På färd

Precis när himlen gått från klaraste blå till svag lila körde vi in på parkeringen i Storlien. Elva timmars resande, varav minst fyra med en missnöjd passagerare, var äntligen över! Halleluajah! Barnen kom i säng ganska sent men vaknade ändå vid 7-rycket. Efter frukosten gick vi till skidbutiken och hyrde utrustning åt mig, köpte ett par nya skidglasögon (oturligt nog tappar jag alltid bort dem) och liftkort för en vecka. 3 800 kronor totalt! Väldigt humant jämfört med mer populära orter.

Vi var också först i liften, som öppnar klockan 10. Solen gassade. Mm man kisade och var frikostig med fantasin kändes det som en flådig alport och inte en förort till Åre. Bara det att vi hade allt för oss själva i typ en timme innan vi träffade några andra åkare. Vad finns här att inte älska?

Att åka skidor med små barn är dock ett kortvarigt glädjeämne. Efter en grön backe och några vändor i barnbacken hade Nils fått nog och ville till legohörnan. Jag och Juni åkte tillsammans innan jag bytte av med Andreas, och så fortsatte de själva en stund. Efter att vi ätit lunch hade Juni skidlektion (kostar 850 kr för en vecka), och sen hade vi bokat bastun (gratis!).

Till middag blev det pannkakor och sedan stupade båda barnen i säng. Och i morgon gör vi väl om alltihop.

Om skidresor var en klassmarkör förr har det inte blivit mindre så nu. Har läst att priserna på liftkort och boende skenat. I sann ekonomitips-anda vill jag slå ett slag för Storlien. Vi bor gratis i min mans ärvda andelsstuga (annars kostar den 6000:-/vecka), vi åkte elbil hit (finns gratis laddning på parkeringen en supercharger inne i byn), och liftkorten kostar 1375 kr/person för 5 dagar (vi åker inte första eller sista dagen). Inte gratis, men bra mycket billigare än en vecka i Åre.

Kram

I torsdags tog jag tåget ner till min gamla hemstad Malmö. På stationen mötte jag upp min kompis Karin. Karinbäst kallar hon sig, själv tycker jag inte att det är något fel på namnet Shantimaster Claseriksson som jag använt i snart tio år.

En kort stund senare åkte jag vidare till min andra bästa kompis Karin. Vi skulle nämligen vidare mot Köpenhamn! Bara vi två.

Innan vi tog tåget till Danmarks huvudstad åt vi frukost på Beyond Us. Och vem var där? Jo, Jasmin Jahja. Vi hade inte setts i person sedan gymnasiet, men tack vare instagram känns det som att det var igår. Jasmin är dessutom instagrams mesta utflyktsinfluencer och hade förstås en massa bra köpenhamnstips att bjuda på. Tack och bock.

På Beyond Us åt jag resans första, men inte sista, gudomliga gröt. Stekta äpplen, nötsmör, hasselnötter, granola, kardemumma och skummad mjölk. Kände mig nästan besudlad i munnen efteråt.

Jag och Karin hade bokat två nätter på Manon Les Suites, ett hotell som är en upplevelse i sig. Efter att vi checkat in, gått till Netto för att handla gin och snacks, svidade vi om till morgonrockar och begav oss till djungelatriumet med pool. Tog inga bilder, men det finns gott om dem på internet.

Mellan 17-19 var det pooltajm. Jag gjorde undantag från alkoholfria policy och unnade mig Gin och Tonic. Fullt rimligt eftersom jag infört alkoholpolicyn själv och inte är känd för att vara särskilt strikt. Mellan 19-20 var det drinkar, snacks och piff på rummet.

Vid halv 9 hade vi bord på Fleisch, ett hak i det restaurangstinna Kødbyen. Glömde fota maten, men den var alldeles ljuvlig. Beställde vad som uppenbarade sig som en Hink och Tonic. Karin fick dricka upp.

Efter att vi marinerat allehanda uppslag på aktiviteter promenerade vi raka vägen hem till hotellet. Tog denna bild 22.22, och låg utslagen som en klubbad björn ej mindre än tjugo minuter senare. Kämpa småbarnsmorsor!

Tur det ändå. Morgonen därpå var vi uppe i god tid. Snörade på oss promenadskorna och knatade ut.

Första stoppet blev frukost Atelier September. Kan det verkligen vara så bra som hypen säger?

Fick in en gröt som såg löftesrik ut. Smör, citron, blåbär och basilika.

Blev ej besviken. Tvärtom blev jag snudd rörd till tårar. Blev också inspirerad av det kantstötta och udda loppisporslinet. Oängsligt danskt. Måste jag klaga blir det på matchatéet, som i SEK kostade 100 kronor och smakade föga mer än en grästuva.

Efter lunch gjorde vi lite butiker. Jag hade sparat Filippas (@fairfashionistafilippas) secondhandguide. På reseller DK plockade jag på mig diverse godbitar. Temat blev oförhappandes Don Quijote går på bondagefest på brittisk herrgård. Dessvärre är den danska växelkursen direkt fientlig och jag fick lämna utan ett enda köp.

På Ambience detail hade de utvalda kläder och inredning. Blev bra sugen på pionen gjord av crépepapper.

Karl Erik Halldén tipsade om Told & Snaps, och vi knatade lydigt dit på en smörrebrödslunch. Hann inte fota innan jag började äta, eftersom jag slukade maten i ett nafs. Så gott!

Sen bar det vidare mot Vesterbro. Jag köpte lite pyssel till barnen på Søstrarna Grene, och Andreas fick en parfym från och lite danskt lakrits i Farsdags-present.

Hem från Vesterbro gick vi inom Glyptoteket. Ett museum som i sig nästan trumfar utställningarna. Karin kallar denna ”om livmodern får bestämma”.

Fiket var också väl värt ett besök. Vi delade på den veganska plommonpajen.

Gin o’ clock!

Efter ca 25 000 steg gick vi till Netto och köpte tonic och snacks, och sen var det gintajm vid poolen i två timmar.

Vid niosnåret var det dags för restaurang igen. Nu blev det fiskrestaurangen Donda. Hade fixat ögonbrynen och lånat Karins partytopp och läppglans som får läpparna att svida. Kände mig inte en dag äldre än 24.

Det blev ostron.

Potatiskroketter.

Och fisktacos. De glömde jag att fota men du får lita på att de var vidunderliga de med. Till dem gin.. Med tonic.

När vi förundrats tillräckligt över köpenhamnsmodet –  Är de på permis? Kom de direkt från gymmet? Sängen? – åkte vi vidare till baren Lidkøeb. Där höll jag ut i exakt två timmar innan jag höll på att svimma av alla intryck (.. och gin?). Sen gick vi de sista kilometrarna hem och stupade i säng.

Morgonen därpå vaknade jag och trodde att jag hjärtat skulle pumpa sönder ett revben. Var kall och svettig och illamående. Kunde först inte begripa vad som hade hänt. Sen kom jag på att mina oräkneliga enheter alkohol nog satt sina spår, trots att jag med en dåres envishet framhärdat att det inte_går_att_bli_bakis_på_gin. Man lär så länge man lever.

Slut på rapport!

Missa inte Jasmin och Filippa på instagram, om du vill ha ursprungskällan till alla tips.

Kram

En torsdag häromsistens sa väderleksrapporten att det skulle bli 30 grader i byn. ”HUVA!” sa vi och packade för en utflykt med båten.

På himlen inte ett moln! Och i horisonten bara öar vart man än vände sig.

Efter en god stund på vågorna var dagens destination i sikte: Idöborg. En privat ö i Stockholms ytterskärgård som har restaurang och stugor till uthyrning.

Direkt efter att vi klivit iland skulle kläder av och klipprnas testas. De höll för hopp!

Det här var dagens huvudsakliga mål: att känna medelhavskänsla. Äta lunch i skuggan av ett träd, och med havet som fond och en mild bris som fläktar utan att kyla. Fy fan vad bitter jag är på alla som kastar sig på flyg i tid och otid för att förlusta sig på kontinenten.

Tur det var känslan och inte maten som var målbilden, eftersom den i bästa fall kan beskrivas som medelmåttig och dyr.

Efter lunchen turbosvidade vi om oss till badkläder.

Vattnet var åtskilliga grader kallare än inne i Saltsjöbaden. Spelar ingen roll för detta badsugna gäng!

Juni har äntligen knäck simkoden och kan simma korta sträckor själv. Minns själv vilken frihet det var att simma som barn. Under några år bodde vi granne med Malenbadet i Båstad, och jag tillbringade timmar i badet. Tog varenda simborgarmärke som jag kunde. Är så tacksam över att Juni är lika trygg i vatten som jag var.

Nils håller sig helst ovan ytan. ”KOLLA JAG BADAR” skriker han, doppar magen och rusar upp lika fort igen. Nåja, än finns det tid.

Efter några dopp, strandlek och ett oerhört genant bastubad för Andreas (den var bokad, ingen i sällskapet vågade säga till förrän efter goda 10 minuter) var det dags att lämna medelhavet.

Tack tack Idöborg, vi ses snart igen!

Och jo. Vill du tar dig hit går det också flera avgångar dagligen med Waxholmsbolaget. Tips, tips.

Kram

Håll i hatten! Förra helgen åkte vi till Lindesberg, och mellan lördag och söndag hade vi 24 barnfria timmar i Örebro. Vad gör man med all frihet? Jag tänkte: loppis, kaffe, vin och restaurang. Nu var det allhelgona och jag fick nöja med mig allt utom loppis.

I Örebro var det strålande sol och krispigt kallt. Vi började med att gå till Åhléns. Otroligt tråkigt, men behövde ett par strumbyxor.

Sen dags för kultur! Vi siktade in oss på Örebro slott. Nu vill jag inte uppröra någon Örebroare, men det var inte lika mycket slott som konferensanläggning. Vad har ni gjort?! Var är Skönhetsrådet när man behöver det?

Utsidan gör en icke besviken. Sista striporna av knallrött vildvin.

I ett av tornen (tror jag?) fanns ett orört tak jag unnade mig att glo på en stund. Slottet är sprängfullt med historia sedan medeltiden. Men vid något tillfälle tyckte Länsstyrelsen att det var lämpligt som kontor. På grund av den ovanliga kombinationen vapensal och mötesrum ter sig inredningen som.. eklektisk.. milt sagt.

Strax innan vi gjorde misstaget att gå ner i fängelsehålan som för tillfället huserade en utställning med smink och masker från en skräckfilmsskola (om jag förstod det rätt?). Vi begrep inte mycket och kände oss bestulna på en kulturupplevelse.

I stället åkte vi till ett av mina favoritställen i Örebro: Naturens Hus. Skulle kunna vara ett kostsamt spa utanför Lidingö men se det är det inte!

Det är fik och resturang i naturreservatet Rynningeviken.

Jag köpte kaffe och macka. Äter sällan något värt att skriva om, så också denna gång. Gott i all sin anspråkslöshet.

Två stela ryggar åkte vidare in mot stan. Vi knatade till en massagesalong och fick varsin timmes ryggmassage. Passade på att kärleksglo på rara hus.

Mot hotellet!

Vi hade bokat ett rum på Mojo hotell, centralt och bra. Vi passade på att bada badkar och dricka bubbel. Man vet ju aldrig när chansen kommer igen.

Redan vid 18 hade vi bord på Gro, en helt vegetarisk och vegansk restaurang som bara lagar mat i säsong. Attans att jag var så oflitig med kameran. Så otroligt gott! Vi delade på en vegetarisk och en vegansk meny, och jag behövde i princip rulla ut.

20.30 var vi tillbaka på hotellrummet och började titta på Dune.

Morgonen efter vaknade vi utvilade. En natt utan barn för första gången sedan Nils kom. Hallelujah! Efter frukosten åkte vi till pappa och Annika och hämtade två glada kultingar som naturligtvis sovit genom hela natten.

Kram

En av de bästa dagarna i Helsingborg var när vi åkte på utflykt till Sofiero Slott. Eftersom barnen var med ansåg vi det vara säkrast för slottets skulle att inte boka in oss på en rundtur. Tur var nog detta för i den 15 hektar gigantiska parträdgården går tiden alldeles för fort ändå.

Dagen bjöd på ömsom blekgul sensommarsol och ömsom regnskurar. Vi slapp ändå stekande sol, och det får man vara tacksam för. Entrén kostar en hundralapp per vuxen, ifall du undrar. Väl värt.

Parkträdgården är nog mest omskriven för sina rhondondenron. I maj/juni blommar över 10 000 stycken. Här finns över 450 arter och hybrider, och många över hundra år gamla och gigantiska. Måste åka dit i blomningen nästa år!

Min lilla trädgårdsmästare luktar noga och ofta. ”Mmmm” utbrister han drömskt, oavsett om blomman inte luktar ett dugg eller stinker kattskit.

Slottet rymmer 35 rum och jag ser fram emot att kärleksglo på vartenda ett av dem. Inte denna gång dock.

Annars vill jag verkligen rekommendera att ta med barnen hit. Här finns sagoskog, en otrolig lekplats som underhöll dem en god stund och massor av yta att leka på. Här beordrade jag mamma att ta en bild på min outfit.

Jag var inte tillfreds med förra bilden jag tjatat mig till. Bar mina nya byxor från Marimekko som jag köpt på Familjen AB i Helsingborg (rekommender varmt för alla som älskar utvald second hand!). Och jeansjackan från Versace som jag räddade från Myrorna dagen innan. Linneskjortan är Andreas mammas och tischan från Other Stores / Sellpy.

Detta är en av mina favoritbilder. ”HOHOOOOO”.

Lekplatsen hade också ögongodis åt de vuxna. En redskapsbod? Här finns i alla fall originallekstugan som byggdes åt Oscar den II:s barn (om jag inte minns fel). Den fick man inte leka i, inte ens som ansvarstagande vuxen.

Medan barnen roade sig kungligt på lekplatsen öppande sig himlen. Vi sökte tillflykt i orangeriet och njöt småkakor. Eller barnen gjorde, jag fotade möbler.

Fy så fult.

Mera trädgård. Här finns en präktig labyrint som tagen ur Harry Potter. Fick hålla kameran över huvudet för att kunna fota. Tappade bort barnen på prick 23 sekunder. Nöjd Andreas var med min föräldrainsats då.

När vi raffsat ihop barnaskaran var det dags för mera trädgård. Ja, här finns något för alla vill jag påstå.

Själv tog jag sikte på dahliaträdgården. Ville förstås veta hur min egna skrytrabatt tedde sig i jämförelse.

Blygsam, helt klart.

Är detta Babylon Bronze tro? Oavsett. Villhöver!

Bad mamma fota mig igen. Här är jag i mitt rätta element.

Jag noterade att alla dahlior här på Sofiero var både större och mer frodiga än mina. Utgår från att det är fusk! Nej men okej – vill veta deras hemligheter.

Hjärtats suck döper jag denna bild till. Mitt avundsjuka hjärtas suck.

Det var fler än som ville dokumentera. Detta är min mamma om du undrar.

”Mamma. Ta en bild på oss”. ?

Rundturen började närma sig sitt slut. Vi var åter vid slottet. Som ju är så vackert att man känner hur man andas försiktigare när man närmar sig. Tydligen kan man boka Sofiero för bröllop. Det skulle jag gjort om jag redan var gift.

I stället för att gå ut huvudingången knatade vi bakvägen.

Och på vägen ut passerade vi några anmärkningsvärda stenskulpturer. I parken finns massor av konst, men just dessa vet jag inte vem som är upphovsman till. De fick stå för finalnumret i alla fall.

Sen for vi hem med allesammans.

Kram

Jag har trånat efter att få se Tjolöholm – ett slott helt byggt i brittisk stil – sedan Andreas var där med barnen förra året. ”Det är som att de byggt slottet HELT med min smak i åtanke” har jag alltid känt. Det gjordes det då rakt inte, men fantasin vet inga såna gränser.

I söndags åkte jag dit med kameran i hugg. Och håll i dig för nu blir det bildkavalkad utan dess like.

Tjolöholm ligger utanför idylliskt utan för Kungsbacka, med skärgården som fond. Trots att det är så brittiskt ett slott kan bli är det ritat av den svenska arkitekten Lars Israel Wahlman, som aldrig satt sin fot på de brittiska öarna. Byggherre var Blanche Dickson, som bott stora delar av sitt liv i Skottland.

Allt med slottet är så överdådigt förtrollande. Jag fastnade ögonblickligen för denna engelska pelargon i ett stenvalv.

Jag kom dit vid kl 15, och hade två goda timmar på mig att undersöka tills slottet stängde. Hann med nöd och näppe, och skulle enkelt kunna dra runt i slottet två timmar till. Kapprummet draperas av William Morris-tyg. Känner du igen mönstret? Har tapetserat vår matsal med Golden Lily.

Hela inredningen är inspirerat av Arts and Crafts-rörelsen. Här finns många blinkningar åt rörelsens förgrundsfigur William Morris, vars omissigenkännliga mönster pryder många hem än i dag. Visste du förresten att Sverige är Morris & Co:s största exportmarknad?

Nästan allt är sinnligt, mörk och murrigt. Här finns ekboaseringar i överflöd. Den gigantiska tavlan föreställer Queen of Saba.

Matsalen är ett praktverk i mörk ek och stucktak. Inte en vrå har lämnats utan dekoration. När jag var där fanns inget matbord, men jag föreställer mig att matsalen enkelt rymmer femtio gäster eller så. Hade tyvärr ingen med mig att spekulera kring sånt, så du är helt utelämnad åt mina killgissningar. Gissar ofta fel. Kan likaväl vara fem eller 500. Fint var det i alla fall.

Serveringsgången är så vacker att jag var tvungen att hämta andan. Älskar att rummen antingen var mörka så att dagsljuset knappt nådde in, eller krämigt ljusa. Vet inte varför men tänker mig att det är exakt såhär köken ser ut hos danska influencers. Sög in allt med blicken. Golvet. Snickerierna. Fönstren.

Köket är tyvärr moderniserat och detta är alltså serveringsgången. Tjolöholm hade massor av moderniteter för ett bekvämt liv anno 1904. Här fanns en maskin för att polera silvret och Tjolöholm utrustades även Sveriges första dammsugare som köptes in från Göteborg. Den vägde över ett ton.

I biblioteket hänger originalgardinerna kvar. Nästan all inredning och textilier kommer från det omtalade Liberty-varuhuset i London.Vid byggnadstillfället var Blanche Dickson varuhusets största kund.

Förr användes detta utrymme som ett blomsterrum för att binda buketter till slottets alla rum. Nu finns här en samling med tvättserviser. Så otroligt vackra de med.

Det allra mest intagande måste vara rökrummet. Fattas bara annat! Helt inrett i morisk/arabisk stil. Tänk att sitta där på småtimmarna och prata nonsens så som man bara gör när dagen gryr och allt fortfarande är möjligt.

I slottets herravdelning står ett biljardbord. Väggarna är klädda i brun marmor och i taket finns en kupol med blyinfattade fönster. Typiskt att slösa ett sånt fint rum på karlarna som ändå sällan har förstånd nog att uppskatta så utsökta detaljer.

Ja herreminje. Här kan man smälta maten med en cigarill.

Tappade faktiskt räkningen på alla rum med skrivbord. Tycker mig skymta en William Morris-gardin även här.

Tycker det är så fint med alla porträtt. Hittade inte någon information om vem bilderna föreställer, men gissar att det är enda dottern Blanche Bonde? Perfekt influencerlook även anno 2021 i alla fall. Krage, lugg och avslappnad hållning.

Samma flicka är det på det lilla fotot nere till höger. Här i spetskrage sittande med en tax. Om de bara hade kunnat ana att stilen skulle bli signifikant för en hel livsstil hundra år senare. Djupt avundsjuk på looken är jag i alla fall.

Ett sovrum inrett med möbler från Liberty.

Klänningarna har tillhört dottern Blanche Bonde. Hon fick som enda barn ärva slottet när båda föräldrarna gått bort.

De mest svårfotade rummen var badrummen. Tjolöholm byggdes med tre toppmoderna badrum i engelsk stil. De byggdes vid ett tillfälle då de flesta i Sverige fortfarande gick på dass. Tänk då tre stycken! Duschkabinen går inte av för hackor.

Tyckte att barnkammaren var så rar på något vis. Här fanns skötbädd och spjälsängar och mängder av leksaker. De byggdes till dottern Blanches fyra söner.

Är bra avundsjuk på skrivbordet i jugendstil som står i ena delen av barnkammaren.

Drömbarnrum. I alla fall om du frågar en vuxen som lider av svår sekelskiftesnostalgi.

Det värsta med allt är nog att utsikten är lika slående som slottet självt. Enda trösten är att det måste varit förfärligt blåsigt.

Hade själv inte kunnat fantisera ihop något så vackert. Att inte besöka slottsträdgården är kanske inte olagligt, men det gills ju knappast som ett besök i så fall.

Trots att jag besökte slottet mitt under högsäsong var det ganska glest med folk. Parkeringen var full, men antar att det är lätt att sprida ut sig. Omöjligt att fota trädgården utan att få med minst tre andra turister dock.

Vilade ögonen på praktfulla valv och kolonner. Sån utskälld inredningsdetalj för övrigt? Valvet. Jag spår comeback på pizzavalvet snart.

Klockan fem stängde slottet, och jag fick vackert packa ihop och bege mig hemåt. Tur var väl det, eftersom jag redan skulle vakna med träningsvärk i ögonen dagen efter.

Tjolöholm är också känt för husen i arbetarbyn, stugor i nationalromantisk stil som ursprungligen byggdes åt tjänstefolket men som i dag används som hotell. Jag var dock redan sprängfull av intryck från rundturen i slottet och beslöt mig för att inte klämma in dem också. Ser dem som en given anledning att återkomma till Tjolöholm.

Och det var den rundturen!

Kram

Förra söndagen åkte jag och barnen och Hampus, min brorsa, till pappa och Annika i Lindesberg. Jag hade ingen dator med mig och därför har det varit knäpptyst på bloggen sedan dess. Men kameran lämnar jag aldrig hemma! Häng med.

Först på agendan var ett besök på Bredsjö Blå ostcafé i Hjulsjö.

Det såg ljuvligt ut, absolut. Men först hade vi ett annat ärende. Nämligen att kolla på dessa.

Fåren! De skulle in för att mjölkas. Det hamrade i marken när hundratals klövar dundrade förbi.

Fick tillslut bända loss storbarnet som glodde förundrat på fårskocken. Nils illvrålade av blotta förskräckelsen.

På Bredsjö ystar de egen ost. Pecorino, blåmögelost och en slags feta och Potkäs. Hur fint att torka blommor såhär förresten? Påminnelse till mig själv.

Gjorde det enda rätta och högg in på en ostpaj.

Juni och Annika gjorde flera turer till Pilgrim . Klappade och borstade och matade med morötter.

Och slog en lov på gårdsplanen.

Jag och småbuset hängde en del i trädgården.

Svårt att hålla sig borta när det ser ut såhär om kvällarna.

När det inte regnat har vi suttit under vinrankorna och ätit och druckit vin. Den lömska figuren till vänster är min brorsa för övrigt. Han finns på tinder!

Man åker inte till Lindesberg utan att åka till Nora, så är det bara. Nora kan stoltsera med Sveriges äldsta stadskärna i trä. Fult är det inte.

Hela stan känns som en Astrid Lindgrensk kuliss.

Med trädgårdar som väller över bebyggelsen. Kolla vilket bedårande plank!

I Nora är man inte utan att besöka Noraskogs byggnadsvård.

Linoljefärg har vi redan boden full av. Däremot fattades jag en del pryttlar.

Dessa fick följa med hem! En tvålkopp från Kockums var väl behövd. Likaså tändsticksasken. De tre skålarna var mindre behövda men likväl uppskattade.

Titta! En står på serveringsvagnen med ett knippe rosor i sig. Som smågodis fast för ögonen.

Åter till Nora! Här äter man Noraglass och tittar på gamla byggnader. På Göthlinska gårdens pardörr kan man glo länge och väl.

Men missa för all del inte baksidan!

Orättvist vacker veranda.

Och trädgården kan vi inte ens prata om utan att jag flämtar av pur avundsjuka. Där bakom finns fiket!

Precis nedanför går strandpromenaden. Inte så våldsamt misshaglig den heller.

Paus för att byta huvudbonad.

Hemma var det ömsom sol och ömsom regnskurar. Som nästan varje dag.

På fredagen var det dags att åka till Hjulsjö igen. Denna gång Hjulsjö 103. Ett bageri, kafferosteri och pizzaställe. Här har jag varit förr om du minns.

Det finns bara två pizzor att välja på; röd eller vit. Resten av påläggen bestäms av säsongen och vad som finns att tillgå lokalt.

Jag valde vit. Potatis, syrad grädde, grönkål, kapris och ost. Hjälp så gott! Missa inte att boka på förhand om du vill dit. Pizzorna säljs bara på fredagar och enligt en bokningslista. Vi hade turen att knipa en avbokning.

Här står jag och prunkar bakom Riddarsporrarna i trädgårdslandet.

Lagom till att Andreas skulle komma ordnade vi med grill. Glöden tog sig riktigt fint lagom till att den dagliga skuren kom.

Det bästa med att åka till släkten är att det alltid finns en lekkompis till hands.

Så att den som vanligtvis står för den dagliga omsorgen får lägga upp fötterna här.

Skoja. Det här var det närmsta hängmattan jag kom på hela vistelsen.

Och så gick det till när vi gjorde Lindesberg i en vecka.