Två heldagar i trädgården

Hela helgen har bjudit på strålande väder, och vi – precis som resten av villaförorterna runt Stockholm –har svärmat ut i trädgården som myror. I måndag kom vi hem från Skåne, och genast fick jag ett il av arbetslust. Glipan mellan uteplatsen och marken måste fixas – med det samma. Konkade sten i tre timmar, och i går tog jag vid där jag slutade. Detta fotade jag i lördags kväll.

Idag har jag tätat alla springor med småstenar, och åkte också till blomsterhandeln för att köpa martäckare. Silverarv (tips av @karlerikhalldén ) och murgröna blev det. Hann bara sätta två murgrönor, resten av arbetet spar jag till nästa helg.

Sedan åkte vi till stallet på Skogsö och hämtade ett par säckar brunnen gödsel till dahliarabatten. Där träffade vi också Krigaren, en åttaårig mustaschprydd Tinkervallack. Han påminner mig om Hubbe som var min sköthäst när jag red på Malmö Ridskola. En brunvit skäck med bombastiska hovskägg och dåligt humör. När man vunnit hans förtroende fick man i gengäld den kärvänligaste och mysigaste farbrorn. Om han var på humör, vill säga.

Efter att vi hämtat gödsel, köpt marktäckare (samt en halv Medelhavsträdgård; två stora krukor, ett Myrtenträd – det gick ju så bra med de förra), pelargoner och en mängd fröer åkte vi hem och satte igång med sådden. Andreas satte potatis och jag ägnade mig åt dahliorna. Lyckades med nöd och näppe klämma in alla påsarna i fönsterbrädorna. Nu har vi inte en centimeter som inte är beslagtagen av chili, dahlior eller tomater.

Och det var den trädgårdshelgen!

Kram

Helg i Helsinborg som 35 fyllda

I torsdags körde hela familjen och min brorsa till mamma i Helsingborg för att fira påsk. Vi var inte framme förrän vid 02 på natten, och jag är fortfarande imponerad över hur bra det gick. Det märks att barnen är större och klarar av att rutinerna blir störda.

På fredagen var vi ändå ganska möra och åtog oss inget större projekt. Vi gick till Surflekplatsen vid stranden, och barnen roade sig i timmar. Trots detta fick vi släpa dem hem under vilda protester. Om du varit vid lekplatsen så förstår du, den är i en kategori för sig.

På lördagen vaknade jag till pompa och ståt! Det var min 35-årsdag! Hurra för mig.

Jag fick välja aktiviteter och valde att gå till FAB Studio, Helsingborgs bästa secondhandbutik som nuförtiden drivs av Filippa som jag lärt känna via Instagram. Barnen gick till lekplatsen med min brorsa, och på så vis var alla nöjda. Lämnade in en kasse med jeans och urvuxna byxor och kom hem med tre plagg. Ska visa sen!

Huvudattraktionen var Sofiero Slott. På vägen dit hämtade vi mormor, som efter 30 år utomlands nu har fått flytta till ett demensboende i Helsingborg. ”Monsieur” kallar hon alla män, och blir glatt överraskad varje gång hon upptäcker att den blommiga hatten är hennes. Världens underfundigaste mormor fastän minnet tynar. Så tacksam över den tid vi fått tillbringa tillsammans.

I Helsingborg var det 17 grader och jag var klädd i en lång svart rock. Kände mig som en emo på sommarlov.

Men glad ändå!

Detta var min första födelsedag som jag inte har ett endaste stråk av ångest. När jag var 19 år peakade livsångesten. Världen, som bredde ut sig som en oändlighet framför mina fötter, kändes helt omöjlig att navigera. Skulle jag bli framgångsrik advokat? Politiker? Ingetdera, skulle det visa sig. När jag var 30 fylldes jag av svårmod och dödsångest. Blev det inte mer än såhär? Alla oförlösta drömmar som mitt 19-åriga jag hade hyst var definitivt utom räckhåll. Men 35! Vilken ynnest. Att jag fått ett år till, och att det inte är värre än såhär?

I försenad 35-årspresent gav jag mig en hempermanent av ögonbrynen. Jo jag tackar! 40 kronor kostar det högt räknat, och det var jag värd.

Stor kram

Vi offrar många belöningar i dag, för att få uppleva något mer givande i morgon

DN skriver så nyktert om uppoffringar i klimatets namn att jag önskar att jag skrivit det själv. Jag själv retar mig på att alla andra retar sig på begreppet offra! Ständigt bespottat, trots att det faktiskt är helt korrekt. ”Svenskar ska inte behöva offra Thailandsresan” är ett mantra bland politiker.

Varför är det så fruktansvärt provocerade att prata om något vi inte gör i dag, för att få det bättre i morgon?

Jag sparar och investerar – det vill säga offrar konsumtion i dag – för att få mer pengar i morgon. Jag offrar en timme i soffan till förmån för en timme på gymmet i dag, för att jag vill ha bättre hälsa resten av livet. Av samma skäl äter jag inte sötsaker varenda gång det bjuds. Jag offrar många belöningar i dag, för att få uppleva något mer givande i framtiden.

Man kan förvisso tycka att allt ovanstående är en fråga om personlig moral. Och absolut, det drabbar främst en själv om man inte prioriterar sin egna hälsa eller ekonomi. Men det blir ju inte en fråga om personlig moral när valen vi gör i dag främst påverkar våra barns livsutsikter. Jag tror inte många föräldrar hade tagit springnota om barnen satt kvar vid bordet. Ändå är det precis så vi gör med klimatet. Vi frossar fastän kontot ekar tomt och hoppas att barnen kan lösa ut oss.