Jag bara orkade inte uppdatera bloggen en dag, och så gick det en till dag, och ytterligare en. Inte för att jag saknar idéer, men jag har svårt att hitta tiden att förverkliga dem just nu. Mitt vardagsliv är så fruktansvärt alldagligt, så den brunnen går inte heller att ösa ur. Det är samma varje dag. Vakna, frukost, jobbet, hämta lämna, middag, kväll. Och just nu ägnar jag kvällarna åt att ta itu med en gammal surdeg, och sen stupar jag i säng och återupprepar allt nästa dag. Vad återstår då? En massa lösryckta tankar på projekt i trädgården och huset, det finns det gott om. Samt en uppsjö av saker jag läst och lyssnat på, och som berört mig på endera sätt.
Roliga saker har också inträffat. Vi var på Gröna Lund i lördags (lustiga huset tre gånger på raken, tack så mycket), och igår hade vi Valborgsknytis hos oss. Det var så himla roligt.
Mer om allt ovan (förutom min oändligt trista vardag) skriver jag om i veckan.
På nyårsdagen steg vi upp 04 och stuvade in två sömndruckna barn i bilen. ”Nu har vi överlistat dem” resonerade vi, och förställde oss att de skulle sova halva resan. Tji fick vi! Men vi hade det trevligt ändå.
11.5 timmar och 3 laddstopp senare parkerade vi utanför stugan som vi hyrt. Stugbyn är som en tidskapsel från 1974 då stugorna byggdes. En kamin som tagen ur familjen Jetson, hemvävda bonader i höstfärger, och furu, furu, furu – vart man än vänder sig.
Mitt intresse för juldekorationer har eskalerat för varje år vi bott i huset. Innan vi flyttade hit ägde jag inte ett endaste futtigt pynt. I år blir vår femte jul här, och redan nu har jag smugit igång pyntet.
Som du kanske anat är jag inte särskilt mycket för stramt och ängsligt pynt i naturnära färger. Det är fint i sin egen rätt, och har absolut inget med julen att göra. Om du frågar mig.
Om man inte står ut med tanken på röda, klarlackade ljusstakar tycker jag ändå att julkänslan får en bra skjuts av treenigheten bestående av granris, mässingsljusstakar och pappersstjärnor. Mina favoritadventsstjärnor är traditionella julstjärnor i Hernhutermodell, köpta på Byggfabriken.
Om man inte vill köpa dyra kransar går det att göra egna. Förrförra året gjorde jag en slags afrokrans med hjälp av en stålgalge och blåbärsris. Genom åren ha jag vikt mängder av pappersstjärnor med tapeter, men det har jag ingen lust med nu längre. Tur att jag var så flitig för tre jular sedan att lagret inte lär sina på många år.
I år vill jag pynta dörrposterna med lummer, precis som Underbaraclara gjort. Och göra en girland av torkade apelsiner. Men annars blir det återhållsamt med egenhändigt knåpat pynt. Om det är något som jag vill uppmana till är att julpyntet ska ge mer än vad det tar, annars går hela andemeningen med julfirande förlorad.
Bilderna har jag lagt i min nystartade pinterestmapp som kort och kort heter Jul, och som ämnar vara en frizon från allt modernt och trendigt som inte har ett dugg med julen att göra.
Det finns inget som jag får så mycket frågor och kommentarer om som golven och väggkaklet i vår nya hall och vårt badrum. Och det förstår jag! De är ju ändå ganska märkvärdiga.
Processen
Vi har alltså lagt både hallgolv, badrumsgolv och badrumsväggar i traditionellt kakel och klinker från Byggfabriken. Hela processen började för flera år sedan, när jag skapade en inspirationsmapp på Pinterest inför ombyggnaden. Kunde inte släppa tanken på mönstret Lambeth, och när det var dags hörde jag av mig till Byggfabriken.
Visste du att Byggfabriken har helt kostnadsfri rådgivning för kakel och klinker? Det visste inte jag heller, trots att jag handlat av dem förut. Jag bokade Zoom-möte med Dan på Byggfabriken i Malmö, och visade inspirationsbilderna. Han samlade ihop lite mått och kom med goda expertråd. ”Hur är det med fönster? I vilka väderstreck?” På hans inrådan valde jag bort den svarta dekorlisten på väggarna i badrummet, och bytte nyans på kaklet, som jag hade skissat på till en början. Och mot hans inrådan stod jag på mig om en skirting längst ner. Otroligt nöjd med båda besluten.
Dan skissade upp båda golven, och föreslog en passade bård. Inga problem var för kluriga. Vid tillfället hade vi bara ungefärliga mått, men han räknade snabbt fram hur mycket som behövdes.
Alla mönster
Badrummet
Väggarna är kaklade cirka ⅗-delar med 15×15-plattor i nyansen Vintage White. De är lagda i halvförband, alltså omlott och med fogen Bahama Beige, en ljus och krämfärgad fog. Mot golvet en skirting och längst upp avslutade vi med listen Albert. Vid duschen har vi kaklat extra högt upp, också på Dans inrådan.
Hallen
Till golvet i badrummet valde jag mönstret Flensburg i rött och vitt. Lagt på diagonalen, som ju var mer brukligt kring sekelskiftet. Bården är Kingsley i rött, svart och vitt. Och det har jag Dan att tacka för.
I hallen har jag alltså mönstret Lambeth. En replika av ett traditionellt, geometriskt mönster som jag tyvärr inte hittar historien bakom. Lambeth finns inte i butik, men det finurliga med Victorian Floor Tiles är att man kan lägga nästan vilket mönster som helst som fantasin tillåter. Dan ritade bården som gifter samman de båda golven.
Hållbarhet
Jag valde Victorian Floor Tiles av anledningen att det är beständigheten självt. Mönstren håller över århundraden, och plattornas konstruktion – lerplattor som är genomfärgade – gör att smuts och skav blir till patina och inte skavanker. Både golvklinkret och kaklet tillverkas i halvmanuella processer som plattorna unika och levande.
Skötsel
I samband med att golven lades, så mättade jag dem med en stor klick linoljesåpa. Då och då skurar jag golven med såpa, och då luktar det Byggfabriken i hela huset. Oftast våttorkar jag dem bara med min trogna ångmopp som tar bort spill och smuts utan problem. Plattorna är som sagt tåliga, och lades traditionellt utomhus, i trapphus eller offentliga miljöer. Man behöver verkligen inte vara rädd om dem. De funkar dessutom utmärkt med golvvärme!
Några sista tips:
– På digitaltmuseum kan du hitta foton av gamla badrum om du trängtar inspiration som inte finns att hitta på Pinterest. Om du letar efter ett badrum i sekelskiftesstil så rekommenderar jag besök på exempelvis Hallwylska i Stockholm eller Tjolöholms Slott utanför Göteborg.
– Fogen! Lägg mönstret med minimal fog. Kakelsättaren ska helst inte använda kakelsnöre, det blir finast så.
– Bård! Även ganska anspråkslösa mönster ser mer genomarbetade ut om de avslutas med en bård
– Hitta en bra plattsättare. Första gången vi lade klinker från Victorian Floor Tiles, i vår förra lägenhet, valde vi en plattsättare som aldrig lagt den typen av golv förut. Det hade inte varit ett problem om han läst instruktionerna om att lägga mönstret med minimal fog. Det blev förstås inte fult, men inte lika proffsigt som nu.
Går du i kakel- eller klinkertankar? Boka möte med Byggfabriken och hälsa Dan från mig.
I helgen stängde vi definitivt säsongen i trädgården. Andreas klippte ner alla de sista sommarblommorna; solrosor och dahlior, som räckte till två buketter. En i matsalen och så denna uppståndelse till bukett.
För den sakens skull vill jag påminna om säsongens första bukett i samma badrum. Från den 22:a mars. Om fem månader är det dags för nästa. Längtar!
Tycker egentligen det är så fruktansvärt störigt med folk som orienterar sig i tiden med veckor. Vecka tjugofyra – eller vecka fjorton – vad säger det? Ingenting!
Ändå så är det här jag är nu. I vecka 38 som till största del är så händelselös att jag inte ens ids komma på en titel till mitt inlägg.
Har legat i sängen sedan i tisdags och snittat tolv till fjorton timmars sömn per dag. Har läst i två olika böcker och tittat på tre avsnitt av Hermans historia på Öppet arkiv. Det blev avsnitten om Gustav Vasa, Drottning Kristina och Axel von Fersen. Smaskigare än Game of Thrones!
Startade ett bloppis-konto, sophiaschyman_bloppis, för allt som behöver cirkulera vidare. För tillfället två fina lampor och tretton meter tyg.
Gjorde också en lista på sånt jag vill cirkulera in i hemmet. Som blompiedestal, soffbord, väggbord, julgranskulor i glas samt ett platsbyggt vitrinskåp till biblioteket. Gärna ett vitrinskåp som skulle kunna stått på Ellen Keys Strand.
Blompiedestal, det nämnde jag va?
Ikväll är Andreas och barnen borta medan jag ska ta igen mig med fryspizza och minst ett avsnitt av Hermans historia. Långt från min sorgligaste lördag om du undrar.
Av alla rum tycker jag att vardagsrummet är det svåraste att inreda. Antagligen för att det inte finns lika mycket historisk inspiration, eftersom vardagsrummet är ett tämligen modernt påfund. Inte förrän på 30-talet började man så smått inreda rum som var tänkta för familjen att samlas i. Men först på 50-talet slog vardagsrummet igenom på bred front. Vårt vardagsrum var ursprungligen glasveranda och salong, och dess nuvarande utformning fick det först på 20-talet.
I alla fall. Det är inget tekniskt fel på vårt vardagsrum. Tvärtom har det massa fina attribut. Det är ganska rymligt, högt i tak, två fönster och kakelugn. Ändå lyckas vi inte alls få till möbleringen så att rummet känns inbjudande och inspirerande. Efter fyra år känner jag mig fortfarande ovälkommen här inne.
Såhär såg samma vägg ut när vi flyttade in. Målad med överbliven färg och en tavelvägg som till 75% bestod av Andreas släktbilder.
Det stora problemet som jag upplever är tv:n. Den är alldeles för iögonfallande, och stringhyllorna bredvid ser lite bryskt ditplacerade ut Ytterligare en sak som jag inte trivs med är vitrinskåpet (på motsatt vägg). Det var målat i Annie Sloans chalkpaint när jag köpte det, och i panik drog jag på tre lager äggoljetempera. Det var ett stort misstag. Färgen flagar och skåpet ser ännu mer shabby ut än när jag köpte det.
Snart är vi färdiga med tillbyggnaden, och då kan vi flytta ut alla grejer som vi tillfälligt förvarar i vardagsrummet. Bra läge för en makeover tänker jag. Inget drastiskt som att ändra väggfärg eller kasta ut möbler. Men rumstrera om och kanske köpa en ny (begagnad) tv som tar mindre plats. Är också otroligt sugen på ett annat soffbord, som rymmer mer och har en mer organisk form. Har lite bevakningar ute på Blocket, men känner mig rätt vilse.
Här är lite inspiration som sugit tag i mig.
Jag är väldigt svag för mönster-och färgmixen man hittar i brittiska hem. Det finns en nonchalans i brittisk inredning som man sällan ser i svensk.
Älskar också att ytorna är maxade. Trots att det är belamrat – till och med rörigt – finns det en harmoni.
Jag tycker att vitt eller grått för all kan vara fint. Sålänge man matchar med mycket färgglada tavlor och annat skrammel. Kalt är verkligen inte min melodi.
Ibland får jag frågan över hur historiskt korrekt man bör vara. Jag tycker egentligen att inget annat än den personliga smaken får guida. Jag brukar tänka att man alltid blandat stilar. Knappast så att någon köpt allt bohag sprillans nytt vid byggnadsåret, och sen inte gjort något mer.
Nu ska vi prata om ett problem som väldigt få erkänner som ett problem. Men det är det! Det handlar influencers och deras löner!
Efter att ofrivilligt kategoriseras som mikroinfluencer (det är vanligtvis en person eller ett konto med färre än 10 000 följare på instagram) har jag blivit varse om vilken osund lönekultur som härskar. Hade det varit vilken annan bransch som helst hade fackpampar, med pannan i djupa veck och korslagda armar, låtit sig intervjuas på kvällsnyheterna och pratat om exploatering och lönedumpning. Men av outgrundlig anledning inte nu.
Jag pratar inte om en handfull influencers som kan fakturera fem–eller sexsiffriga belopp för sitt arbete. Utan om företag som systematiskt drar nytta av (ofta) unga kvinnors kanaler och förtroende i utbyte mot produkter som kostar en bråkdel av en rimlig timlön.
När jag fick 2000 följare på instagram hände något. Helt plötsligt fick jag DM och mejl med förskrivna och insmickrande förslag på att marknadsföra träningskläder, antirynkkrämer, bivaxdukar, smink, hudvård, hörlurar med mera. Med den enda kompensationen att behålla produkten jag marknadsfört.
Jag jobbar inte som influencer. Jag gör inga samarbeten. Det drabbar inte mig. Men jag är förvånad över att ingen annan reagerar på att företag, så som Brandheroes (som omsätter 13 miljoner årligen, med en årlig tillväxt på 60% de senaste åren) har som enda verksamhet att rekrytera leverantörer utan att erbjuda löner.
Det hela är befängt!
Tyvärr går det helt i linje med hur samhället vanligtvis betraktar kvinnligt kodande gärningar. ”Det är ett kall”, ”en passion”, ”ett intresse”. Aldrig ett yrke! Trots att influencermarknadsföring i dag är en självskriven del i en marknadsföringsstrategi. Känns det igen? Tänk på de många andra kvinnodominerade yrken där det finns en outtalad förväntan att de yrkesutövarna gör jobbet av andra skäl än ekonomiska.
Om du är en influencer själv som läser detta vill jag uppmana dig att börja ta betalt. Och ryta ifrån mot oskicket att be människor att gratisarbeta. Jag har jobbat med marknadsföring i sju år. Jag har själv jobbat med influencerkampanjer. Antirynkkräm är inte en valuta företagets vd eller marknadschef får betalt i. Så varför skulle du? Om du tackar ja till jobba mot produkter kommer du vara den enda i kampanjen som inte får betalt. Reklambyrån jobbar inte gratis. Inte strategen heller. Inte företagets varimärkesansvariga. Inte pr-byrån de anlitar. Ingen förutom du (som levererar den faktiska effekten) får betalt i annat än pengar!
Jag undrar varför intresset är så svalt från samhällets sida? Oftast handlar samtalet om influencers som anklagas för att ha orimliga lönekrav. Verkligheten är ofta precis det omvända: De flesta influencers förstår inte ens att de säljer något av värde! Sin tid. Sitt upparbetade förtroende hos följarna. Sitt hantverk!
Detta drar förstår cyniska företag som Brandheroes nytta av. De räknar kallt med att små eller nya influencers inte har koll på lagen.
Eftersom produkterna de erbjuder (i utväxling mot exponering på sociala medier) räknas som inkomst ska de förstås beskattas. Jag har då aldrig fått någon information av dem om hur jag ska ta upp hudkrämer och träningsbyxor i min inkomstdeklaration. Gissar att det är sisådär ställt med skattemoralen.
Varför ska vi acceptera att en hel bransch möjliggör och uppmuntrar skattefusk? Det är obegripligt. Vi kan inte bygga vår välfärd på hudkrämer och yogabyxor i ekobomull. Det betalar inga pensioner!
Hur många andra yrkesgrupper tycker att det är okej att jobba mot giveaways? De flesta uppdragsgivare hade nog själva tyckt att det var pinsamt att be leverantörer arbeta mot en kaffemugg med en logga på. Men arbetar man med sociala medier är det som vanliga normer inte gäller.
En gång bad jag min brorsa om råd inför ett frilansuppdrag. ”Tja..” sa han. ”Snittet för frilansare med din erfarenhet är X kr/ timme. Vem vill du vara? Den som drar upp eller ner snittet för din bransch?”
De orden fastnade hos mig. Vem vill jag vara? Den som står upp för det faktiska värdet en bransch levererar? Eller den som tycker så lite om yrket (eller sig själv!) att den jobbar gratis.
Som du kanske anat har jag svårt att hitta tiden till att uppdatera varannan dag, som ju annars är bloggkadensen jag försöker hålla. Det är svårt att hinna mellan dag-arbetet och kvällsprojekten.
Det här är vår tillbyggnad just nu. Ser du den vänstra delen? Det är originalfasaden som dolts innanför tillbyggnaden som vi nu bygger om. Vi tror att tillbyggnaden funnits där sedan huset byggdes, men att det var en inglasad veranda som senare gjordes om till pigkammare och någon gång på 50-talet gjordes om i nuvarande skick. Högerdelen är betydligt nyare, antagligen i samband med att köksingången blev ”tvättstuga”.
Såhär ser det ut utanför bodarna också. Vi passar nämligen på att förbereda för uteplats. Det blir en altan! Just nu klurar jag på om vi kan lägga golv på verandan, typ kilsågat virke? Då slipper man gifter i träet. Tryckimpregnerat är nämligen inte ett alternativ jag föredrar. Ett annat alternativ är organowood, virke som är behandlat med kisel i stället för grönt, tryckimpregnerat trä. Det grånar med värdighet, men jag tycker ändå inte att något går upp emot riktigt plank som fått åldras naturligt.
Såg du dörren på bilden? Den hittade hantverkarna gömd i en av väggarna.
Vi hade på känn att tillbyggnaden renoverats på 50-talet någon gång. Alla invändiga snickerier, som lister, fönsterfoder och dörrar skriker funkis. Hursom var det i alla fall inte före den 12 augusti 1957, för då mätte man Gunnar <3.
Nu inleds pionsäsongen i trädgården. Och i år blir det pionfest utan dess like. Slutade räkna vid 50 knoppar!
Gjorde en liten bukett med de tre första pionerna. En vit doftpion och två rosa bondpioner. Och så ett fång honungsrosor, för vem kan motstå.
Inför morsdag deltog jag i Marie @stilkontot_ på instagrams årliga insamling Läkarmissionens arbete för trygga förlossningar. Hon ordnar alltså ett lotteri där man kan vinna orimliga priser, allt från Rodebjer-kaftaner till Blankens-dojor och hotellvistelser. I år var det alltså 64 vinster totalt, och hon lyckades samla in 470 000:- kronor. Jag köpte två lotter och vann kolor från Pärlans Konfektyr. Har du sett så fint paket?
I ett ögonblick av lättja och framtidsoptimism (och några delar hetsigt scrollade när barnen slocknat) i somras klickade jag hem en diger samling lökar från bulbs.se.
Vill du veta vilka sorter jag köpte?
Först golvades jag av Foxtrot, en sockervaddsrosa dubbel tulpan. Tänkte att de blir utmärkta tillsammans med Belicia, en vit tulpan med rosa kant, som mest påminner om mormors snusnäsduk. När jag ändå köpt två rosa tulpaner kunde jag inte motstå en tredje: Den bubbelgumsrosamelerade piontulpanen Angelique. Och om jag ändå har nästan en handfull rosa kan jag lite gärna ha en hel: enter Verona Sunrise. En dubbel tulpan med blomblad i en övertoning mellan champagne och augustihimmel. Du hör ju? Blir ju bara svulstigare och svulstigare. Det slutar inte där. Jämna sex rosa tulpansorter kom jag över. Sist men inte minst köpte jag Salmon van Eijk, en stor tulpan med laxrosa och aprikosa blomblad.
Det var alltså de rosa. Säg den som kan motstå en vit franstulpan? Jag kunde då rakt inte utan föll handlöst för tulpanen Honeymoon. Och slutligen köpte jag inte färre än tre paket av den skira, smörfärgade Verona. Fattades bara en rejäl färgklick. Och så fann jag Copper Image, en djupt aprikosrosa, nästan rostfärgad piontulpan.
Det slutade inte där. Mina narcisser behövde akut förstärkning av.. ja ännu fler narcisser! Köpte 25 stycken Cheerfulness, för helt uppriktigt – varför skulle jag inte? En bukettnarciss med små, nätta blommor. Till dem behövde jag något riktigt pråligt: Irene Copeland, en dahlialiknande, gräddfärgad narciss. Och så orkidénarcissen Lemon Hunter eftersom jag tyckte orkidénarciss lät så flott. En cremevit narciss med många blommor på varje stjälk. Som komplement till allt det cremevita behövde jag något som tar för sig, och därför valde jag också en Double Champernelle. En kraftigt gul narciss med dubbla, nästan pionliknande blad. Delnashaugh, med sina dubbla, aprikosfärgade blad följde också med av bara farten. Bara namnet var tillräckligt drömskt (och outtalbart) för att jag skulle trilla dit.
Här har du alltså min samling. Nu fattas bara var jag ska få plats med all vårprakt? En liten detalj jag inte ägnade så mycket uppmärksamhet i juni.
