Month: december 2022

Nu vrider vi tillbaka klockan till julaftonsmorgon, en isande kall och klar lördag. Mamma och pappa kom redan dagen innan, och vi började med frukost. Rostade vörtbröd, hembakt bröd med honung och risgrynsgröt. Barnen hade på eget bevåg valt ändamålsenliga kläder. Nissen hade överlämnat de sista legobitarna till deras adventsbygge, och det höll dem sysselsatta i goda tio minuter efter frukost eller så.

Efter frukosten började tjatet. ”Kommer tomten nu? Men.. nu då”.

För att mota misströstan i grind bestämde vi oss att det behövdes en utflykt. Det blev Skansen, som lyckligtvis hade öppet mellan 10-14.

Inträdet kostade också bara en hundralapp per vuxen. Som hittat!

Surrikaterna lapade vad sol de kunde få i bistra minus sju grader.

Och vi satte kurs mot akvariet.

Jag drabbades av lätt melankoli i akvariet. Varv efter varv simmade fiskarna, som om de vore mekaniska och inte av kött och blod. Runt, runt i ett letargiskt tempo. På jakt efter vad?

Vi kvistade vidare! Mot renarna, som barnen helst av allt ville besöka innan de skulle iväg och arbeta för tomten.

Det var bara vi och lite spridda skurar av turister på hela Skansen. Trots strålande sol och inte en vindpust.

Attraktionerna var inte öppna, men det bekom inte oss.

De flesta djuren stod och slappade i den bleka vintersolen.

Renarna fejade hornen, och passade på att kraftmäta sig mot varandra.

”Ta en bild på oss” bad jag och här är en där vi inte alla ser skvatt galna ut.

Sen började de minsta tappa tålamodet.

Och jag och Andreas fick ta varsitt barn på ryggen.

Klockan började bli fikadags, och min bror lyckades knipa den allra sista saffransbullen på hela Skansen.

Vi stannade till för att beundra utsikten över Södermalm.

.. och begav oss mot utgången. Förbi Röda längan.

Och hemåt igen! När vi var hemma hade mörkret sänkt sig. Resten av familjen fikade och tittade på Kalle Anka. Jag är glad för minsta lilla ursäkt för att slippa – så fruktansvärt tråkigt. Ägnade mig åt att duka medan Andreas fixade med maten.

Efter Kalle Anka begav vi oss till korsningen för den traditionsenliga fackeldansen med grannskapet. Tog inga bilder, men detta är en tradition med något oklar historia som vi deltagit sedan vi flyttade hit.

Efter dansen var det dags för mat! Jag dukade med en blå linneduk och så julduken jag fått från min mormors bästa vän Marianne. Den sydde hennes mamma på 30-talet.

Blommorna från Svenskt Tenn har jag samlat på i flera år. Har dem både i granen och som servetthållare.

Såhär såg det ut.

Efter att vi ätit ett överdådigt julbord stod plötsligt tomten i hallen.

”Finns her noge snelle börn” frågade den rara danska tomten som vikarerande för den svenske. (Juni tyckte dock att det var suspekt att tomten hade lockigt svart hår, precis som morfar).

Ridstövlarna från Blocket. Som tyvärr var för små. Aja! Juni fick dem och familjens Ipad, att ha som sin, av oss. Av resten av familjen fick hon ritböcker och fräcka pennor, vilket var precis vad hon hade önskat sig.

Nils gick inte lottlös han heller. Han fick en gosedjursdinosaurie och en bilbana, men succén stod pruttkudden för! Här ser du också min present, en begagnad Crockpot. Återstår att se om den är enkel nog för mina bristfälliga kokkunskaper. Andreas fick en pannlampa att ha på sin cykelhjälm, och min mamma, bror och pappa fick ett par strumpor i ull och kashmir. Strumpor har man inte nog av, resonerade jag.

När barnen lekt lite med sina klappar gick de till sängs, medan vi satt kvar och plundrade lakritskalendern vi köpt för halva priset. När klockan slog 11 var jag alldeles utmattad och stöd i säng jag med.

.. Och på juldagen började jag där vi slutade. Med restfrukost på det juldukade bordet. Är det inte det allra bästa med julen, ändå? Att man kan gå runt på rester i minst en vecka efteråt.

Kram

Fyra dagar kvar till jul, och jag kan uppriktigt skriva att jag längtar med än någonsin. Från och med fredag ska vi vara lediga i tre välbehövliga veckor. För fjärde året i rad firar vi jul hemma hos oss med min mamma, pappa och min bror Hampus. Först i år har vi etablerat rutiner för förberedelser. Jag skriver vi, men alla som känner oss vet att det är Andreas som är julgeneralen i familjen. Själv bidrar jag med föga mer än oordning och missförstånd.

Maträtterna har vi antecknat i ett excelark och delat med resten av familjen. Vi har försökt fördela ansvaret rättvist. Min pappa ansvarar för Västerbottenspaj och prinskorv, eftersom han och Annika köper kött av en lokal bonde. Jag satte min bror på att ordna ostbricka, och min mamma på att ombesörja med lax och halländsk långkål. Vi (och med ”vi” menar jag mestadels Andreas) ordnar med skinka, sill, köttbullar, bröd, julgodis, gröt med mera. Traditionen påbjuder att jag står för julsalladen. Du hör ju att det inte är särskilt rättvist alls, faktum är att Andreas ordnar 90%. Min julgärning är alla trivselbringande detaljer, som dukning, dekorationer och pynt.

Jag ska byta ut alla hyacinter som blommat över och köpa Amaryllis på snitt, med den fromma förhoppningen att de hinner slå ut lagom till julafton. Duken ska strykas och porslin dukas fram. I år har jag faktiskt bokat städhjälp till fredag. En orimlig lyx förstås, men ingen av oss är lediga förrän på lillejulafton och den dagen är intecknad åt alla övriga förberedelser.

Julklappar är i princip ordnade. Jag köpte ett par vinterridsstövlar åt Juni på Blocket tidigare i veckan. (Det visade sig för övrigt att jag köpte ett par vandringskängor av samma familj – också via en Blocketannons – för 10 år sedan.) Hon önskar sig en Ajpadd mer än allt annat, och vi har bestämt att hon kommer att få en! Familjens gamla, som vi slår in i ett nytt, regnbågsfärgat skal. Hon använder Ipaden redan i dag för att lyssna på sagor och vi hittar inget argument till varför hon inte likväl kan få ha den som sin. Nils får lite träpussel som jag köpte på Stadsmissionen förra julen (och glömde att slå in!), och någon byggsats, tackochlov är treåringar inte så knussliga.

Kombinationen av att vi lejt bort många moment som vi förut gjort själva, gjort en plan och sänkt ambitionsnivån, gör jag för första gången på många år känner att julfriden nalkas.

Hur känner du?

Kram

Hela förra veckan var en så bedrövlig vecka. Nils blev sjuk på tisdagen, och nästan halva veckan vabbades således bort. Lagom till lördagen hade han piggnat på sig, och vi kunde åka skridskor i ishallen hela familjen. På kvällen blev vi bortbjudna på spontan grötmiddag hos grannarna.

Var tvungen att föreviga dukningen. Detta är min kompis Sandras farmors julservis, och jag tycker att den är det ljuvligaste servis jag sett. Ska hålla utkik på loppis efter liknande.

I onsdags firade jag först att mitt jobb hade fått in en rekordsumma i kapital (trots annalkande lågkonjuktur), och sen bar det av mot kransbindnings-aw. Mitt livs första krans:

Hänger nu på ytterdörren. Och följdes av mitt livs andra krans, som tronar på dörren till toaletten.

I går kom min bror på adventsfika. Andreas fick feeling och bakade kardemummabullar, som tyvärr var färdiga lagom till att min brorsa skulle hem igen. Han fick med sig ett par hem i en påse, bra uppstyrt av oss.

Igårkväll började vi kolla rutt från Stockholm till Font Romeu. Vi hade tänkt elbila ner hela familjen och bo i min mormors lägenhet. Vi lyckades inte matcha en färja som vi hade behövt, och beslutade oss för att åka till fjällen i stället. I fjällvärlden märks ingen annalkande lågkonjuktur dock. Allt var fullbelagt och de få ställen som var tillgängliga kostade mellan 30- och 50-tusen. Det slutade med att vi bokade sex nätter i andelsstuga i Storlien för det mer befogade priset sextusen kronor. Vi har bokat två kvällar på Flammans skafferi, en för trerättersmeny och en där det serveras vedugnspizza. Sen får vi se vad vi gör av resten av tiden! Kanske någon kväll i Åre, och kanske ett besök i Norge? Det vore något.

har du några planer för jullovet?

Kram

Betingelserna antal soltimmar (0!), mitt humör (tjurig!) och min motivation (ingen!) borgar inte för bra content. Vi kollar på det senaste jag sparat på instagram i stället.

Johannes Cullbergs gjorde reel om svampar, närmare bestämt Reishisvampen. Sparade den för att påminna mig själv om faktumet att svampar är mer djur än växter (mindfuck!). Vetenskapens värld har gjort ett helt avsnitt om magiska svampar mot depression – tips tips!

Allt som Lovisa Furubo rör vid blir till guld, så är det bara. Kolla denna papperskrans, från Sofia Vusirs bok Hidden Winters. Jag påbörjade samma krans, men hemföll åt en fri tolkning som jag kallar tapetstjärnan.

Gustavsrum har köpt hyllklassikern Pilaster, ritad av John Kandell för Källemo. Jag fick genast suget att bygga en själv, och satte igång att leta efter björkträ. Gav Andreas i uppdrag att klura ut hur man sågade ut delarna. Återkommer, troligen med dåliga nyheter.

Patricia Rodi lade ut en bild på sitt sovrum och det är så, så fint. Sparar i minnesbanken som referens.

Sparade denna bild föreställandes mig själv i 7:e månaden med Nils. Varför??? Minns inte, men tänker i alla fall att jag ska gräva fram den där jackan igen. Den är från Bimba y ola och jag köpte den för 50 kr på Sellpy för sex år sedan.

Anton Björklund, som snickrade vår tillbyggnad, har byggt ett utekök av återbrukade fönster och tegel och ekträ. Vill göra precis samma, men med gammalt, rött tegel och kärnfuru. Återstår frågan om var, bara.

Erika Åberg renoverar en sekelskifteslägenhet i stan, och köket ser ut att bli något alldeles särskilt maffigt. Älskar kombinationen av grått, krämvitt och gulgrönt.

Blev tydligen så inspirerad att jag sparade fler bilder. Tror detta är på motsatt sida, och här skymtas serveringsskåpet som är original.

Sist men absolut inte minst fick jag dåndimpen när jag såg Villa Sundahs myrtenträd.

Så pass att jag unnade mig två bollklippta myrtenträd. Och två små, små tallar och två julbegonior. Utöver de två adventsstjärnorna jag hade planerat att köpa. Vad skulle jag göra?