Ögonen klipper fastän klockan inte ens är åtta. I bakgrunden hör jag den döende brasans stillsamma knastrande. Diskmaskinen diskar rytmiskt, som en vaggande melodi. Om jag inte vore för trött för att lämna soffan skulle jag krypa i säng bums.
Resan gick bättre än vad jag vågat föreställa mig. Nils sov nästan hela turen och Juni var på sitt allra finurligaste och roligaste humör. Vägen var naturskön och vi stannade tre gånger, bland annat vid denna spegelblanka sjö som låg vid en oansenlig rastplats. I morgon bitti kommer morfar och Annika med nattåget och då är hela troppen samlad.
Vi möttes av ett decimetertjockt snötäcke. Liftarna är förstås inte öppna men i stugan vi hyrt finns stjärtlappar så att det räcker till alla.
Nu åker vi mot Åre för att fira höstlov. Pappa och Annika ansluter med nattåget i morgon. Vi ska köra upp och detta blir Nils första längre åktur med bil. Håll tummarna för att det går smidigt! Hade hellre åkt tåg, men vi behöver en bil på plats och det var enklast att ta vår.
Jag har inte varit i Åre sedan min 18-årsdag. Ska bli väldigt roligt att uppleva byn genom Junis ögon denna gång. Hon är eld och lågor även om hon förstås inte har en aning om vad som väntar. Å andra sidan blir hon lika exalterad över att ta tåget till Sickla. Jag är så tacksam över att få ta del av den sortens förnöjsamhet.
”Kan du inte skriva ett inlägg om en tankevurpa som jag har. Jag köper jeans för Max 200-400 kr och mina går alltid sönder på insida lår och då tycker jag det känns dyrt att laga för samma pris som att köpa nytt!!! Alltså jag hör ju själv hur dumt det låter och att det är fel men vore ändå intressant om du kunde skriva om detta. Jag tänker att jag inte är den enda:) ”
Tack för frågan. Vågar garantera dig om att du inte är ensam om denna tankevurpa, utan att den snarare är symptomatisk för hur de flesta resonerar i dag.
Toppen att du har 200-400 kronor i budget för ett par jeans. Det kommer du långt på! Jag har bara märkesjeans just nu. Förvisso äger jag bara två par och båda är från Acne. Men vet du vad? Ingen av dem har kostat mer än 400 kr på andrahandsmarknaden. I nypris ligger de på långt över tusenlappen.
Jag brukar tänka att jeans tillhör det där fåtalet plagg som faktiskt ökar i värde ju mer slitna de är. Eller ja, de blir mer värda för min del i alla fall. Eftersom jeansen formar sig efter just min kropp. Nya jeans är styva, snortajta och väldigt obekväma. Efter ett tag däremot – åh, så härliga!
Mina bästa tips för att orka laga jeans:
Satsa på dyrare jeans, och handla dem på andrahandsmarknaden. Billiga jeans går sönder snabbare. Hitta gärna en favoritmodell och håll dig till den. Jag har till exempel två par Acne Needle.
Kom ihåg att jeans är otroligt resursintensivt att tillverka. 11 000 liter vatten minst krävs det för att odla bomullen till ett enda par. Sen ska jeansen sys, av en sömmerska och inte en robot, och slutligen fraktas hela vägen till dig. Att förlänga livstiden på dina befintliga jeans är det allra bästa du kan göra för miljön.
Bokför kostnaden på miljönär-kontot om du upplever det omotiverat ur ett privatekonomiskt perspektiv. Hjärnan är finurlig på det sättet. Samma summa upplevs som olika mycket beroende på vilket mentalt konto som summan belastar.
Sköt dem rätt för att undvika onödigt slitage. Tvätta lagom sällan. Kanske någon gång i månaden om du använder dem ofta? Lägg dem inte i frysboxen i stället för att tvätta, för det tar inte bort någon lukt. Tvätta på 30 grader, ut-och-in, utan sköljmedel och med liknande färger (jeans blöder ofta).
Älskar att jag börjar och slutar dagen på samma sätt. Med att tända ljus eller brasa. En lisa för själen när solen inte trängt igenom molntäcket på en hel vecka.
Tjongpang så var tre lediga dagar slut, och i morgon är det förskola och arbete igen. Inte för mig och Nils såklart, men för resten av familjen. Helgen hinner knappt börja förrän den är slut igen. Fredagen har redan försvunnit i minnets dunkla vrå. Outhärdligt för mig som är i en fas då jag vill ta till vara på varje minne. Buteljera känslan av att vara tillfreds och plocka fram vid sämre tider. Men så är tiden så flyktig! Är det såhär det ska vara nu?
Nåväl, vi tittar på vad som fick följa med från den rekordsnabba loppisturen på Återbruket i helgen. Vi hade prick 20 minuter på oss innan stängning, men det var allt som behövdes.
Vi börjar med krukan. En fullkomligt magisk kruka (räknas den som majolikakruka? Jag vet faktiskt inte). Känns väldigt Svenskt Tenn i alla fall.
Bredvid krukan står en lika ljuvlig karaff. Stämpeln säger Frankrike (mer än så kunde jag inte tyda) och den känns handgjord och rejäl.
Kunde inte låta bli denna vas. Liten och rar, och kom till omedelbar användning när ett grannpar med barn kom förbi på spontanfika. Glaseringen känns så skir, spröd och härlig.
Det blev en del bruksföremål också. Flaskor är vi alltid i behov av. Dem använder vi till Kombucha eller till någon av Andreas många såser. Bredvid står en glasburk, tung och rejäl, för pasta eller gryn. Andreas köpte också en plåtform för bröd. Han bakar minst ett bröd i veckan.
Sist men absolut inte minst.. Presentetiketter!
30 stycken etiketter med fågelmotiv. Kommer att räcka till presenter i flera år framöver.
Vi köpte också en gammaldags snurrtelefon och en Bamsetidning till Juni. Ingen dålig skörd inte!
Strax ska jag bege mig ut på promenad med Nils. Och sen måste jag i princip hämta för att hinna till dotters taekwondo.
Tänkte bara visa en smart grej för att förlänga livet på en blomsterbukett. Vi har inte köpt blommor sedan i i våras, eftersom vi har turen att plocka från trädgården under sommarhalvåret. Snittblommor känns dessutom som en lyx som är avsedd att njutas av sällan. Många blommor flygs in och en bukett kostar inte sällan flera hundra kronor. Orimligt då att pynta hemmet med en färsk bukett varje vecka.
Blomsterbuketten köpte Andreas för några helger sedan, och tacksamt nog har den självtorkat i vasen sedan dess. Igår tog jag fram kransen som jag gjort av en kemtvättsgalge och band fast de torkade blommorna. Voilá – nu får blommorna leva vidare någon vecka till.
För några veckor sedan var jag på Arkivet Östermalm, en second handaffär som specialiserat sig på samtida kläder. Jag och Sara hade planerat ett besök sedan veckor tillbaka.
Det enda som fanns på min lista var en vinterjacka. Helst en lång dunjacka. En sådan svart, fluffig modell som funnits i butik i några år. De hade ett gäng men ingen i min storlek, så jag avstod från köp.
Vad jag däremot hittade var en klänning från Michael Kors i 100% siden. Den var fortfarande för snäv över bysten, men jag är övertygad om att den kommer att sitta fenomenalt när jag slutat amma. Den är ju dessutom direkt olämplig när man behöver hala fram ett bröst i tid och otid.
Michael Kors är inte ett varumärke jag har någon relation till. Men när jag trillar över ett plagg i smickrande passform, fint mönster och ljuvlig kvalitet – ja, då slår jag till! 700 kr fick jag ge.
Längtar efter att få visa den på. Tänk så fin höstig outfit? Under min blå Rodebjerkappa, till en senapsgul halsduk och knallrött läppstift. Det river en klänningslängtan i mitt bröst.
I dag är vi lediga hela familjen. Andreas tar ut föräldradagar med Juni (som ändå är hemma från förskolan på fredagar) och jag och Nils är ju hemma mest hela tiden. Så roligt att få tillbringa en extra dag ihop varje vecka.
Efter frukosten gick jag mitt obligatoriska varv runt sjön. Stannar och fotar från bron nästan varje dag. Vill bevara varenda en av höstens färgskiftningar i minnet. Andreas och Juni handlade mat till kvällens pizzabak och sedan skulle Andreas lämnade bilen på verkstan. Berättade jag att jag körde in i grannens staket för några veckor sedan? Det gjorde jag i alla fall. Det blev en dyr historia.
Jag märkte aldrig riktigt av naturens skiftningar när vi bodde i stan. Betongen byter ju sällan färg. Möjligen att jag tyckte att varje ny årstid var lite bökig? Nu njuter jag fullt och helt. Varje årstid får ta sin rättmätiga plats.
Stannar vid bryggan. Det här är för övrigt min standardoutfit när jag är hemma. Träningsbyxor, sneakers och jacka. Lönlöst att harva på med dagens outfit, för det är ju nästan alltid samma.
Till och med anskrämliga soptunnor blir vackra i rätt miljö. Som här, mot en funkisfasad i tegel som är täckt av röda löv.
Verkstaden kunde inte ta emot bilen i dag, så Andreas fick snällt vända hem. Hemma pillade han med sin kombucha och tappade upp tre nya flaskor som han smaksatte. Citron och ingefära blev det. Jag har suttit och ritat nya etiketter till flaskorna (tänker att detta är en perfekt ge-bort-present) men blir aldrig nöjd. Kanske ska våga lägga upp här och så får ni tycka till? Ska bara fatta mod först.
Hällde upp i champagnekuporna av kristallglas som jag handlade på Återbruket här i Saltis.
Jag är förresten osäker på om det verkligen är champagnekupor? Jag tänkte använda dem till att servera efterrätter och champagne i alla fall. Eller kombucha. Kostade 20 kr styck.
Andreas bestämde sig för att åka på cykeltur i stället. Jag har inte släppt tanken på en lådcykel, men tills vidare duger den här gott. Vi köpte den av en granne som har barn modellen större och inte längre har behovet. Finns det någon här som vågar sig på att berätta om det är värt att köpa en lådcykel i stället för en cykelvagn? Jag kommer att använda den för att frakta barn, mat, återvinning och grejer.
Snart är de nog hemma igen. Och då börjar pizzastöket. Ikväll unnar jag nog mig ett glass rött till pizzan.
Med innesäsongen kom också renoveringslustan tillbaka. Vi har två rum (och fönster och en fasad, men vi förbiser dem nu) som vi måste fixa till. ”Biblioteket” är det ena. Vi kallar rummet så trots att det härbärgerar det mesta förutom böcker. Jag går i tapettankar mest hela tiden. Vad vill jag ha? Vad vill rummet ha? Vad fungerar med övriga tapeter?
Klart är att det blir tapeter från William Morris. Jag älskar i princip alla hans verk och mönster, och de fungerar stilmässigt väldigt bra med huset. Vi har några bitar originaltapet kvar som de förra ägarna lämnade. Tapeterna som sattes upp när huset byggdes bad inte om ursäkt för sig. Inga avskalade, minimalistiska doningar här inte. Tvärtom. Svarta eller bruna medaljongtapeter var det. Brokiga mönster och mättade färger. Passar min smak alldeles utmärkt.
Nåväl. Jag väljer mellan lite olika mönster och färgställningar. Jag tror att jag vill ha en grön variant i biblioteket. Grönt och blått är temat för nedervåningen och dessutom två färger jag ständigt dras till.
Här är Sunflower Pale Green. Överväger att behålla färgen men byta till mönstret Marigold i stället. Marigold har varit ett av mina favoritmönster sedan min kompis tapetsera sitt förra sovrum med den för flera år sedan.
Funkar de ihop tro?
Här är den igen.
Matsalens tapeter är fläckiga från restaureringen av boaseringen. Dessutom trivs varken jag eller Andreas med nuvarande tapet. Vi kände det när vi flyttade in och vi känner samma sak två år senare. Och nu är det dags att göra slag i saken.
Jag vill ha mönstret Golden Lily från William Morris. Men vilken färgställning? Det är frågan. Här är färgställningen Green/Gold? Ruskigt fin till träet va?
Denna går heller inte av för hackor. Den heter Mineral och jag tycker att den är precis lagom vild och vilsam i ett. Men är den för blå?
Den grå tapeten längst till höger i första bilden är Marigold i grått. En väldigt fin färg, men den skär sig mot golven. Plus att den känns alldeles för kall.
Klockan var ställd på åtta, men inte förrän nio gick jag upp. Däremellan låg och och halvslumrade bredvid Nils, med Kjell hopkurad till en boll på mina fötter. Tillät mig att bara ligga kvar i nästan en timme. Nils har dukat under för förskolevirusen som storasyster släpar hem och fått sina första förkylning. Han låter som en griskulting när han andas. Sover oroligt och vaknar när nappen trillar ur.
Har dragit på mig träningskläder, som de flesta andra dagar. Snart ska vi ge oss ut på promenad runt sjön. Kaffetermosen är redan förberedd. Efter promenaden ska jag göra lite mammaträning hemma. Min kompis Hampus har dragit igång en 100-dagarsutmaning på Instagram. Jag ska alltså träna något litet varje dag i 100 dagar. Axlar, ben och armar värker fortfarande efter första dagen då jag gjorde 20 minuters hemmaträning utan vikter.
Hampus och jag lärde känna varandra på jobbet för över tio år sedan. Då bolmade vi som två borstbindare, gick på klubb fyra dagar i veckan (Hampus ordnade dessutom sina egna klubbar) och jag var alltid bakis. Arbetet försökte jag sköta någorlunda mellan AW:arna. Till Hampus 35-årsdag övertalade han 25 av sina kompisar att springa Göteborgsvarvet. De flesta av oss hade aldrig sprungit annat än för att hinna med bussen innan. Jag hade redan då slutat röka och börjat träna. Än i dag är jag stolt över att jag var den som introducerade Tabata-intervaller för Hampus. Även om rollerna numera är omvända, och han är den som peppar mig till att träna.
Efter promenaden och träningen ska jag fixa med Junis och Nils rum. I helgen köpte vi en Hästens-säng för 500 kr. Den ska städas och piffas. Vi har valt att inte ha barnsängar åt barnen, utan i stället en vuxensäng utan ben så att man kan sova bredvid under stökiga nätter. Nils sover än så länge inne hos oss, men redan nu kommer vi att börja förbereda barnkammaren för två sängar.
I torsdags morse satte jag för en gångs skull larmet i arla morgonstund. Jag och Nils skulle gå på Klimatfrukost med temat ”klimat och barn”, som anordnades av grundarna till klimatklubben. Kan erkänna att jag kände mig bra liten när jag såg de andra, mer celebra namnen, på gästlistan. Till exempel Cecilia Blankens, Nina Campioni, Elsa Billgren med flera. Och lilla jag (med känslan av att vara ett barn som på nåder får sitta vid vuxenbordet)!
På plats i panelen fanns också en av mina favoriter, forskaren Katarina Graffman. Hon är författare till boken ”Vi är vad vi köper”, som jag läste förra sommaren. Medverkade gjorde också företaget Hyber (vars prenumerationstjänst på barnkläder jag också nyttjat) och Therese Lindahl, forskare på Beijerinstitutet.
Hela samtalet spelades in och livesändes på Klimatklubbens Instagram, och finns också att se i sin helhet på youtube (vet att det kommer en video i bättre kvalitet snart, men bokmärk länken om du inte står ut med kvaliteten just nu). Skulle så gärna sammanfatta hela samtalet, men jag tycker att det är bättre att du tittar själv. För titta bör du.
Samtalet ställde många av de svåra frågorna på sin spets. Bland andra:
Hur många barn är rimligt? Kan alla ha flera barn? Denna fråga tycker jag är otroligt intressant – och svår! Min uppfattning är att födelsetalen är intressanta på populationsnivå, men inte på individnivå. Vissa människor vill ha ett barn, andra inga alls och en del många. Men att skaffa barn är mänsklighetens enda syfte (nödvändigtvis inte den enskilda människans), och den mest grundläggande mänskliga drivkraften. Och så måste det få vara! Jag tror också att det är naivt att tro att klimatet är en faktor som påverkar beslutet kring hur många barn man vill ha. Nästa generation är ju anledningen till att vi överhuvudtaget bryr oss om framtiden! Dessutom har forskningen svar på hur vi minskar antalet barn per kvinna: Utbilda kvinnor! Läs gärna Underbara Claras text ”riktiga miljöhjältar skaffar inte barn”.
Hur påverkar barn våra konsumtionsmönster? Det har Katarina Graffman svar på: Mycket! Marknaden är oerhört skicklig på att dra nytta av förändringarna som kommer med en ny fas i livet.
Hur ska vi fostra våra barn till att bli planetskötare och inte ytterligare en generation av miljöbovar? Barn gör som vi gör, och inte som vi säger. Vi kan inte sätta vårt hopp till att nästa generation att städa upp efter tidigare generationers försummelse. Förändringen börjar med oss.
Sammanfattningsvis vill jag avsluta med Katarinas kloka ord. ” Jag hoppas att Sverige kan bli ett föregångsland på ett annat sätt, nämligen att visa andra länder att det inte är mycket information om sakernas tillstånd som får oss att ändra beteenden. Då behöver inte de upprepa samma misstag utan kan gå in och styra upp beteenden direkt till exempel med nudging, regleringar, endast hållbara valalternativ. Då gör man, inte bara säger.”
Vad är dina tankar kring ämnet klimat och barn? Delge gärna. Jag tycker att det är så oerhört intressant, och har ju skrivit mycket om till exempel barn och konsumtion tidigare.
