Morgonen började med en stund på Gateau i Ektorp. Skulle på en läkarkontroll och bestämde mig för att börja arbetsdag på fiket precis utanför. Efteråt for jag hem och fortsatte arbeta. Visst sjutton! Jag skulle ju skicka över bilder och text till Maria Soxbo. Deadline förra veckan, kanon.
12.01 stod jag i köket och försökte fota mig själv från en smickrande vinkel. Ljuset var så decemberdunkelt det bara kan bli, och trots att slutartiden var lång och jag stod alldeles blixtstilla fick de flesta bilder rörelseoskärpa. Håret skulle tvättats för två dagar sedan, och bredvid munnen stoltserade en röd och tämligen äregirig finne. Nu begriper jag varför alla inredningsinfluencers alltid poserar med en kopp framför ansiktet, perfekt rekvisita när man behöver dölja ett anskrämligt nylle. 12.18 var allt fotat och jag stod i hallen, ombytt till löparkläder. Hade ju lovat mig själv att springa också. Hann precis hem lagom till att logga in 13-mötet, och sen försvann tid och rum tills jag skulle hämta barnen.
Nu sitter jag här. Och försöker plocka upp alla lösa trådar och klappa mig själv på axeln för att avverkat ännu en dag utan att klappa ihop.
I morse vaknade jag av mig själv vid 06 och kände mig helt utvilad. Låg kvar i sängen och scrollade nyheterna en god stund, och nu kommer skriva ett malligt inlägg.
Jag orkar gå upp på morgnarna! Tjong i medaljongen.
Sömnen har varit ett stående bekymmer sedan jag blev förälder för sex år sedan. Sömnbristen från de första åren – och de ytterligare två åren när Nils kom – kan vi inte ens prata om. Fick nästan PTSD. Men sedan Nils började sova ordentligt har jag försökt återerövra hälsosamma sömnvanor. Innan jag fick barn snittade jag goda 8 timmar (minst) per natt – ett hån, jag vet. Men det har visat sig vara svårt att få till en förutsägbar dygnsrytm. De senaste sex åren har jag haft en ständig obalans i sömnkontona.
Antingen har jag dragit igång projekt om kvällarna, börjat titta på spännande krimdokumentärer, stannat uppe för länge och sedan inte orkat gå upp i tid på helgmorgnarna. Om chansen getts har jag enkelt kunnat sova i 12 timmar sträck, vaknat illamående och avskärmad, och sen inte kunnat somna på kvällen. Vilket resulterat i att jag dragit på mig en ny sömnskuld lagom till nästa vecka.
Sedan ett par månader rollspelar jag som pensionär. Ställer klockan på 05.30 på vardagar, och sover ut 06.30 på helger. Har långsamt vant mig av vid kaffe, och ersatt med te och koffeinfritt kaffe. Det var egentligen en åtgärd för att lindra min PMS, men upplever att en positiv bieffekt också blev att energinivån under dagstid jämnades ut. Jag är inte jättestrikt med mitt sömnschema, men det fungerar de flesta dagar.
Min nya dygnsrytm har skapat bättre förutsättningar för andra positiva saker. Som att jag börjat läsa igen. Inte varje dag, men tidsintervallen mellan böcker räknas inte längre i år. Jag orkar arbeta heltid utan att fullständigt kollapsa efteråt. Jag har fått energi nog att styra upp andra saker i livet. Som att gå på museum, träffa kompisar, gå på en after work, eller städa upp i köket efter matlagning. Priset jag betalar är att jag är helt oduglig efter kl 21, men det vore väl förmätet att förvänta sig mer. I säng är jag senast 22.00.
Tja. Det var bara det jag ville berätta. Hur mallig och lycklig jag är över min pensionsnärsrytm.
I somras diskuterade jag Anna Björklunds bok med min kompis, särskilt kapitlet om skönhet. Min vän har ett fysiskt arbete i en mansdominerad bransch, och har haft som utarbetad strategi att låta sig betraktas som ett objekt och inte ett subjekt. Medvetet undviker hon smink och kvinnligt kodade kläder under arbetstid. Jag förutsatte att hon skulle vara starkt kritisk till den uppenbara assymetrin mellan kvinnliga och manliga skönhetsideal. Hon var dock inte hälften så uppeldad som jag, och nöjde sig krasst med att konstatera att skönhetsidealen är vad de är, men att kvinnor också har agens att bestämma över sin insats. Och det ligger något i det, få kvinnor tvingas ta botox under pistolhot.
Jag vill börja med att klargöra att jag och Anna Björklund är uppvuxna med helt olika ideal, och hon beskriver en barn-och ungdomstid som är helt främmande för mig. Hon vittnar om en utseendefixerad kultur där en fuldag var anledning nog att sjukskriva sig. Själv bodde många år med en ensamstående pappa, och blev introducerad för konceptet ”balsam” först i tioårsåldern.
Det påstås ofta att vi är en utseendefixerad generation. Jag köper inte att samtiden är mer utseendefixerad än tidigare generationer, skillnaden är väl bara att fler har resurser att ägna sig åt sitt utseende och att metoderna är fler.
Skönhetsindustrins allra största problem är att den till stor del torgför rent nonsens, som i sämsta fall är rent hälsovådligt. Som konsumenter är vårt största problem är vi så villigt låter oss luras, trots att de flesta av oss rent logiskt känner igen en marknadsföringsbluff när vi ser den. Om antirynkkrämer hade fungerat, hade Donatella Versace inte spenderat en förmögenhet på att se ut som en vaxfigur i ansiktet.
Narrativen kring manlig och kvinnlig fåfänga är intressant. Fåfänga kvinnor målas nästan alltid ut som offer – duperade av ouppnåeliga ideal – eller dumma våp som är oförtjänta av allmänhetens respekt. Särskilt kvinnor vars ansträngningar syns tydligt. Fåfänga män ses som omanliga och självupptagna.
Är det verkligen så att alla kvinnor som ägnar sig åt digra skönhetsrutiner antingen är offer eller våp? Eller säger detta mer om hur vi betraktar kvinnligt kodade sysslor? Att vi alltid söker efter förklaringar? Och att vi tenderar att utvärdera kvinnor efter hur goda kvinnliga förebilder de är?
Det är sällan män ställs till svars för att vara dåliga manliga förebilder. Kvinnliga intressen ska i hög grad utsträckning problematiseras (som ofta används om ett modernare ord för moraliseras) medan manligt kodade intressen ses som legitima. Alternativt som kuriosa nördintressen.
Nu låter det som att jag är helt okritisk till skönhetsindustrin. Det är jag inte, men jag är nog mest kritisk till att vidlyftiga marknadsföringspåståenden alltför sällan granskas. Inte att industrin existerar över huvud taget.
I debatten läser jag ofta att kvinnor spenderar orimliga summor på skönhet varje månad (nu verkar det vara så att summorna är mycket ojämnt fördelade mellan olika grupper, mest spenderar kvinnor i Stockholm). Och att detta alltid ställs i kontrast mot ett intresse för sparande. Och argumentationen håller i teorin; det är ju svårt att räkna avkastningen på en porminimerad hy.
Men. Finns det några som helst bevis för att kvinnor skulle ersätta hyaluronsyra mot pensionssparande? Är det inte lika troligt att pengarna skulle spenderats på andra nöjen? Restaurangbesök, resor, ännu mer kläder? Vi vill ju gärna tro att alla människor innerst inne är rationella och nyttiga, och allt som betraktas som icke-rationellt och onyttigt är ett resultat av marknadsföring och destruktiva normer. Men människor i en kontext är ju mer komplicerade än så. Och varför resonerar vi inte på samma sätt med tatueringar? Piercingar? Det är ju också ett ovarsamt spenderande av en potentiell pensionspott.
Faktum är dock att finns en inneboende logik i att göra sig vacker. Vi ger attraktiva människor obestridliga fördelar i form av mer uppmärksamhet, högre lön och högre social status. Detta tror jag att vi måste diskutera mycket mer i stället för att problematisera folks ansträngningar att bli attraktiva. Det är ett hyckleri att öppet bestraffa vad vi i innerst inne belönar.
Jag har också landat i slutsatsen att fåfänga och skönhet är en skala, och inte något binärt. Min kompis – som för övrigt är orättvist attraktiv och aktivt måste förfula sig – ägnar sig också skönhet när hon känner för det.
Jag är betydligt mer skönhetsfixerad nu än för 10 år sedan. Men jag äger inga syror eller masker, och sminkar mig inte dagligdags. Har absolut inga problem med att vara ful, men njuter av att känna mig åtråvärd. Som den tarvliga, simpla, lilla, onyttiga människa jag är.
Upplever du också att kadensen på outfits är betydligt lägre vintertid? Det med att variera kläder dagligen, känns som en solklar sommargrej. Har burit prick samma outfit i en vecka. Minst.
Tröjan var en hyrtröja som jag fick behålla när mitt älskade It’s Released konkade. Kjolen köpte jag begagnad för sex år sedan. Det är en ullkjol från &Other Stories, väldigt lik den som Elsa Billgren har i sin kapselgarderob. Undertill har jag en kashmirt-shirt med djup urringning som jag köpte på Sellpy för ett par år sedan. Strumpbyxor är ullstrumpyxor från Pierre Robert, och på fötterna och ur bild raggsockor. En prima vinterrustning!
Det jag allra helst vill skriva om är tankar om feminism, skönhet och skönhetsideal. Det känns som att min slutsats är annorlunda än de flesta andra som jag följer. Och jag vet inte varför, men det känns otroligt sårbart att publicera något som inte stryker alla medhårs. Är det jag eller alla andra som är galen? Vill du läsa? Är det något du också funderar på?
Mitt intresse för juldekorationer har eskalerat för varje år vi bott i huset. Innan vi flyttade hit ägde jag inte ett endaste futtigt pynt. I år blir vår femte jul här, och redan nu har jag smugit igång pyntet.
Som du kanske anat är jag inte särskilt mycket för stramt och ängsligt pynt i naturnära färger. Det är fint i sin egen rätt, och har absolut inget med julen att göra. Om du frågar mig.
Om man inte står ut med tanken på röda, klarlackade ljusstakar tycker jag ändå att julkänslan får en bra skjuts av treenigheten bestående av granris, mässingsljusstakar och pappersstjärnor. Mina favoritadventsstjärnor är traditionella julstjärnor i Hernhutermodell, köpta på Byggfabriken.
Om man inte vill köpa dyra kransar går det att göra egna. Förrförra året gjorde jag en slags afrokrans med hjälp av en stålgalge och blåbärsris. Genom åren ha jag vikt mängder av pappersstjärnor med tapeter, men det har jag ingen lust med nu längre. Tur att jag var så flitig för tre jular sedan att lagret inte lär sina på många år.
I år vill jag pynta dörrposterna med lummer, precis som Underbaraclara gjort. Och göra en girland av torkade apelsiner. Men annars blir det återhållsamt med egenhändigt knåpat pynt. Om det är något som jag vill uppmana till är att julpyntet ska ge mer än vad det tar, annars går hela andemeningen med julfirande förlorad.
Bilderna har jag lagt i min nystartade pinterestmapp som kort och kort heter Jul, och som ämnar vara en frizon från allt modernt och trendigt som inte har ett dugg med julen att göra.
I torsdags tog jag tåget ner till min gamla hemstad Malmö. På stationen mötte jag upp min kompis Karin. Karinbäst kallar hon sig, själv tycker jag inte att det är något fel på namnet Shantimaster Claseriksson som jag använt i snart tio år.
En kort stund senare åkte jag vidare till min andra bästa kompis Karin. Vi skulle nämligen vidare mot Köpenhamn! Bara vi två.
Innan vi tog tåget till Danmarks huvudstad åt vi frukost på Beyond Us. Och vem var där? Jo, Jasmin Jahja. Vi hade inte setts i person sedan gymnasiet, men tack vare instagram känns det som att det var igår. Jasmin är dessutom instagrams mesta utflyktsinfluencer och hade förstås en massa bra köpenhamnstips att bjuda på. Tack och bock.
På Beyond Us åt jag resans första, men inte sista, gudomliga gröt. Stekta äpplen, nötsmör, hasselnötter, granola, kardemumma och skummad mjölk. Kände mig nästan besudlad i munnen efteråt.
Jag och Karin hade bokat två nätter på Manon Les Suites, ett hotell som är en upplevelse i sig. Efter att vi checkat in, gått till Netto för att handla gin och snacks, svidade vi om till morgonrockar och begav oss till djungelatriumet med pool. Tog inga bilder, men det finns gott om dem på internet.
Mellan 17-19 var det pooltajm. Jag gjorde undantag från alkoholfria policy och unnade mig Gin och Tonic. Fullt rimligt eftersom jag infört alkoholpolicyn själv och inte är känd för att vara särskilt strikt. Mellan 19-20 var det drinkar, snacks och piff på rummet.
Vid halv 9 hade vi bord på Fleisch, ett hak i det restaurangstinna Kødbyen. Glömde fota maten, men den var alldeles ljuvlig. Beställde vad som uppenbarade sig som en Hink och Tonic. Karin fick dricka upp.
Efter att vi marinerat allehanda uppslag på aktiviteter promenerade vi raka vägen hem till hotellet. Tog denna bild 22.22, och låg utslagen som en klubbad björn ej mindre än tjugo minuter senare. Kämpa småbarnsmorsor!
Tur det ändå. Morgonen därpå var vi uppe i god tid. Snörade på oss promenadskorna och knatade ut.
Första stoppet blev frukost Atelier September. Kan det verkligen vara så bra som hypen säger?
Fick in en gröt som såg löftesrik ut. Smör, citron, blåbär och basilika.
Blev ej besviken. Tvärtom blev jag snudd rörd till tårar. Blev också inspirerad av det kantstötta och udda loppisporslinet. Oängsligt danskt. Måste jag klaga blir det på matchatéet, som i SEK kostade 100 kronor och smakade föga mer än en grästuva.
Efter lunch gjorde vi lite butiker. Jag hade sparat Filippas (@fairfashionistafilippas) secondhandguide. På reseller DK plockade jag på mig diverse godbitar. Temat blev oförhappandes Don Quijote går på bondagefest på brittisk herrgård. Dessvärre är den danska växelkursen direkt fientlig och jag fick lämna utan ett enda köp.
På Ambience detail hade de utvalda kläder och inredning. Blev bra sugen på pionen gjord av crépepapper.
Karl Erik Halldén tipsade om Told & Snaps, och vi knatade lydigt dit på en smörrebrödslunch. Hann inte fota innan jag började äta, eftersom jag slukade maten i ett nafs. Så gott!
Sen bar det vidare mot Vesterbro. Jag köpte lite pyssel till barnen på Søstrarna Grene, och Andreas fick en parfym från och lite danskt lakrits i Farsdags-present.
Hem från Vesterbro gick vi inom Glyptoteket. Ett museum som i sig nästan trumfar utställningarna. Karin kallar denna ”om livmodern får bestämma”.
Fiket var också väl värt ett besök. Vi delade på den veganska plommonpajen.
Gin o’ clock!
Efter ca 25 000 steg gick vi till Netto och köpte tonic och snacks, och sen var det gintajm vid poolen i två timmar.
Vid niosnåret var det dags för restaurang igen. Nu blev det fiskrestaurangen Donda. Hade fixat ögonbrynen och lånat Karins partytopp och läppglans som får läpparna att svida. Kände mig inte en dag äldre än 24.
Det blev ostron.
Potatiskroketter.
Och fisktacos. De glömde jag att fota men du får lita på att de var vidunderliga de med. Till dem gin.. Med tonic.
När vi förundrats tillräckligt över köpenhamnsmodet – Är de på permis? Kom de direkt från gymmet? Sängen? – åkte vi vidare till baren Lidkøeb. Där höll jag ut i exakt två timmar innan jag höll på att svimma av alla intryck (.. och gin?). Sen gick vi de sista kilometrarna hem och stupade i säng.
Morgonen därpå vaknade jag och trodde att jag hjärtat skulle pumpa sönder ett revben. Var kall och svettig och illamående. Kunde först inte begripa vad som hade hänt. Sen kom jag på att mina oräkneliga enheter alkohol nog satt sina spår, trots att jag med en dåres envishet framhärdat att det inte_går_att_bli_bakis_på_gin. Man lär så länge man lever.
Slut på rapport!
Missa inte Jasmin och Filippa på instagram, om du vill ha ursprungskällan till alla tips.
Vår vanliga entré är verkligen en uppvisning i misär. Den redan illa omtyckta blommiga tapeten blir inte vackrare av att den är repig och ”bättringsmålad” med svart tusch. Har retat mig på den i fem år, men trots en mängd färgprover och tapetprover har jag inte hittat en färgkombination som får hemmet att sjunga. Jag gissar att det beror på att jag, när vi flyttade in, målade trappen i en blågrå linoljefärg i som skär sig mot nästan allt, visade det sig. Bra beslut, såhär i efterhand. Tänker att jag bara kan svabba av färgen med linoljesåpa och låta trappan vara obehandlad?
Listerna är målade i olika färger och överallt flagar gammal plastfärg
Nu tror jag banne mig att jag har det. Grönt och blått! Svagt blå väggar och ljusgröna snickerier. Som hos Marie Louise Sjögren eller på Ellen Keys Strand. Anna som har kontot Kuivakangas på instagram har också en träffsäker färgsättning i fritidshuset.
Ellen skriver såhär om färgsättning i boken Skönhet för alla:
“Man kan om man har smak, nå en mycket vacker effekt med distinkta, kraftiga, klara, väl sammansatta färger, t.ex. gult och blått, grönt och rött, rött och djupblått. Även vissa (men långt ifrån alla) toner av gult eller grönt eller rött eller blått tillsammans med vitt, och även andra sammansättningar, bildar ett behagligt färgintryck såväl på väggar som på möbeltyg och gardiner.”
Det är förstås vanskligt att hämta inspiration via bilder på nätet. Många bilder är redigerade så att kulörerna blir helt förvanskade. Jag vet inte vad Marie Louise eller Ellen Key har för färger, men nog ser det ut som en tämligen gulgrön parad med en pastell, eller en kraftigare blå?
I somras inledde jag Watt-kampen här hemma (hittade på det ordet alldeles nyss, men absolut). Elräkningen var då i paritet med en kall vintermånad, trots att det var högsommarvärme utanför.
Här är ironin: jag har tänkt många goda tankar om att vi ska se över elförbrukningen länge. Men de goda tankarna har aldrig omsatts i handling eftersom tydliga incitament har saknats. Och jag behöver direkt återkoppling, annars dalar motivationen direkt. Kan tilläggas att vi har ett rörligt elavtal, och att vi får betala ett påslag för all elförbrukning under så kallade höglasttimmar, det vill säga vardagsmorgnar och kvällar. Det finns alltså ekonomiska fördelar för oss att sprida ut förbrukningen jämnt över dygnet.
Såhär har jag gått tillväga:
Steg 1: kartläggning
Jag har laddat ner all månadsförbrukning från min elleverantör och gjort en excelfil där jag följer förbrukningen och jämför månad mot månad (jämfört med 2020, eftersom 2021 är ett dåligt referensår i och med vår utbyggnad som inte avslutades förrän april 2022). Jag kollar också på elbolagets statistik över fördelningen över dygnet, och kollar att våra elförbrukningstoppar ligger på helger då priset oftast är lägre.
Steg 2: boka Klimat-och energirådgivning
Innan vi bestämde oss för några större investeringar bokade jag en gratis klimat-och energirådgivning via Nacka Kommun. Jag gick också på ett väldigt upplysande gratiswebinar. Kolla med din kommun vad de erbjuder. I mitten på oktober kom Nackas energirådgivare hem till oss och gjorde en full genomlysning av vårt värmesystem, husets förutsättningar och ställde frågor kring hur vår hushållsel.
Råden som vi fick var:
– Nya tätlister till våra fönster.
– Ett litet skikt tilläggsisolering på vinden med naturmaterial. Han lyfte fram cellulosa, ett naturmaterial som släpper igenom fukt. Vi bor ju i ett gammalt hus och konstruktionen är byggd för att huset ska andas. Av den anledningen bör heller inte isolera vinden överdrivet, eftersom vi då riskerar fuktskador i stället.
– Vår bergvärmepump är 20 år gammal. Han rekommenderade oss att låta den gå tills ”den gav upp”, vilket ofta sker runt 25 år. Då ska vi se över möjligheten att borra ett nytt, djupare hål (för 20 år sedan borrade man bara runt 125 meter, jämfört med 250 som är standard i dag) i samband med att vi köper en ny pump.
– Stödelda i kakelugnarna vid riktigt kallt väder. Kakelugnarna drar in kalluft när de används. För att maxa effekten av kakelugnarna, men inte sabba för bergvärmen, rekommenderade han att vi stödeldade när det var som allra kallast.
– Luftvärmepump var en osäker investering för vår del. Han sa att luftvärmepumpen förvisso är effektivare än bergvärmen ner till utomhustemperatur runt nollan (om jag minns rätt), men att den är svår att kombinera rent estetiskt med ett gammalt hus. Eftersom vår förbrukning ökar raskt i takt med att temperaturen sjunker och bergvärmen blir mer effektiv, är det en lösning som kanske inte var för oss. Dock: bor du i ett eluppvärmt hus är luftvärmepumpen en otrolig investering.
– Dra ner temperaturen och satsa på innetofflor. Vi har redan 19 grader inomhus, men kan sänka ytterligare om det krävs.
– Lufta ett par radiatorer som var ineffektiva.
Mycket tid läggs på att se över uppvärmningen. I ett hus utgör uppvärmningen ca 75% av elräkningen, så ett bra uppvärmningssystem i kombination med god värmeekonomi är det mest grundläggande.
Han avrådde ifrån:
– Solceller. Tyvärr är vårt hus inte särskilt lämpligt för solceller på taket, och vi skulle i princip bara få ut tillräckligt med el för att driva elbilen. Med nuvarande prisläge går det att räkna tillbaka investeringen snabbare än förut, men det gäller att man har rätt förutsättningar.
– Fönsterbyte. Det lönar sig inte ekonomiskt, snarare tvärtom. Minskningen i energiförlust är alldeles för liten för att väga upp husets värdeminskning (originalfönster är mer attraktivt), och miljönyttan över tid är tveksam eftersom nya fönster inte går att underhålla utan måste bytas.
– Tilläggsisolera fasaden. Också det en olönsam affär sett till investeringen jämfört med effekten.
Hushållsförbrukning
Vi betalar som sagt en effektavgift när vi förbrukar el under timmar då många andra också behöver el. Det finns goda incitament för att sprida ut förbrukningen över dygnet och tidsinställa exempelvis diskmaskin och tvättmaskin. Vi fick också tipsen att:
– Endast använda halogenspottarna (som sitter i fläktkåpan) vid behov. Halogen är fem gånger mer energikrävande än LED, och därför minska användningen så mycket som möjligt.
– Alltid använda ekoprogrammet på diskmaskinen, och tvätta i låga temperaturer. (Här vill vän av ordning flika in: Underkläder, sängkläder och handdukar tvättar vi i 60 grader av hygienskäl.)
– Att laga mat på spisen är att föredra före ugnen, eftersom vår induktionshäll är betydligt energismartare. Mikron är också att föredra framför att koka gröt på spisen, till exempel.
– Koka upp vatten i vattenkokare. Vi har tyvärr ingen, men inte helt långsökt att en begagnad vattenkokare hamnar under granen i år.
– Häll över det nybryggda kaffet i termos, i stället för att låta kaffebryggaren stå på varmhållning.
– Eldrivna handdukstorkar eller badrumsgolv är riktiga energibovar. Vi har bara vattenburen värme i golv och handdukstorkare, tack och lov. Ett eluppvärmt badrum kan med nuvarande prisläge kosta en dryg tusenlapp i månaden i uppvärmningskostnad.
– Släcka lampor och utebelysning. Som energirådgivaren sa: det är inte en sak som kommer minska förbrukningen radikalt, utan summan av många små åtgärder. Jag har blivit något av en hushållsfaschist när det kommer till att släcka lampor. Härom veckan överhörde jag Junis kompis säga med uppfodrande röst ”kan du fråga din mamma om vi får tända lampan nu”. Det kanske var lite överdrivet, men faktum är att komma ihåg att släcka lampor är något av det svåraste som finns. Drömmer om att installera smart belysning som släcks automatiskt när ingen är där.
– Undvika torktumlare. Detta har jag gjort länge, eftersom torktumlaren dessutom äter på kläderna. Men nämner det här för ordningens skull.
Tror att detta var de allra viktigaste tipsen. Du har säkert hört många av dem förut. Det svåra är ju inte att veta vad man ska göra, utan att faktiskt implementera nya vanor. När vanorna väl infunnit sig tänker man inte så mycket på hur det var förut.
