Äntligen har jag påbörjat arbetet med att lägga in alla mina plagg i Stylebook. För den oinvigde är Stylebook en app som hjälper en att organisera sin garderob och Martina har skrivit mer om den här.
Nåväl. Sent omsider har jag kommit igång med att lägga in mina plagg i appen. Det är underdrifternas underdrift att påstå att det tar tid. I samband med att jag fotar plaggen upptäcker jag gamla godingar som bara måste prövas. Och förstås ett par garderobsvärmare som måste omprövas.
Jag fastnade vid ett par gamla Acne-jeans, en skinnkjol från Acne och en kjol från Filippa K. Jeansen blev genast upplagda till ankeljeans medelst denna enkla metod, en sy-manöver som jag numera kan göra i sömnen.
Skinnkjolen eskorterade jag till mitt nya stammishak; läderskrädderiet tillika Södermalms mesta BDSM-shop (OM de kan läder? Ja visst!). Den är sådär superhög i midjan som var modernt för 5-10 år sedan, tänk 80-tal. Det är i ärlighetens namn vare sig särskilt stiligt eller bekvämt och den ska därför kapas midjan.
Filippa K-kjolen köpte jag så sent som i somras. Bilden gör den tyvärr inte alls rättvisa. Det är inte svart säck utan en mycket skön kjol i satin med snajdig skärning. Tyvärr köpte jag den medan några gravidkilon dröjde sig kvar och nu är den för stor. I veckan ska jag sy in den i sidsömmarna och förhoppningvis kommer den sedan att sitta ungefär såhär (inte likadan kjol men snarlik):
Det är veckans klädbestyr det. Jag håller er uppdaterade!
Kram Sophia
Fotnot: Sandalerna på bilden har jag också ägt. Vi hade en mycket blodig uppgörelse i Berlin och de gick segrande ur striden. Efter ynka en användning åkte de ner i Sellpy-påsen och jag fick hejda en impuls att skicka med en lapp som löd ”används på egen risk”. Dumt, onödigt, smärtsamt och dyrt. Ej tack Filippa K för den.
För ett antal månder sen anordnade jag en klädbytarkväll. Ett av plaggen som jag bytte till mig var en ljuvlig kjol från Dagmar som dessutom råkade tillhöra Sophia innan. Hon förespråkade ihärdigt att jag skulle ta kjolen. Den var superfin med ett undantag. Lite fel storlek, nämligen XS. Jag har aldrig varit bekväm i pennkjolar, även om jag tycker de är skitsnygga. Problemet som jag upplever är att de antingen tappar formen snabbt och får en dålig passform eller så sitter de på tok för tajt i midjan och blir obekväma. Denna Dagmarkjol har precis det problemet. Tillräckligt tajt för att inte tappa formen men för tajt och obekväm i midjan. De senaste månaderna har jag har provat kjolen flera gånger och alltid kommit fram till slutsatsen att nu åker den ut. Den passar inte. Men, så kom jag på at jag kan ju byta ut resåren i midjan och göra den lite rymligare. Resultatet: En kjol som faktisk är bekväm och sitter snyggare.
Det här är första gången som jag dokumenterar och beskriver ett sånt här projek,t så jag ber om ursäkt på förhand om det inte är supertydligt. Hör av er om ni undrar över något.
Det här är för övrigt superlätt. Vem som helst kan göra detta. Inklusive jag. Och jag kan verkligen inte sy, även om jag vid ett övervägde att skola om mig till designer och då tog en grundkurs i sömnad. Bara för att inse att jag inte har tålamodet överhuvudtaget för att sy något som blir fint.
I alla fall, så här gjorde jag:
1. Du behöver resårband 40 mm på bredden, en sax, sprättare, nålar, och sytråd. Allt material kan köpas på en sybehörsbutik.
2. Sprätta upp linningen ca 10 cm. Var försiktig så att inte tyget går sönder. Dra ut resåren (förutsatt att den sitter löst) och klipp av den. Dra ut resten av resåren från linningen.
3. Lägg ut den gamla resåren jämte den nya. Klipp av den nya resåren så att den blir ca 10 – 15 cm längre än den gamla. Tänk på att vika den dubbel och lägga den mot kjolens linning så att den inte blir för stor. Här kan man givetvis använda måttband men det var jag för lat för. Glöm inte att ändarna ska överlappa lite när du syr ihop dem. Ha med detta i beräkningen. Klipp hellre en för lång bit och justera sedan.
4. Pilla in den nya resåren i linningen. Sen är det bara att nåla ihop ändarna. Ju längre resåren är desto mer spelrum har du att justera storleken. Testa dig fram för att hitta en bra storlek. Provnåla och testa plagget på.
5. När du hittat lämplig storlek, nåla ihop ändarna. Dra ut de ihop nålade ändarna och sy ihop dem. Jag använde maskin men det går lika bra att sy förhand. Tänk då på att sy flera varav så att det håller.
6. Pilla in den nya ihopsydda resåren och sy igen linningen. Använd små stygn och lappa gärna över de gamla stygnen i båda ändarna. Jag sydde två varv.
Allt som allt tog detta projekt ca 30-40 minuter och resultatet blev en kjol som numera sitter perfekt.
Här är en av mina favorittröjor från Filippa K. Jag köpte den i somras efter mycket ansträngning, som kan ni läsa om här. Det bästa med denna tröja är att den går att ha vid många olika tillfällen och är sjukt bekväm. Tänkte tipsa om 3 olika outfits och tillfällen då denna tröja är magisk. Låt er inspireras.
Hemma: Jag har ofta denna tröja hemma med ett par mjuka leopardtights. Denna kombination kan vara en av de mest bekväma ever.
Dagtid: Då stylar jag tröjan med en fuskskinnkjol från Vila och ett par sneakers. Funkar på jobbet när jag inte har kundmöten eller om jag ska hänga runt på stan.
Kvällen: Till kvällen byts kjolen ut mot skinnleggings från Samsoe Samsoe samt klackar från Barneys NY. Eftersom som skinnleggingsen är i stretch så är de både bekväma och snygga. Klackarna har behaglig höjd som tillåter sen dans på den tiden det begav sig.
Om du bara vill förbättra en enda grej för en mer hållbar klädkonsumtion; sluta slentriantvätta kläder. Sedan årsskiftet har jag fått bukt med min ovana att lägga kläder i tvätten efter nästan varje användning. I stället vädrar jag och försöker ta bort fläckar. Inte nog med att jag känt mig precis lika fräsch som innan, mitt tvättberg har nog minskat med tre fjärdedelar. Win!
Jag har upptäckt att jag inte behöver en dokorsexamina i husmorskunskap för att rå på fläckar utan jag kommer ganska långt på tre grejer: Galltvål (finns både som flytande och vanlig – köp bägge), citron och salt. Dessa tips, tillsammans med andra, hittade jag i boken Slow Fashion.
Brännmärke från strykning: fukta fläcken och strö på salt. När det har torkar kan du borsta bort fläcken.
Fettfläckar: gnid den blöta tvålen mot fläcken.
Frukter och bär: Pressa saft över fläcken och låt verka någon minut. Skölj av med ljummet vatten och eventuellt någon droppe schampo eller diskmedel.
När du är redo för avancemang finns en hel uppsjö med husmorskurer: potatismjöl, kemiskt ren bensin, ättika, vinäger med mera. Jag är inte riktigt där än med på god väg.
Någon annan som sitter inne på husmorstips för fläckborttagning?
Vi flyttade in i vår nya lgh förrförra veckan. Tänkte bara dela med mig av några bilder så ni får se hur jag bor. Likt kläder är min devis vad gäller inredning kvalitet före kvantitet. Tycker det är otroligt kul med inredning men är inte typen som gör om mitt boende stup i kvarten och byter ut hela mitt bohag en gång per år. Jag försöker köpa färre möbler som jag vill ha och har jag inte råd sparar jag ihop till det. Lägger man mycket pengar på en möbel så tycker jag att målet ska vara att ha möbeln länge.
Ett mål jag har är att jag ska bli bättre på att ha lite fler DIY vad gäller inredning. Framförallt vad gäller min dotters rum då hon kommer växa och vilja byta ut saker och ting. Tillsdess får ni hålla tillgodo med lite bilder från lägenheten.
Vad göra en grå, fuktig och blytung dag? Jo, dra fram yllekläderna och häng på vädring. Fuktigt väderlek är den bästa miljön för ullkläder, då rengör de sig själva. Kombineras med fördel av en noggrann noppborttagning. Så blir det åtminstone inte en helt bortkastad dag trots det är så grått att himlen faller ned.
Fram tills för två månader sedan undrade jag varför alla balkonger var utrustade med en blomsterhängare.. Kunde inte begripa att folk var så tokiga i att hänga blommor på balkongen. Tills jag började läsa på om klädvård och förstod att det var en vädringspinne. Jahapp! Bättre sent än aldrig..
En målsättning med mitt köpfria år är att bli mer trygg i min stil. Det är ingen lätt utmaning att trivas i sig själv när man fullkomligt matas med med bilden av att ens stil ska vara i ständig metamorfos. Trendspaningar, trendguider, trend, trend, trend. Ett ganska tröttsamt och slött sätt att se på kläder, om ni frågar mig. Det är inte klädernas fel att vi överskonsumerar. Det är inte klädernas fel att de flesta plagg blir hängande oanvända i våra garderober. Det är inte klädernas fel att i snitt åtta kilo textil hamnar i varje persons soptunna varje år. Det är modets.
Modets enda syfte är att få oss att känna att det vi redan äger är fel och det som vi kan köpa nytt är rätt. Modets tvära kast eldar på ängsligheten som vi maskerar som klädintresse. För om de flesta av oss verkligen är intresserade av kläder, varför tar vi inte hand om dem i så fall?
En modeintresserad person tecknas ofta som ombytlig och djärv i sin stil. En hög trendfaktor är synonymt med nya kläder och en person som har koll på det senaste. Otrendig är den som klär sig förutsägbart och aldrig experimenterar. Men om vi frågar vem som är mest nöjd med sin stil – är den hen som ständigt byter skepnad eller den som ständigt återkommer till samma plagg om och om igen? Jag tror att det är den senare.
Jag älskar kläder! Men jag hatar verkligen mode. Trender får mig att känna mig otillräcklig. Som att jag ständigt ligger steget efter. Jag är egentligen feg och förutsägbar. Och i år så omfamnar jag det och övar på att trivas i det som jag redan har.
Jag älskar skor och gärna lite dyrare sådana. Jag erkänner. Skor av god kvalitet är ofta bekvämare och håller längre. Jag är noga med att ta hand om mina skor ordentligt. Jag brukar försöka ha skovård ungefär en till två gånger i månaden. Lite fler under vinterhalvåret. Under min mammaledighet har det blivit färre gånger vilket beror på att jag nästan enbart använder sneakers. Men men. Först gäller det att ha rätt grejer hemma. Här är en liten lista som kan underlätta:
Skokräm
Skofett
Pustduk
Skoborste
Impregneringsspray
Mockaborste
Skoblock
Hur går man sedan tillväga? Idag pallar jag inte att skriva värsta texten utan tänkte istället länka till två bra sidor. Den första, som ni hittar här , är en annan bra blogg om shoppingstopp som drivs av Cecilia Pettersson. En anna bra är skoputs.se , där ni förutom att få bra tips även kan handla rätt produkter.
Har ni några bra tips får ni gärna dela med er av dem.
Nu har vi bloggat i en och en halv månad och börjar känna oss lite som… proffsbloggare? Skojar. Vi trevar fortfarande men roligt är det. Det roligaste är att vi har hittat ett litet sällskap här som dels delar våra intressen men framförallt inte bara består av Martinas mamma och Sophias mans moster (När ni läser detta Britta och Karin vill vi att ni ska veta att vi uppskattar ert stöd).
Vi tänkte att det är på tiden att vi presenterar oss ordentligt. Här är en liten lista om oss.
Hur gammal är du?
Sophia: 28, skrämmande nära 29 dock.
Martina: 32, snart 33.
Hur bor du?
Sophia: I en sekelskiftestrea på Södermalm (norra Skåne). En riktigt pärla som genom en ganska ovarsam renovering blivit helt vitmålad (alltså helt!) och som jag nu gör mitt bästa för att murra till.
Martina: Jag har precis flyttat in i en trea på Kungsholmen med min familj. I en gammal industrifastighet.
Hur skulle du beskriva din stil?
Sophia: Jag har faktiskt aldrig satt ord på min stil. Men Martina sa en gång ”när jag tänker på grå t-shirts och rött läppstift så tänker jag på dig”. Och det tog jag som en komplimang. Basen är ofta grå och så toppar jag gärna med till exempel en silverkjol, knallrött läppstift, eller en reflexorange tröja eller med en knallgul blus. Eller alltihop på en och samma gång. En vacker dag får jag berätta om stilresa, en inte odelat smickrande historia om min förkärlek till udda plagg.
Till exempel såhär. Tröja och kjol från &Other Stories, skor Acne.
Martina: Jeans och t-shirts. Tunna och mjuka t-shirts. Helt ärligt. Basen brukar vara ett par tajta jeans. Ofta matchat med en slapp tischa eller en slapp skjorta. På fötterna oftas sneakers eller låga boots. Färgskala i svart, vitt, grått och marinblått.
Exempel Jeans & skjorta från Acne.
Lovar att blir bättre på outfitbilder, denna får duga nu
Vad jobbar du med?
Sophia: Jag jobbar som marknadskoordinator på ett företag inom media. Prata jobb känns så osexigt så jag lämnar det vid att jag är lyckligt lottad med världens finaste kollegor och ett festligt jobb.
Martina: Som projektledare på en kommunikationsbyrå.
Hobbies?
Sophia: tillbringa timmar med kutad rygg framför datorskärmen och dona, resa, löpning (denna är faktiskt oklar om den fortfarande räknas så mycket damm som mina löparskor samlat under det senaste året), sticka, titta på Star Trek (kollar nu DS9) och lära mig att sy. En lat hemmakatt alltså. Hade jag frågat mig själv för många år sedan hade jag svarat vin, Berlin och cigaretter.
Martina: Serier. Jag blir lätt beroende. Knarkar just nu The Good Wife (typ 10 år senare). gärna amerikanska, gärna snabba miljöer och snygga kläder. I mångas mening kanske inte de bästa serierna, men jag vill vara 100 procent ärlig här. Sen gillar jag träning, umgås med vänner, läsa böcker och baka.
Familj?
Sophia: Bestemor og bestefar i Skåne, på varsin ort. Mamma i min barndoms obygd Båstad och pappa i mina vilda ungdoms Malme (Malmö). En bror som också flyttat till stan. Min bättre hälft Andreas och dotter Juni, snart ett år.
Martina: Mina päron har emigrerat i Portugal 🙁 men vi ses så ofta vi kan. Har en syster som delar sin tid mellan Sthlm och NYC. Saknar henne massor. Sedan har jag ett gäng sköna släktingar i Stockholm som jag försöker att träffa så ofta jag kan. Älskar mina kusiner, deras päron etc. Jag är väldigt familjekär.
Hemlig dröm?
Sophia: Here goes… Programleda Plus i SVT med Martina! Förutom att Martina gör en GRYM Sverker-imitation är hon också knivskarp och påläst som få. Det vore en ära att få ratta Sveriges viktigaste tv-underhållning med henne. Inte så hemligt nu längre. Så om någon på SVT läser detta är vår mejl hej[at]recoveringshopaholics.com
Martina: Som Sophia svarade ovan :). Och bestiga Mount Everest. Men det komma jag aldrig palla. Lever dock ut den drömmen genom olika Everestdokumentärer.
Det var lite mer om oss. Om det är något som du undrar över så dra dig inte för att mejla eller kommentera. Vi bits inte. Förresten, vi vill himla gärna veta mer om dig som läser. Lämna några kråkor i kommentarsfältet om du vill. Ingen press.
Kram
Ps. Om ni inte vem som är vem av oss… Martina är lång och ståtlig. Sophia är två äpplen hög. Nu vet ni. D.s
Du minns väl mitt pågående projekt mockakjolen? Annars kan du läsa om mina planer här. Jag hade ju sniffat rätt på en läderverkstad i närheten och äntligen fått tummarna ur.
Första försöket på läderverkstaden blev ett fatalt misslyckande. Ivrig och föräldraledig som jag var knatade jag dit tre timmar innan öppning. Nästa föräldralediga dag kvistade jag dit lagom tills de öppnade, utrustad med inspirationsbilder från Pinterest och mockakjolen i högsta hugg.
Jag och den ljuvliga skräddaren kom snabbt i samförstånd. Han förstod direkt vad jag ville åt. Skräddaren vågade inte garantera ett lyckat resultat men hyste ändå tillförsikt. Han frågade om jag mätt upp hur mycket jag ville ta in. ”Nej”, kvittrade jag. Jag fick följa efter skräddaren in i lokalen, förbi lite möbler in i nästa rum och in i nästa igen.
Och där uppenbarar sig vad som måste vara Stockholms mest välsorterade utställning av BDSM-artiklar. Helt plötsligt finner jag mig – med Juni på höften – omgiven av helkroppsdräkter i läder, huvor och kostymer för den oblyge.
Happ. Helt plötsligt förstod jag konceptet med läderverkstad. Sexeri-tillbehör är ju så förnuftigt det kan bli ur affärssynpunkt. Den kundgruppen behöver ju rikligt med lädergods om en säger så..
Medan jag kvävde mina fniss blev jag ledd till ett litet omklädningsrum. Även detta var en prunkande djungel av läder, gummi, blixlås och nitar. Under tiden som jag provade kjolen hade jag fullt sjå med att hålla rätt på Juni som hade siktet inställt på en enorm gummipiska.
Skräddaren som tillbaka, tog måtten och under rodnande tystnad gick vi sedan ut till disken igen. Eller det var ju bara jag som rodnade, det är ju hans arbetsplats som jag kommit till ovetandes om bredden på hans verksamhet.
I alla fall. Kjolen är äntligen inlämnad. Slutresultatet får jag vänta på till i april. Först ska nämligen skräddaren till Kuba och jag till Vietnam. Stay tuned for upplösningen.
Ciao Sophia
ps. Här är en av mina inspirationsbilder. Kan väl bli finfint? Bildkälla: Shopstyle/Pinterest
