsgrupp (ni vet, det som jag köpte av en rar gubbe utanför Hallsberg) men den är ännu inte helt färdigtmålat. Trots att min penselarm värker mer än lovligt och jag lyssnat slut på alla mina favoritpoddar (tack för alla era tips förresten, ska bli kul att lyssna på). Så vi tar det en annan dag, ok? Helst innan jag blir gråhårig eller tvingas amputera armen.
Annars har det varit en ganska händelserik vecka.
Jag har börjat på ett nytt jobb. Men jösses?! Ja så blev det. Drömjobbet knackade på dörren och jag kunde inte annat än att öppna. Jag kan numera titulera mig som Content Manager på Steamery. Steamery är ett svenskt företag som utvecklar och säljer klädvårdsprodukter. Innovativa, vrålsnygga och lättanvända grejer dessutom. I sortimentet finns bland annat Steamers, klädborstar, noppmaskiner och mer skoj.
Bloggen ska förstås inte bli en reklamskylt för mitt nya jobb (detta är fortfarande helt min egna grej), men du måste väl ändå hålla med om att det är en riktigt bra match? Om dagarna hittar du mig på Steamerys kombinerade kontor och showroom på Södermalm. Kom förbi och säg hej vettja?
Annars har jag bara hållit mig hemma. Trädgården står i full blom men snart kommer allt vara överblommat. Gräsmattan är gul och vårt ynkliga trädgårdsland med solrosor och grönkål kämpar för sitt liv. Snart måtte väl regnet komma? Kanske lagom till efter midsommar tack.
Vårt päronträd har fått sig lite dekorationer i form av utomhuslampor som drivs av solceller. Hoppas att mysfaktorn slår i taket nu.
Och ännu en pion har letat sig fram. En efter en poppar de upp, som bladbeströdda svampar. Men de blommar bara .i några dagar innan bladen blir spröda och släpper vid minsta vindpust.
Varje kväll har vi suttit på terassen. Här i min älskade Rodebjer-klänning som jag köpte i LWL-gruppen i vintras. Tror nog att jag måste kora den till årets köp, för jag bär den minst en gång i veckan.
Jag var väl inte annorlunda från de flesta tonåringar, eller så var jag det? Om personer vars åsikter jag höll högt sa något, om än obetydligt för dem, så fastnade det liksom på mig.
Detta gällde framförallt kläder och stil. Rådet behövde inte vara menat åt mig, men jag sög i mig det som en svamp ändå. Och gjorde råden till vanor som följde med mig genom åren. Ett par av dem var så urbota korkade att jag inte förstår att jag inte såg igenom det då. Men det gör jag nu — och nu tänkte jag också att vi skulle prata mer om dem.
Myt: Man måste tvätta kläder efter varje användning.
Det här klädtipset fick jag i högstadiet. Eller tips och tips, det sades bara som ett faktum. Men så är det definitivt inte! Tvärtom. Kläder mår som bäst av alla tvättas så sällan som möjligt. Fläckar bör man behandla så fort som möjligt och jag vädrar eller steamar kläder som bara känns lite ofräscha efter en användning. För fläckborttagning upplever jag att galltvål är oöverträffat alla kemiska alternativ och jag använder det till i princip alla fläckar.
Myt: Man får aldrig använda samma plagg två dagar i rad.
Detta var kanske mer ett generellt stiltips än klädråd. Jag minns faktiskt inte anledningen men i dag tycker jag att det är något av det mest korkade råd jag hört. Varför är det ett tecken på dålig stil att ha samma kläder två dagar i rad? I mina ögon är det snarare ett tecken på kreativitet, eller möjligen också en indikation på att bäraren är praktiskt lagd. Hursom. Jag har ofta samma plagg flera dagar i rad. Enda undantaget är läderskor som jag försöker låta vila mellan användningarna, för då håller de formen längre.
Tidigare på veckan bar jag min välanvända grå sweatshirt med trumpetärmar tillsammans med ett par Rodebjer Haina (köpta av Martina och men både upplagda och omsydda).
Dagen efter såg jag ut såhär. I andrahandsköpt kjol från Filippa K och voilá, samma sweatshirt.
Myt: Det är bra att ha ett par för små jeans i garderoben som sporrar en att gå ner i vikt.
Nej. Om vi bortser från att det gränsar till ätstört beteende att ge det ”rådet” har jag aldrig läst om någon forskning som indikerar på att det fungerar. Att ha kläder som är för små är i bästa fall skrymmande gods i garderoben, och i sämsta fall en ständig påminnelse om att man inte duger som att man är. Jag har rensat ut alla mina för små kläder och det kommer jag att fortsätta med. Tyvärr tror jag fortfarande att detta är ett råd som upprepas alldeles för ofta både i högstadieskolor och i vuxenlivet.
Myt: Jeans är färdiga när de gått sönder i grenen.
Även om en trasig gren ofta förknippas med slutstationen för favoritjeansen är det ingenting som säger att det behöver vara så. Den händiga kan ge sig på att laga själv, antingen med lag-lappar som man stryker på eller genom att sy. Om man inte tillhör den sy-kunniga skaran går det utmärkt att lämna in jeansen till en skräddare. Bäst blir det förstås om man inte väntar tills jeansen är på väg att separeras helt, utan när det fortfarande är en begynnande skreva.
Myt: Det är bättre att återvinna trasiga plagg än att laga dem.
Nej, den absolut största miljövinsten (och även vinsten för plånboken) är om man förlänger livet på sina plagg. Att återvinna textilier är fortfarande inte en helt enkel process och att återvinna textilier av blandade material är en jätteutmaning. Återvinning är förstår bra mycket bättre än att slänga textilier i hushållsavfallet, men det bästa är om plaggen får leva vidare så länge som möjligt.
De här klädmyterna fick stort fäste på mitt unga jag, och gjorde att jag tyvärr etablerade en del vanor som jag är glad att jag övergett. Kommer du ihåg några andra myter som du vill av-mytifiera?
Min relation till poddar är som en stormig tonårsförälskelse. Jag lyssnar ofta så intensivt på poddar i att de letar sin in i mitt undermedvetna. Drömmer om dem på nätterna och tänker på dem när jag borstar tänder eller åker hiss. Jag lyssnar medan jag cyklar, diskar, åker tåg eller som nu — medan jag målar om kvällarna. Och sen dör förälskelsen ut och jag glömmer bort dem helt. På och av, på och av.
Men några poddar återkommer jag alltid till. Här är mina favoriter.
Rättegångspodden! Podden är som en drog för mig. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var riktig tråkig, men nu förstår jag inte hur jag kunnat tänka så? Det är ju den mest dramatiska podd som finns. Den består alltså av ljudupptagningar från riktiga rättegångar. För en som är obotligt nyfiken på andra människor är Rättegångspodden allt och lite till.
P1 dokumentär. Lite proffsigare än Rättegångspodden men lite mer ojämn i kvaliteten. Jag kan inte värja mig för sorgliga levnadsöden. Sörplar i mig allt som har med brott, udda karaktärer och diagnoser att göra. Tyvärr har de för vana att ibland släppa avsnitt med extremt tråkiga ämnen (inga namn nämnda men rör ofta någon typ av sport eller musikhistoria, hu och snark!) så här gäller det verkligen att sovra. Och dubbletter? Skärpning SR.
P3 Historia. Om man gillar att snabbspola genom århundraden är P3 Historia bästa podden. Den behagliga berättarrösten tillhör Cecilia Duringer och av rösten och namnet att döma måste hon vara släkt med Viktoria ”Vetenskapens Värld” Dyring? Kanske inte… Bra berättarröst hursom. Det är som en termin i högstadiehistoria i ultrarapid och svårt beroendeframkallande. Enda nackdelen är att de växlar mellan ett ganska högtravande språk och ett ungdomligt. Vuxna människor begriper inte vad som menas med ”ta det chill” och ungdomar förstår inte vad en ”parant” dam är. De kan väl välja en tonalitet? Och gärna den för vuxna, tack på förhand.
Allt du velat veta. Tycker att Fritte Fritzson som leder podden gör ett så oerhört bra jobb att vaska fram det mest intressanta ur varje ämne. Podden kan handla om precis vad som helst, allt från Whisky till Sveriges roll under andra världskriget. Många av gästerna är forskare men gruvligt svåra att intervjua. Även om många av gästerna är några av Sveriges främsta experter på ämnet verkar de ha ofantligt svårt att förmedla sin kunskap till den breda massan. De lyckas ofta med konsten att bli både vaga och precisa på samma gång. Men där tycker jag att Fritte Frittson gör ett hästjobb. Han är påläst och behandlar alla ämnen respektfullt och behärskar verkligen samtalskonsten.
Skäringer & Mannheimer. Av pratpoddarna är Skäringer och Mannheimer min solklara favorit. Ibland skulle jag kanske önska att de kanske inte höll med varandra om allt? Dock håller ju jag med dem om nästan allt så gissningsvis skulle jag bara bli förbannad om någon av dem började tycka annorlunda. Annars är jag allergisk mot poddar som inte handlar om något särskilt och där poddledarna avbryter varandra stup i kvarten, men just Mannheimer och Skäringer får pladdra och avbryta hur mycket de vill. Obs att de också kan vara poddvärldens roligaste duo?
En underbar pod. Det är Underbara Claras podd som hon driver tillsammans med Erica Dahlgren. Tycker nog att Erica är det komiska geniet i duon (även om båda är roliga). De är poddarnas motsvarighet till ett lite präktigare magasin, som Fokus möter Amelia och Byggnadsvårdsbladet? Klyftigt, underhållande men fortfarande lättsmält.
Lyssnar också på Mordpodden, p3 dokumentär, Svenska mordhistorier, Bildningspodden, Penntricket och Trettio Plus Trevar. Men just för tillfället är känslorna ljumna och jag har satt dem på paus.
Hörde du? Ljudet av ännu en helg som flög förbi i raketfart. Helgdagarna mer eller mindre avlöser varandra men ändå så räcker de aldrig riktigt till. Antingen har jag för många planer eller för få helgdagar, kan inte riktigt bestämma mig.
Klart är att jag har alldeles för mycket som behöver målas i alla fall. Jag tillbringar de flesta kvällar i uthuset bland färgburkar och olja. Och utemöblerna låter sig ej stressas. Jag målar dem med linoljefärg i nyansen Grågrön från Ottossons Färgmakeri. Först grundmålade jag med en blandning av kokt linolja, balsamterpentin (biologiskt nedbrytbar terpentin) och färg. På inrådan av Nacka Byggnadsvård. Sedan ett lager färg och i morgon går jag på andra strykningen. Tack och lov för alla poddar som håller mig sällskap långt in på kvällarna. Hoppas innerligt att det blir lika fint som jag föreställt mig, för aldrig i livet att jag målar om dem en gång till.
Vi har också fått leverans av Folks Interiör. Det är en av mina favoritbutiker som säljer second hand-möbler. De finns i Kalmar men en gång i månaden eller så kör de upp till Stockholm med ett lass möbler.
Vi hade köpt två Ercol-fåtöljer som fram till alldeles nyligen huserat på Kalmar Tingsrätt. Älskar möbler med historia. Dynorna ska vi klä om. Jag hade tänkt något sobert linnetyg — kanske mörkblått — men Andreas vill hellre ha ett mönstrat tyg från Josef Frank. Känns som Uppåner-världen att jag förespråkar något modest och Andy ett vildare mönster. Blir nog bra hursom.
Folks Interiör tog också med sig ett fint gammalt skåp som vi inte längre har något behov av. Så otroligt befriande att bli av med skåpet. Det har stått tomt i princip sedan vi flyttade hit.
Fåtöljerna fick godkänt av Ing-Britt i alla fall.
Alla bilder är från mobilen. Googla gärna, de är vrålcoola. Dessa är från 50-talet men i supergott skick.
När jag målat färdigt om kvällarna ser himlen ut såhär. Pastellrosa så långt ögat kan nå.
Och det är ungefär så spännande mitt liv ser ut. Förutom nästa vecka. Då händer en megastor grej för mig. Men mer om det vid tillfälle.
Som en del i Slowfashion-utmaningen har jag satt som mål att de flesta av mina kläder köpas begagnat. Du kanske tänker att det inte spelar så himla stor roll? Kläderna är ju nya någongång. Men där tycker jag att du i så fall kan unna dig att tänka om. Det bästa man kan göra för miljön och plånboken är förlänga livet på ett redan tillverkat plagg.
Så. Nu har vi svarat på varför men inte hur. Att handla begagnat har länge setts som ett andrahandsval för de som inte har råd att handla nytt. Andrahandsshopping har varit liktydigt med att vittja klädhögarna på Myrorna i jakt på något som inte är noppig polyester. Välsorterade affärer har mest salufört vintagekläder (20 till 70-tal), och även om jag tycker att vintagekläder är fint så det förslår är det inget jag skulle bära till vardags.
Jag handlar 90% av mina kläder begagnat, och klär mig varken i noppig polyester eller vippiga 50-talskläder. Jag har några favoritställen att tacka för stora delar av min garderob.
Här är mina second hand-pärlor på nätet:
Facebookgrupper
Min absoluta favorit är *trumvirvel* Facebookgrupper där privatpersoner säljer eller byter kläder. Favoriternas favorit är Labels We Love (LWL).. Varför LWL-gruppen är min darling är enkelt att förstå. Reglerna är benhårda och administratörerna är både kunniga och engagerade! Det finns en lista på godkända märken för att det ska vara en viss nivå på stilen. Högviltet är Rodebjer, Ganni, Dagmar och jämbördiga märken. Jag skulle benämna stilen som Skandi-lyx. Godkända säljannonser ska alltid innehålla pris, fraktkostnad (om det inte skrivs ut ingår frakten), skick, produktbilder, eventuella defekter och gärna information om hur plagget är i storlek. Jag har förstått att vissa säljare retar sig på att reglerna är hårda (annonser som inte följer reglerna raderas av admin) men för mig som köpare är det en trygghet som jag värdesätter högt. Men smakar det så kostar det, priserna är ofta höga jämfört med exempelvis lokala köp-och säljgrupper. Godbitarna går också i rasande fart, många plagg blir sålda bara sekunder efter att annonsen lagts ut. Så det gäller att vara på tå. När jag ser en säljtråd som jag är intresserad av trycker jag på ”följer” på annonsen så att jag får notiser när mitt favoritplagg kommer upp i kommentarererna. (jag skriver alltså inte ”F” i kommentarerna, eftersom det är ett brott mot nettikett 1.0. Då får ju alla andra en notis om att jag kommenterat = jättestörigt).
Sellpy
Sellpy är en tjänst som säljer privatpersoners utrensade kläder och pryttlar. De har annonser på Tradera men också sin egen Sellpy Market där man kan köpa till fast pris. Annonserna är standardiserade där det framgår märke, modell (om det finns), färg och skick. Sellpy är toppen för köpare som inte räds lite detektivarbete. Jag tycker att bilderna inte alltid håller måttet, särskilt när det handlar plagg med ett intrikat mönster. Då får man googla på modellen för att få en tydligare bild av plagget. Om Labels We Love är ett gottepåse med bara de godaste karamellerna är Sellpy mer en gott och blandat. Ibland kammar man hem storvinsten och ibland en nitlott. Det fina är att det går att returnera plagg hos Sellpy och om plaggen försvinner i frakten så får man tillbaka pengarna. Det är betydligt bättre villkor än när man handlar av en privatperson.
Used by
En marknadsplats som satsar på en personlig vinkel är Used by, där köparna kan köpa kläder från profiler (de har många modebloggare). Webbshoppen är tyvärr lite långsam och lite meckig, även om det går att filtrera på både märke och storlek. Men vad den förlorar i användarupplevelse tar den igen i utbud. Eftersom många bloggare använder Used by fylls webbshoppen på ofta och med mycket gobitar. Men precis som i LWL-gruppen ligger prisnivån i högsta laget. Jämfört med nypriset på plaggen är det förstås en god affär.
Här är mina tre favoriter på nätet! I dag finns det ett oroligt stort ekosystem av begagnade kläder så det är bara att välja sina favoriter. Jag handlar tex de flesta barnkläderna på Tradera eller Varie, som jag för övrigt ser har förbättrat sin webbshop — TIPS. Många butiker är dessutom nischade och riktar in sig på ett visst typ av mode, vilket är en strategi som jag verkligen gillar. Om jag är på fyndjakt går jag till Stadsmissionen och rotar i korgar men om jag vill åt ett välsorterat och utvalt sortiment är det ovan ställen jag går till.
