Efter morgonrutinen tog jag sikte på trädgården. Det är dags för dahliornas höstritual, alltså att gräva upp dem för övervintring. Vet att man kan vänta till första frostnatten, men jag är ändå less på hela trädgården nu. Lika bra att ta dem medan energi finns.
Barnen satte igång och leka med ”gungan”. De roade sig kungligt med en lek jag fritt döpte till släggan. Den ena agerar nämligen slägga, far fram och tillbaka i hängbandet och försöker fälla den andra. Som fredar sig genom att försöka dra av byxorna på den som är slägga. Mycket underhållande tills någon slår sig.
Själv slet jag med att få upp knölarna från rabatten. De sitter som berget! Egentligen tarvar detta en grep, men det har varken vi eller några av våra närmsta grannar så jag gör mitt bästa med vad som står till buds.
Klipper ner stjälkarna till max 5 cm och klippa av alla vita sugrötter. Skakar och putsar bort all jord som sitter löst. Sen får de torka inomhus i typ fyra dagar, och sen ska de förvaras i flyttkartonger i källaren. Rapporterar om jag lyckas bättre än förra året. Då dog exakt alla knölar utom de i kruka.
Hjälp får jag så länge jag inte ber om den. Nils åtog sig tjänstvilligt att sköta växeln.
Innan jag hann få upp alla knölar var det dags att plocka upp Andreas. Sen åt vi lunch allesammans på Bak Bageri i Hökarängen och det vill jag å det varmaste rekommendera. Väldigt pittoreskt, och särskilt tacksamt med barn.
Och väldigt, väldigt gott hälsar kräsna barn. Både grönsaker och falafel slank ner utan minsta gnissel.
Väl hemma var det dags att ta itu med vad jag påbörjat: dahliarabatten. Slet upp de sista knölarna från framsidans rabatt och tog fram tulpanlökarna jag köpt. Det blir Foxtrot (en favorit från förra året), Silk Road, en pionliknande koppar-och rosafärgad tulpan (istället för Verona Sunrise som var slut precis överallt), Silver Cloud, en enkelbladig rosa tulpan med stora blommor. Och två blandpåsar med tulpaner i karnevalstema. Två påsar Verona slank också ner av bara farten.
Fick skyndsamt dokumentera vad som behövde dokumenteras innan mina stjälpredor lade sig i. Gissar att arbetet hade tagit max två timmar om jag fått arbeta ostört. Nu behövde jag i alla fall två dagar. Och då har jag fortfarande hälften av knölarna kvar och i alla fall dubbelt så många tulpanlökar att sätta. Tur då att jag är ute i god tid.
Och det var den söndag. Nu ska jag strax lägga mig i badet. Ryggen ömmar efter att ha tillbringat halva dagen på huk i rabatten. Sen ska jag försvinna in i 1795, den sista boken i Bellman Noir-triologin som jag längtat efter i två år.
Kram